Totte 11 månader

Sista "månadsfödelsedagen" och nu är Totte snart vuxen på riktigt. Vi har passerat både spökålder och de värsta tonårshormonerna och börjar mer och mer se hur han kommer att bli när han är en färdig hund. Och vi gillar det vi ser, han är en otroligt snäll, glad och trevlig hund!

Favoritsysselsättningen är att apportera. Och eftersom jag aldrig tidigare haft en apporterande hund, är jag fortfarande lika fascinerad över att han faktiskt kommer tillbaka med det man kastar till honom. I filmen ovan försöker han jaga en fotboll ...

Gosedjur är den bästa leksaken och på retrievervis bär han gärna omkring på dem (eller apporterar dem). Tyvärr fortsätter han att bita av öron och svans, så det är en viss omsättning på leksakerna. Fick ett tips på att köpa second hand, vilket ju är suveränt smart! Dels blir det billigt, dels har leksakerna ofta en särskilt intressant doft. Sture på bilden ovan kostade t.ex. bara 20 kronor (och är fortfarande så gott som hel faktiskt).

Vi fick en privatkurs av Monica Hillman (eftersom Totte ju inte riktigt platsade i gruppdynamiken med valpar) och det var extremt lärorikt. Dels fick vi lite tips om koppelgåendet som nu fungerar nästan hur bra som helst, men i första hand hjälpte hon oss med hur vi ska göra när det kommer gäster. Han har ju en viss tendens att välta dem och det blir ju inte bättre av att Freja står bredvid och skäller. Men efter lite träning har båda fattat vad som gäller, även om det krävs mycket mer för att det ska bli ett befäst beteende.

Han vet fortfarande inte var han börjar och slutar.

Julen är över och nyårsafton är i morgon. Han verkar inte det minsta brydd över smällare och annat oljud - jag har även kört en fyrverkeriljudfil, men ingen av hundarna bryr sig nämnvärt. (Freja blir mest arg när något händer som hon inte tycker är lämpligt.) Vi hoppas att det går lika bra i morgon när det är skarpt läge. Att ha en rädd hund på nyårsafton önskar jag inte någon, det är fasansfullt.

Under helgerna har Jesper bott här. Han hade ju ett alldeles speciellt band till Laban och jag undrar om inte något liknande börjar uppstå mellan honom och Totte. Så fort Totte får se Jesper rusar han fram och går slalom mellan hans ben i glädjen över att se honom. Så fint att se!

Totte 10 månader

Nu är det snart slut på månadsinläggen - jag brukar bara dokumentera det första året för hundarna lite mer detaljerat. Det är rätt kul att kunna jämföra och se hur olika de är.

Fast Totte är egentligen mer lik än olik de andra hundarna. Han är snabblärd som Freja, duktig på att vara i vägen som Laban och en mitt-i-centrum-hund som Nisse. Men han är inte lika skällig som Freja, inte alls så obegriplig som Laban och definitivt smartare än Nisse. Och så är han ju förstås en egen personlighet!

Han och Olivia är som ler och långhalm.

 

Här kan man verkligen se hur mycket han har växt. På bilden ovan är han sju månader.

Och här är Totte 10 månader. 

Han tittar för övrigt på den tecknade filmen Happy Feet, vilket stämmer bra på honom också. Han är en väldigt glad hund!

Totte 9 månader

Totte har blivit en månad äldre och nu börjar det hända grejer! Strax efter 8-månadersinlägget började han lyfta på benet ordentligt. Visserligen åt fel håll ibland, men ändå. Detta innebär att det kan ta en halv evighet att gå runt kvarteret eftersom han har insett att man tydligen "måste" revirmarkera där andra hundar har kissat. Det är ett evigt sniffande och analyserande av varje husväggsmeter. Å andra sidan har han inte tid att äta en massa sten på promenaderna längre.

Foto: Joy Åkesson

I september var Totte (och Freja) för första gången på hundpensionat. Jag var en aning orolig för hur det skulle gå, men det hade fungerat alldeles utmärkt. Skönt att ha den möjligheten om det skulle behövas fler gånger. Ägaren av hundpensionatet lyckades tydligen gå ut med båda två samtidigt också - det är något jag sällan vågar mig på. Totte är rejält stark om han får syn på ett löv som blåser förbi eller något annat skoj. Men jag ser fram emot den dagen när det räcker att gå på en promenad, i stället för två stycken efter varandra.

Foto: Joy Åkesson

Fick även en finfin bild på Freja. Foto: Joy Åkesson

Totte och husse har dessutom varit på kurs. Det var nog lika spännande för båda två. Kursen är en valpkurs i två delar (nästa gång nu i helgen), vilket innebar att Totte var en av de äldsta hundarna. Och tack och lov verkar det som om vi vet hur man uppfostrar hundar, vi gör redan det mesta helt rätt. Husse fick dock en hel del användbara tips och Totte fick viktig miljöträning. Kursledaren, som själv har golden retriever sedan många år, berättade i alla fall att Totte är fullständigt normalt hopplös. Rasen mognar sent och tonåren kan vara rätt jobbiga. Det vi fokuserar på just nu är framför allt koppelgåendet (vilket för det mesta går rätt bra ändå) och att han inte ska hoppa på folk. Man vill ju inte gärna att en bulldozer på drygt 30 kg ska välta gästerna när de kommer ...

Han gillar fortfarande att se på tv. På bilden följer han intresserat en vinthund som springer, så till den milda grad att han försökte fånga den när den sprang ut ur bild. Han har äntligen blivit mer kelig och kommer gärna och buffar på mig när jag sitter och jobbar för att få lite öronmassage eller bli kliad. Och han bits inte längre, däremot boxas han gärna.

Totte 8 månader

Och där kom den ... Knäcken i lurarna! Nu krävs det extra insatser för att få hundrackaren att lyssna. Insatser som just nu mest består av falukorv eller äpple. Det sistnämnda är nästan bäst, för om jag äter ett äpple själv under promenaden går han som en klocka bredvid i hopp om att få en bit.

Det är tröttsamt att vara i puberteten!

Det blir lite extra fokus på kontaktträning och koppelgående under den här hormonstörande perioden. Dessutom ska han få en extra boost i slutet av oktober då han och husse ska på kurs. Det ska bli spännande! Dock väntar vi fortfarande på att han ska börja lyfta på benet när han kissar, den enda gång det hände verkar ha varit en engångsföreteelse än så länge.

Älskar att titta ut genom fönstren.

De senaste veckorna har han legat stabilt på ca 31,5 kg, men han kommer att öka några kilon till vartefter musklerna växer. Och i dag ser han faktiskt mer proportionerlig ut och mer som en "riktig hund".

Väldigt olika sovstilar.

Att apportera är en favoritlek. Han hämtar älsklingsleksaken (mjukishund från Ikea) och sedan ska vi kasta den gång på gång på gång. Den lille stackaren saknar dock öron och svans och är ihopsydd många gånger (nu pratar jag alltså om leksaken). Totte, som inte tuggade sönder leksaker som valp, har nu upptäckt hur härligt det knakar i sömmarna på leksaker när man biter i dem ordentligt. Min sylåda används ofta, men vissa leksaker har tyvärr fått åka till leksakshimlen.

Hoho?

- Det verkar som om min matte tycker att det bara är den där stora klumpiga valpen som räknas - hon skriver bara om honom ju!

För Freja är det faktiskt nyttigt att vi håller på att träna Totte, hon slinker med i träningen av bara farten. Och även om hon redan är rätt duktig på det mesta, har bl.a. hennes reaktion när vi möter andra hundar blivit betydligt behagligare. Hon är även lugnare inomhus, även om gårdshundsbeteendet plockas fram ibland och hon blir vansinnig på att det går hundar utanför hennes hus. Detta sammanfaller ofta med att hon har tråkigt. 

Totte och hon gillar varandra, men han har fortfarande inte begripit att han är tre gånger så stor som hon, vilket innebär att leken blir lite brutal ibland. Och när man är mitt uppe i något roligt kan det vara svårt att sluta, även om föremålet för uppmärksamheten låter lite arg. Så då brukar vi gå in och säga "Stopp!" till Totte, vilket han faktiskt accepterar.

Även om Totte av naturen är en ras som älskar alla, är det inget större problem med Freja heller. Hon går som synes ut med vem som helst i koppel - till och med en liten minimänniska på tre år. Och när vi har gäster ligger hon gärna tätt intill någon av dem i soffan, vilket tack och lov de flesta tycker är mysigt. 

Och ibland vill man vara lite ifred. Då bygger man sig ett kuddfort och skärmar av sig från verkligheten.

Totte 7 månader

Hurra, hurra för Totte som blir sju månader i dag!

Arbetet med att träna honom går stadigt framåt. Ibland behövs det lite förstärkning i form av falukorv, men för det mesta går det fint med enbart beröm. 

Tittar ut på Storgatan.

Vi (läs Totte) har lyckats avancera från att kissa på Storgatan (se tidigare inlägg) till att kissa på gräs. Dock är han fortfarande intresserad av att äta det mesta som ingår i en gräsmatta, så man får ha koll under tiden. Och att jaga löv är jättekul - vi ser inte fram emot hösten i det avseendet. Han har hittills bara lyft på benet vid ett tillfälle, men det märks att könsmognaden är på gång. Han är väldigt intresserad av att nosa på husväggar och det ser ut som om han vet att han borde kissa där, men han begriper inte riktigt varför än.

Liten hund och stor hund.

Han möts av många kommentarer om att han är snygg (och det är han!) samt att han är stor. Och det är han också! Vi börjar snart fundera på att skaffa stallplats till honom ... Men han borde väl ha växt färdigt på höjden snart och börja muskla till sig lite i stället? 

Skön (men något motvillig) huvudkudde.

Han gosar gärna med både folk och fä, men han är fortfarande väldigt brutal och helt utan finess. Det gäller att passa sig när han kommer med full fart och hoppar upp med alla sina kilon i knäet på en när man sitter i soffan!

Men med Olivia är han (oftast) väldigt försiktig.

En liten detalj som han faktiskt delar med Laban är att han måste provsmaka vattnet i vattenskålen så fort man häller upp nytt. Det spelar ingen roll om han har druckit precis innan, han rusar dit för att dricka lite till när han hör att man fyller på med nytt vatten.

Ibland är han väldigt lugn faktiskt.

Även om det börjar bli lite tonårsknäck i lurarna, har jag faktiskt inte fått något psykbryt på honom en enda gång än. Det hade jag stup i kvarten med både Nisse (främst på promenaderna) och Freja (främst för det mesta). 

Gillar fortfarande att se på tv. Helst hundprogram, men fotboll går tydligen också bra.

Totte 6 månader

I dag är Totte ett halvår gammal och nu väntar vi på att han ska börja lyfta på benet (både Nisse och Laban var i den här åldern när de började).

I övrigt fortsätter allt att rulla på som det ska. Han är så gott som rumsren och kan hålla sig betydligt längre perioder än för bara en månad sedan. De gånger det händer olyckor inomhus är det ofta vårt eget fel. Och han kan en himla massa kommandon, trots att vi egentligen inte tränat så våldsamt mycket med honom.

Jag har tidigare skrivit om kommandot "spott ut" som är så användbart när man har en valp som ska tugga i sig allt den ser. Men han har på sätt och vis hittat på en egen variant. Det har hänt flera gånger att han har tagit en sten i munnen, tittat på mig och självmant spottat ut den - i hopp om att få godis. Det har han såklart fått, smarthet belönas!

Han har blivit så stor!! Var tog den lilla valpen vägen?

Att åka bil är fortfarande inte någon höjdare. Han vägrar att hoppa in i bilen och han blir väldigt åksjuk. Och det blir inte riktigt lika många tillfällen till att öva nu när vi bor centralare än förut. Jag hoppas att det växer bort, som det ju kan göra hos människor.

Samspelet med vårt treåriga barnbarn Olivia är otroligt att se. Visserligen är han fortfarande rätt burdus och hoppig när det kommer folk i största allmänhet, men när han har lugnat sig är han enormt fin med henne. Han går lugnt bredvid henne, han söker gärna upp henne och han verkar förstå att hon är lite ömtåligare än vad vi lite större tvåbeningar är.

Bästisar.

Totte 5 månader

Den här rasen används som bekant ofta som service-, tjänste- och assistanshundar. Jag börjar förstå varför. Om nu Freja är den som hjälper husse att hitta saker han inte ser, så är det Totte som har tagit som sin uppgift att hålla koll på matte. För två veckor sedan bröt jag stortån (rekommenderas inte alls, det gör vansinnigt ont!) och har svårt att gå, särskilt nerför trappor. Det har den här valpen snappat upp alldeles själv, så han går försiktigt bredvid mig och väntar in mig tills jag är nere.

Och härom dagen fick Per akutopereras nere i Lund, vilket innebar att Halta Lotta lämnades ensam med kissnödiga hundar och två trappor. Det gick utmärkt. För första gången var Totte rumsren en hel dag och jag väljer att tro att han gjorde det för min skull!

Fortfarande består han mest av väldigt långa ben, stora tassar och stora öron.

Jag skrev tidigare om att Totte bestämde sig för att man enbart kunde kissa på vår uppfart i Emmaboda, oavsett hur lång promenad man gick. Nu när vi har flyttat till city har han blivit lite finare i kanten. Numera kissar han nästan enbart mitt på Storgatan!

Så här kan det se ut efter en dags kissande på Storgatan.

Valptänderna är snart borta, vilket innebär att man kan gosa med honom utan att få sår på armar och händer. Och han vill gärna vara nära - vilket är jättemysigt. Han har heller inte tuggat sönder någonting, vilket är helt otroligt.

Per påstår att han håller på att ta över Nisses roll som mattes hund. Det vet jag inte än, men han kommer i alla fall och säger god morgon till mig när jag vaknar, vilket ingen hund har gjort på samma sätt sedan Nisse försvann.

Förändringar

Freja är inte särskilt förändringsbenägen, så det senaste halvåret har varit jobbigt för henne. Först försvann min pappa. Sedan flyttade min mamma (aka mattematte), vilket innebär att det huset inte såg ut som vanligt när vi var där. Och det var vi ofta. Sedan kom Totte. Och därefter försvann Laban. Och så flyttade vi … När man är en hund som varnar så fort någonting i huset inte står på rätt ställe, blir det extremt besvärligt när ett helt hem packas ner i kartonger. Och på det nya stället är det en massa hundar strax utanför huset och en massa folk att hålla reda på.

Betraktar den nya omgivningen.

Men det har ändå gått bra. Jag tror att det är för mycket liv, rörelse och dofter här för att hon ens ska orka hålla koll. Och både hon och Totte tycker det är jätteskoj att sitta och titta ut över stranden utanför vårt fönster där det kryllar av folk, hundar och kanadagäss (Totte hälsar att gåsbajs är jättegott!).

Ledsen katt.

För Lovis är det jobbigare. Jag försökte omplacera henne innan vi flyttade utan framgång. Nu ska vi försöka omskola henne till innekatt och det är hon inte särskilt intresserad av. Hon ligger och trycker bakom möblerna, hon kissar i soffan och hon verkar rent allmänt inte särskilt glad alls. Vi ger henne lite tid till, men hon måste ju ha ett liv som hon trivs med.

Det är jättekul att flytta, man kan ju använda flyttkartonger som säng!

Och Totte är en ras som älskar allt och alla. I synnerhet grannen på nedervåningen, han hoppar nästan upp i hans famn när han ser honom! Träningen med honom (Totte alltså) går utmärkt, det är mängder av sociala störningar här. Han är ganska lätt att avleda när han ser någon hund eller människa, värre är det med gåsbajset. Vi försöker helt enkelt låta bli att gå där det finns för mycket av det. Han har tyvärr även fortsatt att äta sten när han får chansen. Härom dagen var han riktigt risig i magen och till slut kräktes han upp en sten som var lite väl stor för att jag ska tycka det är okej.

Stor sten.

Placerad mitt i gåsbajsområdet.

Rumsrenheten tog ett steg tillbaka när det blev ett nytt hem att anpassa sig till, men de senaste dagarna har det börjat gå riktigt bra. Och han har snart bytt ut sina tänder, vilket innebär att det går att gosa med honom utan att få bitmärken – härligt! Koppelträningen går bra vissa dagar, andra dagar är det alldeles för många pinnar att undersöka. Och gåsbajs att äta. Men på det hela taget är han faktiskt den enklaste valp jag någonsin har haft, vi hoppas att det fortsätter så.

Totte 4 månader

Han växer så det knakar ... För någon vecka sedan hade han fördubblat vikten mot när vi hämtade honom och han börjar se mer och mer ut som en hund, i stället för valp. Fast han har inte riktigt växt i tassar och öron än. Och han har ingen aning om var han börjar eller slutar, vilket bland annat innebär att han glider ur soffan i stället för att hoppa. Han brukar nämligen glömma ta med sig bakbenen. När han springer i trädgården flaxar benen åt alla håll, men han blir snabbare och snabbare. Snart kanske han kommer ikapp blixtsnabba Freja!

Med lite våld och skohorn kan han fortfarande pressa ner sig i Frejas korg. 

Fast örat får inte riktigt plats.

Hans egen korg passar bättre. Än så länge.

Valplivet rullar faktiskt på riktigt bra. Han är duktig på det mesta och snappar upp kommandon fort. Nätterna är lugna, promenaderna går bra. Dock har han inte lärt sig att man kan kissa och bajsa under själva promenaden - det vill han göra hemma på uppfarten i stället. Eller inomhus - men han håller sig bättre och bättre, så skurmoppen åker inte fram lika ofta.

Det allra bästa han har lärt sig är dock kommandot "Spott ut!". Perfekt när han t.ex. äter sten, vilket han gärna gör. Eller när han stoppar något annat i munnen som man inte hinner se vad det är. Att kunna kissa på kommando är också användbart.

Älskar att se på tv!

Det är härligt att se att Freja och han leker så mycket ihop. De brottas, har dragkamp (Totte vinner) och jagar varandra för jämnan. Men det är Freja som bestämmer. Häromkvällen tyckte hon att Totte rasade runt alldeles för mycket, så när han hade sprungit 73 varv runt soffbordet gick hon fram till honom och nöp till honom i örat för att han skulle lugna ner sig. Det hjälpte.

Massor av bus med Freja - här drar de i varandras koppel.

Totte 3 månader

I dag blir Totte 3 månader - hurra, hurra! Det firades med en 12-veckorsvaccination (som numera rekommenderas att vara en 13-veckorsvaccination) i går. Det märkte han inte ett skvatt av, han var bara väldigt glad att han fick en massa godis. I övrigt fick han godkänt, han växer så det knakar (ca 1 kg/vecka) och ser nu mest ut att bestå av väldigt långa ben och stora tassar. Sköterskan konstaterade även att han har väldigt vassa tänder ...

Brottningsmatch.

Främsta anledningen till att vi skaffade Totte var ju för att Freja skulle slippa bli ensamhund. Och samspelet dem emellan är en fröjd att se. Jag har aldrig sett Freja leka så mycket, men dessutom tar hon ansvar för uppfostrandet och hon har också blivit lugnare (och tystare!) i sättet. 

Laban ser inte helt bekväm ut.

Och apropå samspel ... Laban fick somna in för en vecka sedan och det har givetvis påverkat vår flock. Totte tyckte oerhört mycket om Laban (men det var egentligen inte särskilt besvarat, Laban tyckte mest att han var jobbig), vilket ju märktes när Laban somnade in (se förra inlägget). Totte verkar däremot (eller kanske just därför) inte särskilt påverkad av saknaden här hemma, men Freja är det definitivt. Vilket gör oss ännu gladare att hon nu har Totte vid sin sida.

Aj!

De främsta irritationsmomenten när man har valp är bitandet och rumsrenheten. Det sistnämnda går sådär, minst sagt. Han är inte det minsta rumsren, men är duktig på att kissa när man tar ut honom. Och igen när han kommer in ... Jag vet att det blir bättre vartefter, men just nu är jag gräsligt trött på att torka golv. Bitandet är dock inte så farligt (när man har Freja som jämförelse). Visserligen biter han rejält i händerna, men han har inte bitit sönder särskilt mycket. Än. Det börjar väl klia mer i tänderna om en månad, misstänker jag. Våra skor är hela, men han går gärna och hämtar dem och bär omkring dem. Vilket han även gör med sin korg - den står på nya platser hela tiden.

Kissandet är förresten lite speciellt. Alla mina tidigare hundar har helst kissat på mattor inomhus och på gräs utomhus. Totte gör precis tvärtom. Han kissar helst direkt på golvet (lättstädat!) och på asfalten. 

Valpträningen går framåt - han är verkligen otroligt lättlärd! Golden retrieverns "will to please" märks tydligt. Inkallningen funkar perfekt (det kommer väl att ändras under perioden när han får knäck i lurarna), likaså "sitt". Ordet "nej" har han lärt sig och kommandona "gå ner" och "stanna" fungerar oftast. Även med koppelträningen har vi gjort enorma framsteg - jag har aldrig tidigare haft en valp som gått såpass bra i koppel så tidigt. Och han apporterar bollar hur bra som helst, åtminstone inomhus. Att åka bil är han fortfarande inte särskilt förtjust i, men numera är han i alla fall tyst och lugn.

Favoritleksaker är bollar och sådant som piper, samt en PET-flaska som jag har fyllt med lite torrfoder. Men det allra roligaste är nog svansen! Han jagar den ofta och får ibland tag i den också. Jag hoppas att jag lyckas filma någon gång när han försöker gå framåt samtidigt som han har ett stadigt grepp om svansen, det är inte lätt att hålla rätt kurs då! En annorlunda sak är också att han även ligger och biter sig i öronen... Borde göra jätteont ju!

Han sover fortfarande på valpars vis, dvs. fullständigt obrydd av allt som händer runt omkring. Och som synes i de märkligaste positioner. Han har inte visat några som helst tendenser att vilja vara i vår  säng (vilket han ändå inte kommer att få vara), däremot sover han gärna i soffan när vi sitter där.