En lördagkväll med god mat. För oss allihop.

En lördag för några veckor sedan skulle Per och jag äta riktigt gott. Vi hade köpt fyra pepparbiffar och han lade fram dem en stund på köksbänken för att de skulle få rätt temperatur innan stekningen. När det var dags att börja tillaga maten hittade han inte biffarna ... Han hade bara lämnat köket under några minuter, men tydligen hade en eller flera hundar varit framme och gjort processen kort med biffarna (och måste i princip ha svalt dem hela för att hinna få i sig dem innan husse kom tillbaka).

Till saken hör att bara EN gång under de senaste 8,5 åren har det hänt att hundarna har knyckt mat. Det var för flera år sedan då Laban knyckte en halvtinad kycklingfilé, sprang ut med den i trädgården och slukade den i ett par tuggor (BARF-mat, va?).

Freja får väl anses vara ganska oskyldig i det här fallet, med tanke på hennes begränsade räckvidd - men vi har ingen aning om vilken eller vilka av de andra två som var inblandade. Väntade att någon skulle ha väldigt ont i magen på natten, men de mådde hur bra som helst alla tre. Och jag fick kasta mig i bilen och åka till Kvantum för att köpa nya biffar. Det blev en dyr middag ...

Leo och Lovis 6 år!

I dag säger vi hurra, hurra till Leo och Lovis som fyller hela sex år! Leo firade i förtid i förrgår med en "spa-dag" - dvs. han fick åka bil (usch!) till Lotta på Tassoteket som rakade ner honom. Han blev inte ett dugg glad, otacksamma katt ...

Lovis har ju en egen "groomare" här hemma, som sliter för fullt för att hålla henne fri från tovor! Och i går kväll märktes det att det att det börjar bli kallt. Leo kom in från kylan och låg sedan i sin älskade husses knä hela kvällen - på sommaren brukar han knappt synas till (Leo alltså).

Grattis på födelsedagen, ulltussar!

Freja 7 månader

Och så blev hon sju månader. Fortfarande en valp och faktiskt den mest krävande av de fem valpar som funnits i vår familj. Det beror nog på rasen, men säkerligen också på att hon är så intensiv i sättet. 

Det händer att jag får hugga tag i henne och hålla fast en stund - och då slappnar hon av nästan direkt och med en djup suck av lättnad. 

Hon är inte helt rumsren än, vilket irriterar mig. Vet dock att det kan ta längre tid med små hundar och även med vissa individer. Vi kämpar på. Största problemet är att hon är så himla dålig på att visa att hon behöver gå ut. 

Och så tuggar hon på det mesta fortfarande. Våra händer lekbiter hon mest i, men det är både saker och inredning som har strukit med (för att inte tala om lemlästade och omsorgsfullt mördade leksaker!). Efter att ha berättat om misslyckandet med fysprayet fick vi tips om tabasco. Och jodå,  även det var jättesmaskigt, tyckte Freja... 

Men jag måste ju uppväga gnället med lite positiva tongångar. För vi tycker faktiskt otroligt mycket om detta lilla kraftpaket som är så lättlärd, uppmärksam, idérik, gosig och rolig. Och dessutom är hon så oerhört söt!

En kul sak som inträffade härom dagen var förresten när jag helt plötsligt såg att Freja höll på med något märkligt tillsammans med Lovis. Jag tittade lite närmare och upptäckte att Freja med full kraft stod och drog loss tovor på Lovis! Och supersnälla Lovis låg kvar helt lugnt...

Som avslutning kan jag tipsa om Fredrik Steens nya bok Sällskapshunden. Jag läser hans blogg med stort intresse och gillar hans okomplicerade syn på hundar. Boken är klart läsvärd för oss vanliga hundägare.

Högt och lågt. Och spöken!

Här hemma är det ömsom full fart ...

 Freja klättrar bokstavligen på väggarna!

... och ömsom väldigt lugnt.

 Freja har klurat ut hur man egentligen använder en kudde (i stället för att bita på den alltså!).

- Fast det här var inte alls någon skön sovställning, faktiskt. 

 

- Varför måste man ligga PÅ en kudde? Det är mycket bättre att ligga under den!

 

Vi har ett helt normalt liv med en valp alltså! Vad som också är helt normalt är att lilla skruttan är i spökåldern. Det finns så himla mycket som är läskigt, både ute och inne. På promenaderna kan det t.ex. vara en liten lila trehjuling som står utanför ett hus - den stod minsann inte där i går! Inomhus kan det vara något så fånigt som ett klädesplagg som helt plötsligt ligger i en fåtölj. Det kan man stå och skälla osäkert på väldigt länge, innan man märker att det faktiskt inte är något som kommer att attackera en.

Dessutom är Freja mörkrädd. Nu när det börjar bli mörkare på kvällar och nätter är det ett evigt morrande så fort hon ser eller hör något otäckt. Och det är tur att man har ett starkt hjärta - det händer nästan varje natt att hon flyger upp stormskällande, för att sedan smyga tillbaka till sängen när hon upptäckt att det inte var någon inbrottstjuv. Den här gången heller. Nisse och Laban suckar numera tungt varje gång det inträffar ...