Januari-juni 2009

Torsdag 25 juni Nu har vi konstaterat att Laban med allra största sannolikhet lider av svårartad spökålder! Mycket värre än den han hade i 7-månadersåldern. Damer med cyklar är läskiga, vår utegrill är läskig, vissa partier på vägen får man släpa honom igenom och heliumballongerna från Fannys student är fullständigt fasansfulla! Tack och lov lär det gå över. Men han har gjort en grej som faktiskt är ganska festlig. Man brukar ju säga att rutiner är lugnande om man är orolig av sig. Det stämmer på Laban. Helt plötsligt vägrade han komma ut på terrassen där både vi och Nisse var. Han satt snyggt och prydligt på andra sidan tröskeln och tittade på oss. Till slut kom jag på att säga "Varsågod" och då klev han ut. Likadant när jag hade satt ner hans matskål på hans plats i köket trots att han inte var där. När han kom in i köket där jag stod och pysslade, satte han sig ner på köksmattan bakom mig. Det tog en stund innan jag märkte att han satt där, men då sade jag "Varsågod" igen och han gick tacksamt fram och åt. Han är alltså noggrannare med rutinerna än vad vi är!

Torsdagen den 25 juni 2009 kl. 20:38

Fredag 19 juni Laban är inte klok. Han envisas med att bära ut alla leksaker i trädgården så fort han får möjlighet. Hade det varit för att han vill leka med dem hade jag förstått, men icke. Han grabbar tag i en tygleksak (som inte blir särskilt trevlig när den varit ute i geggamojjan), springer i hundraåtti knyck ut i trädgården (eftersom han vet att han inte får), lägger leksaken på gräset och hoppar sedan upp på sin favoritsten där han kan sitta och betrakta omgivningarna. Knäppgök. Men vi har ett annat problem med honom som vi måste lösa. Han har alltid varit lite harig, men nu har det hänt något som gjort honom rejält rädd. När vi går ut på promenader har han svansen nedfälld, drar som en tok, är fullständigt blockerad och tittar bakåt stup i kvarten. Jag begriper inte vad det är som har hänt, men detta ska vi jobba på i midsommarhelgen. När vi parade Nisse med Shanti tänkte jag att vi skulle vänta ett tag tills nästa gång. Han har ju många år kvar som avelshund och ska han hålla på och producera sådana mängder med valpar varje gång, har han inte mer än två parningar kvar enligt avelsstrategin inom klubben. Men ibland dyker det upp tillfällen som är för lockande för att avstå från. Nästa vecka ska han paras med Lovely Megans Angelina Jolie - en riktigt snygg svart dam! Och dessutom Labans halvsyster. Vi kan absolut inte ha fler än två hundar i huset, men denna kombination är otroligt lockande. En blandning mellan Nisse och Laban kan verkligen bli hur underbar som helst! Jag hoppas att någon i närheten av oss kan ta en valp, så att jag i alla fall kan få uppleva det på håll.

Fredagen den 19 juni 2009 kl. 12:07

Lördag 13 juni Föregående vecka har varit smått hysterisk med ett studentfirande som kulminerade i onsdags. Jag var lite smått orolig innan för hur hundarna skulle uppföra sig bland allt folk, men det hade jag inte behövt vara. Nisse hoppade bara på en person (vad jag såg i alla fall) och det var älsklingen Tindras matte. Hon luktade säkert mumma för honom! Jag hade också sett skräckscener framför mig när hundarna jagade varandra i trädgården och knuffade omkull vingliga gamlingar i farten. Men inget sådant inträffade tack och lov. Och Laban gjorde inte alls som han brukar, dvs. gick iväg och lade sig någon annanstans för att få lugn och ro. Han hälsade i stället på alla och var med oss hela tiden. Skulle tro att de flesta som ville fick klappa honom. Det enda som han tyckte var riktigt otäckt var de hemska farliga ballongerna som vi satt upp på farstutrappan. Han vägrade blankt gå förbi dem, så vi fick släppa ut honom bakvägen i stället! Tack vare studenten har Micke varit hemma mer än vanligt. Något som framför allt Nisse ju uppskattar. Problem uppstår dock på morgonen. Micke brukar gå upp långt efter mig på morgnarna och Nisse vägrar röra sin mat förrän husse är i köket! Och han springer uppför trappan ofta för att kolla om husse verkligen ligger och sover fortfarande ...

Lördagen den 13 juni 2009 kl. 16:15

Lördag 6 juni Måste bara visa den här bilden på ett av våra knäppa djur. Ser ni vad den föreställer? Jo, det är Lovis som lagt sig i Nisses tratt för att sova en stund! En fantastiskt rolig sak hände i går. Jag och Micke var ute och gick med hundarna och mötte Nisses fiende nr 1 - en hoffe som bor i närheten av oss. Nisse mopsade upp sig ordentligt och började skälla på hoffen, som gjorde likadant tillbaka. Men den här gången var jag beredd. Jag har övergått till att enbart använda vattensprutan vid hundmöten och nu sprutade jag på honom varje gång han skällde. Och undret skedde, han tystnade och satte sig till och med ner för att enbart titta (blänga) på hoffen. Så härligt att se! Det innebär att vi kanske kan få bukt även med det problemet!

Lördagen den 6 juni 2009 kl. 13:16

Fredag 5 juni Kärleken mellan Laban och den lilla dansksvenska gårdshunden håller i sig. Och hon flirtar verkligen med honom! Hon springer runt runt så fort hon kan, hon skäller och lägger sig på rygg. Laban pratar med henne hela tiden på sitt alldeles speciella sätt och de är så söta ihop! Nisse var hos veterinären i onsdags för att bli vaccinerad. Trots att hon klämt honom i rumpan flera gånger, rusar han fram till henne och pussar på henne, ingen långsinthet här inte! Inne i undersökningsrummet satte hon sig på huk och gosade med honom och passade då på att sticka sprutan i nackskinnet. Jag tror inte han märkte det, för han fortsatte att gå fram till undersökningsbänken flera gånger och såg mycket förvånad ut när vi gick därifrån utan att ha gjort någonting obehagligt! På sin födelsedag i går fick han självklart en massa korv. Vi sjöng för honom innan han fick maten och det tyckte han var särdeles onödigt när matte stod med matskålen fylld av korv i handen. I present fick han två mjuka gosiga pipleksaker som jag ropat in för 1 kr styck (nya såklart) på Tradera. Verkar vara kanonkvalitet. Det gäller bara att hindra Laban från att bära ut dem i trädgården, han har pippi på att alla leksaker och tuggben ska ut dit och jag fattar inte varför. Det känns som om att vara småbarnsförälder igen när man går ut och rensar trädgården på leksaker varje kväll!

Fredagen den 5 juni 2009 kl. 08:53

Lördag 30 maj Just nu är "alla" på eurasierträffen i Karlskoga utom vi. Jag vet att de har jättetrevligt och jag hoppas att Suzanne tar en grand slam i år med - även om det blir svårt utan Världens Bästa Laban! Men med facit i hand är jag glad att vi valde att inte åka med. Dels för att min fibromyalgi är styggare mot mig än vanligt, dels för att vi har en hel del att göra inför Fannys student om 1,5 vecka. Dessutom är det synd om Nisse. Han har hållit på ganska länge att slicka sig intensivt i skrevet och i förrgår morrade han åt mig när jag skulle försöka se var det onda satt någonstans. Eftersom det var dagen innan helg i går tog jag det säkra före det osäkra (dvs. undvek ett jourbesök) och åkte in till djursjukhuset med honom. Invägningen var lika spännande som alltid, men han håller sig på sin "matchvikt" 21,6 kg. Jag var lite rädd att det kunde vara en analsäck som bråkade igen. Men både analsäckar, prostata och snopp såg fina ut. Hon rakade honom runt pungen och där var det irriterat, troligen för att han har slickat mycket efter en fästing som jag tog bort i ljumsken för ett par veckor sedan. Därefter blev vi tillsagda att tvätta två gånger om dagen och så fick han för första gången i sitt liv en tratt (i parabolstorlek) på huvudet. Finns det något ynkligare än ett djur med tratt? Han sittstrejkade första timmen och vägrade röra sig ur fläcken. Det blev ju inte bättre av att Laban är livrädd för tratten och vägrar komma i närheten av den. Jag tror att han misstänker att vi tänker använda den på honom också. Största problemet är dock att Nisse inte klarar att dricka vatten med tratten på eller gå uppför trappan. I natt veknade jag till slut och tog av den. Han var så frustrerad av att inte kunna ligga på sitt favoritställe, nämligen platt som en pannkaka under vår säng. Han kommer tack och lov att bara behöva tratten några dagar till. Numera bor husse bara hemma på helgerna (han jobbar och bor i Linköping i veckorna) och det tycker inte Nisse om. Så fort Micke kommer hem är Nisse som ett plåster på honom och springer hela tiden och kollar var han är någonstans, så att han fortfarande är kvar hemma. Lille gubben (Nisse alltså)!

Lördagen den 30 maj 2009 kl. 10:03

Tisdag 26 maj Laban är verkligen urmysig. Han har en favoritleksak som är viktigast i världen. En grankotte! Så fort han är ute letar han rätt på den och sedan är det verklig underhållning för den som tittar på. Han kastar den i luften, gör krumsprång, ligger på rygg med den i munnen och ser lycklig ut, rullar sig, kastar upp den igen osv. Ser hur underbart ut som helst! Nisses favoritleksak är i stället en grymtande gummigris. Den tar han i munnen när han vill visa Laban hur stor och farlig han är. Då hoppar han runt med den samtidigt som han morrar och tror att han ser jätteläskig ut. Det gör han inte. Det är kul att se att rangordningen mellan de båda fungerar. Om båda håller på med något tillsammans utomhus och jag ropar in dem, tittar först Laban på Nisse för att se om han tänker lyda matte. Ifall Nisse står kvar segrar ändå mattes dominans, men det ser tveksamt ut. Laban rör sig motvilligt åt mitt håll samtidigt som han sneglar på Nisse. Laban har pussat sin första tjej! Några grannar till oss har skaffat en dansksvensk gårdshund och hon är bedårande söt. Efter att ha växt till sig litegrann vågar hon sig nu fram till staketet när vi går förbi, ivrigt gläfsande (hon alltså, inte vi). Jag brukar inte låta Nisse gå fram till staketet eftersom han antagligen ställer sig på bakbenen och skrämmer livet ur den lilla. Men Laban uppmuntras så fort han vill gå fram till någon. Så häromdagen var han framme och nosade intresserat på henne. Sedan gick de och pussades genom stängslet ända tills trädgården tog slut. Och sin vana trogen pratade Laban hela tiden på sitt alldeles speciella sätt - vilket han alltid gör när det är andra hundar i närheten. Jag undrar vad han säger?

Tisdagen den 26 maj 2009 kl. 09:23

Tisdag 19 maj Jag har tidigare sagt att temat på den här hemsidan är mattrilskande hund och olika metoder för koppelträning. Har nu testat en ny variant av koppelträning på Nisse, som misslyckades totalt. Det är ju väldigt populärt att använda vattenspruta för att lära hundar och katter veta hut. Säkert mycket effektivt, men det funkar inte vid koppelträning av en hund som inte ens vågar kliva i vattenpölar. När jag testade blev Nisse mycket upprörd och såg till att vara så långt ifrån mig som möjligt i kopplet. Fullständigt motsatt effekt alltså. Dessutom var han så inivassen stensur på mig resten av promenaden att han behandlade mig som luft. Däremot funkar det att enbart visa vattensprutan när han studsar runt för att vi ska gå ut. Då sätter han sig lugnt och prydligt borta vid ytterdörren och vågar inte röra sig ur fläcken (och blir mycket irriterad när Laban undrar varför de inte busar som vanligt). Följetongen om vår inhägnade bakgård är förhoppningsvis slut. I helgen sattes det upp REJÄLA stolpar och REJÄLA stängsel, så nu vore det väl tusan om inte hundarna ska kunna vara kvar hemma! Fast vårt inhägnande av alla ytor har lett till att katterna har svårt att ta sig in när de varit ute på äventyr. Det är svårt att göra alla nöjda!

Tisdagen den 19 maj 2009 kl. 16:44

Fredag 8 maj I förra inlägget berättade jag om att vi var tvungna att spärra kattluckan så att katterna endast kan gå ut genom den. Trodde jag ja! Jag stod och tittade på när Lovis försökte gå in. När hon märkte att det inte gick att knuffa på den som vanligt, tog hon helt enkelt tassen och lyfte upp luckan mot sig i stället! Jag hoppas att hon inte klarar det med en mus/kaninunge/ekorre i munnen, för då vet jag inte hur vi ska göra! Leo fortsätter att gärna ligga hos Laban och det finns ingen katt som spinner så högt som han. Nu har dock Laban tröttnat och försöker sig på att morra åt Leo för att få honom att flytta på sig. Men jag tror att Leo uppfattar det som att även Laban spinner, för han rör sig inte ur fläcken! Jag roade mig med att sitta och jämföra Nisse och Laban. Det är ju ofta man får försäkra folk om att "jodå, de är av precis samma ras" eftersom de ser så olika ut. Men faktum är att jag nästan inte kan komma på något alls som är gemensamt mellan dem. Möjligen att de sällan skäller och att öronen ser nästan likadana ut. Titta här: Nisse Laban Liten till växten Stor till växten Något pälsfattig Massor med päls Lite tunn i hullet Lagom hull Otroligt social Lite reserverad Tämligen orädd En aning harig Dålig på att äta Äter gärna Ständigt uppe i varv, lekfull som en valp Lugn och trygg, är sällan den som börjar leka Rosa tunga (med tre blå fläckar längst in) Blå tunga Vill gärna pussas Söker sig mot ansiktet, men nosar bara Bestämmer gärna själv var vi ska gå Mycket förarbunden Älskar att bli klappad och kliad Vill bara bli klappad en liten stund Svansen hänger lite på sidan Svansen ligger rullad på ryggen Vill hela tiden vara i centrum Går gärna undan och lägger sig Älskar pipleksaker Älskar bollar Spottar ut hundkex Äter allt

Fredagen den 8 maj 2009 kl. 10:08

Måndag 4 maj Detta är en hundsida, men jag kan inte låta bli att berätta om katterna. Vilka monster vi har fått tag på! Jag var ju så lycklig över kattluckan, men nu har vi blivit tvungna att spärra den åt ena hållet. Förutom att de har tagit in några (tack och lov döda) möss, har vi även fått in bakdelen på en kaninunge (!) och två stycken ekorrar. En av de sistnämnda låg Nisse och mumsade på en morgon - blääääääääää! Det är tur att man inte är alltför äckelmagad, men jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att katter tagit ekorrar. Jag förstår inte ens hur det har gått till! En liten Laban-historia kan ni få som motvikt till ovanstående vidrigheter. Häromdagen var jag latare än vanligt och slängde ut gamla blommor från vaserna precis utanför dörren på baksidan, där hundarna brukar vara. Efter en stund tittade jag ut och såg Laban springa omkring lyckligt med en påsklilja i munnen. Lite senare låg han, minst lika lyckligt, och brottades med en forsythiakvist! Det är min lille Ferdinand det!

Måndagen den 4 maj 2009 kl. 15:10

Onsdag 29 april Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag har sett fram emot att få träffa Nisses valpar i helgen. Men i fredags bommade min käre make en 70-skylt, så numera är han körkortslös ... Och jag orkar inte med att köra så långt. Det känns jättetrist - men jag har i alla fall fina bilder på dem. Fler finns på www.filuria.se/C-kull.htm.  Det är dessutom några valpar som inte är tingade än. Så om ni känner någon som vill ha världens underbaraste Nisse-valp, hör av er till Ingela så fort som möjligt!

Onsdagen den 29 april 2009 kl. 14:42

Söndag 19 april För ett par nätter sedan var jag med om något fruktansvärt. Jag gick upp vid 4-tiden för att dricka vatten och såg då Nisse ligga och sova i övre hallen. Men han låg på ett så konstigt sätt och dessutom rörde han inte en fena när jag gick förbi. Så jag gick fram mot honom och sade hans namn, och han reagerade inte alls. Då fick jag panik och började känna om han andades. Jag var fullständigt övertygad om att han hade dött! Till slut märkte jag att andningen funkade och han ruskade yrvaket på huvudet som för att undra vad tusan jag höll på med. Kunde han inte få sova i fred? Vi har haft hunden i snart tre år och jag har ALDRIG sett honom sova så djupt! Själv kunde jag knappt somna om, jag hade världens hjärtklappning. Jag har nyss avslutat en kamningsomgång med båda nallebjörnarna. Det är samma visa varenda gång. När jag tar fram kammen springer Laban upp på övervåningen med svansen mellan benen och Nisse kommer rusande till mig, hur glad som helst. Då börjar jag kamma Nisse, som i stället försöker ta tillfället i akt till att busa så mycket som möjligt. Han vrider sig som en mask, nafsar efter kammen och har kanonskoj. Det har inte jag, men det brukar sluta med att jag får som jag vill i alla fall. Vid det laget brukar Laban ha kommit ner igen och jag får lura honom till mig med lite godis. Då sätter han sig ner och låter mig kamma honom hur lugnt och fint som helst! Medan Nisse far omkring och försöker få Laban till att leka i stället genom att slänga omkring grymtande grisar och slemmiga tuggben ... Men ni som har hundar från Lovely Megans B-kull: Har ni samma problem med svansen som jag har? Det är en enda stor luddig massa som fullständigt SUGER åt sig kvistar, löv, mossa och allehanda saker som finns i skogen. Jag kammar och kammar och lyckas ibland reda ut fluffet till något som liknar en eurasiersvans. Sedan tar det en halv dag så är den lika kompakt igen. Har ni det likadant? En liten kattberättelse måste jag få med också. Ibland när jag ska in i badrummet brukar Leo följa med. Sedan ligger han vid den stängda dörren och busar med Lovis som ligger på andra sidan (det är en centimeters springa under dörren). När jag sedan ska gå ut, kommer jag ingenstans. Lovis ligger hur bra som helst på andra sidan dörren och har inga planer på att flytta på sig. Och jag vågar inte tvinga upp dörren av rädsla att klämma henne. Det känns en aning fånigt att vara instängd i sitt badrum av en katt på några kilo!

Söndagen den 19 april 2009 kl. 20:34

Måndag 13 april Jag har tidigare berättat om att Leo adopterat Labans svans som sovplats. Nu har även Lovis börjat ligga hos Nisse. Kaka söker maka - de är ungefär lika uppvarvade båda två. När man försöker gosa med Lovis stretar hon för att komma loss så att hon kan fortsätta hitta på bus! Men hos Nisse spinner hon. Hon ligger gärna på hans framtassar med svansen runt hans huvud. Och han uthärdar det med stoiskt tålamod. Det är väldigt roligt att iaktta hundarna runt lunchtid på vardagarna. Det har råkat bli så att mamma och jag går ut med dem när vi har ätit lunch. Och nu har jag märkt att så fort jag lyfter telefonen för att ringa vid den tiden, flockas hundarna runt mig hoppandes och studsandes. Det blir självklart lite knepigt för dem när jag ringer till någon annan, då ser de oerhört besvikna ut. En otrolig sak har hänt sedan vi skaffade Leo och Lovis. Siri leker!! Så fort hon kommer innanför dörren hoppar Leo på henne med världens nacksving (han kanske försöker kramas?). Då brottas hon med honom en stund och ser faktiskt ut att ha roligt.

Måndagen den 13 april 2009 kl. 12:12

Söndag 5 april I dag plockades första fästingen på hundarna, så nu är det fästingmedel som gäller i åtminstone ett halvår framåt. Siri går numera demonstrativt långsamt och motvilligt ut genom kattluckan. Men hon har ännu inte fattat att man kan gå in samma väg. Det kommer hon nog på så småningom. I morse var jag faktiskt ytterst tveksam till beslutet att skaffa fler katter. Resten av familjen sov när jag satte mig vid datorn med en rykande kopp kaffe i handen. Plötsligt hoppade Leo upp i mitt knä och slog huvudet i koppen, vilket innebar att jag fick varmt kaffe över hela magen. När jag hade bytt kläder och satt mig vid datorn igen, fick jag göra en brandkårsutryckning till Fannys rum där Lovis övade sig i höjdhopp samtidigt som hon försökte riva ner de halsband som Fanny snyggt och prydligt hängt på ett snöre i bokhyllan. Jag fick ut katten och stängde dörren till rummet. Då försvann katterna nerför trappan och efter en stund hörde jag ett Krasch! Ännu en blomkruka i golvet ... Var det inte någon som sade att katter är smidiga djur? Hundarna sköter sig i alla fall. Jag tänker ofta på hur otroligt mycket jag tycker om båda två. Nisse har en enorm plats i mitt hjärta med sitt otroligt fina uttryck, sin härliga gosighet och faktiskt även hans fasoner. Okej att han inte alltid går bra i koppel och att han gärna är rena yrvädret både inomhus och utomhus. Men det är också en del av hans personlighet och uppvägs lätt av att han är så fantastiskt snäll, social och mysig. Laban å andra sidan är lugnet personifierat. Han visar så tydligt vilka han tycker mest om och är både lyhörd och trygg. Visserligen lite orolig när han råkar ut för bullrande maskiner eller skällande hundar, men det gör inget. Det är en del av HANS personlighet. Han är också otroligt kelen och älskar när man håller på och klappar honom. Kort sagt: de är bäst i världen! Och jag är så otroligt tacksam mot Rune och Suzanne som lät oss köpa dessa fantastiska hundar.

Söndagen den 5 april 2009 kl. 19:35

Måndag 30 mars I dag fick jag Siri till att knuffa upp kattluckan själv - halleluja! Men hon är särdeles trögtänkt, hon sätter sig fortfarande vid ytterdörren och tror att hon ska bli utsläppt. Och blir i stället motvilligt bortburen till kattluckan. Men skam den som ger sig, jag är envisare än hon (hoppas jag)! Vi har beslutat oss för att inte åka till Karlskoga på eurasierträffen i pingst, något som vi gjort de senaste åren. Det blir verkligen tråkigt att inte träffa alla igen, men vi satsar på nästa år i stället. Däremot ska vi åka till Kumla i början av maj och pussa på små Nisse-godingar! Det ska bli otroligt kul att få se hur de ser ut!

Måndagen den 30 mars 2009 kl. 18:38

Tisdag 24 mars Båda hundarna släpper en hel del päls, men man måste ha helt olika kamningstekniker för att få bort den. Nisses underull kan jag nästan plocka bort med fingrarna i stora tussar. Laban är annorlunda. Han har så mycket överpäls att man lätt lurar sig och tänker att han inte fäller någonting om man bara kammar honom. I stället måste man dela på pälsen och lyfta upp underullen bit för bit med kammen för att få den att lossna. Ganska så tidsödande med andra ord. Att helt plötsligt ha blivit med kattlucka är ganska intressant. Siri fattar ingenting. Hon fortsätter att försöka bli utsläppt vid ytterdörren (där kattluckan inte sitter). Vi fortsätter med att bära bort henne till kattluckan och visa hur den fungerar. Men hon vägrar att gå ut om vi inte håller upp den åt henne. Att gå in den vägen är inte att tänka på. Leo däremot kan ta sats ända bortifrån köket och rusa med full fart genom huset och ut genom luckan utan att bromsa in ett dugg. Det är en himla tur att han siktar rätt, annars skulle han sitta som ett frimärke på dörren! Han stod förresten med Siri en gång på yttertrappan där hon ville bli insläppt. Jag släppte in henne och försökte locka in Leo också. Men han vägrade, han gick i stället runt huset och in genom kattluckan. Duktig katt!

Tisdagen den 24 mars 2009 kl. 11:01

Torsdag 19 mars I går fick jag höra valparna pipa i bakgrunden när jag pratade med Ingela i telefon. Jag kanske är fånig, men jag tycker detta är jättespännande! Funderar också på om stora kullar kan vara genetiskt betingat, eftersom Nisse (och tydligen även Shanti) kommer från en stor kull. Våra katter har nu fått ett bättre liv. I tisdags installerades äntligen kattluckan, vilket Leo invigde med att gå ut och in, in och ut hela tiden. Lovis var samtidigt hos veterinären och kastrerades. När hon kom hem, rejält hängig, satt hon bredvid Leo och tittade slött på kattluckan. Helt plötsligt slank Leo ut och Lovis såg sig undrande omkring och funderade på vart han tog vägen. Lika plötsligt kom han in igen och då hoppade hon till av förvåning! Det såg väldigt kul ut. Det är dock skönt att de kan gå ut om de vill, eftersom de har varit tydligt understimulerade inomhus. Snacka om busiga katter! De har hämtat skräp i papperskorgar, sprungit omkring med småprylar och tuggat på sladdar. Att sitta i en bokhylla och riva ner böcker är också jättekul. Nu får de lägga energin på att jaga möss i stället. En av följetongerna i den här bloggen (förutom koppelträning och matlirkande) är rymmande hundar. Med facit i hand borde vi ha satt upp ett rejält stängsel redan från början, i stället för att hålla på med provisoriska lagningar och förbättringar. Men nu har vi tyckt att allt är rymningssäkert och i synnerhet på kvällarna när det är mörkt ute. Ända tills i söndags. Helt plötsligt upptäckte jag att hundarna var borta på kvällen. Jag gick flera varv med ficklampa runt området och ropade, men inga hundar kom. Till slut tog jag bilen och körde runt, ganska så uppjagad, för att leta. Så småningom hittade jag dem LÅNGT hemifrån. Tack och lov att Nisse är ljus, Laban var omöjlig att få syn på i mörkret. Det verkade dessutom som om han hade blivit skrämd, vilket troligen var anledningen till att de var så långt borta. Fy sjutton, jag hade ont i magen på kvällen när vi kommit hem. Visserligen bor vi i ett lugnt område, men de kan ju ändå bli påkörda av en bil. Nu är det nog dags för ett riktigt stängsel ...

Torsdagen den 19 mars 2009 kl. 09:50

Söndag 15 mars Säga vad man vill om Nisse - men han levererar i alla fall! I går föddes hela 10 stycken valpar på Filurias kennel med Nisse som pappa. Flest tikar, precis som Ingela ville ha, sex tjejer och fyra killar. Så himla härligt - det ska bli otroligt skoj att följa deras uppväxt. Samma dag fick även Nisses farfarsfar sex stycken valpar, det blir så komplicerade släktband av det att jag inte ens orkar räkna ut hur de förhåller sig till varandra. På tisdag ska Lovis kastreras och samma dag kommer (äntligen) snickarna och sätter in en kattlucka hos oss. Därmed är det fritt fram för både Lovis och Leo att få komma ut i det vackra vårvädret. De skulle egentligen ha kunnat gå ut tidigare, men det kändes enklast att de får vänja sig vid kattluckan från början. Sedan återstår det att lära Siri att använda den. I går skrek Nisse till ordentligt när vi var ute och gick. Han hade väldigt ont och kunde knappt stödja på framtassen. Vi kunde inte begripa vad det var som hade hänt, men när vi kommit hem med en haltande Nisse försökte jag undersöka honom. Han hade så ont och höll på att slicka mig på handen hela tiden när jag klämde igenom tassen. Först hittade jag ingenting, men till slut fann jag en lång tagg som satt fast mellan trampdynorna. Och det var så härligt att se att Nisse litar fullt och fast på mig. Trots att han visade med hela kroppen att han inte tyckte om att jag höll på och pillade på tassen, lät han mig hållas. Jag lyckades få ut taggen och jag inbillar mig att han såg tacksam ut! Han hade i alla fall inte ont efteråt. Det dyker upp valpar runtomkring oss av olika favoritraser. Våra kompisar, som aldrig skulle ha mer än en hund (känns det igen?), har förutom sin welsh nu också en tibetansk terrier. Och våra grannar, som tidigare haft en gammal labradordam, har skaffat en dansksvensk gårdshund. Säg den person som inte smälter som smör när man ser en nio veckor gammal valp av den rasen! Helt bedårande!

Söndagen den 15 mars 2009 kl. 19:42

Söndag 8 mars Redan från början när vi skaffade Laban blev han fäst vid Fanny. Det märks fortfarande. Fanny har varit sjuk i veckan och en av morgnarna var han ute under tiden som hon gick upp. Han hörde henne och skällde för att bli insläppt, men under tiden hann hon försvinna in i badrummet. Och som han letade! Han sprang runt i hela huset, ynkligt gnällande tills hon kom ut därifrån. Då rusade han fram till henne precis som om hon varit borta en månad! En kväll när vi satt framför tv:n höll hundarna i vanlig ordning på och busade i hallen. Jag hörde att Nisse gav ifrån sig "kom-igen-och-lek-nu-då"-skall och kollade vad de gjorde. Då låg Lovis på rygg, vilket nog inte betyder underkastelse på kattspråk, och Nisse hoppade runt i lekställning för att få henne att leka med honom. Till slut tröttnade han och lyfte upp henne i nackskinnet och gick iväg en bit! Mycket försiktigt, och han släppte henne direkt när jag förvånat röt till. Lovis satte sig och började lugnt tvätta sig, hon bevärdigade inte Nisse med en blick efteråt. Jag vet inte vem som blev mest paff, hon eller jag! Jag skrev förra gången att mina behandlingar av taktil stimulering kunde påverka speedade Nisse. Och det har det faktiskt gjort! Sedan en tid tillbaka har vi lagt märke till att Nisse är betydligt lugnare och om möjligt ännu gosigare än vad han har varit innan. Snacka om att få grädde på moset! Det känns verkligen förbluffande bra!

Söndagen den 8 mars 2009 kl. 17:27

Söndag 1 mars Nu väntar vi med spänning på Nisses första avkommor. Om ca 2 veckor är det dags och jag hoppas att de blir lika härliga som Nisse! Som synes på det senast inlagda fotot, fortsätter Leo att ha sin favoritsovplats på Labans svans. Laban har nog vant sig litegrann, men han gillar det inte särskilt mycket. Efter ett tag brukar han få nog av spinnrocken i rumpan, och reser sig för att gå och lägga sig någon annanstans. Och Leo traskar glatt efter för att fortsätta sin skönhetssömn på den lurviga svansen. Snön har smält och en potatisåker har uppenbarat sig i vår trädgård ... Det är ingen idé att försöka odla ens en gräsmatta i hundarnas inhägnad och just nu är det dessutom rena lervällingen. Nisse stannar lydigt innanför dörren för att torka tassar och mage, men Laban tycker att avtorkningen är sällsynt onödig. Det vill till att jag inte står och viftar med handduken när han ska in, för då vägrar han kliva över tröskeln. Eller också springer han förbi mig i hundraåtti knyck, genom hallen och uppför trappan - lämnande svarta tassavtryck efter sig. Jag har börjat få taktil stimulering mot min fibromyalgi och min inre stress. Det är underbart, men det har också en positiv effekt på omgivningen. Tydligen smittar det oxytocin som frigörs - så jag har satt mig och gosat med Nisse (som ju också behöver varva ner) när jag kommit hem. Häromkvällen slutade det med att jag hade två hundar och två katter i knäet!

Söndagen den 1 mars 2009 kl. 19:10

Tisdag 24 februari Nisse är lite festlig. Ingen av hundarna får börja äta av sin mat förrän de sitter ner, har tittat på mig och fått tillåtelse att börja. Laban reser sig direkt vid mitt "varsågod" och börjar äta (dvs. slänga i sig maten på fyra sekunder). Nisse sitter lugnt kvar och fortsätter titta på mig. Till slut har jag fattat att han väntar på att jag ska lägga till "Nisse, ät din mat."! Siri har börjat leka med kattungarna och det trodde jag faktiskt inte skulle inträffa. Leo har nästan växt om henne i storlek, men Lovis är fortfarande liten och nätt. Jag hade en mysstund med hundarna i går kväll. Vilket innebar att jag försökte få Nisse lugn och att jag kammade ur tovor ur Labans rumpa. Konstigt nog tyckte inte han att det var särskilt mysigt! Det märks att han har en annorlunda pälsstruktur än Nisse, för hans underull filtar lättare ihop sig.

Tisdagen den 24 februari 2009 kl. 16:09

Söndag 15 februari Nu har även vi i södra Sverige fått vinter och Laban älskar det! Han vill vara ute i snön hela tiden - när han kommit in sätter han sig genast vid ytterdörren och gnäller förtvivlat för att bli utsläppt! För det mesta är han mer vit än svart när han kommer in. Nisse är, som jag tidigare skrivit, nästan manisk när det gäller att knycka strumpor. Det har möjligen den positiva effekten att ungarna inte är lika slarviga med att lämna smutstvätt på golvet i sina rum. Häromdagen upptäckte jag att hundar och katter kan bete sig likadant. Leo kom in i mitt arbetsrum och hoppade upp på skrivbordet där han strosade omkring. Helt plötsligt såg jag hur han tog något i munnen och rusade ner på undervåningen i raketfart. Exakt så som Nisse brukar göra, eftersom han vet att han inte får ta strumpor. Leo hade i stället knyckt ett gummiband som var jätteroligt (och helt förbjudet) att leka med! Även Lovis kan bete sig lite udda. Så fort man öppnar kylskåpsdörren sätter hon sig nästan inuti kylskåpet. Fanny skulle en kväll småäta lite kall spagetti (!) och råkade då tappa en spagetti på Lovis. Som rusade iväg hoppandes och krumbuktandes för att få bort det slemmiga och äckliga som hade kladdat fast sig på hennes rygg! Fanny jagade henne storskrattandes för att försöka hjälpa henne att bli kvitt fripassageraren. Stackars katt, hon var helt förskräckt!

Söndagen den 15 februari 2009 kl. 13:27

Tisdag 10 februari Jodå - det kommer att bli minst fem smånissar!! Ingela ultraljudade Shanti i går och ringde mig med det glädjande beskedet på kvällen. Så vansinnigt spännande! Nisse äter, som jag tidigare berättat, hyfsat bra numera. Det är bara några enstaka dagar som han inte äter upp dagsransonen. Men det är faktiskt imponerande att han klarar av att äta. Han har nämligen konkurrens. Leo ligger på golvet vid Nisses matskål och petar ut torrfoderkulor med tassen som han omsorgsfullt mördar innan han äter dem. Lovis ställer sig UNDER Nisse, mellan hans framben, och äter hundmat samtidigt som Nisse. Och Laban ligger 3 cm från matskålen (eftersom han ätit färdigt för jättelängesedan) och undrar om Nisse verkligen ska äta upp allt det där, eller om han kan få det i stället. Själv hade jag blivit tokig och lappat till någon, men Nisse har inga tendenser över huvud taget att vakta sin mat. Det hade kanske varit bra om han vaktat litegrann ... Och på tal om katterna. Vi har upptäckt att båda två, men mest Lovis, gärna kryper in under våra mattor. Det gjorde vår första katt också. Fullständigt livsfarligt, det gäller verkligen att se var man sätter fötterna!

Tisdagen den 10 februari 2009 kl. 15:48

Söndag 8 februari Nu borde snart Ingela märka om Shanti är dräktig. Spännande! I skrivande stund är Micke och Jesper ute i trädgården och sätter upp nya nät för att göra den rymningssäker. Vi hade en riktig rymmardag här i går. För andra morgonen i rad fick jag lämna frukostbordet och springa och jaga hund. Det var bara Nisse som rymt denna gången och jag fick in honom ganska lätt genom att fråga "Var är husse?". Efter en hundpromenad senare på förmiddagen, kom jag och Micke tillbaka och möttes av en orolig Fanny som stod ute i trädgården i bara pyjamasen. Då hade Lovis lyckats ta sig ut genom hennes takfönster och satt och jamade hjärtskärande uppe på taket. Micke fick genomföra en räddningsaktion med hjälp av en stege. Jag har fortsatt att fundera över skillnaden i mentalitet mellan hundarna. Det är egentligen ingen skillnad mot oss människor. Det finns de som är nöjda med tillvaron och som lunkar fram i sin egen takt, samt gärna tar igen sig när tillfälle bjuds. Jesper är en typisk "Laban" på det viset. Sedan har vi de som inte kan sitta still utan att tänka på miljoner saker som behöver utföras. Som alltid är på språng och gärna gör flera saker samtidigt. Och här måste jag tyvärr konstatera: "Sådan matte, sådan hund!". Nisse och jag är nog mer lika än jag vill erkänna ... Vi har bokat stuga i Degernäs (Karlskoga) fredag-söndag i pingsthelgen och ser fram emot den årliga eurasierträffen! Har dock inte bestämt mig än om jag ska låta Laban mentalbeskrivas. Han borde stå ganska högt på listan, så jag antar att han har stor chans att komma med. Men han är, som sagt, en helt annan typ av hund än Nisse och jag är lite rädd att han inte fixar skrämselmomenten.

Söndagen den 8 februari 2009 kl. 11:13

Måndag 2 februari När Nisse har rymt har Laban varit så duktig och skvallrat för oss. Nu är det slut på den servicen. I helgen hade något rådjur hoppat ner vårt stängsel på baksidan och båda hundarna försvann som en avlöning. Jag inledde därför lördagsmorgonen med att springa runt och leta efter rymlingarna. De är duktiga på att komma när jag ropar, tack och lov! Leo har hittat ett nytt favoritställe att sova på. Han lägger sig snyggt, prydligt och högljutt spinnande på Labans svans! Och Laban ser ganska lidande ut, samtidigt som han ligger så stilla som möjligt. Ett annat favoritställe för katterna är ovanpå vårt akvarium. Det är varmt och skönt där, men man kan också luta sig framåt och spana på de spännande fiskarna. Åtminstone tills tyngdlagen börjar gälla och man rasar ner i golvet med en duns! Funderade lite på hundarnas mentalitet när vi var ute och gick med dem. Laban är lugn och travar på bredvid den som håller i kopplet utan att göra något större väsen av sig. Nisse kräver däremot att man är fullt koncentrerad på honom, han utnyttjar minsta lilla okoncentration från förarens sida till att göra sådant som han tycker är skoj - dvs. att nosa, kissa och undersöka ALLT. Och även om vi har fått honom till att gå mycket bättre i koppel, är det nog en stor del av hans personlighet som vi får leva med. Det lär väl lugna ner sig när han blir äldre antar jag. Det är likadant inomhus. Det är alltid Nisse som hoppar som en guttaperkaboll när vi ska gå ut, vilket varieras med att bita Laban i frambenen. Han är så ivrig att han inte vet var han ska ta vägen helt enkelt! Nisse är också den som kastar upp leksaker och ben i luften och sedan springer omkring med dem i munnen samtidigt som han morrar för att visa hur duktig han är på att mörda sitt byte. Laban förhåller sig tämligen avvaktande när Nisse är på det humöret och katterna ser väldigt frågande ut. Nisse är helt enkelt som en yster valp fortfarande - det är svårt att se att han är äldst!

Måndagen den 2 februari 2009 kl. 10:34

Tisdag 27 januari Laban fortsätter att hellre vara ute på baksidan än inomhus. Han sitter uppflugen på en stor sten där han begrundar livet och utsikten. Det spelar ingen roll hur mycket jag lockar och pockar för att han ska komma in. Jag har för mig att hans pappa är lika utomhusälskande, så det är säkert genetiskt. Men häromdagen kom han in självmant utan att det var matdags, så då blev jag lite snopen. Han ställde sig dessutom och glodde ihärdigt på mig. Jag böjde mig ner för att klappa honom och upptäckte anledningen till att han hedrade oss med sin närvaro. Han hade en halv meter lång björnbärskvist i rumpan! Det tog sin lilla stund innan den var borta, jag stack mig rejält och fick till slut hämta en sax för att klippa loss den från hans päls! Och så är jag tyvärr tvungen att avsluta med något otroligt tråkigt. Fick alldeles nyss veta att Nisses halvbror Frode hastigt gått bort. Sådant gör alltid så enormt ont i hjärtat och jag känner verkligen med Lotta och Mikael i deras stora sorg. Alla vi djurägare vet (eller kommer att veta) hur tufft det är att mista en mycket kär vän.

Tisdagen den 27 januari 2009 kl. 18:47

Lördag 17 januari Jag hade blivit varnad att Nisse kunde börja visa mopsningstendenser mot Laban, nu när han har fått para sig. Störst, bäst och vackrast i kubik alltså. Men min goa genomsnälla vovve behandlar Laban lika vänligt som han alltid har gjort. Skönt! Det skulle också kunna hända att han började äta dåligt, och det hade ju inte känts så bra eftersom han äter riktigt hyfsat nuförtiden. Men inte heller detta har inträffat, maten slinker ner på samma sätt som förut. Jag har några förslag till en ny utformning av skrämselmomenten i mentalbeskrivningar. Gångstavar är extremt skrämmande, för att inte tala om ballonger! Häromdagen gick Micke och jag förbi några grannar som hade haft barnkalas och hade en stor knippe färgglada ballonger fastsatta på grinden. Först kunde jag inte förstå varför Laban på långt håll tvärnitade och vägrade gå framåt. Det var nästan lögn i skogen att få honom förbi de läskiga ballongerna som vajade i vinden, men även Nisse tyckte att det var lite otäckt. Han vågade sig visserligen fram, men stannade på någon meters avstånd och såg mycket tveksam ut. Nästa gång vi passerade gick det dock bra med båda hundarna.

Lördagen den 17 januari 2009 kl. 16:37

Onsdag 14 januari I går var en stor dag för Nisse. Då kom nämligen en snygg tjej på besök, och den här gången FICK han göra precis det han ville ... Den som kom och hälsade på var Shanti från Filurias kennel:   Laban fick bo inne hos mamma och pappa, för säkerhets skull. Och Nisse visste inte till sig av glädje/upphetsning när Shanti klev över tröskeln. Hela han vibrerade! Tack och lov hade Shanti inget emot honom heller, för det tog inte många minuter innan de satt fast i varandra. Efteråt var Shanti dock inte lika kärvänlig och Nisse såg ytterst förbryllad ut. Vi fick separera dem med kompostgaller ett par timmar, men på kvällen var det dags igen. Och dessutom en gång nu på morgonen. Sedan åkte Ingela och Shanti hem, och Nisse fick ett mycket välbehövligt bad! Det var så oerhört intressant att få vara med om detta och jag hoppas verkligen att det blev valpar. Nu får vi hålla tummarna ett par veckor. Veckan började dock med raka motsatsen, nämligen Leo som kastrerades (samtidigt som båda katterna blev vaccinerade). Leo fick därför ingen mat på morgonen och var helt förtvivlad. Han satt och krafsade desperat på skåpet där kattmaten står! När jag sedan hämtade dem hos veterinären var han tämligen groggy. Och Lovis låg bredvid honom i buren och tvättade honom försiktigt. Så gulligt!

Onsdagen den 14 januari 2009 kl. 11:00

Lördag 10 januari Och så har det blivit reklam igen på den här webbplatsen. Den här gången finns det ingen möjlighet att välja bort det - så jag och ni får helt enkelt försöka acceptera det. Hundarna har för en liten stund sedan fått sin tredje massageomgång, med skiftande framgång. Laban bestämde sig för att Susanne är helt okej och att det hon gör är väldigt skönt. Han lade sig ner på dynan och njööööt av massagen! Och han återkom gång på gång för att få mer ... Hon märker att han är stelare i bakpartiet och han behöver antagligen få både massage och stretching för detta, men i övrigt är det absolut inga problem med honom. Nisse var lite medgörligare i början än vad han varit förut. Men han har kopiöst svårt att koppla av och det vore bra om han lärde sig. Inte minst för att han då troligen skulle äta bättre. Han är en utmaning och det gäller att orka kämpa på! Jag har lovat att jobba med hans avslappning tills det är dags för nästa omgång om ett par veckor. Katterna växer så det knakar och Leo kommer att bli av med kulorna på måndag. Än har vi inte släppt ut dem, och jag tror att vi väntar ett tag till - men Lovis sitter ofta och tittar längtande ut på hundarna när de springer omkring. Leo har börjat med att äta på det märkligaste vis. Han sprätter omkring torrfodret på köksbänken (där matskålarna står) och på golvet. Och i går kväll tyckte han att det var jätteskoj att peta ner vattenskålen från bänken också. Det tyckte inte Micke, som var tvungen att torka upp allt vatten.

Lördagen den 10 januari 2009 kl. 16:37

Tisdag 6 januari I lördags fick hundarna sin andra massageomgång. Och den här gången gick det bättre/snabbare att få Nisse att varva ner. Det märks väldigt tydligt att han är en hund som är mer "på tårna" än vad t.ex. Laban är (något som ju också kan skilja mellan oss människor). Och just därför är det säkert jättebra om man kan få honom att coola ner sig då och då. Jag har de senaste dagarna suttit med honom på golvet och klappat honom tills han har varit helt avslappnad. Det tar ett tag, men det går. Det värsta är att jag nog är likadan själv. Sådan matte, sådan hund ... I förra veckan hade Laban ett eksemliknande sår på utsidan av hans mer privata del. Och det är vid sådana tillfällen som det faktiskt är lite bökigt att ha två hundar. Nisse ville vara där och slicka hela tiden. Tratt hjälper föga i det läget! Men med lite ihärdig jodopaxbaddning och skarpa kommandon till Nisse när han kommit för nära, har såret försvunnit. Vi har för första gången den här säsongen fått snö. Inte mer än några centimeter, men ack så roligt det är för hundarna (som ju slipper skotta!)! Särskilt Laban vill hellre vara ute än inne och far fram som värsta snöplogen utomhus! Det märks att de är som skapta för sådant här klimat. Det är inte jag.

Tisdagen den 6 januari 2009 kl. 10:02

Torsdag 1 januari 2009

Nyårsafton förflöt hyfsat lugnt. Både Nisse och Laban var oroliga under allt smällande utanför, men det verkade inte vara jobbigare än så. Skönt.
MEN! Jag fattar inte varför man fortfarande får hålla på med detta otyg. Förutom att mängder av hundar (och andra djur) blir livrädda och sönderstressade, så händer det ju dessutom många otäcka olyckor. Inte så konstigt kanske när 90 % av de som avfyrar fyrverkerierna är allt annat än spik nyktra. Det verkar i och för sig gå åt rätt håll när man läser om en hel del butiker som valt att inte sälja några fyrverkerier alls - men min dröm är att vi får samma lagstiftning som i Norge. Där får fyrverkerier och smällare inte säljas alls till privatpersoner.
Laban är inne i värsta trotsåldern. För ett par nätter sedan var det tio minusgrader ute. Mycket tidigt på morgonen vaknade jag av att Laban pep för att han ville gå ut och kissa. Jag klev upp och släppte ut honom och han ställde sig för att kissa en lång stund. Men därefter ville han INTE komma in. Jag stod och huttrade och försökte locka in honom på alla möjliga och omöjliga sätt, samtidigt som jag försökte hindra Nisse, Leo och Lovis från att gå ut. Till slut gav jag upp och gick och lade mig. Men jag kunde inte somna om, för jag tänkte att Laban (trots sin tjocka päls) nog frös därute. Så jag stängde in katterna i sovrummet, tog på mig ett par tofflor och gick ut i kylan iklädd bara ett nattlinne för att försöka locka in honom med en bit julskinka. Det gick sådär. Till slut fick jag i alla fall in hundskrället och kunde lägga mig för att somna om och tina upp. Skithund.
I morgon är det ett år sedan vi hämtade Laban. Tiden har gått fort och har varit tämligen okomplicerad. Nisse är högre i rang och det tror jag är viktigt, men Laban är dessutom otroligt enkel att ha att göra med. Han är lättlärd och förarbunden, även om han också är lite vek i temperamentet. Men inte värre än att man kan acceptera det som en del i hans personlighet. Det är Nisse som är mest valpig av de två och som oftast inbjuder till lek och bus. Laban är lugn, gosig och matglad!
För övrigt har även Nisse börjat fälla och det tycker jag var väldigt onödigt! Nu är det både svarta och vita tussar överallt!
Jag försökte mäta båda hundarna häromdagen. Det var lite klurigt med Laban som absolut inte fattade varför han skulle stå upptryckt mot en vägg. Men jag är tämligen säker på att han är nära 60 cm i höjd. Det roligaste var dock att upptäcka att det som jag tyckt mig se med ögonmåttet nog är sant. Nisse (som jag mätte två gånger för säkerhets skull) var 55 cm! Nu är han nästan normal på alla håll och kanter!