Tänder, pinsam matte och öron

Vi har varit på diverse veterinärbesök igen. Fast inte lika allvarligt som sist, tack och lov.

Först ut var Freja på tandsanering. Vi har fått olika bud när vi varit hos olika veterinärer. Vissa har sagt att hennes tänder måste åtgärdas omedelbart, andra att det inte verkar vara så illa. Men eftersom hon är en liten hund - vilka ju ofta får tandsten etc. - och hon dessutom har luktat rätt illa ur munnen, ville vi inte skjuta på det längre. Jag lämnade av en hungrig Freja på morgonen och hämtade henne på eftermiddagen. Allt hade gått bra och det visade sig att vissa av veterinärerna haft rätt. Det var bara lite tandsten att skrapa, inga tandfickor och inga trasiga tänder. Det lönar sig uppenbarligen att borsta tänderna på hundarna varje kväll! Dessutom saknar hon tydligen några tänder i nederkäken, något som är medfött. Lite färre tänder att borsta alltså!

Nästa besök var med Totte. Jag hade upptäckt några knölar/vårtor/hudförändringar på magen på honom och med tanke på Labans diverse knöloperationer, kändes det vettigt att kolla upp det. Totte, som är världens snällaste hund, såg oerhört förvånad ut när personalen började välta ner honom på undersökningsbordet, men han sade inte ett pip. Och matte fick stå med skammens rodnad på kinderna när det visade sig att det bara rörde sig om bröstvårtor... Till mitt försvar ska sägas att de sitter oregelbundet på honom. Pinsamt var det i alla fall. 

Men det var ändå bra att gå dit, för veterinären fick samtidigt ta en ny koll på hans öron. De blir gång på gång smutsiga och jag tvättar dem rätt ofta, samt ger honom öronpulver i öronen för att det inte ska bildas bakterier. Det verkar varken klia eller göra ont, men jag kände att det kunde vara bra att veta att vi hanterar dem rätt. Vi har trott att det beror på att han har tunga och täta öron, men det finns en misstanke om att det kan vara allergiskt eftersom han haft det så väldigt länge. Dock sade hon att eftersom vi sköter öronen så bra och de såg så fina ut, behöver vi inte göra någon allergiutredning än. Blir det värre får vi ta tag i det.  

Bulldozer, mustasch och Champions League

Ovanstående bild säger det mesta. Fast Totte lugnar ner sig mer och mer för varje dag och sköter sig inom de flesta områden. Det märks att han är unghund fortfarande, men det är egentligen (för det mesta) bara kul.

Husse är morgonpigg. Men han är inte så morgonpigg att han tycker det är okej att Totte väcker honom kvart i fyra på morgonen. I synnerhet som hundskrället inte vill gå ut, han vill bara att husse följer med ner så att han får sällskap. Väl där ser det ut som på nedanstående bild.

Sällskap av en motvillig husse. Och bollen såklart.

Han älskar fortfarande att titta ut genom fönster. Tack och lov gör han det tyst, till skillnad från somliga andra hundar i familjen. Det brukar till och med se lite meditativt ut.

När man fortfarande inte vet var man börjar och slutar.

Kastreringen skulle sitta i ett halvår, vilket var i januari. Än så länge har ingen effekt försvunnit (kulorna är fortfarande små), men det gör absolut ingenting. Han och Freja har inte bråkat på många månader och det är så skönt. Jag tror att vi lyckades bryta det sista genom att sikta in oss på Freja, som var den som startade bråken. Genom att under en tid undvika de situationer där det skedde, försvann också de sista spänningarna dem emellan. Det är fantastiskt härligt att slippa vara på sin vakt hela tiden!

Bulldozern tar inte hänsyn till någon annan när han lägger sig i soffan.

Men Freja gav igen och tog hans plats i stället. Hjälp mig matte!

Bästa bästa vänner.

Tottes nos är inte kolsvart längre, vilken egentligen är synd. Som kompensation (?) har han i stället skaffat fram en Hitlermustasch som inte alls klär honom lika bra.

Mustasch-Totte.

Totte är liksom de flesta andra hundar en rutinhund. Han har dessutom en rutinmatte. Det innebär att jag går och lägger mig vid ungefär samma tid varje kväll, innan husse går ut med hundarna. För ett par veckor sedan var det dock Champions League-final i fotboll och den ville jag absolut inte missa. Jag satt alltså kvar i soffan och det gjorde även Per. Efter en stund började Totte trampa runt och verkade väldigt bekymrad. Han gick upp på övervåningen och kollade och kom sedan ner igen och stod och glodde stint på oss. Vi kunde inte begripa vad som var fel, utan Per gick ut med honom ifall det var det som behövdes. Det var det inte, för när han kom in igen var det samma visa. Till slut gick det upp för oss att han undrade varför i hela friden matte inte gick och lade sig som hon brukar. Han ville ju ha soffan för sig själv, så som han har alla andra kvällar! Han lugnade sig inte förrän matchen var slut.

Bekymrad.

Freja 7 år

För någon vecka sedan fick Freja ett mail från försäkringsbolaget som gratulerade henne till att hon nu blir senior. Förmodar att hon och jag är ungefär lika gamla nu?

Den allra bästa presenten fick hon i alla fall när veterinären ringde efter återbesöket och sade att samtliga levervärden såg bra ut! Känns så skönt att inte behöva ha samma koll på henne längre. Dessutom sade hon vid undersökningen att tänderna faktiskt inte ser så hemska ut (det finns tandsten som behöver åtgärdas, men det är inte lika akut som vi trodde). Den dåliga andedräkten beror förmodligen på sura uppstötningar, eventuellt beroende på dietkosten. Vi får väl se hur det blir när vi har fasat ut den. Och det verkar rimligt - när jag tänker efter luktar hon inte skunk i munnen jämt, utan bara ibland.

En av medicinerna hon fick vägrade hon att ta. Jag försökte linda in tabletten i sallad, trycka ner den i en morotsbit etc., men hon bara spottade ut den. Det var lite klurigt eftersom den inte fick ges i samband med mat, inte delas och hon fick inte äta ost och annat gott. Till slut fick vi tipset att använda ett specifikt godis som tagits fram för just detta och helt plötsligt gick det galant. Världens smartaste affärsidé ju!

Veterinären hade slut på storleken mindre, men vi delade godisen i två delar vilket gick utmärkt.

Vi har haft rejält kallt i flera veckor här i Kalmar och det gillar inte Freja. Hon vägrar helt enkelt att gå ut, trots att vi klär på henne så mycket täcken och tröjor som vi kan. Det känns riktigt grymt att faktiskt tvinga ut henne. Jag har full förståelse, jag är heller inte sugen på utomhusaktiviteter i kylan.

Vill inte gå ut.

Tjurig är hon dock fortfarande. Hon markerar då och då mot Totte - oftast för att hon får för sig att vakta något - och han har inte riktigt fattat att han ska backa i det läget. Vi hoppas att han blir klokare med åldern och att hon taggar ner ordentligt. De är dock inte ovänner på något sätt och det är betryggande att se. 

Vänner som väntar ivrigt på att borsta tänderna. Varje kväll!

Hon har även lite andra konstigheter för sig. Bland annat är det väldigt viktigt att borsta tänderna på kvällen. Men ännu viktigare är det att först gå in i sovrummet och skälla lite slumpmässigt rakt ut i luften. Hon är ju duktig på att skapa egna rutiner och det är tydligen en av dem.

Grattis på 7-årsdagen finaste Freja!

Totte 2 år!

I dag fyller Totte hela två år. Han är definitivt inte vuxen än (ädel frukt mognar långsamt, brukade min farfar säga), men det känns som om han är på god väg. Det är fortfarande mycket energi och bus, men han älskar även att vara nära och gosa. 

Hurdan är han numera? Han är fortsatt mycket tv-intresserad, men vi har även upptäckt att han tycker om musik. Lite oklart vilken genre som är favoriten, men han lyssnar i alla fall med stort intresse.

Allting stämmer.

Fortsätter också att fascineras över hans vilja att vara till lags. När vi tränar Freja är det godis som är den primära belöningen för henne. Det funkar såklart även på Totte, men minst lika användbart är det att säga ett "Braaa!!" och klappa om honom lite. Han blir oerhört lycklig för sådant.

Han tycker allra bäst om män. Jag duger, men husse kommer på en solklar första plats - Totte rantar efter honom hela tiden. Och när det gäller övrig familj och vänner, är det karlarna han helst är hos. Tur att Freja gärna lägger sig hos kvinnorna!

Väntar på att det ska komma någon trevlig karl som kan kasta bollar till mig.

Men han tycker om tjejer också. I julas blev han hastigt magsjuk och fick sova en natt på Läckeby Djursjukhus för att vätskas upp. Han ville inte alls åka hem därifrån sade personalen, eftersom han hade träffat en flatcoated retriever-tjej som han blev våldsamt förälskad i. Vadå kastrerad?

Apropå magsjuka. Även Freja har varit/är sjuk, men betydligt allvarligare. Hon fick vara på Läckeby i två nätter och Totte var fullständigt förtvivlad. Han letade och letade och kunde inte förstå vart hon hade tagit vägen. Och när hon väl kom hem blev han först överlycklig och sedan jätteledsen när han upptäckte att hon inte orkade leka med honom. Det är väldigt fint att se det band som är emellan dem!

Jättedeppig.

Vakar över Freja.

Största lyckan just nu är faktiskt att vi har bytt överkast. Det innebär att på kvällarna är han inte nere i vardagsrummet hos oss längre, utan han traskar i stället upp på övervåningen och lägger sig i sängen på det älskade överkastet (jag fattar verkligen inte vad det är som är så speciellt med det). Då och då slår det honom tydligen att han kanske bör visa sig lite social, för då lunkar han ner igen, går en långsam runda förbi oss när vi sitter i soffan (ofta utan att ens ägna oss en blick) och sedan går han upp igen. 

I födelsedagspresent i dag fick han skönsång (som Freja inte gillade, Totte såg mest förvånad ut) och en gosedjurskanin. Den har han hittills inte släppt, så kul att se att han blir glad!

Krutkärring

Vi hade både fasat för vad vi skulle kunna få veta, men ändå sett fram emot att få någon form av besked om hur illa det är med Freja. Tidigt i morse åkte hon och jag till Läckeby för blodprovstagning och eventuell leverbiopsi om värdena skulle visa sig vara fortsatt dåliga.

Hon är för övrigt extremt duktig när de undersöker och sticker i henne - till skillnad från Nisse där det krävdes att fyra personer höll fast honom för att kunna ta ett blodprov!

Efter en lååååång väntan fick vi äntligen provsvaren. Alat-värdet hade gått ner från 4200 till 820! Det känns som ett kanonresultat i sammanhanget, men det är såklart fortfarande alldeles för högt över maxvärdet på 96. Gallsyrorna var nu normala, så även Bilirubin och ammoniak. Dock tog de även ett annat värde på gallan (GGT tror jag att det hette) som de inte tog förra gången, och det låg en aning högt.

Så tråkigt att vänta!

Men med tanke på att hon har klarat av att få ner värdet så otroligt mycket på bara en vecka, ville de inte söva och öppna upp buken på henne för leverbiopsin (det är förhöjda risker med sövning när levervärdet är högt), så det avvaktar vi med och hoppas att det inte behövs. Vi fortsätter i stället med leverkosten och medicinerna och åker dit på återbesök om tre veckor.

Det verkar inte finnas några tecken på tumörer (vilket vi var helt inställda på), men det kan vara ett fel på gallgångarna som kallas porta cava shunt, vilket i de flesta fall går att operera. Det skulle även kunna vara en förgiftning eftersom värdet var så högt (förmodligen fyrverkerirester i så fall) - men hon har inte uppvisat några förgiftningssymptom egentligen. Det kan vara så att vi aldrig får veta, men huvudsaken är ju att hon blir frisk.

Apropå fyrverkerier och hundar. Man pratar ju mest om att hundarna blir rädda, vilket är nog så allvarligt (den som någon gång har haft en fyrverkerirädd hund vet vad jag talar om, det är fruktansvärt). Varken Totte eller Freja bryr sig tack och lov (jo, Freja blir urförbannad på oväsendet). Vad man däremot inte alltid tänker på är alla raketrester som ligger på marken efteråt. Nisse slickade ytterst hastigt på en sådan när han var sju månader och blev oerhört sjuk. Han låg på Läckeby i en vecka innan han hade repat sig någorlunda och hans mage blev aldrig riktigt okej efteråt. Förbjud eländet, tycker jag!

Hur som helst. Freja verkar vara en riktig krutkärring ju! Nu hoppas vi på ett fortsatt tillfrisknande och att detta inte har orsakat alltför stora permanenta skador på levern. I så fall får hon fortsätta med specialkosten livet ut, men det kunde ju vara mycket värre.

Akut leversvikt - men varför?

För drygt en vecka sedan blev Freja dålig. Hon kräktes från och till i en dag, men var sedan bra i ett par dagar. Vi trodde det var något skräp hon fått i sig och tog inte särskilt allvarligt på det. Men för två dagar sedan kräktes hon upp maten på morgonen i flera omgångar. När vi var på hälsokontroll med henne i början av november flaggade veterinären för att hon verkade lite öm i magen och att det kunde vara något med bukspottkörteln eller mjälten. Kräkningar kunde vara ett av symptomen.

Vi ringde veterinären och fick komma dit en halvtimme senare. Freja hade ingen feber, var lite öm i magen, röntgen visade inget konstigt, men när blodprovsresultatet kom var det helt plötsligt allvar. Levervärdet (Alat) ska ligga mellan 10 och 125. Frejas värde var 3344 ... Det togs därför även ett prov på gallsyran för att kolla om levern fungerar som den ska. Det gör den uppenbarligen inte, för värdet var 72,6 och referensvärdet är 0-14,9. Vi fick order om att åka hem och ge henne specialkost lite försiktigt samt se till att hon fick i sig vatten. Innan vi åkte hem vätskade de dock upp henne under huden, vilket gjorde att hon såg ut som en kamel resten av dagen. Och veterinären var mycket tydlig med att om hon blev sämre skulle vi ringa Läckeby.

Kamelen.

Resten av dagen fortsatte hon att vara rätt pigg, men dagen efter blev hon hastigt sämre. Till slut ville hon varken äta eller dricka, hon var extremt slö samt låg och skakade. Per åkte med henne till Läckeby på eftermiddagen och de behöll henne där. Teorierna var leverinfektion, gallsten eller cancer. Att lämna en hund som brukar sova tätt intill i sängen i två nätter på ett djursjukhus var tufft. Tufft var det också för Totte som sprang omkring som en galning och letade. Han var jätteledsen.

- Var är min Freja?

Veterinären ringde i går med en kort rapport om att hon var piggare, att hon gärna gosade med personalen och att hon skällde en del. Lät rätt normalt i alla fall!

I förmiddags gjordes ett ultraljud och man tog nya blodprover. Det var en nervös väntan på att veterinären skulle ringa, och när hon gjorde det blev vi inte så mycket klokare eller lugnare. Gallsten och infektion/inflammation uteslöt hon. Ultraljudet visade inga tydliga tecken på tumörer, men en viss förtätning. Övriga organ såg normala ut. Men levervärdet hade nu stigit till över 4000. Freja var trots allt pigg (hon borde inte alls må bra enligt veterinären), så därför beslutades att hon skulle få komma hem i väntan på att nya blodprover och en eventuell biopsi av levern görs på onsdag. Under tiden ska vi fortsätta med specialkosten samt ge lite olika mediciner för levern.

Kanelbullen är hemma!

Det känns rätt läskigt att ha en så pass sjuk hund här hemma och det känns inte bra att vi inte vet vad det är än. Vi övervakar henne i skift (och Totte har järnkoll på henne). Nu hoppas vi att vi inte behöver åka tillbaka till Läckeby före onsdag.

Totte är där Freja är.