onsdag 27 mars 2019

På livets höst. Fast på våren.

Nä, Laban mår inte så bra.


Det finns nog inte mycket som är värre än att behöva ta det där slutgiltiga och fasansfulla beslutet som de flesta djurägare någon gång ställs inför. Det gör helt enkelt så himla ont i hjärtat.

Vill gärna ligga mjukt.

Vi trodde att vi skulle bli tvungna att låta honom somna in för ett par veckor sedan när han rasade i vikt helt plötsligt. Men vi har fått upp honom ett par kilo tack och lov. Han går sämre och sämre. Men han tar sig fortfarande uppför trappan och ner igen. Han följer med på (korta) promenader. Fast han ser oftare och oftare rätt ledsen ut. Och han verkar inte ha superont, däremot ganska så besvärligt.

Ser inte så glad ut.

Jag hoppas att han, liksom våra tidigare djur, själv talar om när det är dags. Och jag hoppas att det dröjer lite till. Jesper vill gärna träffa sin älsklingshund en sista gång i påsk. Dessutom har Freja lite svårt för förändringar (dagens understatement!) och det har kanske varit tillräckligt av den varan just nu, i och med Tottes ankomst.

Vi tar en dag i taget.

Älskade Laban.

Välkommen Totte!

Ni vet när man ska leta lägenhet på Blocket och råkar köpa en hund i stället?

12 fullständigt bedårande valpar.

Efter ett misslyckat försök med en omplacering i höstas, där vi insåg att vi skulle bli tvungna att skaffa en valp i stället för en vuxen hund, lade vi hundplanerna någorlunda på is. Livet kom emellan, kan man säga. Och eftersom Laban är väldigt dålig nu (jag skriver mer om honom i ett separat inlägg), var vi rätt inställda på att Freja skulle få vara ensamhund ett bra tag.

Men så snubblade jag över en annons om goldenvalpar där allt bara kändes helt rätt. Vi kontaktade uppfödaren på fredagen, hälsade på två dagar senare och affären var klar. Helt galet. Och i går var vi och hämtade lille Totte, 8 veckor gammal.

Man ska vara noga när man väljer både uppfödare och valp. I det här fallet hade vi sådan tur att vi fick träffa både mamma, pappa, mormor, gammelmormor, moster och storasyster. Och mentaliteten imponerade - i synnerhet hos föräldrarna där mamman smälte mitt hjärta totalt och pappan i stort sett adopterade Per. Även uppfödarens seriositet och tanke med uppfödningen gav ett gott intryck.

Totte, 4 veckor gammal.

Innan vi åkte dit hade vi kikat på valpbilderna. Även om det är svårt att utläsa något av foton på fyra veckor gamla valpar, hade vi båda två fastnat för en av dem. Det visade sig att han var en av få hanar som inte var tingad och dessutom kom han direkt fram till oss, kröp upp i min famn och somnade!

Resan hem i går gick bra, även om han blev lite åksjuk. När vi kom hem fick han träffa Laban och Freja i trädgården och det gick fint. Inomhus fortsatte det att gå bra. Laban är som förväntat väldigt avvaktande och tycker nog att det här är onödigt, men Freja är mycket intresserad och de har redan lekt tillsammans. Det kommer säkert att gå utmärkt även framöver!

När husse och matte äter middag ska det vara lugn och ro.

Natten gick över förväntan. Han sov i sin korg bredvid mig utan några protester, vaknade till vid halv tre och lade sig under sängen i stället (där får han inte plats länge till). Vid halv fem kissade han på golvet och sedan sov han lugnt till halv sex då Per gick ut med honom. Guldstjärna på det!

Jag har alltid tyckt att golden retriever-valpar är bland det sötaste som finns. Och det finns ingen anledning att ändra uppfattning i den frågan. Särskilt när man inte har vuxit i tassarna än!

Sötchock.

Man blir trött av alla nya intryck.