Juli-december 2010

Torsdag 30 december Så här ser det ut hemma hos oss. Ser du Laban? Han ligger i snöstormen på sin älskade sten och blir snöigare och snöigare ...

Torsdagen den 30 december 2010 kl. 13:18

Söndag 19 december Det var längesedan jag skrev, men jag har faktiskt inte särskilt mycket att berätta. Snön ligger djup och Laban tillbringar så mycket tid som möjligt utomhus. Men vi får smörja hans tassar med matolja innan vi går ut, annars får han snöbollar mellan tårna. Och det är det värsta han vet! Konstigt nog har Nisse inte samma problem. Laban gillar för övrigt att göra snöänglar, knäpphunden! Avslutningsvis vill jag och familjen önska alla läsare en riktigt god jul och ett fantastiskt nytt år!

Söndagen den 19 december 2010 kl. 19:30

Fredag 3 december Alltså, vad är detta egentligen? Ska det verkligen se ut så här i södra Sverige i november/december? Vi har närmare en halvmeter snö och det är INTE kul! Till höger ser ni förresten min fina nagelsalong!

Fredagen den 3 december 2010 kl. 15:39

Onsdag 1 december I dag har vi upptäckt något bra. En tjej i Kalmar som klipper klorna på hundarna för 25 kr/hund! Tjoff tjoff sade det, sedan var det klart. Så himla smidigt! Dessutom ska hon få ta sig en titt på Leos päls, eftersom hon även sysslar med katter. Tänkte på en sak efter helgens övningar. Vi vet ju att våra hundar är bäst i världen, men det känns så himla gott att få höra det av någon annan. Annette och Magdalena har strött lovord över Nisses underbara temperament, hans fantastiska ansikte, osv. Och när de fick träffa Laban blev entusiasmen lika stor. "Så ståtlig, så vacker och pampig. Vilka fina vinklar han har, vilken go' hund." Osv. Vi har två fantastiska hundar, så är det bara! (Men det vore ju kul om det fick fler chanser att gå i arv såklart!) För övrigt är vi nästan insnöade ...

Onsdagen den 1 december 2010 kl. 20:28

Tisdag 30 november Ojojoj, Nisse och Yoco förtjänar en uthållighetsmedalj! Som de har kämpat! Sedan Yoco kom i söndags har det varit fullt ös, men tyvärr blev det aldrig någon regelrätt parning med hängning. Till slut i dag testade vi även med Laban, som ju är nybörjare i branschen. Han fattade galoppen ganska snart, men kom ändå inte riktigt till skott. Men han pratade en massa med Yoco! Varför det inte blev någon parning finns det säkert någon förklaring på, men det verkar konstigt. Nisse och Yoco tyckte verkligen om varandra (och hon har Sveriges renaste öron för tillfället efter Nisses idoga tvättande) och de har ju båda två lyckats med parningar förr. Naturen spelade oss väl ett spratt helt enkelt. Jättetrist, särskilt för Annette och Magdalena, men vi hoppas på ett löp framåt sommaren så att de får chansen igen!

Tisdagen den 30 november 2010 kl. 12:19

Lördag 20 november Äntligen har Yoco börjat löpa! Det blir en adventsparning för Nisse och vi håller tummarna för att det blir fina små valpbebisar som resultat. Laban fortsätter sitt liv som utehund. I går var det allra värsta höstvädret: grått, regnigt och blåsigt. Och han låg på sin sten i trädgården och filosoferade som tjuren Ferdinand. Blöt som tusan var han när han till slut kom in, men så lycklig! Jag gav bort min hundbok i går till släktingar som blivit nyhundsägare. Det var ju ganska länge sedan den skrevs, så jag funderade lite på innehållet och hur väl det stämmer med verkligheten i dag. De två största problemen i boken är Nisses koppelgående och hans ätande. Koppelgåendet har Micke fått riktigt bra fason på. Nisse har blivit husses hund och följer honom som en skugga. Han (Nisse alltså) kan fortfarande vara smått oregerlig på promenaderna, men om man inleder med att tala om vad man förväntar sig av honom brukar det funka riktigt bra. Hans ätande är det heller inget problem med, han och Laban äter precis lika bra. Det kanske är dags att skriva en bok till?

Lördagen den 20 november 2010 kl. 10:06

Måndag 8 november Det börjar bli kall senhöst och vinter. Det innebär att Laban har återgått till sin vana att ligga på den stora stenen i vår trädgård. Förra vintern frös han nästan fast - vi hittade massor med päls på stenen efter ett tag! Och vi trodde det var därför han inte ville ligga på den när det blev vår och sommar. Men tydligen väntade han bara på att det skulle bli tillräckligt kallt, han älskar verkligen kylan! Vi håller på att klickerträna båda hundarna för fullt. Nisse har fattat vad det handlar om, Laban är på gång. Första övningen vi fick var att klicka när Laban vrider på huvudet. Det ser kanonfestligt ut när han långsamt vrider på sitt huvud samtidigt som han sneglar på oss i ögonvrån för att se om det ska bli något klick+leverpastej. Han vågar inte släppa oss med blicken! Rädslohanteringen går också framåt. Vi har varit ute och gått de senaste dagarna och till och med passerat lekande barn utan att Laban fått panik. Han är visserligen en aning stressad, men han lystrar till sitt namn, kommer när vi ropar och tar godis när vi ger honom. Ett enormt framsteg! Han är förresten lite festlig (Laban alltså). När man skaffar valp är det ju oerhört viktigt att släppa ut den så snart den har ätit. Laban är fortfarande kvar i det stadiet. Oavsett om han har kissat precis innan han får mat eller ej, går han och sätter sig vid ytterdörren med ett uppfordrande skall så snart han ätit. Som avslutning fick jag ett väldigt trevligt mail från matten till Nisses son Casper (Filurias Chess). Han har friröntgats med felfritt resultat - kul! Vi väntar dock fortfarande på eventuell parning med Yoco hos Endless Edens, men det verkar som om hon håller inne löpet den här gången.

Måndagen den 8 november 2010 kl. 10:46

Söndag 31 oktober I dag fyller världens bästa Laban tre år! Tänk vad tiden går ... I födelsedagspresent fick han gå sitt livs första blodspår! Vi avslutade aktiveringskursen med att först köra personsök med uppvisande och det gick klockrent. Därefter var det dags för blodspåret. Det var MYCKET intressant tyckte Laban, som praktiskt taget fastnade vid den första blodfläcken. Efter att omsorgsfullt ha nosat igenom varje tusendels millimeter, gick han vidare till nästa fläck. Som tur var hade ledaren lagt ett kort spår åt honom, annars hade vi nog varit kvar i skogen fortfarande! Själva rådjursklöven var han dock inte överdrivet intresserad av, blodet var intressantare. Men klöven fick följa med hem och ligger nu i vår frys (blä). Som avslutning sprang Laban ett rejält ärevarv i skogen. Han som aldrig ger sig iväg på egna bus, tog sig ett riktigt frivarv! Och som han njöt! Han sprang LÅÅÅÅÅNGT bort, med tungan hängande på sidan (som Toker) och hade hjärtans roligt. Till slut återförenades han dock med oss, som tur var.

Söndagen den 31 oktober 2010 kl. 15:20

Söndag 24 oktober Nu har Laban varit på aktiveringskurs i skogen tre gånger. Han fixar personsöket, även efter andra personer än matte/husse. Däremot är han en kratta på att spåra. Jag tror inte han har fattat vad han ska göra än. Nästa gång ska vi testa blodspår och se om det taggar honom tillräckligt. Här hemma har det varit stora framsteg. Vi har gått med båda hundarna samtidigt och Laban har varit mycket mer tillfreds med situationen. Vi har även börjat klickerträna dem och där börjar polletten trilla ner hos båda. Det är otroligt spännande! Däremot börjar det bli mörkt. Och Laban har hittat sitt egna lilla knep för att gå ut och kissa på kvällen. Han vägrar helt enkelt, ända tills jag slänger ut en näve godis som han ska leta efter! Smart hund, eller? Man kan ju undra vem som tränar vem ;-)

Söndagen den 24 oktober 2010 kl. 11:16

Måndag 18 oktober Nu händer det grejer! I dag har vi haft besök av Monica Hillman - guru inom ffa klickerträning. Micke har tidigare hälsat på henne tillsammans med Laban och i dag fick hon se honom i hans rätta miljö. Det märks att hon älskar utmaningar, vi har fått ett digert träningsprogram tills vi ses igen om ca två veckor! Först och främst talade hon om att hon tyckte att vi ska utnyttja den trygghet som Nisse ger Laban på promenaderna, i stället för att gå med dem en och en som vi gjort en längre tid. Med rätt träning, både med och utan klicker, menade hon att vi kan stärka Labans självkänsla ändå. Så nu kan man få sällskap på promenaderna - härligt! Vi har även fått en snabbkurs i klicker och ska öva in enkla moment till att börja med. Plus att vi fått mängder med tips om hur vi ska bete oss på promenaderna. Det bästa var att hon var så oerhört positiv om att vi kan hjälpa Laban att bli "normal" igen! Laban var för övrigt mer taggad i lördags på aktiveringskursen, han sprang t.o.m. ut i skogen för att leta efter Micke!

Måndagen den 18 oktober 2010 kl. 14:19

Söndag 10 oktober Här är Nisses nya tilltänkta tjej: Hon heter Sund Stamms Donna Nena (Yoco) och tillhör Endless Edens kennel. Tyvärr har damen ifråga lite svårt att bestämma sig för huruvida hon ska löpa eller ej, så Nisse (som ju är van att vänta!) fortsätter att vänta tålmodigt. Under tiden har Laban äntligen fått börja på hundkurs i hopp om att göra honom lite självsäkrare. Vår favoritinstruktör har återkommit från sin mammaledighet och påbörjade i dag en aktiveringskurs ute i skogen med spår och sök. Laban har ju tack och lov inga rädslor för andra hundar och när han inte befinner sig i bostadsområden är han sitt vanliga jag. Han ägnade förmiddagen åt att småprata med de andra hundarna (en welsh springer spaniel, två lagotto romagnolo och en jack russell terrier). I övrigt tog han det lugnt. Första övningen bestod i att hitta husse, och därefter matte, i skogen. När de andra hundarna stod på helspänn och KASTADE sig iväg för att söka rätt på personen ifråga, tog Laban det piano. Han lunkade fram i skogen, konstaterade att "där står matte och hon har visst ost till mig" och därefter lunkade han tillbaka. Inget att bli särskilt upphetsad för, tyckte han. Andra övningen var spårning. Det gick ungefär likadant. Han lufsade fram i spåret och markerade att vår smutsiga Ikea-råtta låg i slutet, sedan tyckte han att han gjort nog. Jag är faktiskt inte hundra procent säker på att han fattade vad han gjorde, men han gjorde ju i alla fall rätt! Det är lite knepigt med en hund som vare sig har något föremålsintresse eller någon jaktinstinkt. Vi får väl se hur det går nästa lördag. Trevligt hade vi det i alla fall, om än lite kallt (det var en plusgrad när vi gav oss av hemifrån, och jag har inte rotat fram alla vinterkläder än).

Söndagen den 10 oktober 2010 kl. 19:26

Torsdag 30 september För ett år sedan ungefär var vi tvungna att raka av det mesta av Leos päls. Han hade tovor överallt och veterinären sade att den nya pälsen eventuellt kunde bli av bättre tovfri kvalitet (typ sådan som hans syster Lovis har). Tyvärr verkar vi inte ha sådan tur. Jag har kammat och kammat, men helt plötsligt smällde det bara till och han hade tovor stora som golfbollar på ryggens sidor. Så i dag var det dags igen ... Förra gången såg "Tovbjörn" så här ömklig ut när han kom hem: I dag såg han ut så här innan färden till veterinären (skitsur för att han inte fick gå ut): Och när han kom hem var han lite tjusigt mohikanrakad på båda sidor av ryggen. Mer diskret än förra gången, tack och lov: Han är Totally Pissed på oss och gömmer sig under sängen så fort jag kommer i närheten (jag smög in med kameran när han sov). Jag tycker att han ska vara tacksam i stället!

Torsdagen den 30 september 2010 kl. 17:51

Onsdag 29 september I natt kom vi hem från London. Vi har haft det helt underbart och gjort allt det som turister "ska" göra. Höjdpunkten var musikalen We Will Rock You - underbart fantastiskt mäktigt! En sak slog mig dock när vi första dagen promenerade omkring i London (vilket vi gjort ofta, mina fötter är helt slut). Jag såg inte en enda hund på gatorna! Men nästa dag var vi i Hyde Park, och där fanns alla hundar. Men samtliga sprang omkring utan koppel! Helt otroligt att se, kan ni tänka er det i Sverige? För övrigt är det förhoppningsvis ny parning på gång, men jag tänker inte berätta mer förrän kenneln ifråga lagt ut det på sin webbplats.

Onsdagen den 29 september 2010 kl. 18:32

Onsdag 15 september I går var Micke uppe i Linköping och hälsade på släkt och vänner. När han tog en promenad mötte han en dam med en hundras som han kände igen. Han frågade om det var en eurasier, och det var det mycket riktigt. En hane på 11 månader. Efter lite småprat om rasen undrade han varifrån den kom. "Från en kennel som heter Goa Gullan", svarade damen. "Det förklarar varför han ser bekant ut", sade Micke. "Vi har hans morbror hemma hos oss!". Tydligen var grabben otroligt lik Nisse. Tänk vad världen är liten ibland!

Onsdagen den 15 september 2010 kl. 09:31

Tisdag 24 augusti Nisse och Laban har fått bada. Och nästan frivilligt också! I helgen såg jag plötsligt hur båda herrarna, men mest Nisse, rullade sig lyckligt i något. När jag kom fram var Nisse helt geggig och luktade obeskrivbart illa! Det luktade bajs, men var nog multnade växter etc. som bildats under en presenning som tidigare legat där. Hur som helst - ner i badkaret! Jag höll på att kräkas! Och det var faktiskt inga större protester, ens från Nisse - han kände kanske hur illa han luktade. När det gäller Labans miljöträning går det fortfarande framåt. Vi utsatte honom för lite tuffare miljö i förra veckan. Han tyckte det var läskigt, men blev inte lika blockerad som han blivit förut. Och nyss var jag ute med honom, med Jesper som figurant. Laban och jag gick lugnt på vägen när Jesper kom cyklande mot oss. Laban tvärnitade, men gick sedan fram och pussade på Jesper och tog den godisbit han räckte fram. Därefter gjorde vi om samma sak, med den skillnaden att Jesper kom cyklande bakifrån. Då blev det genast läskigare. Svansen åkte ner, men han gick ändå fram till Jesper och tog godis. Det blir till att göra om det många gånger, han måste lära sig att det finns trevliga personer med godis i fickan som kan komma cyklande. Vet inte om jag har berättat hur Laban hanterar sådant han tycker är lite läskigt. Han sätter sig helt sonika med ryggen emot. "Det jag inte ser finns inte." Tänk om man kunde göra så själv också!

Tisdagen den 24 augusti 2010 kl. 18:17

Söndag 15 augusti Det går bättre och bättre med Laban. Vi går en vända längs stranden varje dag och han reagerar över huvud taget inte på lekande och stojande barn. Vi var även iväg till ett strövområde vid påfarten till Ölandsbron. För att komma dit gick vi över en "mini-Ölandsbro" i trä, smal som bara den. När vi tagit några steg ut på bron upptäckte jag att samtidigt började en dam gå emot oss, ledande sin cykel. Det gick tack och lov alldeles utmärkt, Laban nosade till och med på cykeln när hon passerade. Skönt! Jag vågar definitivt inte ropa hej än, det är mycket träning kvar, men det känns som om vi gör framsteg i alla fall! Och Nisse har en andedräkt som luktar skunk, jag tror det är från en gammal vattenpöl han drack ur tidigare i dag. Blä!

Söndagen den 15 augusti 2010 kl. 19:37

Måndag 2 augusti I helgen hade vi gäster och de hade med sig Viggo, en tibetansk terrier på 1,5 år. Det gick alldeles utmärkt med båda våra ungtuppar, de både busade och kopplade av tillsammans. I dag var jag iväg med Laban på en promenad i ett annat bostadsområde i närheten. Vi gick en sväng runt skolan, som nu på sommaren är folktom. Vi mötte varken folk eller fä och Laban hade svansen på ryggen hela tiden. Han undersökte området, letade godis och hoppade upp på stubbar utan något större stresspåslag. Sedan åkte vi hem. Och jag hoppas att erfarenheten av att vara på okänd mark utan att något otäckt händer gör honom ännu kaxigare. Små steg framåt var det! Dagen avslutades med kloklippning av båda herrarna och tovutredning av Labans filttoffla i rumpan. Han är stört omöjlig att få kamma där bak, han sätter sig direkt. Men nu kom han inte undan - Micke höll honom under magen och jag attackerade med kam, sax och tovskärare. Det blev i alla fall något bättre än förut ...

Måndagen den 2 augusti 2010 kl. 20:26

Tisdag 27 juli Nisse-problemet: Jag motarbetar ryktesspridningen genom att prata med alla jag träffar här i bostadsområdet om att det är felaktigt. Och jag träffar ganska många i och med att jag nu dragit igång min nagelverksamhet på riktigt. Hoppas det hjälper, det gjorde mig så enormt ledsen. Laban-problemet: Efter en veckas träning var det i kväll dags igen för en promenad med hundtränaren. Och Laban har gjort framsteg! Vi har nu konstaterat att han inte är rädd för cyklar eller cyklister primärt, utan av sådant som närmar sig bakifrån. Barn är också läskiga, särskilt på avstånd. Massor av miljöträning krävs och jag, som alltid vill ha snabba resultat oavsett prestation, måste nu ta det lugnt och inte forcera fram något. Men det var skönt att se att han inte var lika blockerad utan till och med intresserad av omgivningarna understundom.

Tisdagen den 27 juli 2010 kl. 20:27

Onsdag 21 juli I går fick Laban en promenad i ett för honom okänt område tillsammans med vår egna hundinstruktör. Och till min besvikelse upptäckte vi att hans rädsla för cyklister sitter djupare än vad vi trodde, särskilt när det sitter barn på cyklarna. Det blir till att kämpa på rejält, med små små steg i taget. Han stressade upp sig ordentligt, men lyckades tack och lov komma ner i varv också - vilket var uppmuntrande. Nu fortsätter träningen med små promenader på nya ställen och med belöningar så fort han gör framsteg. Lille gubben. Men man märker hur lätt det händer att en hund blir skrämd och vilka djupa spår det sätter. Tack och lov går det säkert att vända, och nu har vi fått riktlinjer för hur vi bör gå till väga. En annan sak. Vi har fått höra att några i vårt bostadsområde är av åsikten att Nisse är aggressiv och borde avlivas. Va!!!! Han skulle inte göra en fluga förnär (det är Laban som jagar flugor) och definitivt inte deras lilla chihuahua som han aldrig ens hälsat på. Vad gör man åt sådana fullständigt osanna rykten, som jag inte ens vet hur de uppkommit? Jag blev så himla ledsen när jag hörde det.

Onsdagen den 21 juli 2010 kl. 18:55

Tisdag 20 juli Micke och jag har varit överens om att vi inte ska ha några hundar i sängen. Trodde jag. Ända tills jag kom in i hans arbetsrum (= Fannys gamla rum) och fick se detta: Se så han njuter! Men vi slipper i alla fall ha honom i vår säng när vi sover. Än så länge. Vi har äntligen fått hjälp med Laban. Tack och lov för utbildade, duktiga och snälla kompisar! Efter att ha gått en promenad med Laban konstaterade hon att han inte alls är riktigt lika rädd som jag trott, han tramsar en hel del. Och det har ju funkat. Nu vidtar miljöträning med läskiga cyklister etc. för att få honom på andra tankar. Dessutom har Laban fått upp ögonen för Nisses första kärlek, beardisen Tindra. Det var konkurrens om henne när de var här. Hon morrade åt påflugna Nisse och sökte sig till Laban i stället. Och han talade faktiskt om för Nisse att det var hans tjej nu! Här ligger hon och åmar sig framför Laban. (Jag måste f.ö. kolla inställningarna i min kamera (=mobil). Det blir mer än lovligt suddiga bilder för tillfället, vilket jag ber om ursäkt för!)

Tisdagen den 20 juli 2010 kl. 17:36

Tisdag 13 juli Vi jagar med ljus och lykta efter en ledig hundpsykolog som kan hjälpa oss med Laban. Det är så synd om honom att han ska behöva vara rädd. Det märkliga och jobbiga är att det bara är här hemma där vi bor, på vår promenadväg, som han får panik - ingen annanstans. Arma krake. På alla andra ställen verkar han vara precis lika trygg och lugn som han alltid har varit. Och i dag fick jag något med posten. Från en person som vet hur nära mitt hjärta Laban finns. En person som dessutom hade skrivit de snällaste saker - jag har inte lätt för att rodna, men jag gjorde det när jag läste vad hon skrivit (fast jag skyllde på att det var värmen!). Jag fick denna skylt, som jag givetvis ska hänga på en hedersplats: TACK, TACK, TACK!!!! Och apropå värmen har jag lagt fuktiga handdukar över hundarna hela dagen, och de har faktiskt gillat det. Det är synd om dem i värmen.

Tisdagen den 13 juli 2010 kl. 19:24

Måndag 5 juli

I dag är det mest tråkigheter att skriva om. Tråkigast är att Angie gick tom ännu en gång - det verkar inte som om det är meningen att det ska bli valpar från henne och Nisse. Enormt trist, jag är säker på att det blivit kanonvalpar med den kombinationen!
En annan tråkig sak är att Laban, som vi började få lite ordning på när det gäller hans harighet, nu fått ett återfall. Det hände två saker på kort tid, först ett par som oväntat cyklade förbi oss i hög fart och skrämde vettet ur Laban - han blev panikslagen och bara skrek. Dagen efter kom det en bil med en båt på släpkärra precis bakom oss på vår, i vanliga fall lugna trygga, grusväg. Den skramlade givetvis rejält och skrämde honom en hel del.
Så nu har vi återigen en hund med svansen hängande, som panikslaget tittar sig bakåt hela promenaden. Det är så jobbigt och jag lider så ofantligt med honom! Men jag vet inte vad vi kan göra mer än att framhärda i att det inte är något farligt och försöka uppmuntra de framsteg han gör. Vi jobbar också med att försöka öva upp hans självförtroende med spårning, balansövningar etc. men det känns som världens uppförsbacke. Blir han rädd så blir han blockerad, och i det läget hjälper ingen ost i världen. Så fort hundkurserna drar igång efter sommaren ska vi vara där med honom och hoppas att det hjälper, för så här ska han inte behöva ha det. Jag är så himla rädd att man befäster något, om man hanterar problemet på fel sätt.
För övrigt är han underbar såklart.