När jag var ute med Nisse i dag (jag går med båda hundarna separat) kom jag att fundera på en sak. Vi mötte nämligen en hund som vi aldrig träffat förut, och Nisse började plötsligt råskälla på hundkraken (en amstaff), som såg rätt ointresserad ut.
Det märkliga är att Nisse så gott som aldrig börjar skälla på någon annan hund, så jag förmodar att hunden vi mötte hade något hunduttryck som Nisse bemötte.
Och jag funderade vidare på att vi brukar gå förbi en trädgård där en schnauzer brukar skälla som attan, men Nisse bevärdigar den knappt med en blick. Två trädgårdar längre bort bor det dock en tax som också skäller. Där brukar Nisse ibland, men inte alltid, besvara skällandet litegrann.
Mittemot oss bor det en vit boxer som Nisse skäller på när han går förbi, men han struntar i en annan grannes bjäbbiga hund.
Jag tror inte det handlar om skillnaden mellan hane och tik - det känns mera som att personkemin (hundkemin?) inte stämmer, eller att de säger saker till varandra som jag inte förstår.
Och nej, Laban skäller inte på någon annan hund, men han "pratar" med dem på sitt speciella sätt!
