Ny plats i livet

Vi har flyttat. Det innebär förändringar även för djuren i huset. Laban har haft det riktigt jobbigt under packningstiden - han kommer nog ihåg de förändringar som packlådor inneburit förr. Han har varit otroligt orolig och mest velat vara så nära som möjligt (med snubbelrisk som följd för oss). Freja har mest varit förbannad för att saker inte stått där de brukar.

När vi väl hade installerat oss i vårt nya hem tog det ett tag för hundarna att vänja sig. Laban har fått ett par panikattacker på promenaderna, men det har gått betydligt bättre än när jag flyttade förra gången - då ville han ju inte gå ut över huvud taget, inte ens i trädgården. Freja har acklimatiserat sig förvånansvärt bra, även om hon inte riktigt lärt sig vilket område hon ska vakta än (det visste hon i och för sig inte förut heller).

Det nya boendet innebär att vi inte kan släppa ut dem i trädgården som vi gjort förr. Det blir flera promenader om dagen i stället, i ur och skur. Det sistnämnda innebar att regn- och reflextäcken införskaffades. Synnerligen onödigt tyckte båda två!

Freja blev så deppig att hon gick och ställde sig i hörnet och vägrade röra sig ur fläcken!

Men till slut upptäckte båda två att man faktiskt kan röra på sig, trots täcket.

Katterna då? Man bör ju hålla utekatter inne ett bra tag när man flyttat, så att de fattar att det är deras nya hem. Leo uppförde sig dock som han gjorde förra gången. Han protesterade mot utegångsförbudet genom att kissa överallt inomhus ... Till slut fick han gå ut och hittills har det gått bra. Lovis har förvånansvärt dock inte verkat särskilt intresserad av att utforska omgivningarna än, hon kanske blir en innekatt?

Leo tjurar. Och behöver rakas, men jag vill inte utsätta honom för fler otäckheter än.
Han hatar verkligen att åka bil!

Freja började för några veckor sedan med en ny rutin (hon hittar ofta på sådana själv). När jag tar med mig mitt morgonkaffe och mitt lunchkaffe till datorn, hoppar hon upp i mitt knä och sitter och tittar ut genom fönstret. Rätt mysigt, måste jag erkänna.

Och så en sak till. Ett par veckor innan vi flyttade drömde jag om Nisse. Han kom och hälsade på i vårt gamla hus och jag var i drömmen fullständigt medveten om att han var en ängel. Jag kände mig lugn, glad och trygg när jag såg honom och den känslan hade jag med mig länge efteråt. Jag hoppas att han vet att vi bor någon annanstans nu ...

Finaste ängeln!