Laban 7 år!

Laban fyller i dag sju år - så även han kan väl nu kallas för gubbe ... Fast han är inte grå på nosen som Nisse!

Han har verkligen ändrat personlighet sedan Freja kom till huset. Framför allt har han blivit betydligt tryggare och säkrare, vilket inte minst märks på promenaderna. Det händer i princip aldrig att han får panikattacker eller ens blir rädd, i stället lunkar han på bredvid hur lugnt och fint som helst.

Han har faktiskt också blivit skälligare. Dels busar han med Freja och de två skäller en hel del på varandra. Hon med ett gällt "vovvovvov" och han med ett dovt och rungande "voff!". Men han fortsätter också med sitt enormt mystiska beteende att bara sitta stilla på golvet, morra och skälla samt se fruktansvärt lycklig ut samtidigt. Det är fullständigt omöjligt att räkna ut vad han vill.

Han älskar fortfarande att rulla sig på ryamattor. Och han lägger sig inte ner när han ska göra det, han faller omkull med en duns! Sedan har han allehanda märkliga läten för sig medan han rullar runt. Att han njuter storligen märks tydligt. Det är tur för honom att mattätaren Freja har lugnat ner sig en aning, för nu kan vi ha mattorna framme på golvet igen.

 

När han inte ligger på ryamattor, lägger han sig gärna på den svarta badrumsmattan. 

Det är ett antal gånger man har hållit på att slå ihjäl sig för att man inte ser honom!

Hans vattenintag är faktiskt ett kapitel för sig. När de andra hundarna går och smådricker under dagen, har Laban i stället effektiviserat det hela. När han dricker, dricker han lääääänge och tömmer nästan vattenskålen. På samma sätt har han effektiviserat kissandet (förutom hanhundsskvättandet på promenaderna). Han vill inte gå ut i trädgården och kissa särskilt ofta, men när han gör det känns det som om han står och kissar i en kvart. Undrar hur stor hans blåsa är egentligen?

Hans ögonbesvär finns där fortfarande. Tycker att de vita fläckarna från corneadystrofin har minskat i antal, men han har fortfarande en mjölkig hinna över ögat (inte så kraftig som starr dock) så han ser säkerligen suddigt fortfarande. Det verkar i alla fall inte begränsa honom särskilt mycket, och det är ju skönt.

Som jag berättat tidigare tog det 6,5 år innan han kom på att det faktiskt är riktigt mysigt att ligga i soffan (sängen är han däremot aldrig uppe i). Och nu vill han ligga där så ofta som möjligt, det är rena gatloppet att hinna först!

 

Älskar soffan!

Jag har tidigare skrivit om att vi brukar fira Labans födelsedagar hos veterinären (se här, här och här), men i år verkar han tack och lov bryta trenden. Kan dock inte påstå att han mår särskilt bra ... Dagarna är fyllda av sexuell frustration och han står mest i fönstret och ser ut så här: 

 

- Hallååå, var är den där snygga bruden som jag känner doften av???

Övrig tid vankar han runt i huset och piper. Och alla som känner Laban vet att han är Kungen över alla pipgrisar - så ni kan ju tänka er hur lätt det är att försöka koncentrera sig på att jobba! 

Grattis på födelsedagen, Laban - i dag ska du få ostbågar!

Freja 8 månader

Freja blir i dag åtta månader och det har verkligen hänt saker senaste månaden. Den största förändringen är att - strax efter mitt gnäll i sjumånadersinlägget - blev hon rumsren! Inte en olycka har hänt och hon har dessutom blivit otroligt duktig på att säga till på morgonen när hon behöver gå ut. Då hoppar hon ner ur sängen, går fram till Per, ställer sig på bakbenen och slickar honom på handen. Och jag, som är lite morgontrött, är kanonglad över att hon har valt den person som brukar vara uppe med tuppen!

 

Sover gärna bredvid Leo.

 

 

Sover gärna bredvid Nisse.

 

 

Sover gärna i mitt knä med huvudet inkört i min armhåla ...

 

 

Blir dock inte så glad när Laban lägger sig och sover på hennes favoritplats.

 

En annan skillnad är att hon numera går riktigt bra på promenaderna. Hon går vid min sida och de gånger hon vimsar iväg någonstans kommer hon nästan genast tillbaka. Frolic och idog träning har gett resultat!

Spökrädslan finns dock kvar. Häromdagen blev hon oerhört misstänksam mot ett märkligt djur som for omkring på en gräsmatta när vi gick förbi. Jag försökte förklara att det var en gräsklippningsrobot, men hon verkade övertygad om att det var något mycket farligt och läskigt som behövde förgöras ...

 

Helt plötsligt på en annan promenad tvärstannade Freja och morrade. 

Hon hade fått syn på något som inte var som det brukade!

 

 

Nämligen en bil som stod parkerad låååångt bort ...

 

Apropå förgöras ... Massförstörelsen av mjukisdjur fortsätter och snart har hon inte många leksaker kvar. Så här såg den Ikea-gris som vi köpte för ett tag sedan ut när den var ny:

Så här ser den ut i dag ...

Men jag har återupptäckt en gammal favorit - nylonben! Nästan oförstörbara och Freja älskar sitt ben. Finns i olika smaker, går bl.a. att köpas här och rekommenderas varmt till tuggiga hundar!

Hon är för övrigt fruktansvärt uppmärksam. Häromkvällen gick hon fram till altandörren och morrade väldigt ilsket, samt sprang fram till oss för att berätta att något var riktigt fel därute. Jag gick dit för att kolla vad det var, men såg ingenting förrän jag tittade neråt och såg att dörrmattan utanför hade vikt sig i ena hörnet! En annan dag stod jag och pratade med en granne och Freja satt lugnt (nåja) vid mina fötter. Helt plötsligt började hon morra mot tomten mittemot. De hade ställt ut två pumpor på trappan ...

 

En uppmärksam hund vill ha uppsikt utåt och så här kan hon stå länge. Det är lite knöligt att jobba när hon står med bakbenen i mitt knä och jag försöker hindra henne från att ramla ner!

 

 

Om man får komma upp i husses knä vid köksbordet kan man också titta ut genom fönstret.

 

Hon äter fortfarande allt. Och då menar jag ALLT! En kväll kom jag på henne med att nöjt ligga och tugga på en chili ... Men hon får faktiskt riktig mat också och vi har börjat ge henne vuxenfoder, vilket funkar utmärkt. Varför det nu inte skulle göra det, hon har ju plåtmage som det verkar! Det enda som hon blivit dålig i magen av hittills är Dentastix och vitlökskroketter (det sistnämnda råkade hon få i sig av misstag och hon var inte särskilt kaxig den kvällen. Minst sagt.).

Freja är en Super-Freja, helt enkelt! 

En tyst dag

Jag läste något intressant i Fredrik Steens senaste bok. Ibland kontaktar hundägare honom för att få hjälp med att förbättra relationen till sin hund. Han brukar då rekommendera att de tar en "tyst dag" med hunden.

Det går ut på att man hanterar hunden precis som vanligt med träning, mat, promenader etc., fast utan att säga ett enda ord! Resultatet blir ofta att kommunikationen förbättras väsentligt - hundar pratar ju faktiskt inte med varandra, så detta är ett tydligare sätt att få dem att förstå vad man vill.

Jag har funderat på det där. Jag tror säkert att våra hundar skulle klara det galant, de har tränats med handkommandon redan från början. Och det vore spännande att testa. Problemet ligger dock hos matte. Jag kan ju inte vara tyst!!