Mera om Nisse

Det känns som om det är väldigt mycket elände och väldigt mycket Nisse i den här bloggen just nu ...

Veterinären ringde i går om provsvaren. Han har ingen borrelia, däremot förekomst av anaplasma. Anaplasma har ingen koppling till epilepsi (vilket borrelia kan ha) och sjukdomen har tack och lov inte brutit ut. Därför bestämde vi oss för att avvakta några dagar med antibiotika, eftersom jag ju ska träffa neurologen nästa vecka. Han ska dessutom vara bortlämnad på hundpensionat i helgen och det kan bli bökigt för honom om han är nyinsatt på medicinering då.

Anaplasma är en fästingöverförd sjukdom (kallades tidigare erlichia), som kan få rätt läskiga symptom, som hälta, trötthet, aptitlöshet, blödningar osv. Den är dock behandlingsbar. Att han har antikroppar i blodet innebär att han har utsatts för smittan, men det innebär inte att sjukdomen kommer att utlösas - han har än så länge inga symptom och värdena är inte alarmerande låga. Dock vill man sätta in antibiotika för säkerhets skull, ifall inte nya prover nästa vecka visar att det gått tillbaka. Epilepsin har alltså inte fått någon förklaring än, så den måste utredas vidare.

Och Nisse mår hur bra som helst. Han är lika hoppig och studsig som vanligt, äter bra, sover bra och är ibland allmänt hopplös. Samma gamla Nisse alltså!

Ny provtagning

I dag har Nisse varit hos veterinären igen, det var dags att kolla om trombocytvärdet blivit bättre. Är förresten fascinerad över hans vikt - han väger hela 23,9 kg trots en massiv fällning, han har blivit en stadig bit. För att vara han.

Själva provtagningen gick bättre den här gången. Nisse gömde huvudet i min armhåla för att slippa se eländet, samtidigt som han pep som om de skulle ha ihjäl honom! Men han slapp den läskiga rakapparaten, det tyckte han var skönt. Och han stod still. Nu återstår att se om han låter bli såret, förra gången blev det tratt till slut.

Sedan var det lite nervös väntan innan veterinären - som jag fattat stort förtroende för - kom ut med provsvaren. Det visade sig tyvärr att blodplättsvärdet var likadant som förra gången, han har även  lite för låg produktion av vita blodkroppar. Hon skickade iväg svaret för manuell räkning för säkerhets skull, och samtidigt kollar de ifall han kan ha borrelia eller anaplasma. Hon poängterade dock att en sådan infektion visserligen kan utlösa ett epilepsianfall, men det kan också röra sig om ett separat problem.

För att försöka hitta orsaken - för att det är något vajsing någonstans var hon ganska säker på - har jag därför fått en remiss till en mycket duktig neurolog som får ta över utredningen. Ska dit 1 augusti, skönt att det ändå blir såpass snart. De kan visst även mäta koagulationstiden, oklart varför det behöver göras dock (det är inte lätt att komma ihåg all information, därför är det även för min skull jag skriver ner så mycket som möjligt här).

Och att han inte haft några fler anfall sade hon antingen kan bero på att det var en engångshändelse, t.ex. om det rör sig om en infektion. Men hon har också varit med om att det tagit ett par månader innan det "sparkat igång" ordentligt. Bara att vänta och se alltså.

Hans mage är för övrigt bra nu och det är ett helsicke att vakta specialfodret från Laban och katterna - det är tydligen väldigt smaskigt!

Vakna Jesper!

(Ja, jag vet att trappan är ful osv., men nu handlar det om Laban.) 

Jesper bor i min gillestuga (men förhoppningsvis inte så länge till). Laban älskar Jesper. Och eftersom Laban är BETYDLIGT mer morgonpigg än vad Jesper är, blir det problem på förmiddagarna. Ungen vaknar ju aldrig! 

Laban brukar börja med att trava ner för trappan och ställa sig vid den stängda dörren, tyst och stilla. När inget händer knorrar han lite (det låter ungefär som en gnisslande dörr). 

När det fortfarande inte är någon aktivitet på den andra sidan, kommer han till mig. Och gnäller. Högt! Jag reser mig från skrivbordsstolen och han RUSAR före mig nerför trappan, ivrigt kollande över axeln om jag hänger med. Det gör jag oftast. 

När jag till slut öppnar dörren åt honom, springer han fram till Jespers säng, suckar lyckligt och lägger sig ner nedanför den. Sedan kan Jesper vakna när han behagar!

Samtal med veterinären

I dag har jag äntligen fått prata med veterinären om Nisse och de återstående provsvaren. Sköldkörtelvärdena var bra, men blodplättarna låg fortfarande en aning lågt. Det behöver inte tyda på att något är fel (övriga blodvärden är bra), men hon rekommenderade ändå en ny provtagning om två veckor.

Jag ska nu avvakta och se om han får ett nytt ep-anfall. I så fall får han komma till en duktig neurolog, som tydligen är extra bra på epilepsi dessutom.

Veterinären trodde inte att det rör sig om idiopatisk (medfödd) epilepsi. Men eftersom provsvaren är bra, lutade hon åt att det eventuellt kan röra sig om en hjärntumör... I så fall lär han definitivt få fler anfall. Det kan också vara så att man aldrig hittar orsaken.

Det förekommer att hundar bara får ett enda anfall, jag hoppas verkligen att det är så med Nisse. Det hoppas jag så att det nästan gör ont...