Januari-juni 2009

Måndag 21 juni Alltså, hur är det möjligt? Jag har kammat Nisse i flera dagar och i går såg det ut så här när jag var klar: Och då hade jag inte kammat särskilt noga och länge. Hundrackaren har ju dåligt med päls redan från början - var kommer allt ifrån?

Måndagen den 21 juni 2010 kl. 19:15

Tisdag 8 juni Vår tomt är indelad i två "avdelningar". Dels den hermetiskt tillslutna (nåja) baksidan, där hundarna kan vara utan att vi behöver oroa oss för rymningsförsök. Dels framsidan som är mer vidsträckt, men där vi behöver ha lite mer koll på dem. I helgen höll vi på och jobba på framsidan och hade hundarna instängda på baksidan. Rätt som det är hör jag att Jesper ropar på mig att komma. Då har den dumma blondinen Nisse försökt ta sig ut genom den spaljé med kaprifol som avskiljer baksidan från framsidan. Vilket givetvis fick till resultat att han fastnade med huvudet och kom ingenstans (och jag kom osökt att tänka på när Nalle Puh fastnade i Kanins håla). Där satt han och gnällde ömkligt. Jag rusade dit och lyckades vika in öron och päls och försiktigt trycka tillbaks honom. Puh, tänkte jag och var glad att vi slapp hämta sågen. Efter fem minuter ropade Jesper igen. Då hade härmapan Laban lyckats göra exakt samma sak! Men medan jag famlade efter kameran - det var för otroligt för att låta bli att föreviga det - drog han tillbaka huvudet alldeles själv. Jag har ju sagt att han är den smartare av dem!

Tisdagen den 8 juni 2010 kl. 14:02

Fredag 4 juni HURRA HURRA HURRAAAAA! I dag fyller underbara härliga Nisse fyra år - men han är fortfarande en valp i sinnet (det är Laban som är vuxen). I kväll ska Nisse få en massa korv i present! Jag måste berätta om Labans tjejmöte nu i veckan. Micke håller på med att snickra en friggebod på tomten som ska bli min nagelsalong. Till hjälp har han hussen till beardisen Iza, som ju Laban lekte med för ett par veckor sedan. Härom dagen hade Torbjörn med sig Iza och även hennes "systrar" Tindra och Molly. Vi släppte ut Laban så att han fick leka lite. Han fick syn på Iza och hälsade igenkännande på henne. Men då dök Tindra upp också, och Laban såg ytterligt förvirrad ut av att det var en till beardis här. Inte nog med det - då kom även Molly springande. Stackars Laban, han trodde nog att han såg dubbelt, och han visste inte åt vilket håll han skulle vända sig - det var beardisar överallt!

Fredagen den 4 juni 2010 kl. 11:10

Torsdag 27 maj Häromdagen var jag och Laban ute på en väldigt lång runda i ösregnet. Vi passerade en kohage med en massa kor, och då slog det mig att Laban nog aldrig sett en ko på nära håll. Och det var NÄRA! Han trippade försiktigt vid min sida med öronen rakt upp och ett vaksamt öga på de stora idisslande djuren som stod och glodde på honom. Såg fruktansvärt roligt ut! - Vad glor du på? Vi har köpt en aktiveringsmatta från Nina Ottosson och det är garanterat den bästa aktiveringsleksaken hittills. Den är i olika lager med 24 olika "fack" att stoppa godis i, som hunden får leta rätt på. Intensiv kamp om vem som hittar flest godisar! Glömde skriva en viktig sak angående utställningen i Karlskoga. Den viktigaste saken faktiskt. Laban har nu den saknade utställningsmeriten och kan därmed användas i avel även han! Och jag hoppas att han får chansen, han är helt otroligt makalöst underbar!

Torsdagen den 27 maj 2010 kl. 18:55

Söndag 23 maj Vi är nyss hemkomna från en intensiv helg i Karlskoga på eurasierträff. Vi är nog lika trötta alla fyra! Laban har haft skittråkigt i bilen (sex timmars resa) och har då och då gett ifrån sig små ynkliga pip: - Är vi inte framme snart? Vi har haft otroligt trevligt och, precis som vanligt, träffat otroligt trevliga människor. Eurasierägare är en sällsynt trevlig sort helt enkelt! Och stort tack till Suzanne för underbart mysig kväll i går! Vädret har inte varit lika fint som det brukar vara på dessa pingstträffar, men vi slapp i alla fall vara ute när himlen totalt öppnade sig i natt. På utställningen i dag var det ömsom sol, ömsom moln och ganska mycket blåst. Vi var glada för våra hanhundar (som ställs ut på förmiddagen) - när vi åkte hem vid lunch blåste utställningstälten omkring hejvilt. Hundarna har skött sig otroligt bra! Laban har varit frimodig och hälsat på allt och alla. Och Nisse har inte mopsat sig en enda gång (även om han gav svar på tal vid några få tillfällen). Micke gjorde premiärdebut i ringen med Laban och båda två skötte sig med den äran. Micke hade dessutom kammat Laban omsorgsfullt innan: (Av någon anledning har jag inga bilder på Nisse än.) Nisse gjorde också en helt godkänd insats. Kritiken för båda finns att läsa här (Nisse) och här (Laban). Dessutom ställde Nisse upp i Lika som bär tillsammans med syrran Gullan - men fick nöja sig med en andraplats. En rolig sak: Nisse fick kritiken "Riklig päls" - det har vi ALDRIG varit med om!! En tråkig sak: Jag såg inte en enda av Nisses valpar där, det hade jag sett fram emot att få göra. Vi är mycket nöjda och trötta!

Söndagen den 23 maj 2010 kl. 19:12

Onsdag 19 maj ÄNTLIGEN! Nisse är hemma! Fy tusan vad det har varit tomt utan honom. Men snacka om att han har varit i paradiset - fyra parningar blev det! Och nu är han fullständigt slut, han står nästan och sover. Gulleponken. Och det verkar som om han har skött sig bra också. Nu håller vi tummarna för att det har blivit valpar, jag är grymt nyfiken på hur de kommer att se ut i så fall. Viltfärgade kanske? Underbara lär de bli i vilket fall, med så kanonfina föräldrar! Nu laddar vi för en lååååång bilresa till Karlskoga på lördag morgon. Det brukar vara fint väder, så vi hoppas på det även denna gång.

Onsdagen den 19 maj 2010 kl. 19:49

Fredag 14 maj I morse fick Angie och Nisse till det - håll nu tummarna! Även Laban har fått träffa en tjej. I dag kom omplaceringshunden Iza hit och hälsade på. Och som så många, alltför många, omplaceringshundar har hon haft det tufft, och är därmed ganska osäker inför andra hundar. Tycker dock att mötet gick bra. Hon var inte alltför pigg på att svara på Labans lekinviter, men de verkade ändå ganska trygga i varandras sällskap. Lite bilder: Bearded collien Iza - Vad säger du, ska vi ta och leka lite? "Lady och Lufsen"-tricket - för att få två blyga hundar att närma sig varandra!

Fredagen den 14 maj 2010 kl. 14:47

Onsdag 12 maj För tillfället är Laban ensam hund här hemma. Nisse är tryggt installerad i Väröbacka och verkar inte sakna oss ett smack - vilket känns bra men även lite trist. Vad jag vet har det inte blivit någon parning än, men vi håller tummarna stenhårt! Och vi får väl se om vi hinner få hem honom innan det bär av till Karlskoga. Det är tyst och lugnt här hemma eftersom Laban inte märks på samma sätt som Nisse. Det är dock tydligt att han saknar Nisse när vi släpper ut honom, det är inte alls samma grej att vara utomhus utan att ha någon att leka med! Men vi försöker ägna så mycket tid vi kan åt Laban, han behöver dessutom utställningstränas. Att springa med honom verkar gå okej, men att få honom att stå framför domaren blir knepigare. Han är fenomenal på att sätta sig så fort man bara tittar på honom, och sådan har han alltid varit.

Onsdagen den 12 maj 2010 kl. 08:56

Söndag 9 maj Vi har en trött hund här hemma ... I dag har Nisse och Micke varit på aktiveringsdag hos Monica Hillman i Emmaboda - en riktig "guru" när det gäller hundträning. Och de har fått lära sig massor båda två! Nisse kan nu en massa konster som att viska, high five, boxas, sitta på en pall osv. Vi fick många kanonbra tips som vi kommer att ha med oss i vardagen framöver. Dessutom ska de båda gå en privat klickerkurs hos Monica, för att ytterligare öka förarkontakten och träningsvilligheten hos Nisse. En sak som var bra var dessutom att det bara var hanhundar på kursen, både större och mindre än Nisse. Och Nisse mopsade sig inte alls. Skönt, jag har varit lite osäker på hur fånig han är - men det verkar som om det är hans två antagonister här i trakten som han retar sig på, och i övrigt svarar han ifall någon tuffar upp sig mot honom. Och nu sover Nisse nästan stående - det är komiskt att se! Laban var ensam hemma med mig och vi tog en lång promenad längs stranden. Och tänka sig, det fanns ost i träd, på stenar och ute i skogen den här gången också! Mycket konstigt. Dessutom är Laban en riktig bergsget som älskar att hoppa upp på höga, näst intill omöjliga, stenar. Där blir han gärna kvar en stund samtidigt som han överlägset ser ut över omgivningarna! Laban kommer för övrigt att vara ensamhund en liten tid framöver, eftersom Nisse ska på friarstråt till västkusten i morgon. Kul för Nisse (och Angie!), men också otroligt nyttigt för Laban som nu får kliva fram ur skuggan en aning och kaxa till sig lite. Håll nu tummarna för att parningen lyckas den här gången - det är tredje gången gillt!

Söndagen den 9 maj 2010 kl. 18:46

Tisdag 4 maj Nu är vårbadet avklarat! I går tog vi en lång promenad till en närbelägen kohage (utan kor för tillfället) och släppte loss hundarna. Och som de sprang! Hundraåtti knyck, tvärnit vid gott luktande grästuva, hundraåtti knyck igen osv. Rätt som det var försvann Nisse ner i ett träsk och höll nästan på att fastna. När han kom upp igen (lika lycklig fortfarande) såg det ut som om han hade svarta gummistövlar på sig ... Då gick vi hem. På hemvägen var det två MYCKET trötta hundar som lufsade vid sidan av oss och när vi kommit innanför dörren var det dags för badkaret. Precis som vanligt fick vi ta på Nisse kopplet och draaaaa honom upp för trappan. Väl instängd i badrummet hoppade han dock i badkaret självmant - han insåg väl det omöjliga i att fortsätta protestera. Sedan stod han där och hängde ömkligt med huvudet medan han tvättades ren. Och precis som vanligt var det inte lika stora problem att få in Laban i badrummet efteråt, men han gjorde sedan som han brukar: han YLADE medan han tvättades. Stackars hund ;-) När de var rena sprang de ut i trädgården och rullade sig, så Labans svans var efter fem minuter lika full med kvistar, löv och mossa som den brukar. Jag försökte kamma bort det värsta på kvällen, men det är ungefär lika lätt som att kamma en filttoffel.

Tisdagen den 4 maj 2010 kl. 13:44

Söndag 2 maj Jag älskar den här årstiden! Här är husse och Laban på promenad i ett böljande vitt landskap med vitsippor, samtidigt som koltrasten drillar som en tokig.

Söndagen den 2 maj 2010 kl. 18:30

Torsdag 29 april Jag kom på att jag inte berättat om Nisses nya matvanor. Ett genomgående tema sedan han var ett halvår gammal är ju att försöka få hundrackaren till att äta. Det har vi nu slutat med. Han äter hur bra som helst och har gjort det länge! Vet inte om det har med åldern att göra, han kanske inte orkade krångla mer! Men en ovana han har börjat med i stället är att äta ur Labans skål. Han vet mycket väl att han inte får, lik förbaskat går han till den först i alla fall (samtidigt som han sneglar på oss för att se om vi märker det). Och snälle Laban tar givetvis ett steg bakåt och väntar på att få tillbaka sin matskål. Som mycket väl kan vara tom när det inträffar. Tilläggas bör att det är exakt samma mat i båda matskålarna, så jag tror att Nisse gör det på ren jäkelskap!

Torsdagen den 29 april 2010 kl. 17:34

Måndag 26 april Haha, jag kan inte låta bli att skratta mig fördärvad så fort jag ser bilden på "galne Laban" i förra inlägget. Jesper tyckte att jag skulle lägga till en bildtext om att han är en lugn och stabil hund, vilket han ju egentligen är ... För övrigt har den härliga våren inneburit att vi då och då låter dörren till baksidan stå öppen. Och Laban har därmed återtagit sin konstiga vana att bära ut leksaker i trädgården. Jag fattar verkligen inte varför han gör det! Han går in, gräver rätt på en leksak i leksakslådan, springer i hundraåtti knyck ut i trädgården så att ingen ska hinna stoppa honom och lägger sedan leksaken på gräsmattan. Sedan är jobbet klart. Han leker inte med den ett dugg alltså. Märklig hund!

Måndagen den 26 april 2010 kl. 17:48

Lördag 24 april Äntligen har jag tagit lite fler foton på hundarna! Och jag kan inte låta bli att dela med mig lite extra av nedanstående bild, även om det kanske är dumt. Laban lär ju aldrig bli påtänkt som avelshane, när det ser ut som om han har rabies! Fick Härliga hund i går och läste om Mejas nya bok med hundhoroskop. Intressant läsning. Nisse är född i Tvillingarnas tecken och om honom står det bl.a. "Denna yviga och sociala hund älskar att kommunicera och vara i ständig rörelse. En vovve influerad av Merkurius är lekfull som få, nyfiken och full av humor och överraskningar." Fullständigt på pricken! Om Laban, som är född i Skorpionens tecken står det bl.a. "Denna hund är en detektiv som vill gå till botten med allt, den avslöjar dina hemligheter och ser rakt igenom dig. Dock är den känslig under ytan." Alla som har mött Labans djupa själfulla blick kan säkert skriva under på detta. Och känsligheten upplevs tydligt både på gott och ont. För övrigt har jag legat på sjukhus ett par dagar och mottogs med översvallande pussar när jag kom hem i går. Jag var ensam hemma vid tillfället och hundarna hade inte rastats på en stund. Men det var lögn i skogen att få dem att gå ut på baksidan, de var som klistrade vid mig! Det tolkar jag gärna som kärlek. Särskilt Nisse var som ett plåster på mig på kvällen och ville tydligt försäkra sig om att jag inte skulle åka bort igen. Och det har jag inte tänkt. Inte till sjukhuset i alla fall.

Lördagen den 24 april 2010 kl. 12:30

Fredag 16 april Jag har tidigare berättat om Labans kärlek till dansksvenska gårdshunden Vessla. Nu har jag bildbevis också! Hon är otroligt söt, och de springer längs med hela staketet och pussas igenom det när vi går förbi Vesslas trädgård. Det är lite knepigt att nå upp för att kunna pussas!

Fredagen den 16 april 2010 kl. 14:19

Söndag 11 april Micke har flyttat hem från Linköping och hans etta med kök finns nu staplad i vår matsal. I dag tog jag denna bild: Prinsen på ärten - sover sött ovanpå ett matsalsbord, ett uppochnedvänt soffbord, ett uppochnedvänt köksbord, en bäddmadrass och en ryamatta!

Söndagen den 11 april 2010 kl. 19:14

Lördag 10 april Ibland går saker och ting väldigt långsamt. Men nu har jag ÄNTLIGEN betalat in anmälningsavgiften till eurasierutställningen i Karlskoga. Ska bli vansinnigt kul och jag hoppas att det blir mycket folk. Vet dock inte hur många hundar vi kommer ha med oss, Nisse kanske är på dejt då ... Men det viktigaste är ju ändå att Laban får den utställningsmerit han saknar.

Lördagen den 10 april 2010 kl. 16:36

Fredag 2 april GLAD PÅSK!! Häromdagen träffade vi ett nytt hundtillskott i vårt bostadsområde. En brunvit boxervalp på 12 veckor som lystrar till namnet Bobbo. Behöver jag säga att han är ursöt med sitt skrynkliga ansikte och alldeles för stora tassar? Både Nisse och Laban fick hälsa, och det gjordes på olika sätt. Nisse var mest intresserad av att kontrollera att det verkligen var en grabb och ingen mysig tik, medan Laban lade sig i lekställning och försökte locka Bobbo till lek med uppfordrande voffningar. Bobbo såg dock mest förvånad ut.

Fredagen den 2 april 2010 kl. 13:27

Fredag 26 mars Ibland kan jag fundera en hel del över genetik. Att vissa saker är tydligt genetiska är ju ingen nyhet, men det finns även lite mer okända gener. Jag fick ett mycket trevligt mail från matten till Nisses son Casper. Precis som sin pappa är han tydligen dödligt rädd för att gå i vattenpölar! Vore intressant att se om det finns fler sådana bland Nisses barn och syskon. När det gäller Laban läste jag nyss om hans halvsyster Angie som, precis som Laban, älskar att leka snöplog och hoppa jämfotahopp i snön! Har för mig att även hans syster Chilli är likadan. Andra ganska dominanta eurasiergener verkar vara att jaga ekorrar och att stjäla strumpor. Finns det fler tro?

Fredagen den 26 mars 2010 kl. 16:51

Söndag 14 mars För ett år sedan föddes en hel massa valpar på Filurias kennel, närmare bestämt tio stycken. Och den stolte fadern var och är min älskling Nisse. Tyvärr vet jag inte så mycket om hurdana ettåringarna är i dag - men jag skulle innerligt gärna vilja veta hur de har utvecklats och blivit ... Jag är otroligt nyfiken och hoppas att de berikar sina ägares vardag på samma sätt som Nisse gör med vår. ETT STORT HIPP HIPP HURRA PÅ ETTÅRSDAGEN FRÅN PAPPA NISSE!!!! (och från matte också förstås)

Lördagen den 13 mars 2010 kl. 22:13

Onsdag 10 mars Halloj, har ni saknat mig? Skrivarinspirationen har inte infunnit sig på ett tag, men nu är jag här igen! För ett tag sedan var jag ute och gick med enbart Laban. Vi mötte då den hund som Nisse hoppade på och hans husse. Husse log så rart (!), men Laban MORRADE! Något som jag inte hört många gånger i mitt liv. Först trodde jag att han tagit efter Nisses fasoner, men sedan insåg jag att Laban förmodligen blev skrämd av karl'n när han skrek så åt Nisse och mig. Sådant kan sitta i mycket länge, Nisse är t.ex. fortfarande väldigt avvaktande mot en granne som närmade sig Nisse när han var 10 veckor på ett  oförsiktigt sätt, så att Nisse blev rädd. För övrigt rullar djurlivet på här hemma. Leos päls börjar växa ut, Siri kom och gosade med mig i går kväll (har nästan aldrig hänt!) och Lovis fortsätter att vara sjukligt intresserad av brinnande ljus, varma glödlampor och brasor i kakelugnen. Snön smälter, vilket gör mig glad, trots att det blir extremt smutsigt inomhus. Vi torkar av hundarna så gott vi kan, men det hjälper inte. Något helt annat: Jag håller på att utbilda mig till nagelteknolog och är färdig till sommaren. Det ni!

Onsdagen den 10 mars 2010 kl. 10:51

Onsdag 24 februari Vet ni vad jag har kommit på? Jo, ibland är Laban otroligt lik Marcus Birro! Det är något med ögonen ... För övrigt har Laban varit i tidningen igen. DN har gjort en uppföljande artikel om mig och min utförsäkring. Leo har faktiskt börjat gå ut i kylan! Även om det inte är långa stunder. Och pälsen växer så sakteliga. Varje kväll när han ligger hos mig i sängen kammar jag försiktigt stubben så att han ska vänja sig vid att det faktiskt kan vara skönt att bli kammad. Han ser förresten helt blåslagen ut, det ser nämligen ut som blåmärken överallt där tovorna suttit. I går träffade jag matten till Nisses hatobjekt nr 2. Hon berättade att hennes howawart  också har två fiender; Nisse och flatten Chico (som ju Nisse hoppade på häromdagen). Det är rena triangeldramat alltså. Undrar vad som skulle hända om vi släppte alla tre hundarna lösa tillsammans? Det vill jag nog inte veta ...

Onsdagen den 24 februari 2010 kl. 10:39

Torsdag 18 februari När vi skulle gå ut på hundpromenad i dag sprang hundarna som vanligt lösa på tomten. Hela tomtområdet är inhägnat med rådjursnät och det har funkat bra genom åren. Den myckna snön har dock ställt till det med nedtyngda nät och knäckta stolpar som vi inte uppmärksammat. Helt plötsligt hörde vi ett jäkla liv. En hundägare i bostadsområdet med en flattehane gick förbi utanför och Nisse (som brukar nöja sig med att skälla lite på just den hunden) lyckades hoppa över staketet och skällde som en galning på den andra hunden. Hundägaren, som förmodligen blev skrämd, skällde lika mycket han. Han skrek och sparkade åt Nisse och hotade med att slå ihjäl honom! Situationen kändes oerhört otäck. Jag fick dock in Nisse och kopplade honom, men fick ett antal arga kommentarer i ryggen. Fy sjutton vad rädd jag blev! Det kändes som om karln hade kunnat göra vad som helst mot Nisse och jag var för långt bort för att förhindra det. Nu har jag skrivit ett brev där jag bett om ursäkt för att detta inträffade och försäkrat att det inte kommer hända igen.

Torsdagen den 18 februari 2010 kl. 14:22

Tisdag 16 februari Å ena sidan tycker jag synd om Leo som är tvungen att se så bedrövlig ut. Å andra sidan går det inte att komma ifrån att vi får oss en hel del glada skratt! Kolla här, visst är hans huvud gigantiskt?! Och visst ser han ut som en plockad kyckling med kattben, kattsvans och katthuvud?! Men han är silkeslen att klappa och jag försöker vänja honom vid kammen för att slippa gå igenom detta igen. Och det syns på kroppen hur ont tovorna har gjort, det är stora kala fläckar där. Fick för övrigt veta att det inte alls är ovanligt att man måste göra på det här sättet med katter, och det finns de som ser betydligt värre ut. Men man känner sig som en lurk! I dag var jag hos samma veterinär med Lovis, eftersom även hon behövde vaccineras. Veterinären passade på att raka bort två tovor som satt lite dumt till, men för övrigt har hon en helt annan pälsstruktur som är mycket mer lättskött. Och snälla Lovis sade inte ett pip under borttagningen till skillnad från brorsan som spottar (!) och fräser när man kommer för nära med kammen! Och Laban fortsätter att leka snöplog i snön - han älskar verkligen snön (och det är han ensam om för tillfället, åtminstone i den här familjen)! Nisse är inte lika begeistrad, men han äter gärna snö. Och då blir det så kallt i halsen att han kräks. Dumma hund, ni ska inte tro att han lär sig något av det, efter fem sekunder tar han sig en ny tugga snö!

Tisdagen den 16 februari 2010 kl. 16:45

Torsdag 11 februari Ibland känns gränsen mellan omvårdnad och djurplågeri ganska tunn ... Nedan ser ni en fullt påpälsad Leo: Problemet har ju dock varit hans ständiga tovor och det slagsmål som utbrutit varje gång jag har försökt kamma honom - det har ju gjort jätteont på honom. Så nu var jag tvungen att vidta ett riktigt drastiskt steg: (Vissa likheter med en broiler faktiskt ...) Leo är numera rakad över nästan hela kroppen (s.k. lejonklippning, passande va'?)! Han ser definitivt inte klok ut och huvudet är gigantiskt i förhållande till resten av kroppen. Men förhoppningsvis kommer de andra katterna inte att skratta åt honom, och förhoppningsvis växer pälsen ut till något mera lättskött. Samtidigt som jag kanske kan vänja honom vid kammen lite försiktigt. Arma skrälle! Och Lovis har tittat mycket skeptiskt på honom sedan han kom hem: Är det där verkligen min brorsa?! Vi har, som jag tidigare berättat, ordnat med en rymningssäker bakgård för hundarna. Men vi tänkte inte på att det skulle komma massor av snö som höjer marknivån rejält. Stängslet är helt plötsligt inte tillräckligt högt! För ett par dagar sedan, när hundarna varit ute ett bra tag på baksidan (trodde jag), knackade det på vår dörr. Utanför stod en granne med sin hund. Och Laban. Hon hade varit ute och rastat hunden när helt plötsligt Laban dök upp och slog följe med dem! Är inte den hunden underbar? Nisse var utnyttjade dock friheten lite bättre, men jag fick syn på honom genom skogen. Tack och lov kommer hundarna numera när jag ropar, så han kom glatt rusande för att även han bekanta sig med grannhunden Cosmo. Eller bekanta sig gjorde han väl inte, han morrade åt honom som för att tala om att det här faktiskt var Nisses trädgård, inte Cosmos. Håhå jaja, det är tur att man är känd i området så att folk vet var hundarna hör hemma!

Torsdagen den 11 februari 2010 kl. 17:56

Tisdag 2 februari Jag måste tipsa om en av de bästa hundböcker jag har läst på länge: "Zelda och meningen med att ha hund" av Åsa Nilsonne. Åsa är psykolog och har bl.a. skrivit böcker om mindfulness (och deckare). Nu får hon plötsligt en knähund efter att ha varit van vid stora maffiga hundar och hon använder sina psykologikunskaper till att försöka förstå hur lilla Zelda funkar. Intressant, roligt, lättläst och en totalt annorlunda bok! För övrigt har jag döpt om Leo. Han går numera under namnet "Tovbjörn". Jag blir tokig på alla tovor, trots att jag kammar honom så ofta jag kommer åt!

Tisdagen den 2 februari 2010 kl. 12:25

Söndag 24 januari Det är synd om Laban. Precis som när man får andra barnet, hamnar han lite i skymundan. Inte minst därför att Nisse tar sådan otrolig plats överallt i alla sammanhang. Så jag tänkte berätta lite om hur Laban är, utan att jämföra honom med "storebror". Laban karaktäriseras av två ord. Lugn och försynt. Han väntar på sin tur att komma fram och säga godmorgon på morgnarna och då nosar han försiktigt och grundligt i mitt ansikte, samtidigt som svansen går som en propeller. Inga blöta pussar här inte! Han är också mycket noga med att få tillåtelse innan han äter och det måste vara exakt rätt handrörelse i kombination med ett "varsågod". Inomhus är det sällan han som tar initiativet till lek, han ligger gärna i korgen och betraktar Nisse som springer fram och tillbaka i sitt eurasierryck. Utomhus är han dock annorlunda. Han bjuder in Nisse till lek, älskar att jaga tafatt och är också en utomordentlig användare av hockeytacklingar (som medför att Nisse far iväg som en vante!). Om han får tag på en boll eller en kotte kan han leka i evigheter i trädgården genom att kasta upp den i luften, rulla runt med den och springa omkring med den i munnen. Det är för övrigt enda gången man ser honom ligga på rygg. Han hälsar gärna på andra människor och hundar, men om vi har gäster går han och lägger sig efter att ha bekantat sig med besökarna. Utomhus på promenaderna är han tyvärr ofta en aning harig. Han kan bli skrämd av både barnvagnar, cyklar och skrammel och det värsta är när vi har ett gäng barn som går samma väg som vi och stojar bakom oss. Då åker svansen ner, han drar som en vettvilling och tittar sig panikslaget bakåt hela tiden. Det har dock blivit mycket bättre sedan han var i spökåldern. Jag har aldrig stött på en hund som pratar lika mycket som Laban. Skäller gör han oerhört sällan, det är i så fall oftast ett uppfordrande skall när han vill in från trädgården, eller (vilket händer oftare) när han vill att Nisse ska komma ut till honom. Men muttrandet och pipandet hör man ofta. Det kan vara när han har tråkigt, när han vill gå ut och leka (behöver han kissa hörs det ibland ett desperat skall), när vi närmar oss någon trädgård där det bor en intressant hund, t.ex. lilla dansksvenska gårdshunden Vessla som han är upp över öronen kär i. Ibland låter han som en gnisslande dörr. Då är det ofta en katt eller hund (= Nisse) som ligger i vägen för honom när han ska gå någonstans. Han vaktar inga leksaker eller mat. Han är inte särskilt lekbenägen inomhus, förutom sent på kvällarna när Nisse har gått upp och lagt sig under vår säng (se tidigare bild). Då kan man höra honom på nedervåningen när han kastar tuggben/mjukisleksaker/andra leksaker upp i luften och jagar dem. Sedan kommer han upp och lägger sig, bredvid Mickes säng, precis som när han var liten. Och precis som förr händer det nästan varje kväll att han efter ett tag sätter sig upp och tittar uppfordrande på mig. När jag då säger något lugnande, lägger han sig ner igen och sover. Han pratar ofta i sömnen också. Och viftar med benen - antagligen är han ute och springer någonstans. Han är inte ett dugg knepig med maten, han äter allt. Men den stora favoriten är ost. Han har radar när det gäller osten i kylskåpet, oavsett hur mycket man smyger och hur hårt han sover, kommer han som ett skott när man tar fram den! Han tolererar katterna och kan gå fram och nosa på dem. Men han accepterar inte att de kommer fram och stryker sig mot honom när han ligger och vilar. Då reser han sig upp med en suck och går och lägger sig någon annanstans. Han älskar att gosa. Ofta kommer han fram och buffar lite försiktigt på en med nosen. Sedan sätter han sig ner, nära, med ryggen emot och väntar förväntansfullt på att bli kliad på huvudet. Om inget händer lutar han huvudet bakåt för att se varför, med resultat att han nästan tippar omkull. Han har också ett underbart ansiktsuttryck, han kan verkligen se fantastiskt glad ut! Och tungan hänger ofta på sned, vilket gör att han uppvisar slående likheter med Toker när han glatt kommer springande. Hans päls är TJOCK och oerhört len och mjuk. Han är inte särskilt förtjust i att bli kammad tyvärr, men han underkastar sig motvilligt när man väl fått tag på honom. Kloklippning är däremot inget större problem. Slutligen älskar han vintern! Han skulle lätt kunna vara ute dygnet runt om han fick. Det är för närvarande enormt svårt att få in honom, han ligger på den stora stenen och ser sig omkring flera timmar i sträck. Ju mer snö desto bättre.

Söndagen den 24 januari 2010 kl. 12:04

Fredag 22 januari Nu har jag bokat stuga i Degernäs för eurasierspecialen i pingst. Det ska bli så kul att få träffa alla goa hundägare igen, vi var ju inte med förra året. Jag hoppas att ALLA kommer som jag känner och det vore även kul att få se några av Nisses valpar. Kommer du?

Fredagen den 22 januari 2010 kl. 16:07

Tisdag 19 januari Måste bara visa hur det ser ut i vårt sovrum, under min säng, när jag ska gå och lägga mig på kvällarna. Har ni sett något underbarare?

Tisdagen den 19 januari 2010 kl. 17:09

Fredag 15 januari Jag har nog bara berättat om två av de tre saker som Laban älskar (kottar och snö). Den tredje saken är is! När Jesper (för det är oftast han) ska ta is i frysen till sitt dricka, sitter Laban som ett tänt ljus nedanför. Och när han fått det han vill ha, dvs. en isbit, rusar han iväg till korgen med den och ligger sedan där och smaskar lyckligt. Knäpphund. Att ha avelshundar (numera har vi ju faktiskt två!), är förenat med ansvar. Det är bra att man inte tillåts ha hur många kullar och valpar som helst, för det gör ju också att man väljer parningar med stor omsorg. Jag vet att Nisse är eftertraktad. Ett skäl som nämnts är att det är sällsynt att alla valpar i en så stor kull (11 st) är friröntgade, men jag föredrar att tro att det är för att han är så underbar! Därför känns det ännu viktigare att de valpar han lämnar efter sig har så goda förutsättningar som möjligt. Hittills har jag tackat nej till fler parningar än vad jag har sagt ja till och det är lika svårt varenda gång. Men jag tror och hoppas att jag gör rätt. Och jag är oerhört tacksam för den experthjälp jag får i de här frågorna, tack både Rune och Suzanne! Har jag skrivit tidigare att vi tänker åka på eurasierträffen i Karlskoga i vår? Annars upprepar jag det nu. Och jag hoppas att jag får träffa ALLA trevliga eurasierägarvänner där och förhoppningsvis även några av Nisses valpar, som jag har sett vuxit upp till skönheter allihop (såklart).

Fredagen den 15 januari 2010 kl. 14:40

Fredag 8 januari Laban älskar två saker här i livet: kottar och SNÖ! I dag har vi tio minusgrader ute och Laban tillbringade hela förmiddagen med att ligga på sin favoritsten och se lycklig ut. Visserligen har han tjock päls, men jag var orolig att han skulle frysa fast. Trots mycket lock och pock var det lögn i skogen att få in honom, han är verkligen en Tjuren Ferdinand! I går när det snöade som värst var han ute och rullade sig fram och tillbaka i snön. Jag svär på att han skrattade av lycka! Laban i snöstormen med favoritstenen i bakgrunden. Och han ser alltid ut som en snögubbe när han kommer in. Gullponken!

Fredagen den 8 januari 2010 kl. 15:42

Lördag 2 januari

Jul och nyår är avklarade och djuren leker för fullt med sina julklappar. Nisse och Laban fick varsin stor mjukisråtta från Ikea, som mördas omsorgsfullt varje dag. Än så länge är de hela! Vi köpte även pyttesmå mjukisdjur till katterna som är omåttligt roliga. Allra roligast är nog att tvättetiketten sitter kvar och den prasslar härligt!
Inför nyårsafton förberedde vi hundarna med vår fyrverkeri-cd. Och det verkar som om det funkade. När det smällde som mest utanför vankade Nisse bara omkring litegrann och tyckte att livet var märkligt (vilket man ju kan förstå) och Laban gick och lade sig nedanför min säng utan att visa några tendenser till rädsla. Skönt!
Nu ser vi fram emot det nya året med lyckade parningar och snälla hundar!