Hungrig!

En vanlig bieffekt av kastrering är som bekant ökad aptit. Och jodå, det märks tydligt. På morgonen står framför allt Laban och trampar vid min säng och undrar om han inte ska få frukost snart. Nisse är inte riktigt lika angelägen. På kvällen kastar dock båda sig över matskålen. Och jag undrar om Laban över huvud taget tuggar sin mat, det tar inte många sekunder innan skålen är tom!

Veterinären varnade för att hundarna nu kan börja knycka mat, vilket ytterst sällan har hänt tidigare. Men jag undrar om risken är särskilt stor. Härom dagen skar jag upp lite falukorv som jag tänkte äta till middag. Hundarna satt under tiden bredvid och tittade bönfallande på mig för att tigga till sig en bit.

Jag var dock tvungen att lämna köket en stund för att kolla en sak. Tro då inte att hundarna passade på att äta upp korven som låg frestande öppet på köksbänken. Nä, i stället svansade de efter mig för att se om jag tänkte hitta på något kul (vilket jag inte gjorde)... IQ:n är inte alltid så hög!

En himla massa fällning

Hoho? Jag kommer upp till ytan en stund - den här sommaren är jag som vanligt begravd i arbete. Men med tanke på vädret gör det definitivt ingenting.

Förutom att jobba ägnar jag en massa tid åt att kamma hundar. I vanliga fall fäller de vår och höst och de envisas dessutom med att släppa lite i taget, vilket är mycket irriterande. Men för en vecka sedan släppte framför allt Nisse helt plötsligt ALL underull samtidigt! På sätt och vis rätt skönt för då är det lättare att kamma bort det. Även Laban verkar ha fällt ur det mesta - men det är svårare att se på honom. Han är heller inte särskilt pigg på att bli kammad. Jag får smyga på honom bakifrån med kammen gömd ...!

Jag undrar om denna plötsliga fällning kan bero på kastreringen? Som jag för övrigt fortfarande är så himla glad åt att jag har gjort. Tänk att jag kan gå en lång promenad med Nisse med slakt koppel! Det har jag aldrig varit med om under de sex år vi haft honom!