fredag 23 maj 2014

En vild hund som heter Freja

Nä, nu tycker jag att de stora hundarna har fått alldeles för mycket utrymme i den här bloggen, nu är det dags att prata om MIG, MIG, MIG igen! Och jag måste ju få säga att det är himla svårt att få fart på de där gubbarna, så oftast får jag roa mig med andra saker i stället. Som mattes och husses händer, ni har ingen aning om hur goooooda de är!!

 
- Man kan tro att jag är lugn på den här bilden, men det är jag INTE! Jag laddar, förstår ni.

 - Matte försöker gosa. Det kan hon ju bara tvärglömma!

 - Jag tycker faktiskt att fingrar som är rosa längst ut (tror att det heter nagellack, det luktar apa i alla fall) är godast! Nomnomnom!

- Nu är det husse som försöker gosa. Fattar inte varför de inte vill busa i stället? 
KOM IGEN HUSSE!!

 
 - Hans fingrar är rätt goda de också, nu när jag tänker efter. Trots att de saknar nagellack.

- Suck, aldrig får man ha så kul som man vill. Jag får väl tugga på den här kudden i stället då.
Fast den låter ju inte lika roligt som matte och husse gör när man biter på dem!

torsdag 22 maj 2014

En hund som heter Laban

Det är ju inte bara Nisse och den där valpen som bor här. JAG bor ju här också, och jag heter Laban ifall någon har glömt det. I början så vågade jag knappt komma in i huset när ungen hade anlänt, men nu kan jag till och med sova bredvid henne. Fast några pussar blir det inte - fy farao för tjejbaciller! Och valpbaciller!!


Nedan kommer en stilstudie över mig som min matte har tagit. Hon tycker att jag är världens snyggaste nallebjörn säger hon, jag fattar inte varför hon inte tycker att jag är världens finaste eurasier i stället?






(Och ja, det är väl fullt normalt att ha tuggben bland stearinljusen?)

onsdag 21 maj 2014

En hund som heter Nisse

Hej, är det någon som kommer ihåg mig? Jag heter Nisse och jag bor också i det här huset, där allt verkar handla om den där stimmiga nykomlingen. De har påstått att JAG är hyperaktiv, men jag är ju ingenting jämfört med den där bruden alltså!

 
- Jag försöker visa att jag faktiskt är lugn och sansad, till skillnad från valpen.

 - Fast det där med vila är rätt överskattat ...

 - Och tråkigt.

-  Jaha, nu kommer hon igen, aldrig får man vara ifred. Fast hon luktar rätt gott, det gör hon ju.

- Det är ett himla pussande bara, men matte och husse har sagt att det är en övergående fas 
(vad nu det betyder på människospråk). Antar att jag får försöka stå ut ett tag till.

onsdag 14 maj 2014

Freja tre månader


I morgon fyller Freja tre månader! Det "firades" med vaccination i dag - något som lilla fröken tyckte var osedvanligt onödigt ...

 
Hon pep som en gris hela tiden och fick därför med sig en pipgris hem!

Förutom att få en spruta i nacken vägdes hon också. Matchvikten är nu 3,5 kg, hon växer verkligen som bara den! Jag bad även om att få hjälp med att klippa klorna på henne, vilket var rejält svettigt även för den vana tjej som utförde det hela - samt för mig som höll i kvicksilvret. Jag har gett mig attan på att kunna klippa klorna själv på henne, men träningen går lååångsamt. Övar på att få henne att ligga still och slappna av i mitt knä, vilket faktiskt går rätt bra. Men så fort man rör vid tassarna far hon upp, trots att jag försökt vänja henne vid detta redan från början. Jag tragglar vidare, det SKA gå!

Det syns på bilderna att hon växt, eller hur?

Hon har till slut blivit ganska bra kompis med katterna, särskilt med Lovis. Hon får i alla fall gå fram och pussa på henne och det får hon även göra på Leo ibland. Ingen av katterna har visat någon ilska mot henne alls, så det börjar kännas riktigt tryggt. Laban tolererar henne också numera (om hon inte blir alltför påflugen, då flyr han!) och Nisse fortsätter att vara ett under av tålamod. Han står blickstilla medan hon konstant hoppar för att slicka honom i ansiktet och han ser lidande på oss under tiden. Ibland säger han ifrån litegrann och då lugnar hon ner sig, men strax är hon där igen.

Det är förresten rätt roligt att jämföra henne med Nisse, det känns som om de har väldigt likartad mentalitet de där båda. Full fart framåt tills det tar emot, liksom.

 Polarna ser på tv. Och är stilla!

Ensamhetsträningen har dragit igång ordentligt. Och det går fantastiskt bra, antagligen för att hon har djursällskap under tiden. Först när man kommer hem klagar hon högljutt över att ha blivit lämnad!

Nätterna går nu bättre än förut. Jag skämde bort henne utan att tänka mig för med att gå ut mitt i natten och ibland blev det många gånger. Men efter att ha läst vad jag själv skrivit om Nisses och Labans valpperioder (vad glad jag är att jag har den boken!) tog jag mitt förnuft till fånga och bestämde att hon mycket väl kan hålla sig tills på morgonen. Första natten var en plåga, men nu sover hon lugnt fram till fem-sex på morgonen då jag kissar henne. Sedan sover vi en stund till.

Sover gott även på dagen. Här på husses arm.

Förutom att hon har växt har hon också blivit snabbare. Det är vansinnigt kul att stå och titta på henne när hon springer så fort hon kan i trädgården. Bakbenen springer nämligen fortare än frambenen! Hon har också blivit en fena på att hoppa upp i soffan, vilket är världens roligaste lek just nu.

- Vadå ta det lugnt? Jag är JÄÄÄÄTTELUGN!!!!!!

Men sedan har vi det här med bitandet. Jag vet att Nisse var otroligt bitig som valp, men jag har ingen känsla av att det var så här intensivt! Hon bits mycket och det gör ONT! Vi testar alla metoder som finns för att få henne att sluta (avledning, säga nej, skrika aj, gå därifrån osv.), men hittills har vi inte lyckats fullt ut. Och jag vet att det går över, men jag längtar verkligen tills hon får sina nya tänder (tandömsningsperiod kan ske mellan 10 och 26 veckor och vi är bara på vecka 12 än ...).

Apropå att säga nej; det är ingen slump att jag råkat kalla henne "Neja" flera gånger ... Men jag skulle inte vilja ha henne på något annat sätt. Hon är söt som socker, kaxig som tusan, gosig, smart och helt underbart härlig!

fredag 9 maj 2014

En dörröppnare

Lovis ser inte riktigt klok ut efter att ha blivit rakad (och det gör inte brorsan heller). Tyvärr tror jag inte att hon ÄR klok heller...

Av någon outgrundlig anledning har kattskrället börjat öppna garderobs- och skåpdörrar, framför allt på nätterna. När jag kommer upp på morgonen är det flera som står öppna. Och det är inte så att hon går in i skåpen och garderoberna, hon öppnar dem och går därifrån. Mission accomplished, liksom.

Mycket märkligt.

tisdag 6 maj 2014

Gödsel och mattor är smaskens!


Freja är nu 11 veckor och det känns som om vi har lärt känna henne riktigt bra. Samspelet med övriga djur går också bättre, t.o.m. Laban börjar kunna befinna sig i närheten av henne. Fast han tycker fortfarande att det är otäckt när hon attackerar honom! Hon börjar faktiskt så smått respektera när hundarna säger ifrån. Häromdagen låg Nisse och åt ett tuggben och Freja smög fram till honom för att försöka ta det. Han morrade till rejält och puffade dessutom till henne med nosen. Herrejösses vad hon skrek! Hade jag inte stått bredvid och sett vad som hände hade jag trott att hon blev biten! Hon skrek en bra stund, sedan gick hon och satte sig på flera meters behörigt avstånd och betraktade Nisse med en ledsen blick.

- Jag trodde vi var kompisar Nisse?
 
Sådana där viktiga "måste"-saker har börjat introduceras. Kloklippning t.ex. Det går sådär, hundrackaren har ju så himla svårt att vara stilla! Sist tog hon helt sonika klotången och sprang iväg med den ... Men jag kämpar på med att lära henne att koppla av och det går bättre och bättre. Tandborstning går dock utmärkt, hon ber t.o.m. om att jag ska fortsätta! Att gå i koppel går också rätt bra. När hon inte biter i det.

 - Jag kan VISST koppla av! I alla fall tillsammans med min panda.

Bitandet har ändå blivit lite bättre. Vi försöker att vara konsekventa med att lyfta undan henne när hon biter oss i fingrarna, eller distrahera henne med ett tuggben eller en leksak. Dock är hon extremt intresserad av att äta mattor ...

 Oskyldig ...

Oskyldigare ...
 
 Oskyldigast!
 
Rumsrenhetsträningen har äntligen börjat ge resultat. Hon går och sätter sig vid dörren efter att hon har ätit och i går när jag tyckte att hon började se kissnödig ut frågade jag henne om hon behövde kissa. Då gick hon också bort och satte sig vid dörren. Bra där! Hon behöver dock fortfarande ofta gå ut på nätterna. Det rättar säkert till sig efter ett tag det också, vissa nätter har hon faktiskt sovit ända till tidig morgon.

Maten är ett eget kapitel. Hon vill äta vuxenmat, Nisse vill äta valpmat. Och Laban kan inte koncentrera sig på att äta när hon svassar runt fötterna på honom. Vi har löst det så att de får mat vid olika tidpunkter och när grabbarna ska äta stänger vi in dem i köket. Då sitter hon utanför dörren och ser oändligt sorgsen ut!

 - Har de inte ätit färdigt snart?

Annars består hennes övriga matintag mest av kogödsel - hur obegåvad får man vara när man gödslar en rabatt strax efter att man har fått hem en liten valp? *skäms* Fast det är ju inte konstigt att hon växer så det knakar med den dieten!

 - Nä, jag äter inte gödsel - men den här markduken var vansinnigt smaskig!

Kvicksilvret har nu också lärt sig hur hon ska komma upp i soffan och hon kastar sig handlöst ut därifrån. Den är tack och lov inte så hög och det är en mjuk matta under, men i början hade vi hjärtat i halsgropen när vi inte hann stoppa henne.

När man har kommit upp i soffan kan man se på fotboll tillsammans med matte!

Och just nu är lilla snuttan förkyld ...

- Snörvel ... Det är synd om mig, förstår du!