Tratt-Totte och simrings-Freja

Det tog lite kortare tid den här gången innan den kemiska kastreringen började gå ur kroppen. Och det märktes rätt tydligt när Totte helt plötsligt inte tyckte det var särskilt intressant att lyssna på husse och matte på promenaderna längre. Vi pratade med veterinären som tyckte att det kunde vara klokt att genomföra en riktig kastrering innan hormonerna kommit tillbaka för fullt.

Trattis

Sagt och gjort. För ett par veckor sedan var det dags. På eftermiddagen hämtade vi hem en mycket trött hund som inte kunde begripa varför han hade en gigantiskt stor plasttratt på huvudet. Första dygnet var han inte så kaxig, dessutom fick han lite hosta efter intuberingen (faktiskt den första av alla mina hundar som har reagerat så, även om det ju inte är så konstigt). Men sedan lärde han sig faktiskt att manövrera tratten på ett strålande sätt, till och med uppför trappan. 

Jodå, det gick bra att sova med tratten.

Det var långt ifrån hur Laban handskades med trattar. Han kunde helt enkelt bara sitta med huvudet vänt uppåt. Enbart alltså, det gick inte ens att lägga sig ned...

Hjälp!

Efter 72 timmar märkte vi full genomslagskraft på kastreringen och nu är han vår gamla härliga hund igen, som lyder när man säger till honom och som går fantastiskt bra i kopplet. Så skönt. Och vi känner att vi tog rätt beslut. Det märktes så tydligt att han inte mådde bra när intensitetsnivåerna steg (en bieffekt av att ha lite flatcoated retriever i sig, förmodar jag) och det gjorde varken vi eller Freja heller. Nu är han den mysiga familjehund som vi vill ha. Något mähä lär han inte bli dock, det är fortfarande bra med fart i honom!

Totte har även varit ett par gånger på lekdejt med en berner sennen. Det är så bra för honom att få leka med någon i sin egen storleksklass, vi är ju alltid lite rädda att Totte Bulldozer ska välta mindre hundar i glädjeyran.

Totte och Knabben.

Hundarna har varit på hundpensionat och det gick utmärkt. Förutom en sak. Freja hade sprungit runt och grävt ner alla bollar hon hittade! Hon är fullständigt manisk när det gäller sådant. Men vi blev inte ersättningsskyldiga, de hade lyckats gräva fram alla igen.

Även Freja har opererats. Inget allvarligt, det var en vårta på sidan av magen som skulle bort och även en fettknöl under magen som riskerade att växa sig rätt stor. Allt gick bra, men så var det ju det där med tratt... Hon fick i och för sig en simring i stället, men den var inte så populär. Tack och lov kunde hon ha en käck body i stället.

Dags för en simtur?

Hon ser i och för sig inte så lycklig ut med denna heller.

Vi har en pall (som numera används som bord) där ena foten hade försvunnit. Och ett snett bord vill vi inte ha, så uppfinnar-Jocke (dvs. jag) kom på att en Frolic är av exakt samma storlek. Jag limmade dit den och det fungerade utmärkt. Förutom att hundarna inte begriper varför det finns en godis på golvet som de inte får ta!

Frolicfot.

Freja har för övrigt hittat på en ny rutin. Numera kan hon inte bajsa på eftermiddagen om hon inte får en godis först... Hon går alltså bredvid mig och tittar uppfordrande på mig tills hon får en, och koncentrerar sig över huvud taget inte på något annat. När hon väl fått godisbiten gör hon det hon ska.

Freja 8 år!

Den här damen får fler och fler egenheter ju äldre hon blir. (Det kanske gäller oss människor också, förresten?)

Älskar solen!

Ett exempel är när husse ska gå ut med henne på kvällen och hon och jag sitter i soffan. Han står i hallen och ropar på henne och hon går inte mot honom förrän hon har tittat på mig och jag har sagt "Gå till husse". Sedan går hon oändligt långsamt mot hallen, varefter hon tar en sväng in i köket. Man måste dricka vatten ju. Därefter går hon tillbaka till mig, så jag får säga "Gå till husse" igen. Då går hon, lika demonstrativt långsamt, till honom och ska bli upplyft i hans famn en stund för att gosa. Därefter är hon redo för en promenad. 

Älskar Totte.

För en tid sedan bytte vi ut de vanliga leversnittarna, som hundarna får när de tränas, mot Frolic. Och att Freja tyckte de var goda är dagens underdrift. Hon blev fullständigt besatt!! Det var till och med så att hon gick och satte sig i hallen och tittade uppmanande på byrån där de fanns, i hopp om att få ett par stycken till. Det var som att se en knarkare på jakt efter nästa sil - helt otroligt. Fast nu har nyhetens behag lagt sig något.

Älskar sin korg.

Vi var rätt oroliga inför nyår med tanke på det elände fyrverkerierna ställde till förra året. Kommunen hade dock gått ut och förbjudit fyrverkerier i den stadsdel där vi bor, men det hade vi inga förhoppningar om att det skulle följas. När tolvslaget närmade sig samlades det mängder av folk på badstranden utanför vårt hus, precis som vanligt, men INGEN sköt några fyrverkerier! Alla stod och tittade på de som sköts upp i närliggande områden i stället. Fantastiskt! Och därför behövde vi heller inte vara oroliga att någon av hundarna skulle få i sig krutrester i år, så skönt. Tack och lov är de ju inte skotträdda heller. Totte bryr sig över huvud taget inte och Freja blev i vanlig ordning arg på att det var en massa oväsen i hennes revir (som uppenbarligen är rätt stort).

Antar att detta är en del av hennes revir också.

Hon är verkligen en liten personlighet. När hon blev sur för att vi sade till henne häromkvällen hoppade hon först upp i soffan och välte min vattenflaska. Sedan hoppade hon ner på golvet och lappade till en porslinskatt som står där. Man har aldrig tråkigt när man har en Freja. 

Grattis på födelsedagen, mikrokossan!!

Totte 3 år!

Nu kan vi verkligen inte skylla eventuella dumheter på att rasen mognar långsamt, för nu är Totte äntligen vuxen! Och särskilt många dumheter ställer han faktiskt inte till med längre.

För några månader sedan var det dock annorlunda. Den kemiska kastreringen som skulle sitta i ett halvår, gick ur kroppen efter drygt ett år. Och helt plötsligt blev hundskrället fullständigt dum i huvudet. Den här gången kissade han inte inomhus, det blev heller inte en massa bråk med Freja - men öronen och huvudet slutade helt att fungera. På promenaderna struntade han högaktningsfullt i att det fanns en människa i andra änden av kopplet och kutade i stället runt som en besatt åt alla håll samtidigt. Han lyssnade över huvud taget inte på vad man sade och gick inte att kommunicera med alls. 

Eftersom vi vill att både han, Freja och vi ska må bra, bestämde vi oss snabbt för att sätta in en kemisk kastrering till. Och efter ett par veckor hade vi fått tillbaka vår mysiga, lättlärda och lydiga hund som går som en klocka på promenaderna. En glad hund dessutom, det är uppenbart att han inte mår bra av att ligga på den höga intensitetsnivån. Det innebär att vi med största sannolikhet genomför en riktig kastrering om något år.

Det har varit lite förändringar här hemma. Husse började i somras jobba oregelbundna arbetstider, vilket vände hundrutinerna upp och ner. Helt plötsligt var det matte som fick masa sig ur sängen på morgnarna t.ex. Och Totte som brukar väcka husse vid kvart i sex, måste ha förstått att matte är morgontrött för jag får sova betydligt längre. Inte sällan går jag till och med upp före Totte (och Freja ligger kvar så länge hon kan). En annan skillnad var att husse var borta på kvällarna. Det gillade inte husses hund, utan i början var han extremt orolig och kunde inte koppla av alls. Nu verkar han ha accepterat läget, men de kvällar Per är hemma är han som ett plåster som för att förhindra att husse försvinner igen.

- Lämna mig inte igen, husse!

Vi har också bytt soffa. Det trodde vi inte skulle vara något större problem, men det var det tydligen för Totte. Han vägrade att gå i närheten av den nya soffan och det tog säkert en vecka innan han vågade hoppa upp i den. Men nu ligger han i den så fort han kan och han har annekterat sitt gamla hörn igen. 

Jodå, den nya soffan går utmärkt att sova i.

 Mitt hörn och min kudde!

Jag fortsätter att fascinera mig över Tottes tv-tittande. Han är extremt koncentrerad och älskar särskilt att se på djurprogram. Det är så konstigt att detta skiljer sig mellan olika hundar (och antagligen raser), Freja har aldrig ägnat tv:n någon uppmärksamhet alls.

Totte tittar på tv.

När det är en rassläkting på tv:n, måste man titta lite närmare.

Det är många hundar som har passerat i mitt liv vid det här laget. Men jag har inte haft någon med en sådan behaglig personlighet som Totte. Det finns inte tillstymmelse till något annat än glädje och vänlighet i honom och det är så skönt. Grattis på födelsedagen, Totte!