Känd från tv?

I morse var det dags för ett av de veterinärbesök jag fasat mest för. Jag gosade lite extra med Nisse i går kväll, eftersom jag inte var säker på att jag skulle få göra det fler gånger... 

Ansvarig för undersökningen var den ortopedkirurg som haft hand om Nisse tidigare och vi träffade honom innan vi lämnade Nisse. Nosen skulle undersökas både med röntgen och genom att titta i den från alla möjliga håll. När man har en hund som har haft cancer, är man självklart extra orolig att det dyker upp igen. Om han skulle hitta någon nostumör skulle han ringa omedelbart och vi hade då bestämt att låta Nisse somna in under narkosen.

Vid lunch ringde han äntligen. Det fanns inga tecken på någon tumör, inte heller på något främmande föremål. Däremot hade han hittat några "vita pålagringar" på slemhinnan, något som eventuellt skulle kunna vara svamp. Det är skickat för analys och vi får svar om 10-14 dagar. Om det är så, kan man genomföra en rätt komplicerad behandling där man borrar ett hål i nosväggen och behandlar den vägen - något som tydligen är både effektivare och något bättre för hunden än att bara spola rent. 

Nisse är i alla fall hemma igen och vi får ha honom kvar ett tag till! Känns så skönt... 

Och en helt annan sak. När vi var där var även ett tv-team på djursjukhuset och filmade för Veterinärerna. Vi blev inte intervjuade, men kan mycket väl synas i bakgrunden. Och under en av deras intervjuer med en kattägare kan man eventuellt höra en hund som låter i bakgrunden. Det är Nisse som sjunger - skyhög efter det metadon han fått!

Fredagshälta...

Laban är inte som andra hundar - han är halt på fredagar!

Märkligt nog har han varit superhalt på vänster framben ett flertal fredagar den senaste månaden, men helt bra dagen efter. Men nu tog han fel på dag och blev halt en söndag i stället, dessutom släppte det inte lika fort som förut.

Veterinären i dag igen alltså (behöver snart bara säga "Hej, det är jag" när jag ringer dit...). Hon klämde och kände lika lite som vi har gjort. Det verkar inte vara i skelettet, däremot kan det vara någon muskel som han sträckt. Inget alarmerande alltså.

Rimadyl i 10 dagar, sedan återbesök och även en seniorkoll. Det är svårt att fatta att även han börjar bli gammal! Och så behöver han gå ner ett par sommarkilon...

Pys i nosen är inte så bra

I dag var vi hos veterinären med Nisse igen. Egentligen för att ta nya leverprover, men det handlade mest om hans nosproblem.

Antibiotikakuren, som avslutades förra veckan, verkade hjälpa rätt bra. Han tappade några blodskorpor i nosen och fick lättare att andas, samtidigt som nysningarna i stort sett försvann. Två dagar efter sista tabletten började han dock nysa igen och det har börjat se lite trängre ut i nosen. Det kan fortfarande röra sig om något skräp han fått in, det kan vara svamp (vilket veterinären inte trodde), det kan vara någon rotrest som bråkar efter tandutdragningen (vilket hon egentligen inte heller trodde) och det kan röra sig om en nostumör (vilket isf förklarar blödningen) ...

Vi bestämde att han ska till Läckeby djursjukhus igen nästa vecka, där de söver honom och tittar hur det ser ut inne i nosen på honom. Innan dess ska han äta antibiotika på nytt, om inte annat för att dämpa ett eventuellt blodflöde. Om det sitter något frö eller grässtrå där blir det bortspolat och sedan kommer nosen att må bra igen. Skulle det visa sig att där finns en tumör kommer han troligen att få somna in under narkosen. Fast jag tror att det är ett frö e.dyl.

Hur mår han i övrigt då? Det är vansinnigt svårt att bedöma hur ont han har i höfterna, men han är märkbart påverkad i rörligheten och undviker numera vissa saker (stå på bakbenen och titta ut genom  fönster, gå i trappan osv.). Han är också tröttare och mer tillbakadragen. Det har förekommit att han har haft så ont att han har pipit, men det händer extremt sällan. Vi har dock fått extra dundermedicin att ge honom i så fall. Han har troligen inte så lång tid kvar här på jorden, så då struntar vi i eventuella biverkningar. Han ska absolut inte ha ont om vi kan förhindra det!

Vad som märks tydligast är faktiskt hur de andra djuren behandlar honom. Laban tar för sig mer och mer. Han har inte tagit över alfarollen än - men han har definitivt klättrat uppåt en bit. Freja behandlar Nisse mer försiktigt och avvaktande än förut. Båda två märker uppenbart att Nisse inte mår bra och jag tror att deras agerande är den tydligaste barometern på hans hälsotillstånd.

Pys och fräs

I fredags började Nisse plötsligt nysa som en galning och det fortsatte hela helgen. Det rann inte ur näsan, han bara nös och nös...

I morse hade det dock bildats någon slags skorpa i näsborren, samtidigt som han hade lite svårare att andas. Och han hade slickat upp ett sår på läppen dessutom.

Dags för nytt veterinärbesök alltså... Veterinären konstaterade att det förmodligen sitter något frö eller grässtrå i näsan, som blivit irriterad och inflammerad. Antibiotika ordinerades, men om det inte är betydligt bättre till helgen får de söva ner honom och ta en ordentlig titt. Vilket vi såklart vill undvika.