Nisses epilepsi

Jag fick komma till veterinären nästan direkt - skönt! Ska försöka sammanfatta den information jag fick i går, så gott jag kan.

Det verkar inte råda några tvivel om att det var ett epileptiskt anfall han råkade ut för. Dock finns det två olika typer av epilepsi på hund, och det är inte solklart än vilken av dem han lider av.

Idiopatisk epilepsi kan man förenklat säga är medfödd. Den uppträder oftast någon gång mellan sex månader och sex år. Anfallen inträffar nästan alltid när hunden ska vakna eller somna. Nisse är ju äldre än så, men han kan ha haft ett mindre epileptiskt anfall tidigare som vi inte har märkt.

Sekundär epilepsi drabbar äldre hundar och är så gott som alltid förknippad med en bakomliggande sjukdom som utlöser epilepsin. Det kan vara hjärntumör, lever- eller njursjukdomar, sköldkörtelproblem, obalans i salter i kroppen m.m. Anfallen kan inträffa när som helst och var som helst.

Det finns inget blodprov som visar att hunden har epilepsi, i stället tar man prover för att se om man hittar andra sjukdomar. Nisse hade feber (39,3) när han kom in, men en snabbsänka visade inte på någon infektion i kroppen - så troligtvis berodde det på att han var uppstressad. Hjärtat lät bra och magen kändes ok. Testiklarna är fortfarande rätt mjuka och små, trots att det gått lång tid sedan den kemiska kastreringen. Han väger f.ö. fortfarande 25 kg trots en enorm fällning för tillfället.

Blodprover togs - och att ta blodprov på Nisse är fullt jämförbart med ett maratonlopp, det krävdes tre man ... De flesta proverna analyserades där och visade inget onormalt, förutom att han hade ett lite lågt värde på blodplättarna. Det kan ha med apparaten att göra, förklarade veterinären, så för säkerhets skull skickades det iväg för en ny analys. Dessutom görs sköldkörtelanalysen på annan plats, så de proverna väntar jag svar på. Ett lågt trombocytvärde (blodplättar) kan tyda på en kronisk inflammation i kroppen.

Om de återstående två provsvaren också är bra, kommer en ny diskussion att tas om hur vi går vidare. Han har ju haft lite småproblem med magen, så nu ska han äta specialfoder (dyrt!!!) ett tag för att se om det hjälper. Ev. ska magen undersökas mera. En eventuell magnetröntgen av hjärnan måste  förmodligen göras på Strömsholm, vilket ju är väldigt långt från där jag bor. Jag får ta ställning till det då, om det är nödvändigt.

Oavsett vilken typ av epilepsi han har, kommer jag att behöva fatta beslut om han ska medicineras eller ej. Det bedöms tydligen olika från fall till fall. Sätter man in medicin måste man fortsätta med den livet ut och det är biverkningar på den (lever). Det är inte säkert att han får fler anfall, men varje anfall han får påverkar hjärnan så att det blir lättare och lättare att få nya anfall.

Och om han råkar ut för ett långvarigt krampanfall, eller täta krampanfall, måste han till sjukhuset akut - annars orkar inte hjärtat med. Jag har fått Stesolid (rektalt) utskrivet att ge honom om han får ett anfall igen.

Så. Jag vet egentligen inte särskilt mycket mer just nu. Avvaktar provsvar (denna veckan) och en ny kontakt med veterinären. Och jag ber givetvis till högre makter att han inte har någon annan, mycket värre, sjukdom ...

Fasansfull upplevelse...

I morse trodde jag att hjärtat skulle stanna på mig ...

Jag vaknade av att Nisse skrek på ett sätt jag aldrig hört förut. Han låg nedanför min säng och när jag tittade efter låg han fullständigt stilla och hade kissat på sig. Jag trodde att han var död.

Efter en evighet (som antagligen bara var några sekunder) rörde han på huvudet och sedan reste han sig upp. Det märktes inget särskilt på honom, så jag duschade av honom. På förmiddagen har han sovit lite mer än han brukar - men sedan har han betett sig precis som vanligt. Han har t.o.m. ätit, vilket är ett friskhetstecken för mig.

Jag har klämt och känt utan att hitta något annorlunda. Han har de senaste två månaderna varit dålig i magen ungefär var tredje dag - vilket i sig är ovanligt för honom (dock inte i går eller i dag). I går haltade han och hade ont i framtassen, men det verkar vara så gott som bra i dag. Inget av detta verkar ha något samband tycker jag.
Vad hände?

Hälsningar från Laban

Hej, jag heter Laban.

Min matte brukar skriva en massa om mig och mina kompisar, men nu tänkte jag att det var min tur att skriva något. Hon påstår ju att jag är en smart hund, eller hur? 

Ibland är det barn som leker två tomter bort. Då brukar jag sitta innanför den öppna dörren och titta på dem. Det är inte så att jag är rädd, absolut inte! Men man kan ju faktiskt inte veta vad sådana där små människor kan hitta på, som de väsnas och springer runt. Det är väl inte så konstigt? 

Tja, det var väl egentligen allt jag hade att berätta den här gången. Men vi hörs kanske snart igen!

Kram från Laban

Nisse 7 år

Han har uppnått mogen ålder, han är grå på nosen - men det märks tamejfasen inte ett smack!

Det är hopp och studs för jämnan, framför allt precis innan vi ska gå ut mitt på dagen. Rutinen är alltid densamma. Jag äter lunch och tar sedan med mig en kopp kaffe till datorn. Under tiden cirkulerar Nisse förväntansfullt runt benen på mig.

När han märker att jag tar sista klunken blir han väldigt uppspelt. Och om jag inte reser mig direkt blir det ett himla pip och gnäll! Men till slut är det dags. Nisse rusar då framför benen på mig ut i köket (där jag ställer ifrån mig kaffekoppen) och därefter till hallen.

När jag tar på mig skorna studsar han ivrigt runt som en guttaperkaboll. Jag brukar faktiskt säga till honom att lägga sig ner och det gör han ytterst motvilligt. En liten stund...

Och att få på kvicksilvret kopplet är fullt jämförbart med att ta på en treåring vinterkläder! Puh.

Grattis på födelsedagen, älskade Nisse!