När det kommer hit folk vill hon gärna hälsa, men hon lugnar sig sedan rätt fort. Och hon ligger gärna bredvid någon av gästerna i soffan. Inte särskilt reserverad med andra ord!
Bästa spaningsplatsen!
Hon är en skvallerbytta av stora mått. Rätt vad det är kan hon börja skälla på ett alldeles speciellt sätt. Hon står kvar där hon är tills någon av oss kommer dit, och då visar hon att katterna tagit in en mus. Egentligen rätt märkligt. Hon är ju en "skånsk råttehund" och borde ha instinkten att i stället lägga rabarber på muskraken själv.
Lovis och Freja är kompisar, trots skvallret.
Hon säger även till när katterna river på soffan. Och, som jag har berättat tidigare, hon är väldigt noga med att springa och högljutt tala om för den katt som är närmast att hon ska gå ut/få mat/att husse har kommit hem/att hon ska få ben eller något annat som hon tycker att det är väsentligt att de får kännedom om.
- Se mig, se mig!
Husse försvinner tidigt på morgnarna, vilket innebär att det är jag som går första morgonpromenaden med dem, samt ger dem frukost. När Freja tycker att det är dags för matte att gå upp och göra just detta, sätter hon sig i sängen, illglor på mig och gnisslar som en dörr. Otroligt irriterande ljud och hon ger inte upp förrän jag går upp.
Att ligga under något och gosa är nästan det bästa som finns.
Nu har hon vant sig vid att det finns en minimänniska i familjen som låter och uppför sig konstigt. Och hon är otroligt fin med lilla Olivia. Vill gärna hålla lite koll på henne, men börjar lära sig att det får ske på lite avstånd. Vi får väl se hur det går när Olivia börjar springa efter henne och dra henne i svansen!
Är gärna med på sagostunden.
Kan för övrigt berätta att något otroligt har skett. Den förfärligt fula julgrisen lever faktiskt fortfarande, trots att den är favoritleksaken. Tror aldrig hon har haft en leksak så länge, men för säkerhets skull ska hon få två till i kväll. Grattis Freja!
Fortfarande lika ful.
