Stackars Nisse!

Jag skrev på Facebook i förmiddags att Nisse tydligen tycker att det inte är enbart husse som ska få gå till doktorn. Dags för nästa sjukling alltså! 

I går kväll när vi kom hem från sjukhuset (igen!) blödde Nisse från ena framtassen. Han fick mer och mer ont under kvällen och ville till slut inte stödja på benet alls. Jag ringde till djurkliniken här i Nybro i morse och fick en tid några timmar senare. Veterinären rakade och tittade, men kunde inte se mer än att det verkade komma från klon. Förmodat klobrott längre in och klokapseln behövde opereras bort. De vågade dock inte göra det där eftersom det är så riskfyllt att söva epilepsihundar, så vi skickades till Kalmar i stället. 

Lämnade av honom där och veterinären ringde på eftermiddagen för att berätta att operationen gått bra. Han hade heller inte fått något anfall under sövning eller väckning, skönt! Men det var inget klobrott... Hundstackaren har på något outgrundligt sätt lyckats bryta klobenet på flera ställen!!! Inte undra på att han hade ont...

Allt togs bort (så han kommer inte få någon ny klo där), men läkningen kan bli knepig. Eventuellt måste man söva honom på nytt för att rensa upp splitter igen. Det får vi se när vi ska på återbesök på fredag. 

Han är iaf hemma och just nu ligger det en groggy hund med en jättestor tratt vid mina fötter...

Julen 2014

Julen inleddes med att Nisses älskade husse kom hem efter att ha tillbringat tre långa veckor på sjukhus. Den sista veckan hade han permis ibland och kom hem i några timmar på dagen. Det var dock väldigt jobbigt för Nisse, som blev oerhört glad när husse kom hem - och extremt ledsen när han gav sig av igen... 

Dagen före julafton kom husse dock hem på riktigt. Nisse vågade knappt tro att det var sant och har följt Per som ett plåster sedan dess för att kolla att han inte försvinner igen.

Julafton firades traditionsenligt hos mina föräldrar och t.o.m. Freja uppförde sig hur bra som helst. Och det var lika roligt som alltid att se Nisses reaktion när vi sjöng snapsvisor. Han blir helt tokig och ser ut att vela mellan att ringa efter ambulans eller ge första hjälpen till den som ylar mest! Han uppför sig likadant vid födelsedagsfirande, men inte när man sjunger loss i vanliga fall. Märkliga hund!

Och som avslutning önskar jag ett riktigt gott nytt år till alla läsare!

Julhälsning

Freja 10 månader

Så har Freja blivit 10 månader ... Inte en vuxen hund än, men en betydligt vuxnare hund! Lite trotsålder märks dessutom, hon testar oss rätt rejält ibland. Men hon fattar ändå snabbt vad som gäller om man är tydlig.

Jesper har varit hundvakt en hel del nu i december när husse legat på sjukhus. Freja har testat honom rätt rejält också ... Största problemet har varit att hon talar om att hon vill gå ut på natten, men när man öppnar altandörren vägrar hon att gå ut. Det är ju mörkt ju!!!! Numera struntar jag i vad hon säger, hon får fortsätta sova och hon klarar av att hålla sig alldeles utmärkt. Det gäller bara att visa vem som är envisast.

Och hon är söt när hon sover:

 

När hon inte sover vill hon gärna titta ut genom fönstret. Det här är det enda fönster där hon når upp själv, annars sitter hon gärna i mitt knä när jag jobbar och spanar på folk och fä som går förbi.

  

Det är MIN husse!

Ända sedan första gången de träffades har kärleken mellan Nisse och Per varit ömsesidig och stark. Nisse är allra helst hos husse och matte duger bara i undantagsfall. Så här kan det se ut i soffan hemma hos oss:

 

Älskar den här bilden!

Det finns en till som älskar husse lite extra:

Att Per egentligen inte gillar katter tar Leo inte den minsta hänsyn till. Och Per har nog ändrat sig!

Freja 9 månader

Och i dag har Freja hunnit bli nio månader. Snart är det slut på månadsrapporterna!

Det har hänt otroligt mycket senaste tiden. Hon har faktiskt lugnat ner sig en aning och biter mindre på saker/inventarier/hus etc. Däremot lekbiter hon fortfarande i händerna när hon blir lite för uppskruvad. Hon är otroligt responsiv, mer än någon annan hund jag haft. Det är en fröjd att träna henne och hon läser av våra sinnesstämningar perfekt. 

Två gånger den senaste veckan har hon blivit åthutad av dundersnälla Nisse. Den ena gången var när hon började vakta ett av nylonbenen hon fått (älskar nylonben!) och Nisse kom lite för nära. Det accepterade han inte, utan sade ifrån ordentligt. Sedan dess ser hon bara lite avvaktande ut när han kommer, hon vaktar inte alls benen mot honom. Han borde säga till lite oftare dock, han är alldeles för snäll.

 

Freja och jag gick en skogspromenad där det fanns mycket intressant att undersöka. 

Avslutade med ett lättare personspår, vilket hon klarade galant!

Favoritsovplatsen på dagarna är fortfarande denna ... 

Det är ytterst svårt att jobba med ett tungt hundhuvud hängande på högerarmen! 

(Fast det är rätt mysigt.)

 

Det är som sagt inte många leksaker kvar. 

Nylonbenen som jag köpte (ej på bilden) är dock en hit, 

har beställt ett flertal andra i många olika smaker.

 

 Den här ömkliga synen får man när man ska gå ut någonstans utan Freja. 

Hon ser så himla ledsen ut!

 

Selen har blivit för liten, så nu var det dags för ett nytt halsband. Visst är hon tuff?

 

 

 Har även köpt ett vintertäcke som förmodligen kommer att komma väl till pass.

  

Jag lade ut denna bild på Facebook om hur det ser ut när Laban ligger 

på vår svarta ryamatta i ett halvt upplyst rum ...

 

.... det är dock inte så mycket bättre med en svart/vit hund på ett svart/vitt golv!

 

 

Ibland hör vi ett märkligt ljud från köket. Det är Freja som "kokar kaffe", dvs. kör ner hela huvudet i vattenskålen och försöker andas samtidigt. Antar att hon försöker få tag på något på botten i skålen, men det låter vansinnigt kul!

 

En härlig höstpromenad med två av mina älsklingar!

Alfahane

I varje flock brukar det finnas en alfahane eller alfahona. I den här flocken är det lite otippat vem det faktiskt har visat sig vara, åtminstone ur Frejas synvinkel.

Först och främst är det husse och matte som bestämmer (fast husse hävdar att matte är Alfahona med stort A,  förstår inte alls varför!).

Därefter borde det ju vara Nisse, eftersom han är äldst. Men han verkar mest vara någon att busa och ha kul med.  Den som Freja har mest respekt för är faktiskt ... Leo!

Hon skuttar gärna fram till honom för att hälsa och "kramas", men det räcker att han ger henne en blick så backar hon flera meter! Och om han kommer fram och hälsar på henne står hon fruktansvärt stilla och håller nästan andan.

Samspelet mellan olika djur upphör aldrig att fascinera mig!

Laban 7 år!

Laban fyller i dag sju år - så även han kan väl nu kallas för gubbe ... Fast han är inte grå på nosen som Nisse!

Han har verkligen ändrat personlighet sedan Freja kom till huset. Framför allt har han blivit betydligt tryggare och säkrare, vilket inte minst märks på promenaderna. Det händer i princip aldrig att han får panikattacker eller ens blir rädd, i stället lunkar han på bredvid hur lugnt och fint som helst.

Han har faktiskt också blivit skälligare. Dels busar han med Freja och de två skäller en hel del på varandra. Hon med ett gällt "vovvovvov" och han med ett dovt och rungande "voff!". Men han fortsätter också med sitt enormt mystiska beteende att bara sitta stilla på golvet, morra och skälla samt se fruktansvärt lycklig ut samtidigt. Det är fullständigt omöjligt att räkna ut vad han vill.

Han älskar fortfarande att rulla sig på ryamattor. Och han lägger sig inte ner när han ska göra det, han faller omkull med en duns! Sedan har han allehanda märkliga läten för sig medan han rullar runt. Att han njuter storligen märks tydligt. Det är tur för honom att mattätaren Freja har lugnat ner sig en aning, för nu kan vi ha mattorna framme på golvet igen.

 

När han inte ligger på ryamattor, lägger han sig gärna på den svarta badrumsmattan. 

Det är ett antal gånger man har hållit på att slå ihjäl sig för att man inte ser honom!

Hans vattenintag är faktiskt ett kapitel för sig. När de andra hundarna går och smådricker under dagen, har Laban i stället effektiviserat det hela. När han dricker, dricker han lääääänge och tömmer nästan vattenskålen. På samma sätt har han effektiviserat kissandet (förutom hanhundsskvättandet på promenaderna). Han vill inte gå ut i trädgården och kissa särskilt ofta, men när han gör det känns det som om han står och kissar i en kvart. Undrar hur stor hans blåsa är egentligen?

Hans ögonbesvär finns där fortfarande. Tycker att de vita fläckarna från corneadystrofin har minskat i antal, men han har fortfarande en mjölkig hinna över ögat (inte så kraftig som starr dock) så han ser säkerligen suddigt fortfarande. Det verkar i alla fall inte begränsa honom särskilt mycket, och det är ju skönt.

Som jag berättat tidigare tog det 6,5 år innan han kom på att det faktiskt är riktigt mysigt att ligga i soffan (sängen är han däremot aldrig uppe i). Och nu vill han ligga där så ofta som möjligt, det är rena gatloppet att hinna först!

 

Älskar soffan!

Jag har tidigare skrivit om att vi brukar fira Labans födelsedagar hos veterinären (se här, här och här), men i år verkar han tack och lov bryta trenden. Kan dock inte påstå att han mår särskilt bra ... Dagarna är fyllda av sexuell frustration och han står mest i fönstret och ser ut så här: 

 

- Hallååå, var är den där snygga bruden som jag känner doften av???

Övrig tid vankar han runt i huset och piper. Och alla som känner Laban vet att han är Kungen över alla pipgrisar - så ni kan ju tänka er hur lätt det är att försöka koncentrera sig på att jobba! 

Grattis på födelsedagen, Laban - i dag ska du få ostbågar!

Freja 8 månader

Freja blir i dag åtta månader och det har verkligen hänt saker senaste månaden. Den största förändringen är att - strax efter mitt gnäll i sjumånadersinlägget - blev hon rumsren! Inte en olycka har hänt och hon har dessutom blivit otroligt duktig på att säga till på morgonen när hon behöver gå ut. Då hoppar hon ner ur sängen, går fram till Per, ställer sig på bakbenen och slickar honom på handen. Och jag, som är lite morgontrött, är kanonglad över att hon har valt den person som brukar vara uppe med tuppen!

 

Sover gärna bredvid Leo.

 

 

Sover gärna bredvid Nisse.

 

 

Sover gärna i mitt knä med huvudet inkört i min armhåla ...

 

 

Blir dock inte så glad när Laban lägger sig och sover på hennes favoritplats.

 

En annan skillnad är att hon numera går riktigt bra på promenaderna. Hon går vid min sida och de gånger hon vimsar iväg någonstans kommer hon nästan genast tillbaka. Frolic och idog träning har gett resultat!

Spökrädslan finns dock kvar. Häromdagen blev hon oerhört misstänksam mot ett märkligt djur som for omkring på en gräsmatta när vi gick förbi. Jag försökte förklara att det var en gräsklippningsrobot, men hon verkade övertygad om att det var något mycket farligt och läskigt som behövde förgöras ...

 

Helt plötsligt på en annan promenad tvärstannade Freja och morrade. 

Hon hade fått syn på något som inte var som det brukade!

 

 

Nämligen en bil som stod parkerad låååångt bort ...

 

Apropå förgöras ... Massförstörelsen av mjukisdjur fortsätter och snart har hon inte många leksaker kvar. Så här såg den Ikea-gris som vi köpte för ett tag sedan ut när den var ny:

Så här ser den ut i dag ...

Men jag har återupptäckt en gammal favorit - nylonben! Nästan oförstörbara och Freja älskar sitt ben. Finns i olika smaker, går bl.a. att köpas här och rekommenderas varmt till tuggiga hundar!

Hon är för övrigt fruktansvärt uppmärksam. Häromkvällen gick hon fram till altandörren och morrade väldigt ilsket, samt sprang fram till oss för att berätta att något var riktigt fel därute. Jag gick dit för att kolla vad det var, men såg ingenting förrän jag tittade neråt och såg att dörrmattan utanför hade vikt sig i ena hörnet! En annan dag stod jag och pratade med en granne och Freja satt lugnt (nåja) vid mina fötter. Helt plötsligt började hon morra mot tomten mittemot. De hade ställt ut två pumpor på trappan ...

 

En uppmärksam hund vill ha uppsikt utåt och så här kan hon stå länge. Det är lite knöligt att jobba när hon står med bakbenen i mitt knä och jag försöker hindra henne från att ramla ner!

 

 

Om man får komma upp i husses knä vid köksbordet kan man också titta ut genom fönstret.

 

Hon äter fortfarande allt. Och då menar jag ALLT! En kväll kom jag på henne med att nöjt ligga och tugga på en chili ... Men hon får faktiskt riktig mat också och vi har börjat ge henne vuxenfoder, vilket funkar utmärkt. Varför det nu inte skulle göra det, hon har ju plåtmage som det verkar! Det enda som hon blivit dålig i magen av hittills är Dentastix och vitlökskroketter (det sistnämnda råkade hon få i sig av misstag och hon var inte särskilt kaxig den kvällen. Minst sagt.).

Freja är en Super-Freja, helt enkelt! 

En tyst dag

Jag läste något intressant i Fredrik Steens senaste bok. Ibland kontaktar hundägare honom för att få hjälp med att förbättra relationen till sin hund. Han brukar då rekommendera att de tar en "tyst dag" med hunden.

Det går ut på att man hanterar hunden precis som vanligt med träning, mat, promenader etc., fast utan att säga ett enda ord! Resultatet blir ofta att kommunikationen förbättras väsentligt - hundar pratar ju faktiskt inte med varandra, så detta är ett tydligare sätt att få dem att förstå vad man vill.

Jag har funderat på det där. Jag tror säkert att våra hundar skulle klara det galant, de har tränats med handkommandon redan från början. Och det vore spännande att testa. Problemet ligger dock hos matte. Jag kan ju inte vara tyst!!

En lördagkväll med god mat. För oss allihop.

En lördag för några veckor sedan skulle Per och jag äta riktigt gott. Vi hade köpt fyra pepparbiffar och han lade fram dem en stund på köksbänken för att de skulle få rätt temperatur innan stekningen. När det var dags att börja tillaga maten hittade han inte biffarna ... Han hade bara lämnat köket under några minuter, men tydligen hade en eller flera hundar varit framme och gjort processen kort med biffarna (och måste i princip ha svalt dem hela för att hinna få i sig dem innan husse kom tillbaka).

Till saken hör att bara EN gång under de senaste 8,5 åren har det hänt att hundarna har knyckt mat. Det var för flera år sedan då Laban knyckte en halvtinad kycklingfilé, sprang ut med den i trädgården och slukade den i ett par tuggor (BARF-mat, va?).

Freja får väl anses vara ganska oskyldig i det här fallet, med tanke på hennes begränsade räckvidd - men vi har ingen aning om vilken eller vilka av de andra två som var inblandade. Väntade att någon skulle ha väldigt ont i magen på natten, men de mådde hur bra som helst alla tre. Och jag fick kasta mig i bilen och åka till Kvantum för att köpa nya biffar. Det blev en dyr middag ...

Leo och Lovis 6 år!

I dag säger vi hurra, hurra till Leo och Lovis som fyller hela sex år! Leo firade i förtid i förrgår med en "spa-dag" - dvs. han fick åka bil (usch!) till Lotta på Tassoteket som rakade ner honom. Han blev inte ett dugg glad, otacksamma katt ...

Lovis har ju en egen "groomare" här hemma, som sliter för fullt för att hålla henne fri från tovor! Och i går kväll märktes det att det att det börjar bli kallt. Leo kom in från kylan och låg sedan i sin älskade husses knä hela kvällen - på sommaren brukar han knappt synas till (Leo alltså).

Grattis på födelsedagen, ulltussar!

Freja 7 månader

Och så blev hon sju månader. Fortfarande en valp och faktiskt den mest krävande av de fem valpar som funnits i vår familj. Det beror nog på rasen, men säkerligen också på att hon är så intensiv i sättet. 

Det händer att jag får hugga tag i henne och hålla fast en stund - och då slappnar hon av nästan direkt och med en djup suck av lättnad. 

Hon är inte helt rumsren än, vilket irriterar mig. Vet dock att det kan ta längre tid med små hundar och även med vissa individer. Vi kämpar på. Största problemet är att hon är så himla dålig på att visa att hon behöver gå ut. 

Och så tuggar hon på det mesta fortfarande. Våra händer lekbiter hon mest i, men det är både saker och inredning som har strukit med (för att inte tala om lemlästade och omsorgsfullt mördade leksaker!). Efter att ha berättat om misslyckandet med fysprayet fick vi tips om tabasco. Och jodå,  även det var jättesmaskigt, tyckte Freja... 

Men jag måste ju uppväga gnället med lite positiva tongångar. För vi tycker faktiskt otroligt mycket om detta lilla kraftpaket som är så lättlärd, uppmärksam, idérik, gosig och rolig. Och dessutom är hon så oerhört söt!

En kul sak som inträffade härom dagen var förresten när jag helt plötsligt såg att Freja höll på med något märkligt tillsammans med Lovis. Jag tittade lite närmare och upptäckte att Freja med full kraft stod och drog loss tovor på Lovis! Och supersnälla Lovis låg kvar helt lugnt...

Som avslutning kan jag tipsa om Fredrik Steens nya bok Sällskapshunden. Jag läser hans blogg med stort intresse och gillar hans okomplicerade syn på hundar. Boken är klart läsvärd för oss vanliga hundägare.

Högt och lågt. Och spöken!

Här hemma är det ömsom full fart ...

 Freja klättrar bokstavligen på väggarna!

... och ömsom väldigt lugnt.

 Freja har klurat ut hur man egentligen använder en kudde (i stället för att bita på den alltså!).

- Fast det här var inte alls någon skön sovställning, faktiskt. 

 

- Varför måste man ligga PÅ en kudde? Det är mycket bättre att ligga under den!

 

Vi har ett helt normalt liv med en valp alltså! Vad som också är helt normalt är att lilla skruttan är i spökåldern. Det finns så himla mycket som är läskigt, både ute och inne. På promenaderna kan det t.ex. vara en liten lila trehjuling som står utanför ett hus - den stod minsann inte där i går! Inomhus kan det vara något så fånigt som ett klädesplagg som helt plötsligt ligger i en fåtölj. Det kan man stå och skälla osäkert på väldigt länge, innan man märker att det faktiskt inte är något som kommer att attackera en.

Dessutom är Freja mörkrädd. Nu när det börjar bli mörkare på kvällar och nätter är det ett evigt morrande så fort hon ser eller hör något otäckt. Och det är tur att man har ett starkt hjärta - det händer nästan varje natt att hon flyger upp stormskällande, för att sedan smyga tillbaka till sängen när hon upptäckt att det inte var någon inbrottstjuv. Den här gången heller. Nisse och Laban suckar numera tungt varje gång det inträffar ...

Fyspray vs. "Hunden-som-äter-allt"

Freja tuggar gärna på olika grejer. Ibland är det tuggben och leksaker (helst deras öron, svansar och ben), men ibland är det sådant som inte är lika okej. Det kan vara tapeter, golvlister, elkontakter och dörrar t.ex. Och vi vill faktiskt gärna ha huset kvar ett tag till.

Vid ett besök i den utmärkta djuraffären här i stan fick vi tips om ett fyspray som skulle smaka alldeles osedvanligt äckligt (utan att vara farligt förstås). Vi köpte en flaska och gick hem och sprayade loss. Och nog tusan smakar det apa alltid - även om man försöker låta bli att andas under tiden lyckas det alltid hamna lite i munnen. Sedan smakar det pest i flera timmar - trots att man försöker skölja bort smaken med diverse drycker. Blä!

Så... funkar det då? Nix. Inte ett smack. HUNDJÄKELN SLICKAR BORT FYSPRAYEN!!!!

Freja 6 månader

 

Ett halvår gammal redan! Och nog är hon fortfarande en valp alltid - här är det fullt ös hela tiden ...

 

Försökte fotografera kvicksilvret för att visa den nya fina selen. Gick sådär ...

 

Lyckades till slut!

Det har varit gräsligt varmt och då får man kyla ner hundarna så gott det går. Freja gillar, precis som Laban, att äta isbitar (och väldigt mycket annat - allt från citron till tapeter och te).

 

  - Snälla husse, ge mig en!

 

- Tack!

Att få de andra hundarna att bada frivilligt är ju tämligen dödsdömt. Men Freja lyckades vi faktiskt få att hoppa i baljan och hon skvätte på riktigt bra!

 

 

Nisse såg ut så här under tiden. Något skeptisk!

 

När matte är borta ser det tydligen ut så här i hallen. Skönt att vara efterlängtad!

 

Grattis Freja på halvårsdagen!!