Januari-juni 2008

Måndag 30 juni När vi satt vid middagsbordet häromkvällen och pratade, så lade Nisse helt plötsligt upp ena frambenet på Mickes ben och såg vädjande på honom. Vi kunde inte begripa vad hunden ville, förrän vi kom på vad vi satt och pratade om. Nämligen K-O-R-V, ett ord som Nisse känner utmärkt till! Laban är fortfarande lika förtjust i Fanny. I morse var Laban ute när Fanny kom ner för att äta frukost. När han kom in och fick syn på henne SPRANG han fram för att pussa på henne. Härligt att se! Jag har i princip bestämt mig för att strunta i utställningen i Ronneby. Det är dyrt att åka bil just nu och jag är dessutom ganska så trött. Jag orkar helt enkelt inte. Vi är anmälda till de inofficiella utställningarna i Oskarshamn och på Öland nu i juli, vi får väl se om vi åker dit. Jag har världens finaste hundar ändå - oavsett utställningsresultat!

Måndagen den 30 juni 2008 kl. 10:37

Fredag 27 juni När jag går in i köket har jag alltid en skugga efter mig. Den är svart och heter Laban. Han skulle verkligen kunna äta ALLT om han bara fick! Vi brukar skoja om att han är som ett stort svart hål som glatt sväljer allt man sträcker fram. Nisse ska nosa en bra stund först och eventuellt vända runt det i munnen ett tag innan han bestämmer sig för om han ska svälja eller spotta ut. Det är likadant på morgonen. När jag går upp är min rutin att först släppa ut hundarna och sedan ge dem mat. Men det blir så gott som alltid så att jag släpper ut Nisse medan Laban går med mig ut i köket eftersom han tror att han får mat fortare på det viset! Suzanne, är du SÄKER på att det verkligen inte var en labrador inblandad i parningen? Det verkar som om Nisse håller på att få tillbaka lite av sin päls efter fällningen. Han släppte nog det sista efter badet, för då lossnade massor! Han skulle kunna låna lite av Laban för han har verkligen en enorm päls! Undrar om han kommer att vara lika pälsrik när all valppäls är borta? Det är tomt utan Musse och Mimmi, man märker hur mycket man har vant sig vid att ha dem i huset. Det märks också på matskålen och kattlådan att vi bara har en katt kvar. Som dessutom verkar uträtta alla sina behov utomhus! På ett sätt är det "rätt" katt som är kvar, Siri älskar både Nisse och Laban - hon kan stå länge och gosa med dem. Ser urgulligt ut!

Fredagen den 27 juni 2008 kl. 20:23

Måndag 23 juni Jag badade båda vovvarna i förrgår. Helt jämförbart med att springa ett maratonlopp ... Nisse smet när han var helt löddrig av schampo, men jag hade dörren stängd så det var bara att hiva i honom i badkaret igen, efter att han hade ruskat av sig allt över hela badrummet. Lyckades till och med tvätta honom i öronen, han är fenomenal på att krulla ihop öronen annars så att man inte kommer åt. Laban (som jag fick baxa i badkaret, jag orkar inte lyfta honom!!), pep ömkligt. Det var SÅÅÅ synd om honom. Men han tyckte det var skönt när jag masserade in schampot, då njöt han. I går var vi hemma hos beardisarna Molly och Tindra. Den här gången var damerna lite vänligare, antagligen för att de var på hemmaplan. Tindra pussade på Nisse så ofta hon kom åt, så kärleken lever nog fortfarande! Även om hon, fullt förståeligt, sade ifrån på skarpen när han försökte pussa tillbaka i skrevet på henne ... Laban har hittat en ny rutin på kvällarna. När vi andra sitter nere i vardagsrummet och ser på tv, då går han upp på övervåningen och lägger sig. Han vill väl vara ifred och ha lite lugn och ro. Nisse är dock kvar hos oss och växlar mellan att sitta tätt intill för att bli kliad och att ligga utsträckt framför kakelugnen.

Måndagen den 23 juni 2008 kl. 08:49

Fredag 20 juni Tack alla snälla vänner (och hundar) för era tröstande ord. Det värmer mer än ni anar ... Och mitt i all sorg fick vi ett glädjebesked. Nisse är friröntgad! Så skönt att få veta! Och faktiskt hoppas jag att han någon gång får bli pappa. Det är en så underbar hund på alla sätt, att jag tycker att vore fint om man kunde föra vidare hans gener.

Fredagen den 20 juni 2008 kl. 20:34

Torsdag 19 juni Det är ett enormt ansvar att skaffa sig ett husdjur. Man får otroligt mycket glädje, men ställs också inför stor sorg. I går morse när Musse kom in var han inte sitt vanliga jag. Han rörde sig långsammare än vanligt och hade stora problem med att äta. På kvällen gick han bara några steg innan han lade sig ner för att vila en stund. Mimmi är lika gammal och har dessutom bl.a. haft problem med lederna, och veterinären sade senaste gången jag var inne med Musse att den gamla katt som blir lämnad kvar tacklar ofta av oerhört kvickt. Så vi fattade beslutet att det nu var dags att låta det strävsamma gamla syskonparet få somna in. I förmiddags vid kvart över tio fick de varsin spruta hos veterinären och Micke och jag var med ända tills det var över. Det känns tungt och tomt. Visserligen har vi Siri kvar, men hon är inte lika social och tillgiven som både Musse och Mimmi har varit. Musse har varit allas kelgris. Han har älskat alla människor och inlett långa samtal med den som klappar honom. Ett tufft liv har han haft, vi har fått lappa ihop honom åtskilliga gånger när han har varit i slagsmål. Men tuffheten till trots, det fanns ingen som var så rädd för dammsugaren som han! Mimmi har varit mer sparsmakad med vem hon har gått till. Om vi har haft gäster har hon oftast sprungit och gömt sig och sedan kommit fram när de har gått. Hon älskade att bli buren och gosad med, även om hon var ett surkart mot resten av djuren i familjen. Båda två är redan oändligt saknade ...

Torsdagen den 19 juni 2008 kl. 16:37

Tisdag 17 juni Vi ringde till SKK i morse för att kolla om betalningen kommit fram (vi betalade samma dag som röntgen gjordes). Då visade det sig att de inte fått bilderna än ... Så vi ringde djursjukhuset, som berättade att de hade haft problem med att skriva ut bilderna. Men de skickades i förra veckan, så nu i eftermiddags när vi ringde igen hade de äntligen kommit fram. På torsdag trodde hon att vi borde kunna få resultatet. Jag brukar skoja om att Nisse är världens sämsta vakthund och att han skulle välkomna eventuella inbrottstjuvar med glädje. Men jag har innerst inne känt att det nog inte stämmer och i går fick vi ännu ett bevis för det. På kvällen när vi alla tog det allmänt kvällslugnt, gick pappa (som bor granne med oss) upp på vår terrass och tittade helt oväntat in genom fönstret. Och Nisse, som nästan aldrig skäller, började skälla med ett dovt skällande långt nerifrån magtrakten. Antagligen kände han sig ganska dum när han såg vem det var, men det kändes tryggt för oss andra att veta att han går att lita på! Nu har jag anmält båda hundarna till den inofficiella utställningen på Öland den 19 juli. Ska bli mycket trevligt, under förutsättning att vädret inte är för varmt, för kallt eller för blött! Innan dess ska hundarna få bada ordentligt (i badkaret). Det är dags att fylla på dosen med fästingmedel, så innan dess tänkte jag passa på. De är ursmutsiga och luktar lite skumt båda två. Det gäller dock att vara lite fiffig, Nisse springer och gömmer sig (dvs. ställer sig vid bakdörren och låtsas som om han inte finns) så fort man säger ordet B-A-D-A. Fattar egentligen inte varför, han behöver inte bada särskilt ofta och det brukar gå bra när jag väl gör det. Fast jag brukar bli gräsligt blöt jag också! Ni som har barn vet hur härligt det är att vakna till ljudet av barnjoller. Vi väcks ibland av något liknande. Det är Laban som muttrar och pratar för sig själv och det är oerhört tydligt att han säger "Guuud, vad jag har trååååkigt! Ska de inte vakna snart, de har ju sovit jättelänge!". Han är nämligen vare sig kissnödig eller hungrig utan bara väldigt vaken. Han har också ett alldeles speciellt skall när han verkligen behöver gå ut och kissa. Det är skarpt och i falsett och låter extremt desperat! Nisse, som ju inte alls är samma typ av pipgris, går helt enkelt och ställer sig vid dörren alldeles tyst och hoppas att någon ska få syn på honom ...

Tisdagen den 17 juni 2008 kl. 13:15

Söndag 15 juni Vad har hänt med Laban? Han har blivit en helt annan hund den senaste veckan. Han har i och för sig inte haft något emot att gosa förut, men nu är han SUPERGOSIG!! Han sätter sig nära intill och tittar bedjande på oss för att vi ska klia och klappa honom. Och när jag sitter och jobbar kommer han stup i kvarten för att tanka kärlek. Nisse har tidigare varit extremt svartsjuk när vi ägnat oss åt Laban, men nu orkar han inte bry sig längre. Förutom ibland, då kommer han fram och biter Laban i örat när han tycker vi ägnat oss för länge åt honom! Och jag undrar fortfarande när Laban ska börja lyfta på benet. Fast jag vet att det finns vissa hanhundar som aldrig gör det. Det är ju egentligen ganska smart att låta bli, då kan man kissa var man vill och måste inte leta rätt på ett träd eller en stolpe när man blir kissnödig! För er som är nyfikna: jag är inne på Hunddata femtielva gånger om dagen, men än så länge står det ingenting om Nisses höfter. Måste förresten avsluta med att berätta att Nisse blir duktigare och följsammare för varje dag. Han går hundra gånger bättre i kopplet nu än vad han gjorde för ett halvår sedan (även om det inte är perfekt) och han sticker inte iväg på egna utflykter på samma sätt längre. Nyss smet han ut på framsidan. Förr har han passat på att springa ett riktigt ärevarv när han har lyckats smita, men nu stod han lugnt och stilla ett par meter nedanför trappan och kom in direkt när jag sade till honom. Sådana glädjekorn samlar jag på!

Söndagen den 15 juni 2008 kl. 09:54

Onsdag 11 juni Härom dagen var jag ute i trädgården och kastade boll till Nisse. Han apporterade tennisbollen hur fint som helst. Men det var vansinnigt kul att betrakta Laban. Han är nämligen inte lika snabb som Nisse (kan det bero på kroppsomfånget?!) och kämpade hela tiden för att komma först till bollen utan att lyckas. Till slut tröttnade han väl på att alltid vara sist och tog helt enkelt ett stadigt grepp om Nisses svans med tänderna för att få stopp på honom! Laban gör nu precis som Nisse när vi sitter i soffan på kvällen, eller när jag sitter vid datorn och arbetar. Han kommer fram och sätter sig med ryggen emot för att bli kliad ordentligt. Gärna uppe på huvudet (vilket ju även är Nisses favoritställe).

Onsdagen den 11 juni 2008 kl. 08:49

Måndag 9 juni Det är varmt ute. Mycket varmt. Och de flesta hundägare kan då svalka av sina hundar med att låta dem bada. Eller spola av dem med vattenslangen. Vi kan inte göra något sådant - vatten är nämligen något livsfarligt som man ska undvika så mycket man bara kan. Om det inte ska drickas förstås. Nisse har alltid gått långa omvägar runt vattenpölar för att slippa bli blöt och Laban verkar vara precis likadan (i motsats till flera av hans syskon). Lite synd eftersom vi bor femtio meter från vattnet och lätt hade kunnat låta hundarna bada så ofta de vill. Enda sättet att svalka av dem är att hälla upp en hel skål med is och ställa ut till dem. De leker gärna med isbitarna och blir åtminstone något avsvalkade av dem. Nisse fortsätter att äta ganska så bra. I går åt han t.o.m. mer än dagsransonen! Vi tänkte väga båda jyckarna om en vecka ungefär, för att se hur de ligger till. Förhoppningen är att Laban ligger på samma vikt som för en månad sedan och att Nisse har ökat något kilo.

Måndagen den 9 juni 2008 kl. 08:50

Fredag 6 juni I dag har vi haft efterlängtat hundbesök. Beardisarna Molly och Tindra kom hit, och det var första gången på ett år som Nisse och Tindra träffades. Senast sprakade det av heta känslor mellan dem ... I dag var dock känslorna något svalare, åtminstone från Tindras sida. Och Nisse kunde inte för sitt liv förstå varför han inte var oemotståndlig (typiskt karlar!). Vi tvåbenta hade i alla fall mycket trevligt och även hundarna busade loss litegrann när de orkade i värmen.

Fredagen den 6 juni 2008 kl. 19:08

Onsdag 4 juni Nisse hälsar och tackar för alla gratulationer! Han har i dag uppvaktats med en punkteringssäker boll och en "tårta" gjord på korvbröd, leverpastej, ost och köttbullar. Det sade slurp och Laban såg mycket avundsjuk ut! Han var groggy ganska så länge i går, först sent på eftermiddagen började han bli sitt vanliga jag igen. Det såg ganska festligt ut på förmiddagen när han inte orkade flytta sig, utan ställde sig mitt på golvet och blundade samtidigt som han svajade betänkligt! Jag har ingen aning om hur lång tid det tar att få röntgenresultaten, men jag misstänker att det tar tid. Det är bara att hålla tummarna för att allt är ok!

Onsdagen den 4 juni 2008 kl. 14:49

Tisdag 3 juni Just nu har vi en ganska så groggy hund. Han försökte stå och sova, men det gick inget vidare ... Micke har nämligen varit iväg och röntgat Nisse. Allt såg bra ut vid en första bedömning och patellaundersökningen var också utan anmärkning. Dessutom inga extra ögonhår. Och han hade ökat i vikt med ett halvt kilo (20,1 kg) - härligt! Nu får han vila ut i dag och ladda inför den stora dagen i morgon. Då blir min lille hund vuxen!! Vi har för övrigt beslutat att inte ställa ut på Norrköpingsutställningen i augusti. Det är helt enkelt för slitigt att åka så långt. Vi ställer på en inofficiell på Öland samma helg i stället. Och faktum är att jag tycker egentligen att de inofficiella utställningarna är mycket trevligare. Oftast mycket sympatiska domare som tar sig tid med hunden (Labans bedömning i lördags var den snabbaste jag någonsin varit med om!) och en avslappnad stämning runt ringen. Och så länge vi inte är i närheten av några Cert ser vi utställningarna bara som en trevlig utflykt. Även om det såklart är skoj att vinna! Och så ser vi fram emot fredag eftermiddag. Då kommer Nisses första och största kärlek, beardisen Tindra, hit. Undrar om de kommer att känna igen varandra trots att det var länge sedan de sågs?

Lördag 31 maj Först och främst: Hurra, hurra för Laban som fyller 7 månader i dag! Vi gick upp klockan 4 (gäsp) i morse och gav oss av mot Norrköping. Var framme vid 8-tiden och hann precis resa tält, smörja in oss med solkräm, hälsa på folk och plocka fram kokt korv innan det var dags för Laban att som första hund äntra ringen. Jag var lite nervös för detta, eftersom han ju blev skrämd vid förra utställningen och då vägrade att röra sig ur fläcken. Men jag bytte utställningskoppel och tränade lite hemma, så det gick riktigt bra - skönt! Kritiken blev ok, han fick dock inget HP eftersom domaren tyckte att han hade för raka vinklar. Och lika glad för det blev jag, finalerna för valparna skulle vara åtskilliga timmar senare och det var redan på morgonen närmare 30 grader i ringen ... Direkt efter Laban var det dags för Nisse (hur i hela friden kan man vara så korkad att man skaffar två hundar i så tät åldersföljd?). Laban kastades ut och Nisse kastades in, så hastigt att jag inte hann få på honom utställningskopplet ordentligt. Och det märktes, plus att värmen inte var någon höjdare. Jag har ALDRIG sett hundjäkeln springa så dåligt i en utställningsring! Han drog, hoppade och galopperade och var helt knäpp. Men till slut lugnade han sig och han fick faktiskt förvånansvärt bra kritik. Ingenting om att han är tunn eller låg och det är nog första gången på evigheter. Däremot rörde han sig orytmiskt och det var verkligen dagens understatement! Han gick inte vidare han heller, och det hade jag heller inte förväntat mig. Vi stannade kvar en stund och hade då sällskap av min svärmor med man. Mycket modigt tyckte jag, eftersom svärmor är ganska så hundrädd! Dagens hederspris går därför till henne! Hon vågade sig t.o.m. på att klappa både Nisse och Laban. Sedan var det dags att åka hem och det var verkligen tur att vi inte hade någon tid att passa. Vi upptäckte nämligen att det inte gick att komma ut från parkeringen! Hur snopet som helst! Arrangörerna hade placerat ut bilarna på ett sådant sätt att det inte fanns minsta lilla lucka att köra ut genom. Och innan de hade fått tag på folk som parkerat fel tog det LÅNG tid! Nu är vi i alla fall hemma och vi är gräsligt trötta. I kväll ska Nisse få sin tredje portion färskfoder - i går sade det bara sluuurp, sedan var ett halvt kilo mat i magen på honom. Helt otroligt!!

Lördagen den 31 maj 2008 kl. 14:38

Tisdag 27 maj Om jag var uppfödare av eurasier (eller vilken annan ras som helst förresten) och skulle välja hane till min tik, då skulle jag bl.a. titta på hur hunden låter sig hanteras på utställningar. Om den inte accepterar att domaren tar i den och det händer vid flera olika utställningar och med flera olika domare, skulle jag inte vilja föra den mentaliteten vidare. Även om rasen, enligt rasstandarden, ska vara reserverad tycker jag nämligen inte att det skulle kännas okej. Jag vet att inte alla vill ha supersociala hundar, men såpass mycket tycker jag att man kan kräva av en sällskapshund. Men jag kan ha fel och jag har inte gått någon uppfödarutbildning så jag vet inte om det finns andra kvaliteter som väger tyngre. Men jag vet att jag aldrig skulle köpa en hund från en sådan kombination. Bara några tankar från en tänkande amatör ... Det börjar dra ihop sig mot Norrköpingsutställningen. 15 eurasier är anmälda och jag är så himla nyfiken på vilka de andra är. Vet bara att Nisses syster Gullan kommer. Har anmält hundarna till utställningen i Oskarshamn i dag (inofficiell) och upptäckte dessutom att det är en inoff. i Kalmar den 24 augusti. Skoj när det är något i närheten (så att man inte behöver gå upp så förbaskat tidigt!). Och när vi kommer hem från Norrköping är det bara ett par dagar tills det är dags att röntga Nisse. Sedan får man väl gå och vara nervös ett bra tag misstänker jag. Även om jag inte TROR att det är något fel på honom, men säker vågar jag inte vara. En fantastisk rolig sak hände härom dagen. När vi kom hem från Ölandsutställningen tog jag mod till mig och gav Nisse hans första grisöra sedan han blev sjuk för ett och ett halvt år sedan. Tror inte att det finns något som är tuffare mot magen än detta. Och - HALLELUJA! - hans mage har fixat detta hur bra som helst! Om ni bara visste vad lycklig jag blev! Nu är han garanterat fri från allt vad känsliga magar heter!

Tisdagen den 27 maj 2008 kl. 17:03

Söndag 25 maj Dessa jäkla samojeder ... Går det över huvud taget att vinna en gruppfinal när de är med? I dag har vi alltså varit på en solig, härlig och välorganiserad hundutställning på Öland. Laban gick i valpklassen och blev återigen slagen på målsnöret av tjusige Leo. Men han råkade bli skrämd framme vid domarbordet när en funktionär stötte emot en massa prispokaler med ett himla skrammel. Därefter var det inte skoj att vara i närheten av bordet och han vägrade en bra stund att springa tillbaka när vi sprang framåt/bakåt. Spökålder ... Han fick ändå kanonfin kritik och jag är jättenöjd med honom. Nisse var dock på ett strålande utställningshumör,och domaren var dessutom oerhört duktig att hantera hundar. Han fick jättefin kritik han också, blev BIR och sedan BIG-2:a (efter den jättesnygga samojeden ...). Nu är vi trötta, både hundar och människor!

Söndagen den 25 maj 2008 kl. 16:19

Fredag 23 maj Fy bubblan, vi har fått pm:et till utställningen i Norrköping nästa helg. Bedömningarna börjar klockan nio och eurasierna (15 st) är FÖRST ut i ringen ... Väldigt onödigt planerat tycker jag. Det blir en mycket mycket tidig morgon för oss. Blä. Dessutom är vi ute och flänger på vägarna dagen innan också, så jag lär vara ordentligt mör när jag ska stappla runt i ringen på lördagen. Utställning blir det även i övermorgon. Inofficiell på Öland. Det är tre valpar (Laban, Leo och en okänd) anmälda, plus en Nisse. Jag har aldrig ställt för den domaren, så det blir en ny erfarenhet. Laban får numera bara några torrfoderskulor till lunch, ofta uppblandade med tärnad morot. Och det funkar bra, även om han ser ut som om han håller på att svälta ihjäl. Nisse äter som han brukar och får hälften av det gamla fodret, hälften av det nya högenergifodret. Och så blandar vi upp det med lite burkmat. Särskilt mycket fetare är han inte (och det är för tidigt för att det ska ha hänt något på den fronten), men det verkar däremot som om pälsen börjar återhämta sig en smula. Och vi väntar fortfarande på att Laban ska börja lyfta på benet.

Fredagen den 23 maj 2008 kl. 13:58

Onsdag 21 maj Hjälp oss så att vi inte går vilse i färskfoderträsket! Nu har vi fått tips om fyra olika sorters färskfoder; Klass, Fodax, Bravo och Nordic. Fodax går bort direkt, för det verkar inte gå att få tag på i Kalmar. Bravo verkar bra och billigt, men där är det också ytterst osäkert om det går att få tag på. Nordic kan vi nog köpa och troligen också Klass. Det sistnämnda hittar vi dock inga priser på. Och så vet jag inte om man ska köpa ett basfoder eller något plusfoder - med tanke på att hundskrället ska öka i vikt ... För övrigt laddar vi lite smått inför helgens inofficiella utställning. Hoppas vädret blir lite varmare - det är INTE kul att vara på utställning och frysa. Förra gången hamnade vi dessutom i ösregn och skojigare kan man ju ha. Vi har dock lyckats få tag på ett tält där åtminstone hundarna kan söka skydd mot regn, blåst och sol. Stod och tittade på Laban i går som lyckats ta sig in i köksträdgården (igen!). Men han kunde inte ta sig ut ... Vet ni vad han gjorde? Han stod och klurade en stund, sedan gick han fram till nätet, tryckte ner det med ena framtassen och hoppade sedan över! Det hade ALDRIG Nisse kommit på! Ni har väl sett bilden på Nisse och Embla där de dansar i motljuset? Jag kan inte se mig mätt på den - den är fullständigt ljuvlig!! Måndag 19 maj När vi var i Karlskoga fick jag mycket bra instruktioner om hur jag ska mäta mankhöjden på hundarna. Har tyckt det vara svårt att veta exakt VAR jag ska mäta ifrån. Men beväpnad med blyertspenna och tumstock skred jag till verket i går. Och resultatet blev: Nisse 52 cm och Laban 54 cm. Man kan väl hoppas att lite fett och muskler lägger till ytterligare någon centimeter till Nisse, men han är i alla fall inom rasstandarden - skönt! Och med Laban räknar jag med ca 5 cm till innan han är klar. Vi har fått det nya foder vi beställde åt Nisse, men han gjorde inte direkt vågen. Han äter det med samma brist på entusiasm som det gamla (det smakar nog ungefär likadant). Tänkte fasa in honom försiktigt på detta, men vi får nog undersöka färskfoderdjungeln vidare dessutom. Har hittat ett foder som det faktiskt verkar som om man kan få tag på här i Kalmartrakten (det var inte helt självklart), så det kan kanske vara värt att testa.

Måndagen den 19 maj 2008 kl. 08:56

Lördag 17 maj Jag misstänker starkt att det är en labrador inblandad någonstans i Laban ... Inte nog med att han är ett matvrak, han ska hela tiden bära en pinne i munnen när vi är ute och går! Påminner starkt om vår pinscher Meja som i och för sig var ännu värre. Hon var totalt pinntokig och gick nästan i spinn när hon såg en hög med grenar! Nu har jag köpt Frontline till både katter och hundar. På apoteket sade de att jag dels ska sätta på det på kvällen innan de somnar, dels gnida in det med en plasthandske så att det går in i huden så fort som möjligt. Laban får mer och mer vuxenpäls för varje dag, men han har fortfarande lika mycket underull. Försökte borsta honom ordentligt härom dagen, men det är inte särskilt mycket som lossnar. Måste bli väldigt varmt för honom i sommar.

Lördagen den 17 maj 2008 kl. 11:22

Onsdag 14 maj Jag har en dunderklump ... Min lille store valp väger, hör och häpna, 26,3 kg!!!!! Vi kom överens, veterinären och jag, om att jag ska minska rejält på lunchmålet för att han ska stanna kvar på den vikt han har. Troligen blir aptiten också lite mindre när han börjar bli könsmogen. Sex- och hungercentrum sitter nämligen på samma ställe i hjärnan (vilket märks på Nisse!). Hon kände på tillväxtzonerna och tillväxten börjar plana ut, så Laban kanske blir lite mer proportionerlig snart! Ny invägning om en månad. Dessutom kände hon igenom alla hans leder och allt verkade jättefint. Skönt! Och som avslutning klippte hon klorna på honom. När hon klippte Nisses klor i går fick jag hålla i honom rejält, för han ville hellre vara någon annanstans. Laban, som är en helt annan typ av hund, satt lugnt och stilla medan veterinären klippte. Efter en stund kastade jag en blick på honom och såg att han satt och blundade och NJÖT av att bli ompysslad. Vilken hund va'?! Vi pratade även om min oro för Musse och Mimmi. Hon sade att vi kommer att märka när det är dags att låta dem somna in. När man har levt så nära varandra så länge som vi har, kommunicerar man med varandra utan att man märker det. Vi kommer att se när de inte orkar längre. Men hon sade också att det kan vara så att vi kanske ska låta båda somna in samtidigt, för hon har sett förut att den andra katten brukar tackla av väldigt snabbt när den lämnas kvar.

Onsdagen den 14 maj 2008 kl. 18:24

Tisdag 13 maj Snacka om att Lovely Megan sopade banan med alla på rasspecialen i helgen! Vi åkte ju hem innan det var slut, så det var först i morse jag upptäckte att de knipit i princip varenda förstaplats (BIS, BIM, avelsgrupp, uppfödargrupp, bästa unghundshane, bästa juniortik osv.)! Jättekul!!! Jag tror att Laban är på gång att bli könsmogen. Han nosar mycket mer i backen när vi är ute och det händer faktiskt att han lämnar mat i matskålen! Däremot lyfter han inte på benet än. Jag pratade med Suzanne om hans midjemått, som är lite väl stort och vi kom överens om att jag ska avvakta och se om han äter mindre av sig själv. Litegrann kan jag säkert minska portionerna också utan att han tar skada. Men jag ska fortsätta med valpfodret ett par månader till. Ska dock till veterinären med honom i morgon för allmän översyn, så då får vi se om Suzannes gissning på 26-27 kg stämmer! Jag var hos veterinären med Nisse i dag eftersom han fått problem med ena analsäcken igen. Samma som förra gången och den fick tömmas i dag också. Han var jätteduktig och accepterade även (någorlunda) en kloklippning efteråt. Jag passade på att fråga henne om det finns något bra foder som han kan bygga upp kroppen med. Han har nämligen gått NER i vikt och vägde nu bara 19,6 kg, kraken. Han äter förhållandevis bra men tydligen gör han av med det lika fort. Hon tyckte jag skulle testa ett högenergifoder, så vi ska beställa det från Magnussons. Dessutom kan vi komplettera det med färskfoder, men det verkar vara lite klurigare att få tag på. Jag frågade henne också om fästingmedel. Jag ger hundarna pulvret som jag tidigare berättat om, men det fungerar bara sådär. Laban har visserligen mycket färre fästingar och katterna har inga alls. Men de får fortfarande alldeles för många för att jag ska vara nöjd och det är visst ett riktigt fästingår. Hon tyckte jag kunde testa Frontline, eftersom det inte är lika giftigt som ex.vis Scalibor. Fästingarna biter sig visserligen fast, men de dör direkt och hinner inte sprida någon smitta. Jag skrev tidigare att vi hade problem med koppelträningstekniken. Ett tag var jag nära att ge upp och höll nästan på att börja grina när jag var ute med Nisse. Men jag anpassade anvisningarna vi fått en aning och helt plötsligt ramlade polletten ner! Nisse har hela helgen gått hur fint som helst i kopplet och jag blir nästan tårögd när jag ser det! Dessutom har han börjat hoppa in i bilen själv, något som han för det mesta vägrat innan. Glömde skriva i går att Nisse tydligen var den enda hunden under mentalbeskrivningen som självmant gick fram till spökena. Antingen är han fullständigt orädd eller också bara dum i huvudet! ;-) Vi fick massor av vinster på Lunedet och har bl.a. med oss två påsar grisöron hem. Jag tycker att Nisse är totalt frisk i magen nu, så jag vågar nog ge honom ett. Fast de får äta dem utomhus, jag tycker sådant är mer än lovligt äckligt!

Tisdagen den 13 maj 2008 kl. 12:49

Måndag 12 maj Nu är vi hemma efter en intensiv och rolig helg! Och det är mycket att skriva om. Vi åkte upp till Karlskoga i fredags, en liten nätt biltur på sex timmar och många stopp för att rasta hundar. Men allt gick bra och vi checkade in i vår pyttelilla stuga där vi undrade hur hundarna skulle få plats på golvet ... I lördags var vi uppe i ottan för att mentalbeskriva Nisse. Först gick vi med när hans syster Glimma beskrevs. Mycket intressant. Och väldigt häftigt att se hur mycket hon litade på sin matte. När det helt plötsligt drogs upp en overall ur marken precis framför Glimma, blev hon kanonrädd och sprang iväg en bra bit in i skogen. Men så fort Eva hade gått fram till overallen kom Glimma fram hon också. Vi fick vänta ett tag på vår tur, men till slut var det dags. Jag var inte särskilt rädd för att Nisse inte skulle klara skrämseltesterna, men däremot att han skulle rymma i och med att de släpps lösa så ofta. Han klarade dock allt galant! Och när det gällde att skrämma Nisse hade de ingen större framgång. När overallen dök upp ryckte han bara till lite, kollade på den en stund, sedan gick han lugnt ut i skogen och bajsade! Och när det kom spöken klivande i skogen iakttog han dem, sedan gick han fram för att kolla vad det var för trevliga figurer! Min lugna trygga härliga stabila hund!!! (Jag har lagt hela resultatet på Nisses sida.) I går var det då dags för utställning. Först var det Labans tur i valpklassen. Och bland hanarna 6-9 månader var det många som ville ställas ut. 13 anmälda och Laban konkurrerade dessutom med 4 brorsor i ringen (Kieron, Ryan, Simba och Carlos). Men det gick strålande, han hamnade på en mycket hedersam 3:e plats och var bäst av syskonen!! Nisse gick i unghundsklassen och där hade jag absolut inga förväntningar. Men han skötte sig fantastiskt bra i ringen och stod uppställd snyggt och prydligt nästan hela tiden. Annars brukar han snurra runt för att kolla in alla andra hundar i och utanför ringen. Och han blev faktiskt placerad och hamnade på reservplatsen! Domaren var mycket bra enligt min åsikt och hanterade dessutom hundarna med ett lugn som man inte alltid ser hos domare. Och bortsett från att hon hade synpunkter på Labans svans som jag inte håller med om (den ligger snyggt krullad på ryggen), tyckte jag att hennes kritik verkar stämma mycket väl. Hon tillade dessutom att Nisse har ett maskulint och vackert huvud, men att kroppen inte är färdigväxt än. Och det kan man ju hålla med om! Kritiken finns på deras egna sidor. För övrigt har vi haft det kanontrevligt och träffat så många härliga människor. En sådan här eurasierträff ska ju i första hand vara ett tillfälle att mötas och ha skoj ihop (jag tycker faktiskt att utställningen är sekundär), och det har vi haft.  Nu ser vi fram emot nästa träff i Gränna i höst! Det enda negativa vi varit med om är att Nisse har kommit på hur man gör när man käftar emot andra hanhundar. Testosteron i massor med andra ord. Blir så trött på hundkräket, men det lugnar förhoppningsvis ner sig.

Måndagen den 12 maj 2008 kl. 08:34

Onsdag 7 maj Nu är jag igång och skriver listor! Det är ju en hel del som ska tas med till Karlskoga i helgen ... Har inte riktigt någon kläm på vilka som bor på samma camping som vi (Lunedet), så vi får väl se vilka vi träffar när vi kommer dit på fredag eftermiddag/kväll. Det ska bli fantastiskt roligt! Själva utställningsbiten tar jag med en klackspark. Jag räknar dessutom kallt med att ingen av vovvarna går vidare, för då kan vi åka hem efter lunch på söndag. Vi har ju åtskilliga timmar i bilen innan vi kommer hem. Det som ska bli skoj är att träffa alla trevliga människor, se hur en mentalbeskrivning går till och att jämföra Laban med sina brorsor! Koppelträningen med Nisse går vidare, men jag tycker det är svårt. Är inte helt bekväm med metoden vi lärde oss - eller har i alla fall inte riktigt fått in snitsen. Funderar på om jag kan utveckla den vidare i stället, för grundprincipen är bra. Som det är nu har vi en förvirrad hund som undrar vad farao matte och husse har för sig när vi är ute och går ... Och vi är nog minst lika förvirrade! Laban har dock de senaste dagarna lagt ner mistlurspipandet när han blir ensam hemma. Hoppas det är permanent. Han är förresten väldigt duktig på många sätt. När Jesper är ute och går med honom, går han en lång sträcka utan koppel och det går utmärkt. Jag är en aning för feg för sådant, åtminstone när det gäller pubertetsknäppe Nisse.

Onsdagen den 7 maj 2008 kl. 09:06

Måndag 5 maj I går fick vi experthjälp med Nisse för att han ska sluta dra i kopplet. Det var otroligt givande. Äntligen har vi fått riktlinjer för hur vi ska träna på ett konsekvent sätt! Men det kommer att krävas massor av övning för att det ska bli bra. Det svåraste är egentligen att belöna vid exakt rätt tillfälle. Och man måste gå och titta ner på honom hela tiden för att inte missa något - vilket innebär att jag blir kanonyr i huvudet. Undrar vad grannarna kommer att tycka när jag går ut och går med Nisse, byter håll stup i kvarten och raglar som ett fyllo? Samma träning ska vi givetvis köra på Laban med. Han drar i och för sig bara ibland, men det gäller ju att försöka motverka problemet innan det blir för stort. Han är dock lite enklare än Nisse eftersom han är mer kontaktglad. Satt och tittade på de nya bilderna på framför allt Laban. Han ser ju ut som en vuxen hund i ansiktet nu! Stora fina killen! Det är nästan bara den ulliga valppälsen som avslöjar att han är valp fortfarande. Och så är det dags att börja fundera på helgens övningar. Det verkar ju bli kanonbra väder! Måste rota fram lite sommarkläder och komma ihåg att packa ner solkräm. Förra året såg vi ut som rödnästa kräftor (om det nu finns sådana) när dagen var slut!

Måndagen den 5 maj 2008 kl. 08:38

Lördag 3 maj Så var Labans utställningsdebut överstökad och vi har både torkat och tinat upp efteråt ... Främsta anledningen till att vi åkte dit var egentligen att hjälpa Lisa ställa ut sin eurasier Leo, som är lika gammal som Laban. Och det gick alldeles utmärkt - eleven spöade läraren och Leo vann över Laban i valpklassen! Sedan blev han BIS-R av bara farten bland valpar 6-9 månader. Snyggt jobbat! Mina grabbar skötte sig också strålande. Sprang fint, stod tjusigt och kopplade av kanonbra bredvid ringen. Domaren var ett föredöme i att hantera hundar och fick både vovvar och mattar/hussar att njuta av utställningen. Sådana skulle alla domare vara! Laban fick fin kritik, dock lite negativt för att han var lite för hög bak. Men ett HP blev det i alla fall. Nisse blev BIR i sin klass och sedan BIG 2:a efter en jättetjusig samojedtik. Trodde aldrig han skulle ta sig så långt, han är mager som ett skrälle (vilket också syns i kritiken). Själv är jag dock löjligt gladast över att få kritiken "Välvisad!!". Jag har lagt all kritik på deras respektive utställningssidor. Nu samlar vi krafter inför Lunedet och sedan hjälper vi Leo igen (även om jag tvivlar på att han behöver mer hjälp!) på en inofficiell utställning på Öland den 25 maj. Då ska vi minsann vinna över honom!

Lördagen den 3 maj 2008 kl. 15:56

Fredag 2 maj I dag har jag bokat tid för röntgen av Nisses höfter etc. Dagen före hans tvåårsdag är det dags! Har dessutom satt upp Laban på listan för mentalbeskrivningen på eurasierspecialen nästa år (var den nu kommer att äga rum ...). Lika bra att vara ute i god tid, listan brukar vara lång. Laban börjar nog få lite vuxenpäls. Uppe på ryggen bak mot svansen är pälsen inte längre ullig, utan blank och fin. Undrar om det kommer att vara samma fina struktur på resten av kroppen? Läste någonstans att svarta hundar har mjukare päls. Nisses är jättesträv (kan bero på att han är lite smutsig också). Jag avslutar med ett reklaminslag. Ikeas bajspåsar är helt suveräna! Billiga, lätta att riva av och lätta att öppna. Håll tummarna för oss på utställningen i morgon! Inte så mycket för resultatet, som för vädret. Det verkar bli kallt och risk för regn ...

Fredagen den 2 maj 2008 kl. 14:51

Torsdag 1 maj I förrgår när vi var ute och gick såg vi en huggorm en liten bit utanför tomten. Fy farao - det finns inget jag är så rädd för när det gäller hundarna som huggormar! Vi har inte haft huggorm där vi bor på flera år och nu hoppas jag innerligt att ingen förirrar sig in på vår baksida, för där har jag ingen ständig koll på hundarna. Fick ett glädjande mail i går. Nisse har nu fått en plats på mentalbeskrivningen i Karlskoga! Ska bli så himla spännande att se hur det går till! Hade besök av min kusin som jag inte träffat på länge. Och det var roligt att iaktta hundarna. Laban fortsätter att bete sig rastypiskt - han hälsar och går sedan och lägger sig. Nisse vill däremot gärna bli klappad och gosad med. Hela tiden. Det kan ju i och för sig spela in att hon luktade häst, den doften hade han aldrig känt, och det luktade MYCKET intressant! Läste att Labans bror Nemo har börjat lyfta på benet. Här ser vi inga sådana tendenser. Nisse började på sin 6-månadersdag, så Laban är lite senare. Men han har ju å andra sidan en himla massa kropp att hålla ordning på! Och då är det på sin plats att gratulera Laban och alla hans syskon på halvårsdagen! Tiden har gått väldigt fort och varit kanonmysig. Nu ser vi fram emot många och härliga år tillsammans! Vete fasiken hur det ska gå att ställa ut Laban dock. Jag har tagit ett par stycken fästingar i ansiktet på honom (måste öka dosen på fästingmedlet) och han har kala fläckar efteråt. Inte allt för tjusigt ... Man kanske skulle måla i dem med svart färg, fast det räknas antagligen som fusk!

Torsdagen den 1 maj 2008 kl. 09:49

Måndag 28 april Äntligen ska Nisses koppelträning bli av. Nästa söndag ska vi få enskild träning och det behövs sannerligen. Ska bli mycket spännande dessutom. Jag är ganska säker på att det är kontaktträningen som behöver skärpas ytterligare, vi får se vad experten säger! Även Laban kan få för sig att dra, men honom får vi ta hand om senare om det behövs. I helgen har hundarna fått klara sig själva en hel del. Mina föräldrar har flyttat in i grannhuset (deras sommarstuga som byggts om till permanentboende), så vi har kånkat kartonger och hjälpt till i största allmänhet. Ska bli trevligt att få promenadsällskap ibland på luncherna, då kan mamma och jag ta varsin hund. Sedan brukar Micke och jag ta en promenad på kvällen när han kommit hem, vilket är ett skönt och efterlängtat tillfälle tillsammans.

Måndagen den 28 april 2008 kl. 08:58

Fredag 25 april Jag går och funderar på om jag ska bada hundarna eller inte. Om jag badar Laban kommer han att ha smutsat ner sig tio minuter senare. Om jag badar Nisse (som luktar lite skumt för tillfället) kommer han att tappa den lilla päls han har kvar. Och de ska ju ställas ut om en vecka ... Hmm, man kanske kan torka av dem med en tvättlapp? Vädret är ljuvligt och jag är hellre med hundarna på baksidan än vid mitt skrivbord bakom datorn. Utställningstränar en del och koppeltränar litegrann. Måste dessutom anstränga mig mer med att lära Laban vara ensam hemma. Han låter som en mistlur när jag går ut med Nisse. Och jag skäms inför grannarna - de kanske tror jag slår honom? Fast det är bara ibland han låter, så han kanske börjar fatta att han inte dör av att vara ensam några minuter. Nisse har börjat skälla tillbaka när vi möter andra hanhundar. Det har han aldrig gjort förut och jag tror att det beror på att Laban är med samt på att han börjar bli vuxen. Det ska bli spännande att se om han kommer att mopsa sig lika mycket i utställningsringen ...  Då blir matte INTE glad! Nu har jag anmält Nisse och Laban till den officiella utställningen i Norrköping 31 maj. Det blir sista gången Nisse ställs i unghundsklassen - sedan är han en stooor hund! Fast kanske inte storleksmässigt ... När vi har varit på utställningen 3 maj ska jag bestämma om vi ska vara med på den inofficiella utställningen på Öland veckan innan. Det beror nog på om Laban verkar behöva mer ringträning eller ej.

Fredagen den 25 april 2008 kl. 14:36

Onsdag 23 april Sajten har legat ute en månad och har haft drygt 600 besökare, dvs. i snitt 20 per dag. Häftigt! Undrar vilka alla är, och om det är samma personer varje dag? Det är också kul att se vilka bilder som är populärast. Rumpbilden på Nisse verkar vara mycket uppskattad! Har kört mycket träning de senaste dagarna (jag har nog fått vårenergi!) med hundarna. Bl.a. kontaktträning, vilket känns extra viktigt med Nisse - det är han dålig på. Vi tar små steg framåt och det märks små förbättringar varje dag. Jag vet dock med mig att jag är dålig på att skynda långsamt när det gäller hundträning, jag tappar lätt sugen när jag inte får resultat med en gång. I morse fick de fästingpulvret för första gången. Det är tydligen inte bara bra mot fästingar - det är gott också! Nisse slukade sin mat och det händer nästan aldrig! Det står att det även ska kunna förbättra pälskvaliteten. Det behövs definitivt inte på Laban, men Nisse skulle behöva mera päls. Jag borstade honom i går och han har nästan ingen underull kvar. Fick PM:et till utställningen på Öland. Det är fyra eurasier anmälda. Två har jag själv, den tredje är Leo - men jag undrar vilken den fjärde är? Vore kul om det var en tik ...

Onsdagen den 23 april 2008 kl. 08:35

Måndag 21 april I helgen utställningstränade jag Nisse och Laban. Har problem med att ställa upp Nisse. Eftersom jag har godiset i höger hand och kopplet i vänster, blir det naturligt att jag ställer honom med nosen mot min högerhand. Men då har han svansen vänd från domaren. Och jag vet att han brukar vända sig självmant efter en stund, men det vore antagligen bättre att lära honom att stå åt rätt håll med en gång. Vi tragglar vidare, men jag tycker han är ganska så duktig ändå. Laban står jättefint, men där får vi jobba lite mer med springandet. Fast han har bättre förarkontakt än Nisse, det gäller även vid vanlig koppelgång. Han har dessutom svansen åt andra hållet, så han står rätt från början. Fick ett tips från Nisses halvbror Frodes matte om att lägga "husse/mattespår". Så Micke och jag gick ut i det fina vädret med Nisse i långlina. Sedan gick jag iväg en bra bit och gömde mig. Och Nisse var kanonduktig! Det märktes att han har spårat litegrann förut, för han visste direkt vad vi ville att han skulle göra. Laban hade det knepigare, han har aldrig spårat och kan inte kommandot "leta" så bra än. Vi gjorde det lite lättare för honom och efter ett tag trillade polletten ner. Så här trötta var de efteråt:

Måndagen den 21 april 2008 kl. 10:21

Lördag 19 april Nej, jag tror inte bärnstenshalsbanden mot fästingar fungerar på Nisse och Laban. Vet inte om det har med pälsen att göra - halsbanden ska glida omkring för att bilda statisk elektricitet och det gör de inte i deras luddiga pälsar. Vet dock att det funkar på en massa andra hundar. Men nu har jag plockat 3-4 fästingar i ansiktet på Laban och i går när jag kliade Nisse hittade jag två stycken på magen på honom. I stället har jag beställt det fästingmedel som Eva Adler tipsat om på sin hemsida. Det heter Fixodida Zx och ges som tillskott i maten. Det är helt giftfritt och bl.a. testat av Hundskolan i Sollefteå med fantastiskt bra resultat. (Läs mera här och beställ här.) Vore bra om det funkade på människor också - jag har precis genomgått en penicillinkur mot borrelia ... För övrigt är vädret ljuvligt i dag. Vi har tagit en riktigt lång promenad med båda hundarna. Man kan säga att syftet med långpromenaden var dubbelt; att öka aptiten på Nisse och att minska midjemåttet på Laban ;-) Förutom att matte och husse behöver röra på sig dessutom av liknande skäl! På torsdag ser vi fram emot en ny träff med eurasiern Leo. Förhoppningsvis får vi även sällskap av eurasiertiken Nova. Och vi hoppas att vädret är lika fantastiskt då!

Lördagen den 19 april 2008 kl. 15:05

Torsdag 17 april Nu har det hänt ett par gånger att Laban stått upp och ätit ända tills maten var slut! Tidigare har han annars alltid lagt sig ned efter en stund. Jag har inte fattat varför, det ser urknepigt ut att äta ur skålen när han ligger ner. Och vi har fortfarande inte hittat hans favoritställe att bli kliad på. Med Nisse är det lättare - kliar man honom mitt uppe på huvudet spinner han nästan! Ni andra som har syskon till Laban (och som är inne och läser här), har ni hittat några bra kliställen? Fast sådant kanske inte är genetiskt ... Fick mail i förrgår om att Nisse nu tagit sig upp som första reserv till MH-beskrivningen i Karlskoga i pingst (tidigare var han andra reserv). Så nu håller vi tummarna ... Dessutom går jakten efter bra datum till Nisses koppelträning vidare. Det känns ganska akut vissa dagar, så jag hoppas att vi kan få ihop det snart.

Torsdagen den 17 april 2008 kl. 12:31

Tisdag 15 april Snittvikten på våra hundar är nog en helt normal eurasier ... Laban är faktiskt ganska så rund - och bred som en ladugårdsvägg över ryggen (han har ju iofs väldigt mycket päls också). Men Nisse är så himla mager! Ändå tycker jag att han äter ganska så bra, han får nästan i sig en hel dagsportion varje dag. Och jag "kryddar" maten med både ost och korv. Men han verkar ju inte må dåligt, så det är väl bara att hoppas på att han bygger på sig nu när han börjar bli vuxen! Jag kommer dock att bli MYCKET förvånad om han får fin kritik på utställningarna. Han är låg, mager och har tappat mängder av päls - vilket ju inte gör att han ser fetare ut direkt. Men han är söt och trevlig ... Och i dag, när jag tränade hundarna att vara stilla i hallen när det ringer på dörrklockan (det gick sådär), var faktiskt Nisse snäppet smartare än Laban! Men det kanske var för att jag hade korv som belöning - det älskar han! Till Laban kan jag lika gärna ha knäckebröd, han äter verkligen allt.

Tisdagen den 15 april 2008 kl. 15:22

Lördag 12 april Det finns en bra sak med sommartiden. Laban har ställt om sig från att vakna tjugo över sex, till att numera vakna tjugo över sju. Det innebär att på vardagmorgnarna är det alltid någon i familjen (aldrig jag!) som vaknar före honom. Däremot får jag gå upp och släppa ut honom på helgmorgnarna, men då somnar både han och jag om efteråt. Nisse har för övrigt lärt sig att det bara är Laban som rastas vid den tiden, så han följer inte ens med till dörren. I dag gjorde jag en tabbe när hundarna skulle få sin lunchmat. Jag brukar lägga något gott i Nisses matskål för att trigga aptiten på honom. I dag blev det varmkorv. Jag ställde ner matskålarna och Laban kastade sig över sin, precis som han brukar. Men Nisse vägrade äta.Jag fattade inte varför och tjatade på honom att han skulle äta sin mat. Till slut upptäckte jag att jag blandat ihop matskålarna. Laban slafsade glatt i sig av Nisses korv och vuxenfoder, medan stackars Nisse inte för sitt liv kunde förstå varför han helt plötsligt skulle vara tvungen att äta valpmat ...

Lördagen den 12 april 2008 kl. 13:00

Onsdag 9 april Nu börjar jag känna pressen på mig att skriva något - det är inte klokt vad många besökare den här webbplatsen har varje dag! Laban är, som vi tidigare konstaterat, alldeles för smart för sitt eget bästa. Nu har han kommit på att om man springer rakt fram mot de nät vi har som inhägnad så rasar de ihop (jaja, det är inte världens bästa konstruktion!). Och därmed har man fri tillgång till de roliga saker som är på andra sidan. Så nu måste vi investera i ett rejält och riktigt stängsel att ha på baksidan. Det är väl onödigt att tillägga att Nisse hittills har konstaterat att "Jaha, där är ett nät. Då är det bäst att jag stannar här." Även om han är snabb att utnyttja de hål och luckor som eventuellt uppstår. Det som triggar igång Nisse mest är en jäkla kanin som har bosatt sig på granntomten. Tror till och med att det är två stycken, och då blir det väl snart fler ... En annan sak som får honom fullständigt skogstokig är ekorrar. Har ni någonsin sett en eurasier försöka klättra i träd? Det har jag!

Onsdagen den 9 april 2008 kl. 17:57

Söndag 6 april I dag fick grannhunden gd:n Bruno en lekkamrat i sin egen storlek. Nåja, nästan i alla fall. Jag tog med mig Ulrika och ridgebacken Rod bort till grannarna för att Bruno skulle få leka. Han har inte haft så många lekkamrater stackaren, och det märktes att han tyckte det var underbart att få jaga och att jagas av härlige Rod - som helt plötsligt såg liten ut! När de väl hade bekantat sig under en hel del gruffande, var de som ler och långhalm ... Jag misstänker att det blir fler träffar framöver. De har ju en del gemensamt, eftersom båda två är omplaceringar och inte fick en alldeles bra start i sina hundliv. Några foton från buset finns i galleriet Hundkompisar och i Ulrikas Rod-blogg. Nisse fick dock inte vara med, det hade blivit alldeles för stökigt. Men han undersökte NOGA mina byxor när jag kom hem - jag luktade verkligen intressant! Jo, förresten, det har jag ju glömt att skriva. Häromdagen tog vi första fästingen på Laban (den satt på exakt samma ställe som Nisses första fästing - på ögonlocket). När jag ändå höll på att plåga honom, passade jag på att känna i andra änden. Och för första gången kände JAG två kulor!! Tydligt!! Innan har ju veterinärerna känt två, men jag har inte lyckats förut.

Söndagen den 6 april 2008 kl. 15:28

Lördag 5 april Här händer det alltid något! I går kväll upptäckte vi helt plötsligt att Nisse var helt blodig på ena kinden. Första tanken var givetvis: "Nej, inte jourbesök till veterinären igen!!". Men när jag undersökte det närmare upptäckte jag att allt blod satt i ytterkanten av pälsstråna, det verkade inte som om det var han som blödde med andra ord. Dags att undersöka den lille svarte krabaten alltså. Och mycket riktigt, i nederkäken saknades det en tand och efter en stunds letande hittade jag den på golvet med flera stycken avslöjande vita pälsstrån fastklistrade! Han använder alltså Nisses päls som tandutdragningshjälp!

Lördagen den 5 april 2008 kl. 09:55

Fredag 4 april I går rymde Nisse medan Micke och jag var och handlade. Han lyckades ta sig ut från vår inhägnade bakgård och sprang runt på granntomterna. Men tack och lov har den ihärdiga inkallningsträningen gett resultat - han kom direkt när ungarna ropade på honom. SKÖNT! För övrigt var det Laban som skvallrade, han stod och skällde tills ungarna tittade ut och såg vad som hänt. Duktigt gjort! Däremot blev vi inte riktigt kloka på hur Nisse hade tagit sig ut. Vi kollade överallt utan att hitta något hål. Ända tills jag råkade luta mig mot en hemsnickrad grind som vi har till köksträdgården (det är nämligen kanonkul att gå in dit och gräva upp gammal potatis!). Den hade lossnat till hälften på ena sidan och fungerade nu som en mycket fiffig svängdörr. Något säger mig att det var den lille svarte ulltussen som kom på att man kunde knuffa på den ... Och nu är reklamen borta från hemsidan! Längst upp till vänster ligger ett bildspel. Det verkar som om det ändrar hastighet beroende på hur man rör musen över det, men jag har inte riktigt klurat ut hur det funkar än.

Fredagen den 4 april 2008 kl. 12:55

Torsdag 3 april Strax innanför dörren till baksidan där vi släpper ut hundarna, står vårt akvarium. På samma bänk står en burk med godis som vi ger hundarna när de kommer in extra fort på inkallning. I går kväll ropade jag in vovvarna och de kom som ett skott. Och jag var SÅ nära att ge dem fiskmat i stället för godis, jag kom på mig själv när jag stod med fingrarna i fiskmatsburken. Snacka om att jag bröt ihop av skratt! Fast Laban hade nog gapat och svalt lika glatt ändå! För övrigt knycker han skor. Han går och hämtar en av favoriterna (oftast Fannys Converse-kängor). Men han tuggar inte på skorna, han slänger runt dem och gnager lite försiktigt i yttersta änden av skosnörena i stället. I går slängde jag iväg en betalning för att slippa reklamen på denna hemsidan (den stör mitt estetiska sinne!) och för att få några fiffiga extrafunktioner. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan reklamen försvinner. I skrivande stund finns den kvar i alla fall.

Torsdagen den 3 april 2008 kl. 08:37

Tisdag 1 april I går var eurasiervalpen Leo här på besök, tillsammans med sin mycket trevliga matte. Leo är bara en vecka äldre än Laban och ÄNTLIGEN fick jag se Laban leka med en annan hund! Tidigare har han varit lite för blyg och försiktig, men med Leo gick det bra. Om det beror på att de är lika gamla, eller av samma ras vet jag inte - men det var i alla fall kul att se. Berättade lite om utställningar för matte Lisa, vi ska ställa ut samtidigt den 3 maj på Öland och hon är lite ovan vid utställningsvärlden. Men det kommer säkert att gå finfint, Leo är en tjusig herre! Tyvärr fick jag inga ansiktsbilder på honom, han hade lika svårt att vara stilla som mina ulltussar!

Tisdagen den 1 april 2008 kl. 08:22

Måndag 31 mars I dag blir Laban 5 månader - hurra, hurra! Och jag tycker att vi känner honom ganska så bra nu. Han verkar lugn och trygg. Hälsar gärna på främmande människor, men går sedan och lägger sig. Han är pratsam och matglad - om man sträcker fram något ätbart till Nisse står han och nosar länge innan han bestämmer sig för att eventuellt försiktigt smaka. Med Laban är det som att kasta in det i ett stort svart hål, det spelar ingen roll om det är medicin, gröna ärtor eller korv - allt går ner! Han ligger fortfarande ner när han äter. På natten sover han lugnt fram till morgonkvisten då han väcker oss när han blir kissnödig. Han går fint i koppel för det mesta. Skulle han dra, räcker det med att säga "Laban", så lugnar han ner sig. Han kommer gärna fram för att pussas, däremot har vi inte hittat hans favoritställen att bli kliad på än. Han pussas hellre! Utseendemässigt börjar han också växa till sig. Det verkar som om han har en ganska lång nos. Och något hängande ögon. Han har fortfarande massor av valppäls, men jag tror att han blir lite röd i topparna. Magen är rund och go', några revben känns inte! Vi får väl hoppas att det bara är valphull! I går morse var han för rolig. Han gick och lade sig under vår säng. Och gnällde. Mycket och länge. "Det är ju JÄTTELÄSKIGT här, jag är ensaaaaam och det är alldeles mörkt. Hjälp!!"

Måndagen den 31 mars 2008 kl. 09:57

Lördag 29 mars I går fick hundarna leka med någon i deras egen storlek. Nämligen welsh springer spanieln Benji. Han och Nisse har busat förr, så de sprang iväg direkt för att brottas. Laban satt på trappan och tittade på, med svansen viftande. Efter en stund vågade han sig ner, men han sprang snabbt upp igen. Han samlade dock mod och gick ner för trappan igen och gick lite närmare - det syntes hur gärna han ville vara med! Till slut klämde han fram ett litet försiktigt "voff", så att Nisse och Benji skulle upptäcka honom. De gjorde de inte ... Men Laban hade i alla fall blivit så kaxig att han cirklade runt dem skällande, resten av tiden. Efteråt var samtliga hundar helt slut och Nisse slukade sin mat på kvällen. Bilder finns i galleriet Hundkompisar. Jag vet inte om det beror på gårdagens strapatser, men i dag fick vi sovmorgon till kvart över nio! (Med den obligatoriska kissningen vid tjugo över sex förstås.) Helt underbart!

Lördagen den 29 mars 2008 kl. 10:10

Fredag 28 mars I morse fick Laban sin sista penicillintablett. Och på måndag får han den sista Rimadylen. Det har läkt ihop bra och syns knappt längre. Skönt. Satt och läste om Nisse i samma ålder. Då skrev jag att han vräkte i sig maten på fem sekunder och verkade hungrig efteråt. Precis som Laban gör nu alltså. Sedan blev ju Nisse sjuk och sedan dess har mat inte varit lika intressant. Han får visserligen i sig nästan hela dagsransonen, men man får locka och pocka litegrann först (ett par små bitar leverpastej, korv eller ost i matskålen gör susen). Jag hoppas att Labans matglädje håller i sig, även om jag vet att det brukar bli sämre under puberteten. Laban har för övrigt en inbyggd "Skalman-klocka". Tjugo över sex varje morgon börjar han högljutt tala om att han behöver gå ut. När jag släpper ut honom kissar han lääääänge och därefter bajsar han. Sedan kommer han in och går och lägger sig och sover igen. Det gör jag med. Han har också lärt sig att han får mat efter att vi har ätit. Medan vi äter ligger han under min stol. Mot slutet av måltiden börjar han sucka och gnälla på det ynkligaste vis. Han låter verkligen som "Jag har inte fått mat på flera veckor och snart döööör jag!".  Men han får snällt vänta tills vi är klara innan han får något.

Fredagen den 28 mars 2008 kl. 08:29

Onsdag 26 mars Den här webbplatsen är så pass lättanvänd att jag kan uppdatera varje dag om jag vill. Jag slipper sitta och tanka över via ftp-servrar i en evighet, vilket är jätteskönt. Och det är också skönt att slippa hålla ordning på html-koder m.m. Sedan gör det ju inget att det är gratis också ... Hur som helst. Efter detta reklaminslag kan jag berätta att bärnstenshalsbanden som jag köpt anlände i går. De är ju tänkta att skydda hundarna från fästingar på ett giftfritt sätt. För att de ska vara lätta att ta på och av är halsbandet delvis elastiskt. Det upptäckte Laban på kvällen. Helt plötsligt fick jag syn på honom där han stod och DROOOOG i Nisses halsband. När jag sade till honom såg han mycket oskyldig ut och sedan släppte han med ett "pang"! Tur att Nisse har päls som skyddar, stackaren. Väntar fortfarande på datum till koppelträningskursen. Laban är en mönsterhund som för det mesta travar på fint vid sidan och har kanonbra förarkontakt. Måtte det hålla i sig. Nisse är en varannandagshund. Vilket borde innebära att han går fint i dag, för i går gjorde han det sannerligen inte. Stendöv var han och skulle helst bestämma själv var vi skulle gå. Men det fick han inte. Tyvärr är det ju dock inget roligt att gå ut och gå med honom när man måste tjafsa hela tiden. Han fick säkert gå dubbelt så långt som Laban eftersom jag bytte håll hela tiden när han drog.

Onsdagen den 26 mars 2008 kl. 08:21

Tisdag 25 mars Man är inte sämre än att man kan ändra sig. Laban kommer inte alls att premiärställas i Karlskoga i pingst. Han får debutera på Öland helgen innan i stället. Jag har lovat hjälpa matten till en eurasier som är en vecka äldre än Laban. Hon har ingen erfarenhet av utställningar, så de kommer hit nästa vecka för att få lite tips och råd. Och då tyckte jag att jag lika väl kan hänga med på utställningen också, så får Laban öva lite. Vi var på samma utställning förra året och höll på att frysa ihjäl, så vi får hoppas på lite mer värme i år. Jag måste dock ställa om mig mentalt, hade helt släppt alla tankar på att ställa ut Laban. Men det ska säkert gå bra, det svåraste är ju oftast att vänja dem vid att vara i en miljö med så mycket hundar utan att bli sönderstressade. Och då är det skönt att börja utomhus, det gjorde vi inte med Nisse. Apropå vädret. Våren försvann och vintern dök upp (vansinnigt onödigt!). Härom dagen hade vi en halv decimeter snö och Laban lekte snöplog. Såg helt underbart roligt ut! Nästan så att man var sugen att testa själv, men då hade nog grannarna undrat!

Tisdagen den 25 mars 2008 kl. 08:17

Måndag 24 mars Jo, jag kan nog trivas med den här hemsidan. Även om jag tycker att den laddar långsamt. Laban är mycket bättre i rumpan. Största problemet är dock att hindra Nisse från att slicka honom där bak. Hade han slickat själv hade man ju kunnat sätta på honom en tratt - men det ger ju inte samma effekt om man sätter den på Nisse ... Förhoppningsvis låter han det vara ifred när det läkt ordentligt. Tog första fästingen på Nisse för någon vecka sedan. Har ju haft lite funderingar angående fästingmedel eftersom jag inte vill att hundarna ska bli förgiftade när de brottas. Till slut beställde jag två bärnstenshalsband. Är lite skeptisk, men man får pengarna tillbaka om de inte funkar. Och de är ju garanterat giftfria. Vi har äntligen hittat ett hundkex som Nisse tycker om. De flesta sorter spottar han ut så fort han får in dem i munnen (och Laban står nedanför och gapar!), men levergodis funkar faktiskt utmärkt. Det är bra att ha olika godsaker att ta till vid behov. Veterinären upptäckte förresten att Laban tappat en tand. Så nu är tandömsningen på gång med allt vad det innebär. Men han har inte varit särskilt bitig av sig innan, så förhoppningsvis blir han det inte nu heller. Tydligen fungerar det dåligt att skriva i gästboken samt att kommentera inlägg. Jag ska klura vidare på vad som kan vara fel under dagen (tack Eva för att du påpekade det!).

Måndagen den 24 mars 2008 kl. 08:35

Första inlägget i nya bloggen Premiär! Jag har ledsnat på de slöa uppdateringarna av den gamla hemsidan och därför suttit i påskhelgen och knåpat ihop denna. Vad tycks? Funderade länge om jag skulle lägga över de gamla dagboksanteckningarna, det är antagligen ingen som sitter och läser dem. Men sedan kom jag på att JAG läser dem. Det är jätteintressant att gå tillbaka och jämföra hur Nisse var i Labans ålder t.ex. Så nu ligger ALLT här: från Nisses födsel till akutfärden med Laban till veterinären i fredags. Har kategoriserat det halvårsvis för att det ska vara enklare att hitta. Dessutom har jag lagt in en massa foton som jag har delat upp i fyra olika fotoalbum - varsågoda och surfa runt! Nu ska jag sätta mig och informera alla om att hemsidan bytt adress, så får vi se hur många som hittar hit. Det bör ju vara enklare att kommentera inlägg och även att skriva i gästboken. Lite testande fram och tillbaka blir det nog i början, men sådant tycker jag är kul!

Söndagen den 23 mars 2008 kl. 20:20

1-22 mars 2008 Lördag 1 mars Jag hade velat sova i morse, men det tyckte inte Laban var en bra idé. Han ville kissa/bajsa/leka/äta i den ordningen. Jag försökte stjäla till mig lite sömn mellan varven, men gav upp till slut. Jag har slarvat med att borsta Nisse, trots att jag vet att han börjat fälla. Tog mig i kragen i dag och fick ihop till nästan en eurasier till! Fast han såg magrare ut än någonsin efteråt! Tog ett par varv på Laban också, men han verkar inte börja släppa valppälsen än. Det gör inget - den är ljuvligt mjuk! Micke och jag tog en promenad med båda hundarna och det gick utmärkt. Laban passade på att gå fram och hälsa på alla vi mötte - ingen reserverad hundras här inte! Vilket jag tycker är ganska skönt efter livrädda Tessla ... Söndag 2 mars Nä, Laban tyckte inte att matte skulle ha sovmorgon i dag heller. Det var mycket roligare att skälla på katterna (som antagligen också ville sova). Skithund. Men ibland älskar jag faktiskt hundarna ändå! Micke och jag tog med oss varsin hund ut på promenad och de gick så himla fint att jag blev nästan tårögd! Båda två! När vi kom hem körde vi en omgång med utställningskopplena. Nisse blev helt uppspelt när han fick syn på sitt - där har jag inga problem alls. Men även Laban sprang så fint i sitt och han stod hur snyggt som helst framför "domaren". Det blir ju i och för sig en helt annan sak när det är skarpt läge, men å andra sidan brukar man ju ha lite överseende med valpar. Och vi tänker vara på utställningen tidigt så att han hinner vänja sig vid alla hundar m.m. Det är bara tre veckor kvar. Vägde Laban i dag och han väger lite drygt 15 kg. Tydligen är han ungefär lika stor som ett par av sina kullbröder - skönt! Vår dunderklump till hund kanske är ganska normal ändå! Onsdag 5 mars Nu händer det grejor! Nisse står nu helt plötsligt som 2:a reserv till mentalbeskrivningen i Karlskoga (tidigare var han 29:e). Hoppas han kommer med, annars väntar vi till nästa år. Ids inte hålla på och jaga något här i närheten. Vi har fått mail om att koppelträningskursen äntligen blir av. Fast när jag var ute och gick med Nisse i dag gick han som en klocka! Så kanonduktig! Tror dock att det behövs i alla fall. Frågade kursledaren om vi skulle ta med Laban också, för att förebygga ev. problem, men hon trodde att det kanske kunde bli svårt med koncentrationen för de båda busfröna. Det har hon nog rätt i. Vi får gå en kurs senare med Laban om det behövs. Nisse fortsätter att fälla ordentligt. Och även Laban lämnar ifrån sig en hel del på borsten. Det innebär att den mjuka härliga valppälsen kommer att försvinna - snyft! Men det lär nog ta tid, han har ENORMT mycket päls! Har inget minne av att Nisse var så välpälsad som valp. Det verkar som om Laban brås på sin pappa. Jag kommer ihåg att Suzanne i ett av sina första mail beskrev pappan som en hund som gärna sov utomhus. Även Laban vill vara utomhus ofta och länge. Det är ett himla springande ut och in hela tiden. Och jag kan förstå båda hundarna, det är nog betydligt roligare och enklare att rasa runt utomhus. Lördag 8 mars I går var jag innerligt tacksam för vår inhägnade bakgård. Jag var magsjuk och hade inte många krafter till att koppelrasta hundar. Att kunna släppa ut dem då och då var guld värt! Men det märktes att de var lite bekymrade för matte, de kom fram till mig i sängen många gånger under dagen och såg ut att undra vad det var med mig. Och det är klart - jag brukar sällan ligga i sängen på dagarna och lata mig! Söndag 9 mars Jag undrar när Laban ska sluta skvätta av glädje när han träffar folk? Jag vet att hundar inte kan kontrollera blåsan förrän de är cirka fyra månader och det är han ju nu ... Men det märks att han kan hålla sig längre stunder och det är ju skönt. Jag hoppas att han får samma "festblåsa" som Nisse har, han kan hålla sig i evigheter om det behövs (eller om det regnar ute!). Vi hade besök i dag av ett äldre par och det är så roligt att se våra supersociala hundar! De hade haft hund när de var yngre och det märktes. Nisse gosade in sig hos mannen med simmig blick för att bli kliad på alla de rätta ställena! Laban uppför sig enligt rasstandarden - han går fram och hälsar en stund, sedan går han och lägger sig. Men han är definitivt inte särskilt reserverad. Nu i helgen ska vi ha gäster, det ska bli spännande att se hur de uppför sig då (hundarna alltså, gästerna brukar uppföra sig väl). Har en fundering angående fästingmedel. Vi slutade med Frontline på katterna när vi fick hund i huset eftersom de har blivit rejält tvättade av samtliga hundar. Prövade med örthalsband för att komma undan nervgifterna, men det funkade inte alls. På Nisse övergick vi till fästinghalsband och det har fungerat utmärkt de två senaste somrarna. Men hur gör vi nu? Är ju livrädd att någon av dem ska få i sig eländet när de brottas (särskilt efter att ha läst insändaren i senaste Hundsport), men man vill ju heller inte att de ska få borrelia eller liknande. Vi har massor av rådjur där vi bor. Det bästa vore om det fanns någon tablett att ge hunden, men så enkelt är väl inte livet? Och att hitta fästingar i all päls är mera tur än skicklighet. Måndag 10 mars Fick precis reda på att våra grannar har skaffat hund. En omplacering på 14 månader, grand danois. Vad härligt med en hundkompis i närheten! Och vad roligt för dem - de hade en pyrenéer som de fick avliva i samma veva som vi avlivade Tessla. Han blev bara 7 månader och höfterna var totalt kaputt på honom. Tisdag 11 mars Nu sitter jag och rodnar. Var inne på Labans uppfödares hemsida och hon skriver så himla snällt om hur bra hon tycker att jag skriver på den här hemsidan. Jag blir löjligt glad för berömmet, samtidigt som det är kul att få lite feedback på att folk läser det jag skriver! En positiv bieffekt (bland många) som solskenet haft med sig (en negativ bieffekt är att man ser hur smutsiga fönstrena är!) är att när man är ute med Laban och solen lyser i pälsen på honom ser man att han börjar bli aningens röd i topparna, särskilt runt huvudet. Mamma Megan har röda toppar och jag tycker det är otroligt läckert. Hoppas det blir mycket sådant på Laban när han får sin riktiga päls! För övrigt vet inte våra hundar vad de heter. När vi ropar på Laban kommer Nisse och Laban. Och när vi ropar på Nisse kommer Laban ... Vilken himla tur att vi inte döpte Laban till Frasse som jag ville från början, då hade det blivit ännu svårare. Jag tycker det är ett jättebra hundnamn, men det hade inte funkat med en Nisse, en Frasse, en Musse och en husse!! Det är lite trixigt på kvällen med matningen. Nisse vill allra helst äta upp sin mat sent på kvällen och då har Laban ätit upp sin för LÄÄÄÄNGE sedan. Så man får ställa ner skålen till Nisse, försöka distrahera Laban så mycket det går och ha järnkoll på att det är rätt färg på hunden som står vid matskålen. Det går, men man får vara på alerten! Onsdag 12 mars I går var Micke och jag borta hos grannarna och träffade deras nya grand danois. En ståtlig hane på 14 månader, men ack så mager ... Och utan att gå in på detaljer kan man ju återigen konstatera att vissa inte ska ha hund. De hade åkt ner till Skåne för att titta på honom och direkt tagit honom med sig därifrån. Han verkar trots allt vara stabil och härlig i temperamentet och funkar bra i deras stora barnfamilj. Nu återstår att se hur han går ihop med våra huliganer. Laban tyckte ju att ridgebacken Rod var stor ... Men jag hoppas att det kommer att funka bra, Bruno har inte fått leka så mycket så han behöver kompisar, tror jag. ------------------------------------- Nu har jag strukit hundarna från den inofficiella utställningen nästa vecka. Jag känner bara en kula på Laban ... Tänker vänta två veckor in i april innan jag låter veterinären kolla honom, eftersom anmälningen till eurasierspecialen ska göras då. Och när han är ett halvår (dvs. 30 april) är det ju kört. Men om han blir krypt kommer vi att lägga ner utställningsbiten nästan helt. Laban går ju inte att ställa ut och Nisse har de meriter han behöver för avel. Dessutom är han fortfarande för låg. Skulle han växa till sig såpass att han kan konkurrera med de andra hanarna kanske vi ställer honom senare, men inte i dagsläget. Till Karlskoga ska vi ändå, Nisse ska förhoppningsvis mentalbeskrivas, han kan få springa runt i utställningsringen också förresten (om han har någon päls kvar ...). Men framför allt ska vi träffa en massa härliga människor och hundar! Och oavsett hur många kulor Laban har, är han världens mysigaste hund!! Torsdag 13 mars Jag är orolig för Musse. Han opererade ju bort en tand för en tid sedan. Sedan dess är han sned i munnen och den undre "huggtanden" hamnar ibland utanför och har skavt sönder hans läpp. Han verkar inte ha så ont av det, men det känns som om det blir fler små krämpor hela tiden. Han klarar knappt av att hoppa upp på några höjder alls och han sover mest. Lite själviskt hoppas jag nog att han ska somna in själv för att vi ska slippa ta beslutet ... Det är detta man fasar för som djurägare, men som man ju gång på gång ställs inför. Men det är också ett ansvar man tar på sig när man skaffar ett djur - att se till att det får ett sådant värdigt liv som möjligt. Och den gränsen har han snart passerat. Fredag 14 mars Laban är för smart för sitt eget bästa. Nisse, som är en fullfjädrad strumptjuv, knyckte en strumpa som han låg och gosade med. Voff, sade Laban för att tala om för oss vad som var på gång. På det viset skaffar man sig INTE några hundvänner - Nisse såg inte alls glad ut när vi tog strumpan ifrån honom! Skvallerbytta bingbång ... Har gått en riktigt lång promenad med Laban i dag och det gick bra. Inget som vi ska göra för ofta, men det är så stökigt där vi bor just nu eftersom de håller på med avverkningar. Det gör att alla lagomlånga slingor som vi brukar gå är avspärrade och det är så trist att gå en bit och sedan vända och gå tillbaka åt samma håll. Söndag 16 mars Vi hade middag i går och hundarna skötte sig exemplariskt. I vanliga fall brukar de ha sin brottningsstund på kvällarna - vilket innebär att vi måste slänga ut dem med jämna mellanrum. Jag hade laddat med tuggben bl.a. för att vi skulle få lite lugn och ro. Men de behövdes aldrig, de låg och vilade hos oss nästan hela tiden - förutom några utflykter av Nisse när han behövde bli klappad och kliad av en just då utvald person. Laban fortsätter med sitt rastypiska beteende, han hälsar och går sedan undan och lägger sig. Nisse är däremot tämligen översocial - det är tur att vi har hundälskande kompisar! Måndag 17 mars Nisse upphör inte att förvåna mig. Vi var ute och gick och träffade återigen vår grannhund - grand danoisen som jag berättat om tidigare. Han och Nisse hälsade på varandra och Bruno mopsade sig lite mot Nisse som drog sig undan. Det är lite synd att de inte träffat varandra utan koppel än, det blir lättare för dem att "lära känna varandra" då. Därefter gick Laban fram och hälsade på Bruno (och han har väldigt svårt att nå upp att slicka honom i mungiporna - det ser jättekul ut!). Bruno hälsade tillbaks. Då MORRADE Nisse! Och skällde sedan ut Bruno efter noter. Vår supersnälle Nisse!! Jag trodde inte ens han hade sådant i sig! Men det är ju skönt att se att han försvarar Laban, även om det inte behövdes i det här fallet. Nu går jag och grunnar på om det inte vore klokast att Nisse och Bruno träffar varandra lösa utan att Laban finns i närheten. De behöver nog mäta sig lite mot varandra utan att Nisse behöver bekymra sig om sin "lillebror". Fredag 21 mars Fy attan vilket väder! I och för sig lägger sig inte snön (än), men det är blött både vågrätt och lodrätt! Har precis varit ute på hundpromenad och det är i sådana lägen man undrar varför i hela friden man skaffade hund .... Satt och läste om Nemo, Labans bror. Precis som Laban är han tydligen väldigt matglad. Laban vräker i sig maten på fyra sekunder (fortfarande liggande!) och talar tydligt om efteråt att han är fullständigt utsvulten fortfarande. Men man känner knappt revbenen på honom, så han får inte mer mat än vad han ska. Lille rultisen. Måste väga honom snart, det var länge sedan. Däremot är Nemo (och tydligen ett par till av syskonen) väldigt förtjust i vattenpölar och leriga diken. Det är inte Laban - inte vad jag har märkt i alla fall. Han verkar gå omvägar runt regnpölar precis som Nisse gör. Han smutsar ner sig ganska bra ändå, ALLT fastnar ju i valppälsen! Och så syns det ju mer på en svart hund. Nisse är, till skillnad från Laban, fortfarande väldigt mager. Och nu när han är tämligen pälsfattig ser han ännu ynkligare ut. Men de är snart lika höga, tror inte det skiljer mer än 5-10 cm. Lördag 22 mars För drygt ett år sedan åkte vi in akut med Nisse till djursjukhuset eftersom han bajsade blod. Han fick ligga inne med dropp i en vecka och har fortfarande inte fått tillbaka aptiten ordentligt efter det. På långfredagen för två år sedan fick Jesper åka ambulans till akuten när han svimmade flera gånger. I går var det långfredag och på kvällen fick vi åka in akut med Laban ... Han började helt plötsligt bajsa inomhus och jag upptäckte att det droppade blod från analöppningen. (Varför händer alltid sådant här på jourtider förresten?) Veterinären undersökte honom och upptäckte att han hade sår vid analöppningen och var svullen. Jättekonstigt, det verkar som om han satt sig på något vasst eller blivit riven. Men det var i alla fall inte värre än så - hon rakade honom i rumpan och tvättade av det. Nu får han äta smärtstillande och antibiotika i en dryg vecka. Läkköttet är tydligen bra där bak, så det bör vara läkt på ett par dagar. Och precis som när Nisse tömde analsäckarna var det en fröjd att se Laban. Visserligen hade han ont, men några aggressiva tendenser visades absolut inte. Enligt vår "vanliga" veterinär är det otroligt hemskt för en hund att bli undersökt där bak, förutom att det gör ont är det också pinsamt. Skulle de vara det minsta aggressiva hugger de lätt i det läget. Och något sådant finns varken i Laban eller Nisse, de har kanonfina psyken båda två! Psykiskt var det dock jobbigt, jag hade både Tessla och Nisse på näthinnan. Hon vägde honom förresten och han vägde hela 19,8 kg!!!! Nisse väger ca 20-21 kg ... Snacka om att Laban är en riktig dunderklump! Och roligast av allt: hon kände tydligt båda kulorna på honom, hurra! Nu blir det till att ställa två hundar i Karlskoga. Eftersom det är nästan en månads karens på medicinen hinner vi knappt med någon inofficiell innan, så det får bli utställningspremiär för Laban i Lunedet.

Söndagen den 23 mars 2008 kl. 16:10

Februari 2008 Söndag 3 februari Har sovit uruselt. Främst pga den lille svarte skiten. Han gnällde nästan oupphörligen mellan kl. 1 och 3 och jag tänkte INTE gå upp. Jag var så himla trött och jag tänkte att om han skulle vara kissnödig så blir det en pöl inomhus, och det överlever jag. Klockan tre gav jag dock upp och släppte ut honom ur sovrummet. Han gick in i köket och drack vatten, sedan gick han ut och både kissade och bajsade. Därefter sov han lugnt till klockan åtta. Det innebär ju att han faktiskt har blivit duktig på att säga till att han behöver gå ut - det är ju positivt! Fick klart i går på att vi fått stuga till den stora eurasierspecialen i Karlskoga i pingst. Dessutom står Nisse på reservlista till MH-beskrivning dagen innan utställningen - hoppas han kommer med, det skulle vara jätteintressant att se hur han fixar det. Ska dessutom bli enormt kul att åka dit och träffa alla trevliga människor igen. Och Laban har fått sitt livs första bad hemma hos oss. Det gick över förväntan. Han pep litegrann och ville gärna upp ur badkaret, men spjärnade inte emot allt för mycket. Och han skiljer sig även här från Nisse. När Nisse har badat rusar han ut ur badrummet och gnor sig frenetiskt mot mattorna eller ännu hellre gräsmattan (för att bli av med den äckliga rena lukten antagligen). Det gjorde inte Laban. Han gick mest omkring och såg ut att tycka att det var besvärligt och konstigt att svansen var blöt! Efter badet tog jag ut Laban på en extra lång promenad. Och Jesper tog ut Nisse på en aktiveringsrunda med lite klättring, hopp och godissök. Allt för att få hundarna lite lagom uttröttade till kvällen. Då kom helt oväntat ett par från Öland och hälsade på. Med sig hade de sina två ettåriga eurasiertikar, Tova och Ninni, i exakt samma färger som Nisse och Laban! Det var första gången Nisse busade loss ordentligt både med tikar och eurasier. Och busades gjorde det! Laban försökte också vara med, trots att det var lite läskigt med de stora hundarna. Men han är tuff och frimodig - det är härligt att se! Och nu har vi två extremt trötta hundar ... Måndag 4 februari Jag känner mig som en småbarnsförälder som inte får sova tillräckligt... Även i går kväll stökade Laban runt tills han fick gå ut. Tror jag ska skippa det sena matmålet i kväll och se om det blir bättre. Tisdag 5 februari Jag gav inte Laban något sent mål i går kväll och natten har varit otroligt lugn och skön. Faktum är att jag inte vet varför vi hållit på så länge med fyra mål om dagen, det har vi mig veterligen inte gjort med någon av de andra. Tror till och med att de har fått tre mål redan från början. Däremot ligger Laban fortfarande ner och äter. Fast inte när han äter a-fil, då står han upp. Onsdag 6 februari Nisse har nog börjat fälla. Det är på tiden, det är nästan ett år sedan förra gången. Men då höll han på rejält länge i gengäld. Tänker boka in honom på höftledsröntgen framåt maj-juni. Vore skönt om mentaltestet var avklarat också då. Om röntgenresultatet är okej har han alla meriter som behövs för att bli pappa - ifall någon vill ha honom! Och varför inte? Visserligen är han lite låg (men inom rasstandarden), men snällare hund får man leta efter! Mentaliteten är fullständigt ljuvlig på honom! Däremot tycker jag mig märka att Laban är intelligentare än Nisse. På gott och ont ... Laban har bl.a. räknat ut att om man ställer sig på bakbenen och knuffar in den utdragna skärbrädan med framtassarna, så ramlar smörgåsen som ligger där ner på golvet! Fredag 8 februari Labans svans började helt plötsligt hänga i går kväll. Han verkade inte ha ont (och det märks ju tydligt när han har, pipgrisen!), men det gick heller inte att få honom att lyfta upp den. Blev nästan lite orolig - jag är överkänslig när det gäller hundars bakställ. Men nu i morse ligger den snyggt upprullad på ryggen igen. Undrar vad som hände? Lördag 9 februari I dag var Laban med för första gången in till mamma och pappa i stan. Han är visserligen så gott som rumsren, men det blev två olyckor ändå. Det är inte lätt innan man lärt sig var utgången är - då går det ju inte att markera att man vill ut! Var ute och gick med båda killarna i koppel i går. Och det gick riktigt bra. Mest eftersom Nisse inte drar lika mycket längre, men de trasslade heller inte in sig i varandra lika mycket som de gjort förut. Har haft mailkonversation med både uppfödare och veterinär. Jag är lite fundersam över Labans höfter (antagligen för att jag som sagt är hypernojig när det gäller sådant, efter Tesslas problem). Han ligger nämligen aldrig i hel grodställning, bara med ena benet utsträckt bakom sig. Men veterinären tröstade mig med att det finns många hundar som inte gillar att sova i grodställning, så det behöver inte alls vara ett tecken på höftproblem. Och så länge han inte haltar, reser sig utan problem och travar snyggt så behöver vi inte vara oroliga. Och han verkar röra sig utan problem tycker jag. Söndag 10 februari Satt och letade inofficiella utställningar i trakten, men hittar inte så många. Det är den vi ska på i Växjö på långfredagen och en i Åseda den 4 maj. Fast den domaren är ganska tuff, jag har ställt för henne två gånger. Hon är duktig på eurasier, men hon skrämde Nisse rejält den senaste gången vi ställde för henne. Sedan är det en i Nybro samtidigt som vi är på eurasierspecialen i Karlskoga. Någon som känner till någon annan? Onsdag 13 februari Jag vägde Laban härom dagen men var så övertygad om att jag tittat fel på vågen att jag var tvungen att göra om det i går. Vilken mammuthund vi har fått! Han väger 14 kg!!!!!! Jag börjar bli rädd för att han växer för fort, men han får inte ett uns mer mat än den rekommenderade dagsransonen. Han är snart ikapp Nisse som håller sig stadigt på 20-21 kg. Och om Nisse håller sig på den höjden han är på så ska han egentligen inte väga mer än 2-3 kg till. Men även om han växer till sig på höjden kommer det att bli stor skillnad i storlek på de båda herrarna! Söndag 17 februari Satt precis och läste om Labans bror. Han och den äldre eurasier som bor i samma familj har åkt på något som heter Coronavirus. En magsjukdom som tydligen är ganska elak, framför allt mot valpar. Labans bror hade fått genomgå en tarmoperation och var nu hemma igen - båda hundarna har fått vara inlagda på djursjukhuset. De mår efter omständigheterna bra. Viruset är tydligen mycket smittsamt och har visst härjat där de bor. Jag har aldrig hört talas om det, men det låter hemskt. Måndag 18 februari Är det någon som vill ha en ljusfärgad eurasier? Han är till salu - BILLIGT!! Tror tamefasen att hundjäkeln fått vårkänslor för han var totalt döv och ofokuserad på mig när vi var ute och gick i det ljuvliga vädret. Han drog som en galning med nosen i backen och var helt hopplös ... Precis som jag tyckte att han blivit riktigt duktig på att gå i koppel - typiskt! Men jag misstänker att det är en eller flera löptikar i trakten, så det är kanske inte så konstigt att han reagerar. Tur att jag tycker om honom litegrann ändå ... Tisdag 19 februari Laban börjar bli så duktig på att säga ifrån när han behöver gå ut att han fick sova i hela huset i natt. Och det gick utmärkt. Han gnydde vid halv sju i morse och det hördes hela vägen upp till övervåningen (han har bra röstresurser den lille!). Jag är faktiskt väldigt glad att vi skaffade Laban. Det märks så tydligt på Nisse att han njuter av att ha en lekkamrat dygnet runt! Och än så länge är det faktiskt Laban som har haft gott inflytande på Nisse. Vi var ju rädda för att Nisses olater skulle påverka Laban. Det som i stället har hänt är att Nisse äter massor med mat på bestämda tider, han kommer på inkallning, han äter sådant som han ratat innan (a-fil, morötter, hundkex) m.m. Men han är extremt svartsjuk när man gosar med Laban. Då kommer han som ett skott och tränger sig emellan - undrar om han är orolig för att vi inte ska tycka lika mycket om honom längre? Onsdag 20 februari Har tagit mig i kragen och anmält båda hundarna till utställningen på långfredagen. Måste börja visa Laban vad ett utställningskoppel är för något. Har inte tränat särskilt mycket med honom över huvud taget, tycker det mesta löser sig automatiskt. Eller också är jag bara lat. Torsdag 21 februari Dagen började allmänt kaotiskt. Jag fick genomföra oplanerad storstädning i vardagsrummet. Den store vite klunsen lyckades nämligen riva ner en rejäl blomkruka som gick i tusen bitar, när han sprang fram och tillbaka för att imponera på Laban. Laban blev inte ett dugg imponerad, han blev rädd. Lördag 23 februari Jag har alltid hävdat att Nisse visserligen är snygg och snäll, men ointelligent. Jag vidhåller det. Det har tagit honom ett och ett halvt år att komma på att han kan ställa sig på baktassarna för att titta ut genom köksfönstret när folk kommer och går. Hur han lärde sig det? Självklart genom att iaktta hur Laban gör ... I dag fick Laban för första gången träffa den STORA rhodesian ridgebacken Rod. Och det var lite läskigt. Laban satt och tryckte på trappan medan Nisse och Rod busade runt i trädgården. Ibland vågade han sig ner, för det syntes att han gärna ville vara med de stora grabbarna, men han försvann lika kvickt upp till tryggheten på trappan igen. Snart har han nog vuxit till sig så att han kan ge Rod en match! Det är himla kul med den här webbplatsen. Den har drygt 15 besökare per dag! Tänk vad roligt det skulle vara om lite fler skrev i gästboken så att jag får feedback på vilka som har besökt oss. Blir lika glad varje gång det blippar till om att det finns ett inlägg i gästboken! Måndag 25 februari I dag tog vi ut Laban på hans längsta koppelpromenad hittills. Och det gick bra, även om han var lite trött på slutet. Vi mötte en hoffe som bor här ute. Nisse och han brukar blänga på varandra när vi möts, men den här gången SKÄLLDE Nisse ut hoffen efter noter. Nisse som aldrig skäller! Jag tror faktiskt att vår genomsnälle hund försvarade Laban! Tisdag 26 februari Fick ett glatt besked i dag. Nisses mamma hade nedkommit med tre stycken systrar till honom. Inte utan dramatik - det blev akut kejsarsnitt. Men mor och barn mår bra. Det kan nog vara skönt för henne med en mindre kull, Nisses kull var den näst största i Sverige (12 stycken, varav 11 överlevde). Den största kullen är Labans med 13 överlevande valpar. Jag har i alla fall inte hört talas om några större kullar. Fick ett nytt koppel som jag beställt i dag och som det ska bli spännande att prova. Det sitter snett över ryggen, som en axelväska ungefär, men går att använda som vanligt koppel också. Har även köpt en sele till Nisse, så att han kan slita ner pälsen på olika ställen på kroppen ;-) Onsdag 27 februari Försökte träna lite med utställningskoppel inomhus till att börja med. Det gick inte bra. Jag hade två stycken hundar som försökte vara i samma koppel ... Har även testat det nya kopplet och det kan nog funka bra, men det kräver lite teknikträning. Laban är nu fyra månader gammal. Och allt fungerar så himla bra! Han kastar i sig maten på fyra sekunder (och går sedan till Nisses skål om ingen stoppar honom). Nisse åt också bra som valp, men slutade intressera sig för mat när han blev magsjuk. Vi får väl hoppas att Labans matglädje håller i sig. Tror att det eventuellt kan vara lite tandömsning på gång, han är helt plötsligt mycket intresserad av att bita på skor och väggar. Det har han inte varit innan. Och i går såg Micke att han försökte lyfta på benet när han kissade, men det måste väl vara alldeles för tidigt? Nisse var sex månader. Även om Laban antagligen är lika stor nu som Nisse var i den åldern! Han är helt rumsren och talar HÖGT och tydligt om när han vill gå ut. Han är över huvud taget otroligt pratglad - han skäller, gnäller och piper om vartannat. Och han kan verkligen konsten att låta som om han håller på att dö om han inte får mat/får gå ut/blir klappad/m.m. Dessutom är han otroligt pussglad. Han vill absolut pussas så fort han bara får chansen - och det får han gärna! (Även om min pappa tycker det är äckligt!) Micke påstår med bestämdhet att han kände båda kulorna på Laban häromdagen! Jag har fortfarande inte vågat känna efter. Vi har en utställning planerad ett par dagar efter att han fyllt sex månader, och om jag inte är säker på att han har båda kulorna på plats då kommer jag att be veterinären kolla en gång till för säkerhets skull. På det hela taget är han en hund som verkar både lugn och trygg. Vilket är exakt vad jag ville ha. Visserligen busar Nisse och han loss ordentligt varje dag - och helst precis där vi befinner oss - men vi har bara en enda hund med eurasierryck och det är ju skönt! Nisse var dessutom betydligt busigare som valp än vad Laban är. Jag kan inte se mig mätt på den bild Ulrika tog på Laban - han är verkligen världens sötaste!

Torsdagen den 28 februari 2008 kl. 16:04

Januari 2008

Tisdag 1 januari
Vi började kvällen med att gå och titta på det stora nyårsfyrverkeriet. Nisse var hemma hos mamma i köket och brydde sig inte ett smack.
Till och från bilen när vi skulle åka hem, var dock Nisse hur stirrig som helst. Det smällde ju överallt omkring oss, så det är inte märkligt att han reagerade. Men så fort vi kommit in i huset lugnade han ner sig.

Onsdag 2 januari
Nu åker vi till Flen. Väglaget ser hyfsat ut, men vi har tack och lov ingen brådska åt något håll.
Nisse är hos mamma och pappa, så honom går det ingen nöd på!

Torsdag 3 januari
Resan i går gick bra, både dit och hem. Laban är en liten rultis! Rund om magen och go' och gla'! Han väger 8,2 kg! Och han har en knallblå tunga, vilket vi inte är vana vid.
Mötet med Nisse gick bra. Nisse gick efter Laban överallt och nosade honom i baken. Så småningom varvade de ner båda två och lade sig att tugga på varsitt ben. Det mest fascinerande var att Laban nästan omgående fattade att om han krafsade på bakdörren fick han gå ut och kissa. Intelligent hund ;-)
Även mötet med två av katterna har funkat utmärkt (Mimmi håller sig dock undan).
Natten har varit lugn. Han har pipit då och då, men det räckte med att jag gick upp vid tjugo över sex. Det är möjligtvis något svårt att få honom att koncentrera sig på att äta/sova/kissa/bajsa eftersom Nisse är honom i hasorna hela tiden. Men det lugnar väl ner sig så småningom. Nisse kommer dessutom rusande så fort Laban piper!
Nisse verkar inte ha något revirtänkande över huvud taget när det gäller leksaker och ben. De byter friskt med varandra och Nisse går och hämtar leksaker till Laban. Skönt!
Ena kulan har inte åkt ner riktigt (den åker jojo enligt veterinären). Vi ska hjälpa till med att massera litegrann, men veterinären trodde att den skulle lägga sig i rätt läge. Även öronen behöver lite hjälp. Suzanne har satt dit små gummisnoddar för att få dem att stå upp lite bättre. Hon tror ju att han ska bli ganska stor, och då är öronen därefter ...

Fredag 4 januari
Natten har varit jobbig, det var ett himla pipande på Laban. Så jag är trött i dag.
Men överlag tycker jag att dagen i går gick bra. Nisse delar glatt med sig av allt han har, däremot tycker jag att han leker lite väl våldsamt med Laban. Och jag är inte säker på hur mycket man ska lägga sig i. I och för sig tar Laban initiativet till de flesta busen, så han kanske får skylla sig själv om det går lite vilt till!
Det är ett himla passande när de ska äta mat. Nisse vill äta Labans mat och Laban vill äta Nisses mat ... Dessutom vill gärna katten Siri äta Labans mat.
Han är i alla fall jättehärlig. Lugn men ändå lite småbusig. Håller (än så länge) inte på att bita i händerna vilket är jätteskönt. Vill gärna kela och gosa. Verkar vara ganska så tuff av sig.

Lördag 5 januari
Tidiga morgnar blir det ... Men i natt har han i alla fall sovit lugnt.
Nisse och Laban busar så mycket de bara orkar. Och de är lika goda kålsupare båda två - Laban är en riktig tuffing! Men jag märker att Nisse försöker ta det lite försiktigt, åtminstone ibland. Och ibland blir Laban nästan överkörd av klumpedunsen! Överlag har det dock varit lugnare med brottningsmatcherna i dag - de håller kanske på att vänja sig lite mer med varandra. Och Nisse lägger sig ner ibland så att Laban kan klättra på honom.
Nisse är dock otroligt snäll! Han säger inte pip trots att Laban hänger i pälsen på honom och han går och hämtar leksaker till honom.
Lite roligt är det att Laban har exakt samma beteende som Nisse vid matskålen. Han tar lite mat i munnen, går bort till köksmattan och äter det där. Läste någonstans att det härstammar från när hundarna var vilda och skulle skydda sin föda.

Söndag 6 januari
I dag fick jag en halvtimmes sovmorgon, Laban vaknade inte förrän klockan sju.
Laban har verkligen stora tassar! De är nästan lika stora som Nisses, så nog kommer han att bli en bamsehund alltid!
Nisse har fått en lång promenad med mycket mental stimulans. Har precis läst en bok av Anders Hallgren och Åsa Ahlbom. Gillar deras åsikter och fick litegrann att fundera på. Bl.a. tycker de inte att man ska koppelträna så mycket fotgående på en unghund, utan koncentrera sig på att den inte drar. Jag körde enligt den principen när jag var ute med Nisse, genom att byta håll så fort han drog. Funkade bra, även om man antagligen ser ut som ett fullständigt pucko när man är ute och går!
Nu ligger båda hundarna och sover. Laban är väldigt duktig på att själv gå och lägga sig när han är trött. Då lägger han sig under köksbordet om han är på nedervåningen och under soffan i arbetsrummet om han är uppe. Det är bara ibland vi får hjälpa till att ge honom chans att vila. Och han verkar otroligt trygg. Han reagerar bl.a. inte på dammsugaren - Nisse kissade på sig första gången vi drog igång den!
Det känns som om vi får gå ut oftare med Laban än vad vi gjorde med Nisse, men antagligen känns det så för att det är så jäkla kallt ute. Nisse fick vi ju mitt i sommaren, så han var ändå ute nästan jämt. Men Laban säger ifrån då och då att han behöver gå ut - det tycker jag är jätteduktigt av en valp på drygt nio veckor!

Måndag 7 januari
Ett par saker skiljer Nisse och Laban åt. Det går att gosa med Laban!! Länge!!! Nisse var och är som en ål i famnen och dessutom var han en fullfjädrad krokodil (finns det sådana?) när vi fick honom. Jag har hittills inte fått ett enda bett i vare sig hand eller fot av Laban, även om det kanske kan komma att ändra sig.
En annan grej som skiljer dem åt är att Laban verkar vara ganska företagsam. Han hoppar på kompostgaller för att flytta dem (det har Nisse aldrig gjort) och jag kom på honom i morse med att stå med framtassarna på köksstolen där han försökte nå min frukostyoghurt som stod på bordet. Och i går tog han tag i en kökshandduk som hänger på en skåpdörr och drog. Därigenom öppnades skåpet och han kunde förse sig med allehanda roliga "leksaker" som t.ex. plastlock (det var när han glatt kom springande med det i munnen som vi blev misstänksamma!).
I dag har Laban för första gången åkt bil "på riktigt" (att sitta i famnen på väg hem från kenneln räknas inte). Och han är en liten pipgris. Vilket också märks när han är tvungen att sova på natten, då piper han ordentligt. I bilen gick det i övrigt bra, fast han stod på bakbenen och tittade ut genom fönstret. Det är nog inget han orkar några längre sträckor, och jag fick köra gräsligt försiktigt för att han inte skulle ramla. Det blir mer träning i morgon, då ska jag köra Fanny till skolan.
Och i morgon är jag alldeles ensam hemma med hundarna eftersom barnen börjar skolan igen, det lär nog bli lattjo ...
Vi har lärt Nisse att han inte får röra Laban när han ligger och sover. Och jag tror han har fattat både det, och att han inte får äta ur Labans matskål. Däremot äter Nisse oftast riktigt bra ur sin egen samtidigt som Laban äter - SKÖNT!
Nisse är för övrigt en stor mes. När han ligger och tuggar på sitt tuggben kommer Laban fram och tar det ur munnen på honom. Och Nisse bara tittar långt efter Laban när han går sin väg med benet ...

Tisdag 8 januari
I morgon har Laban varit här i en vecka. Går det att redan nu börja fundera över hur jobbigt det är att ha en hund till i huset? Tja, det är egentligen inte så där våldsamt mycket jobbigare. De säger att eurasiervalpar är enkla och det stämmer nog. Laban är dessutom lugn.
Allra gladast är jag över att samspelet med Nisse funkar. De har vant sig vid varandra nu och behöver inte nödvändigtvis vara en decimeter ifrån varandra hela tiden. Båda kan gå och lägga sig och koppla av vid behov.
Men det märks också oerhört tydligt - framför allt på Nisse - att det är underbart att ha en lekkamrat! De leker fint ihop och det är inte så ofta vi behöver lägga oss i längre. Det är bara ibland när Laban tjuter till och Nisse inte slutar fort nog enligt oss.
Det går också att släppa ut dem själva (under övervakning) på baksidan. De vankar efter varandra och undersöker samma saker. Nisse är dock oerhört noga med att kissa på samma ställen som Laban. Om Laban är ute själv, måste Nisse släppas ut direkt efteråt så att han kan kontrollera vad Laban har gjort.
Nisse är dessutom betydligt mer aktiv på baksidan än vad han varit tidigare. Då har han, likt tjuren Ferdinand, suttit på trappan och begrundat livet. Nu har han fullt sjå att hålla ordning på sin "lillebror"!
Det som är jobbigast är att det sker en del olyckor inne. Vi har inte lärt oss att läsa av Laban riktigt än och han behöver kissa OFTA! Även om han säger ifrån då och då. Lite jobbigt är också hans pipande, det är vi inte vana vid. Nisse är extremt tyst av sig och det känns nästan lite märkligt med en sådan "verbal" hund som Laban verkar vara.
Laban har t.ex. pipit halva natten och mellan halv två och halv tre var det riktigt livligt. Då hade han bestämt sig för att han inte ville ligga kvar i korgen och sova. Men matte var envisare och till slut lade han sig ner igen...
Fick mail i dag om att koppelträningskursen är uppskjuten, hon hade inte fått tillräckligt med anmälningar. Jättesynd (och konstigt!), jag hade hoppats en hel del på den - plus att det hade varit så bra om Micke hade fått gå på hundkurs för en gångs skull.

Onsdag 9 januari
Natten har varit lugn och han vaknar punktligt halv sju varje morgon. Öronen hänger fortfarande på honom (de är lite för stora för hans kropp!), och han ser ut som en newfoundlandshund!
I dag har jag för första gången varit ute och gått med två hundar i koppel. Och man behövde i alla fall inte klippa loss mig efteråt! Laban går riktigt hyfsat, Nisse var däremot överallt hela tiden. Men med lite träning ska vi nog få ordning på det också.
Nisse äter för övrigt kanonbra - det var verkligen en bra investering att köpa Laban! Jag ställer fram Nisses matskålar när Laban får mat och det är snart fråga om ifall Nisse inte får i sig för MYCKET mat! Även om det knappt existerar några tjocka eurasier, så jag kanske inte behöver vara orolig. Med tanke på hans tidigare usla aptit har jag hellre problem åt det här hållet!

Torsdag 10 januari
Har börjat lämna hundarna ensamma när jag hämtar posten och det går utmärkt. Snart ska jag testa att ta med mig Nisse, så får Laban vara ensam en stund.
Laban älskar för övrigt Fanny! Så fort hon ropar på honom kommer han farande med svansen viftande som en propeller! Himla roligt, inte minst eftersom hon är den som varit mest avvaktande till våra hundar.
Inkallningen fungerar också bra. När de är ute på baksidan kommer Laban som ett skott när jag ropar. Och Nisse (som ibland är lite svår att få in) kommer larvande efteråt. Det är inte dumt alls ...
Har beställt tid för vaccination om två veckor. Då ska veterinären få känna efter om ena kulan ramlat ner. Jag tycker det är jättesvårt att känna, men vi masserar på och hoppas på det bästa (vilket jag vet att även Suzanne gör). Ska avmaska honom i dag och sedan blir det en omgång till när han är 12 veckor.

Fredag 11 januari
Hundarna fick lite mer ensamhetsträning i går än vad jag tänkt mig, eftersom jag blev tvungen att åka med Fanny akut till vårdcentralen. De fixar dock utmärkt att vara ensamma, skönt! Däremot har Fanny ett stort sår (både ihopsytt och ihoptejpat) på benet som luktar mumma för en hund. Hon har fullt sjå att hålla dem ifrån sig!

Söndag 13 januari
Är så himla frustrerad på att det är så vansinnigt svårt att fota en svart hund! Får inte till någonting bra på honom - men jag kämpar vidare!
Öronen börjar stå lite mer och vi fortsätter att sätta dit gummisnoddarna och de fortsätter att ramla av när hundarna busar. Nu för tiden går vi och glor ner på golvet hela tiden för att hitta de små nästan osynliga snoddarna!
Rumsrenheten är sakta men säkert på väg och han sover betydligt lugnare på nätterna. Däremot vaknar han fortfarande som en klocka vid halv sju (sällsynta tillfällen kan jag få sovmorgon till sju).
Nisse äter som en häst och verkar vara mycket nöjd med tillvaron. Han får stimulans och motion av Laban och han känner sig nog duktig som storebror (och det är han!). På sätt och vis kan jag känna att tidpunkten att få hem Laban kanske var ganska perfekt ändå, eftersom Nisse är i den perioden när kraven på honom kan vara lite lägre (sista pubertetsperioden). När det är dags att börja traggla ordentligt med honom, är ju Laban lite vuxnare.

Måndag 14 januari
I dag har Laban gått uppför trappan alldeles själv. Vi har en öppen trappa som är lite läskig, men det gick hur bra som helst. Nerför vågar jag inte släppa honom än, men jag ser fram emot att han börjar gå i trapporna - han är tung! Vägde honom i dag och han väger 9 kg.
Han har också fått klorna klippta och det gick hur bra som helst. Att bli borstad var däremot inte lika kul. Nisse behöver en ordentlig genomborstning och jag väntar på att han ska börja fälla igen, han har inte haft någon fällning sedan i våras. Men den fällningsperioden höll å andra sidan på i flera månader.
Musse - vår gamla hankatt som vi tror har blivit dement - fick oss att storskratta i dag. Fanny var inne hos mig i arbetsrummet. Helt plötsligt kom Musse in i rummet, gick målmedvetet fram till den papperskasse jag har för att slänga skräp i och klev ner i den (han orkar inte hoppa längre). Sedan satt han däri en bra stund och såg ut som: "Hur kom jag hit?" och "Varför sitter jag här?". Han kanske letade efter ytterdörren igen?

Onsdag 16 januari
Gäsp! Vaknade klockan sex av att Laban kräktes i sin korg. Finns ju mysigare sätt att vakna på!
Han var dock hungrig när han vaknade och har inte kräkts mer efter det.
Nästa vecka kommer det hit en kvinna från Öland som har en eurasierhane som bara är en vecka äldre än Laban. Ska bli jättekul!

Fredag 18 januari
Laban har nu varit hos oss i drygt två veckor och det känns som om vi börjar hitta en vardag igen. Han vaknar mellan halv sju och sju. Då kissar jag honom och sedan får han och Nisse frukost när jag har ätit. På förmiddagen brukar han sedan sova ett par timmar efter att de har busat en stund. När de har fått lunch brukar jag ibland ta ut båda i koppel, och det funkar ganska bra. Ibland lämnar jag dem ensamma när jag hämtar posten och det går också okej. Fast den yngste piper gärna en stund ...
Eftermiddagen har han några kortare sovstunder. Däremot brukar han gå och lägga sig och sova ordentligt efter det sista målet, som han får vid åttatiden på kvällen. Och då är det en aning knepigt att få honom att vakna för den sista kissningen vid nio-tiotiden på kvällen! Men han sover sedan lugnt i sin korg, innanför kompostgallret hela natten.
Lekarna med Nisse är bitvis lite våldsamma, men går sällan till överdrift. Nisse låter sig gärna övermannas ibland och det händer att han har en liten svart ulltuss som hänger i hans svans (och Laban har sedan vitt ludd i munnen!).
Han knatar uppför trappan till övervåningen hur bra som helst, och har även försökt sig på att försiktigt gå neråt några gånger. Men helst sätter han sig högst upp i trappan och piper HÖGT tills någon kommer och bär ner honom!
Han hälsar gärna på folk som kommer hit och han tycker mycket om att gosa. Fast då blir Nisse ofta sotis och vill vara med!
Han har också lärt sig att han får godis om han kommer in kvickt från trädgården. Så han sätter sig snyggt och prydligt innanför dörren och väntar uppfordrande tills han får sitt hundkex!
Kissolyckor inomhus sker alltmer sällan. Han håller sig längre stunder och han säger ganska ofta till när han behöver gå ut. Ibland hinner han dock inte med att säga till - men vi börjar kunna se hans signaler när han blir kissnödig.
För övrigt har Nisse upptäckt att det faktiskt går att äta a-fil. Han fick det som valp, men tröttnade sedan. Men nu när Laban får en tallrik varje dag, tycker Nisse att han också ska ha. Och det får han så gärna.

Lördag 19 januari
Sovmorgon till kvart i åtta!! Och jag har förstått att det är Micke som väcker Laban på vardagsmorgnarna av att han går upp, inte tvärtom ...

Måndag 21 januari
Nu står Labans öron upp så himla fint! Det är bara kulan som ska trilla ner som fattas. Ska till veterinären i morgon och vaccinera honom, då får hon kolla bakdelen samtidigt.
Nisse beter sig så himla roligt när de ska äta. Jag lägger upp maten i deras skålar och säger Varsågod när jag ställt ner dem. Laban rusar fram och kastar sig över maten. Nisse blir stående på köksmattan. Efter ett tag går han LÅNGSAMT fram mot sin matskål och börjar äta. Det är precis som om han tänker "Jag tänker minsann inte bete mig så där ohyfsat, jag är mycket vuxnare och mer väluppfostrad!".
För övrigt har vi inte haft några olyckor inomhus på flera dagar och Laban går både uppför och nerför trappan utan större problem. Vet inte om det är för tidigt för honom att gå i trappor, men jag har så svårt för att lyfta honom att jag hoppas att det går bra ändå.

Tisdag 22 januari
Nu har jag varit hos veterinären. Laban skötte sig så strålande att han borde ha medalj! Till skillnad från Nisse som valp, blev han varken skrämd av de automatiska dörrarna eller det hala golvet. Han travade raskt in i lokalen och passade på att gosa ordentligt med personalen ("Åh, vilken söt nallebjörn!!").
Inne hos vetten gick allt också bra. Laban lade sig på undersökningsbordet och kopplade av medan han fick sprutan (tror inte ens han märkte det, han njöt av uppmärksamheten!). Hon kände ordentligt efter kulorna och konstaterade att han har båda två, fast den ena är inte riktigt på rätt plats än. Men ligament etc. kändes så bra att hon inte såg någon anledning till att den inte skulle ramla ner. Har den inte hamnat rätt när han är sex månader, är det nog kört - men hon hade gott hopp om att han kommer att kunna ställas ut!
Passade på att väga honom och hundrackaren har gått upp 2 kg på tre veckor. Han väger 10 kg nu! Undrar förresten om Nisse har ökat i vikt? Måste väga honom också.
Vi har helt enkelt världens coolaste hund! Och det är roligt att se att han går fram till främmande människor lika frimodigt som Nisse alltid har gjort.
Pratade också med veterinären om vår gamla katt som hon opererade bort en tand på för en tid sedan. Han börjar ju verka dement och ibland händer det att han gör sina behov inomhus på andra ställen än i kattlådan. Tydliga tecken på ålderdom sade hon och hon tillade att det säkert blir värre. Han kan bli gnälligare, få svårare att sova, skvätta lite här och var m.m. Än så länge känns det inte aktuellt att låta honom somna in, eftersom han inte verka lida - men det känns att beslutet börjar närma sig.

Onsdag 23 januari
På eftermiddagen ramlade Laban ner för sista trappsteget på vägen ut och skadade sig i benet. Han skrek som en stucken gris och ville inte stödja på det till att börja med. Så småningom började han dock halta och verkade inte särskilt öm. Jag ringde och pratade med djursjukhuset och har fått en tid i morgon fm om han inte är mycket bättre tills dess. Han ska ha fullständig vila (gissa hur lätt det är!) och får inte gå i trappor eller anstränga benet. Men just nu verkar det hyfsat okej, även om han är lite mer stillsam än vanligt.

Torsdag 24 januari
Laban är bra i benet, så jag ringde och avbokade veterinärtiden. Skönt. Vi har varit med om förr att hundar sträckt sig, men de har inte verkat ha lika ont som Laban fick. Å andra sidan är han ju en riktig pipgris ;-)

Fredag 25 januari
I dag ska båda hundarna få vara ensamma längre än vad de varit förut. Det går riktigt bra att lämna dem när de är tillsammans, men när man lämnar Laban ensam blir det ett himla liv! Även om han tystnar efter ett tag. Han håller låda när jag går hemifrån också, mammagrisen har blivit en mattegris!
Fattar dock inte varför han ska pipa så förbaskat innan han ska somna. Det är ett vansinnigt gnällande. Knäppisen.
Har försökt att träna lite "stanna kvar" med Laban, eftersom det är ett av de viktigaste kommandona tycker jag. Men man kan inte gå många decimeter bort ... Vi gnetar vidare lite försiktigt så fattar han nog så småningom vad jag vill.
Fick en inbjudan till en inofficiell utställning på långfredagen i Växjö. Vi kanske åker dit, det vore bra träning för Laban.

Söndag 27 januari
Klorna är klippta på båda hundarna och jag har tittat i fyra öron. Eller åtminstone i två, Nisse är fenomenal på att krulla ihop öronen så att man inte kommer åt att se ett dugg.
Vägde Nisse och han har till vår stora förvåning inte ökat ett smack i vikt. Vi måste ha sett fel på vågen. Han känns grövre och han ser högre ut. Och han äter som en häst. Vilket även den lille svarte gör, och han växer så att det syns!
Fanny var ute och koppeltränade Laban och det gick kanonbra. Förutom att man håller på att snubbla på honom när han ställer sig framför fötterna för att få godis! Men han går fint - måtte det hålla i sig! Vi får försöka att inte "släppa iväg" honom till att dra över huvud taget, men det är antagligen lättare sagt än gjort.
Nisse är ganska så duktig på att gå utan att dra nu, efter att jag helt enkelt praktiserat "naturlagskraften". När kopplet är spänt står matte fastvuxen i marken. Och när kopplet är slakt får Nisse gå. Problemet är inte Nisse, han fattar ganska bra vad som gäller. Problemet är jag själv som inte är konsekvent. Rätt vad det är går jag i mina egna tankar och glömmer att hålla koll på kopplet. Och då upptäcker jag helt plötsligt att jag går med armen utsträckt framför mig ... Skärpning matte!

Måndag 28 januari
En sak är himla konstig. Laban verkar sakna det berömda "eurasierrycket"! Han ser mest förvånad ut när Nisse far som en skottspole fram och tillbaka i trädgården. Oftast försöker han hålla sig undan för att inte bli omkullsprungen!
En annan sak som skiljer dem åt är att Laban är rena Houdini när det gäller att ta sig förbi kompostgaller. Nisse har aldrig fattat att de faktiskt går att flytta på, men det klurade Laban ut nästan direkt. Smart hund tydligen.

Tisdag 29 januari
Det är ju en himla tur att hjärtat funkar som det ska på mig i alla fall. Annars hade det stannat alldeles nyss. Vår senile gamle katt Musse har börjat gå och lägga sig i en papperskasse i mitt arbetsrum (!) när han ska sova. Jag hade ingen aning om att han låg där förrän han började röra på sig alldeles nyss så att det prasslade något alldeles förfärligt. Jag trodde jag skulle ramla av stolen!

Onsdag 30 januari
I natt har vi testat att ha Laban på ett lite större område. Han har tidigare legat i en korg bredvid min säng, inramad av kompostgaller. Men han börjar växa ur korgen ...
Så i natt har han fått vara i sovrummet och arbetsrummet och det har fungerat bra. Han har vandrat runt litegrann (och pipit som den pipgris han är), men han gick till och med och lade sig i korgen ett tag!
Vi hade lite funderingar på hur Nisse skulle hantera det hela, han brukar sova halva natten i vårt sovrum och halva natten på nedervåningen. Men han har accepterat även detta med upphöjt lugn och tillbringat hela natten på nedervåningen i stället. Han är så snäll den hunden att det är inte klokt! Fast i går morrade han lite när Laban försökte ta ett tuggben ifrån honom. Och jag applåderade nästan! Jag brukar nämligen få hjälpa till att vakta hans matskål så att Laban inte äter upp den maten också när Nisse vänder ryggen till.

Torsdag 31 januari
I dag fyller Laban 3 månader - hurra, hurra! Och han blir LITE mindre pipig för varje dag (hoppas jag). Jag brukar ta med mig Nisse när jag går och hämtar posten och då låter Laban som om han håller på att dö. Fast han tystnar fortare för varje dag och han är alltid tyst när jag och Nisse kommer tillbaka. Undrar om det är mig eller Nisse han saknar?
Laban har förresten gett begreppet "dra i kopplet" en helt ny innebörd. Hundarnas koppel hänger på en krok i hallen och han tar tag i ett av dem och DRAAAAR. Har han tur får han ner det och då är det en jätterolig leksak ända tills matte kommer och tar det ifrån honom ...