Totte 2 år!

I dag fyller Totte hela två år. Han är definitivt inte vuxen än (ädel frukt mognar långsamt, brukade min farfar säga), men det känns som om han är på god väg. Det är fortfarande mycket energi och bus, men han älskar även att vara nära och gosa. 

Hurdan är han numera? Han är fortsatt mycket tv-intresserad, men vi har även upptäckt att han tycker om musik. Lite oklart vilken genre som är favoriten, men han lyssnar i alla fall med stort intresse.

Allting stämmer.

Fortsätter också att fascineras över hans vilja att vara till lags. När vi tränar Freja är det godis som är den primära belöningen för henne. Det funkar såklart även på Totte, men minst lika användbart är det att säga ett "Braaa!!" och klappa om honom lite. Han blir oerhört lycklig för sådant.

Han tycker allra bäst om män. Jag duger, men husse kommer på en solklar första plats - Totte rantar efter honom hela tiden. Och när det gäller övrig familj och vänner, är det karlarna han helst är hos. Tur att Freja gärna lägger sig hos kvinnorna!

Väntar på att det ska komma någon trevlig karl som kan kasta bollar till mig.

Men han tycker om tjejer också. I julas blev han hastigt magsjuk och fick sova en natt på Läckeby Djursjukhus för att vätskas upp. Han ville inte alls åka hem därifrån sade personalen, eftersom han hade träffat en flatcoated retriever-tjej som han blev våldsamt förälskad i. Vadå kastrerad?

Apropå magsjuka. Även Freja har varit/är sjuk, men betydligt allvarligare. Hon fick vara på Läckeby i två nätter och Totte var fullständigt förtvivlad. Han letade och letade och kunde inte förstå vart hon hade tagit vägen. Och när hon väl kom hem blev han först överlycklig och sedan jätteledsen när han upptäckte att hon inte orkade leka med honom. Det är väldigt fint att se det band som är emellan dem!

Jättedeppig.

Vakar över Freja.

Största lyckan just nu är faktiskt att vi har bytt överkast. Det innebär att på kvällarna är han inte nere i vardagsrummet hos oss längre, utan han traskar i stället upp på övervåningen och lägger sig i sängen på det älskade överkastet (jag fattar verkligen inte vad det är som är så speciellt med det). Då och då slår det honom tydligen att han kanske bör visa sig lite social, för då lunkar han ner igen, går en långsam runda förbi oss när vi sitter i soffan (ofta utan att ens ägna oss en blick) och sedan går han upp igen. 

I födelsedagspresent i dag fick han skönsång (som Freja inte gillade, Totte såg mest förvånad ut) och en gosedjurskanin. Den har han hittills inte släppt, så kul att se att han blir glad!

Krutkärring

Vi hade både fasat för vad vi skulle kunna få veta, men ändå sett fram emot att få någon form av besked om hur illa det är med Freja. Tidigt i morse åkte hon och jag till Läckeby för blodprovstagning och eventuell leverbiopsi om värdena skulle visa sig vara fortsatt dåliga.

Hon är för övrigt extremt duktig när de undersöker och sticker i henne - till skillnad från Nisse där det krävdes att fyra personer höll fast honom för att kunna ta ett blodprov!

Efter en lååååång väntan fick vi äntligen provsvaren. Alat-värdet hade gått ner från 4200 till 820! Det känns som ett kanonresultat i sammanhanget, men det är såklart fortfarande alldeles för högt över maxvärdet på 96. Gallsyrorna var nu normala, så även Bilirubin och ammoniak. Dock tog de även ett annat värde på gallan (GGT tror jag att det hette) som de inte tog förra gången, och det låg en aning högt.

Så tråkigt att vänta!

Men med tanke på att hon har klarat av att få ner värdet så otroligt mycket på bara en vecka, ville de inte söva och öppna upp buken på henne för leverbiopsin (det är förhöjda risker med sövning när levervärdet är högt), så det avvaktar vi med och hoppas att det inte behövs. Vi fortsätter i stället med leverkosten och medicinerna och åker dit på återbesök om tre veckor.

Det verkar inte finnas några tecken på tumörer (vilket vi var helt inställda på), men det kan vara ett fel på gallgångarna som kallas porta cava shunt, vilket i de flesta fall går att operera. Det skulle även kunna vara en förgiftning eftersom värdet var så högt (förmodligen fyrverkerirester i så fall) - men hon har inte uppvisat några förgiftningssymptom egentligen. Det kan vara så att vi aldrig får veta, men huvudsaken är ju att hon blir frisk.

Apropå fyrverkerier och hundar. Man pratar ju mest om att hundarna blir rädda, vilket är nog så allvarligt (den som någon gång har haft en fyrverkerirädd hund vet vad jag talar om, det är fruktansvärt). Varken Totte eller Freja bryr sig tack och lov (jo, Freja blir urförbannad på oväsendet). Vad man däremot inte alltid tänker på är alla raketrester som ligger på marken efteråt. Nisse slickade ytterst hastigt på en sådan när han var sju månader och blev oerhört sjuk. Han låg på Läckeby i en vecka innan han hade repat sig någorlunda och hans mage blev aldrig riktigt okej efteråt. Förbjud eländet, tycker jag!

Hur som helst. Freja verkar vara en riktig krutkärring ju! Nu hoppas vi på ett fortsatt tillfrisknande och att detta inte har orsakat alltför stora permanenta skador på levern. I så fall får hon fortsätta med specialkosten livet ut, men det kunde ju vara mycket värre.

Akut leversvikt - men varför?

För drygt en vecka sedan blev Freja dålig. Hon kräktes från och till i en dag, men var sedan bra i ett par dagar. Vi trodde det var något skräp hon fått i sig och tog inte särskilt allvarligt på det. Men för två dagar sedan kräktes hon upp maten på morgonen i flera omgångar. När vi var på hälsokontroll med henne i början av november flaggade veterinären för att hon verkade lite öm i magen och att det kunde vara något med bukspottkörteln eller mjälten. Kräkningar kunde vara ett av symptomen.

Vi ringde veterinären och fick komma dit en halvtimme senare. Freja hade ingen feber, var lite öm i magen, röntgen visade inget konstigt, men när blodprovsresultatet kom var det helt plötsligt allvar. Levervärdet (Alat) ska ligga mellan 10 och 125. Frejas värde var 3344 ... Det togs därför även ett prov på gallsyran för att kolla om levern fungerar som den ska. Det gör den uppenbarligen inte, för värdet var 72,6 och referensvärdet är 0-14,9. Vi fick order om att åka hem och ge henne specialkost lite försiktigt samt se till att hon fick i sig vatten. Innan vi åkte hem vätskade de dock upp henne under huden, vilket gjorde att hon såg ut som en kamel resten av dagen. Och veterinären var mycket tydlig med att om hon blev sämre skulle vi ringa Läckeby.

Kamelen.

Resten av dagen fortsatte hon att vara rätt pigg, men dagen efter blev hon hastigt sämre. Till slut ville hon varken äta eller dricka, hon var extremt slö samt låg och skakade. Per åkte med henne till Läckeby på eftermiddagen och de behöll henne där. Teorierna var leverinfektion, gallsten eller cancer. Att lämna en hund som brukar sova tätt intill i sängen i två nätter på ett djursjukhus var tufft. Tufft var det också för Totte som sprang omkring som en galning och letade. Han var jätteledsen.

- Var är min Freja?

Veterinären ringde i går med en kort rapport om att hon var piggare, att hon gärna gosade med personalen och att hon skällde en del. Lät rätt normalt i alla fall!

I förmiddags gjordes ett ultraljud och man tog nya blodprover. Det var en nervös väntan på att veterinären skulle ringa, och när hon gjorde det blev vi inte så mycket klokare eller lugnare. Gallsten och infektion/inflammation uteslöt hon. Ultraljudet visade inga tydliga tecken på tumörer, men en viss förtätning. Övriga organ såg normala ut. Men levervärdet hade nu stigit till över 4000. Freja var trots allt pigg (hon borde inte alls må bra enligt veterinären), så därför beslutades att hon skulle få komma hem i väntan på att nya blodprover och en eventuell biopsi av levern görs på onsdag. Under tiden ska vi fortsätta med specialkosten samt ge lite olika mediciner för levern.

Kanelbullen är hemma!

Det känns rätt läskigt att ha en så pass sjuk hund här hemma och det känns inte bra att vi inte vet vad det är än. Vi övervakar henne i skift (och Totte har järnkoll på henne). Nu hoppas vi att vi inte behöver åka tillbaka till Läckeby före onsdag.

Totte är där Freja är.