Från kull: B-kullen
Född: 31
oktober 2007
Stamtavlenamn: Lovely Megan’s Ben Stiller
Tilltalsnamn: Laban
Eventuella smeknamn: Pipgrisen,
stora svarta björnen
Varför blev det just
en Eurasier: Vi hade redan en eurasier – Nisse – som behövde en kompis. När
Nisse var 1,5 år anlände Laban till vår familj och de var vänner i vått och
torrt fram till Nisses död i januari 2016.
Varför blev det just Laban: Vi valde namnet Laban för att han
såg ut som en Laban!
Lite om Laban:
Laban är en stor eurasier med en himla massa päls och han
gör inte många knop i onödan. Han är lugnet själv, det enda problem vi har haft
med honom är att han blev skrämd av rullskidåkare för många år sedan och
därefter tycker han att promenader kan vara lite läskiga. Han har även blivit
ljudrädd (skott, fyrverkerier, glassbilen) på äldre dagar. Men det mest
specifika med Laban är att han väldigt ofta är fullständigt omöjlig att förstå sig
på. Han kan t.ex. sitta mitt på vardagsrumsgolvet och titta glatt på oss,
samtidigt som han morrar, skäller och viftar på svansen. Vi har ingen som helst
aning om vad han vill! Eller när han på kvällarna går upp på övervåningen och
stökar runt med något så att det dunsar i golvet. Vi har inte kommit på vad han
ägnar sig åt då heller. Många som träffar Laban har sagt att han vinner hjärtan
i längden och det stämmer nog. Han är väldigt lätt att tycka om, men det tar
ett tag innan han släpper någon utomstående riktigt nära. Och så är han fenomenalt
enastående på att alltid vara i vägen. Laban är slutligen allergisk mot krav.
Så fort han känner att vi ska be honom göra något, vänder han och går därifrån.
Såvida det inte handlar om mat förstås.
Min första tanke när
jag tänker på Laban är: Tjuren Ferdinand.
Så här har vårt liv
ändrats sedan Laban kom in i vårt liv: Laban förändrade inte
våra liv särskilt mycket, dels eftersom vi redan hade en hund sedan tidigare –
men även för att Laban alltid hållit en väldigt låg profil (Nisse var en
mitt-i-centrum-hund och det är även vår dansksvenska gårdshund Freja). Det
senaste halvåret har vi dock fått anpassa vårt vardagsliv efter honom varannan
dag, när han får kortison mot sin åldersartros. Han blir då oerhört kissnödig
på eftermiddagarna och vi får ofta gå ut med honom minst varannan timme tills
det är dags att gå och lägga sig.
10 snabba om Laban!
Bästa buset: Att
skrynkla ihop alla mattor och lyfta på soffdynorna. Eller att dra ut allt
toapapper från badrummet hela vägen ner i trappan.
Bästa egenskap: Lugn,
trygg, snäll.
Bästa sovplats: På
en ryamatta (om den inte är ihopskrynklad enligt ovan, för då är den ju
alldeles för knölig att ligga på) i sovrummet.
Bästa kompis
(människa, hund, katt mm): Den absolut bästa människan är vår son Jesper,
Laban blir alldeles tokig av glädje de gånger Jesper kommer och besöker oss!
Mattematte (dvs. mattes mamma) står högt i kurs också, förmodligen för att hon
ofta bjuder på något gott i köket. Annars är det Freja, som han numera är
någorlunda alfahanne över.
Bästa godiset: OST!!
Bästa sättet att få
matte & husse dit han vill: På promenaderna är det genom att
sätta sig ner och vägra gå åt något annat håll än dit han vill (vilket oftast är
hem igen). Annars får han ofta sin vilja igenom när han gnäller – till slut
orkar man inte höra eländet längre. Han är vansinnigt duktig på att pipa!
Bästa promenaden är: Den
som inte blir av. Laban trivs bäst hemma där han inte behöver anstränga sig.
Bästa tiden på
dygnet: På natten. Då är det ingen som ber honom göra något.
Bästa årstid: Vinter.
Älskar snö!
BÄSTA han vet:
OST!!
Om Laban skulle vara president skulle det se ut så här: Världen skulle vara
lugn och fredlig utan några bråk eller krav. Och det skulle finnas ost
överallt.
