Fräsch och fin

I dag var det dags för Laban att bli av med sin epulid i tandköttet. Jag och hundarna åkte in tidigt till Kalmar där vi lämnade en Laban som fortfarande var förvånad över att Freja fick frukost, men inte han. I väntrummet sjöng han därför en sorgsen serenad för alla folk och fä som var där. Vet inte om det uppskattades.

Sedan vägde vi honom (28,8 kg, dvs ungefär ett halvt kilo mindre än förra gången) och fick träffa veterinären. Vi pratade lite innan och bestämde att vi skulle koncentrera oss på att ta bort epuliden och den lilla tandsten han hade, samt strunta i kastreringen. Det blev trots allt lite för dyrt i och med att det bl.a. kräver en annan typ av sövning. Han får fortsätta med pipandet.

Freja tog även i dag på sig rollen som vaktchef vid dörren. Känns tryggt.

Sedan åkte Freja och jag hem. Hon var uppenbart vilsen när inte Laban var med och det kändes otroligt konstigt att bara gå ut med henne på promenad. Men för en liten stund sedan hämtade vi en hund med väldigt fräsch mun! Allt hade gått bra och alla tänder såg finfina ut. Skönt!

  

Återbesök

Laban är en mönsterpatient hos veterinären!

I dag var Laban på återbesök hos farbror doktorn. Han har ätit Rimadyl i en månad och nu slutat slicka upp sår, vilket vi tolkar som om han har mindre ont. Dock kliar han sig lite sporadiskt, vilket verkar vara en överslagshandling för att han ändå har besvär någonstans... Veterinären (samma som förra gången) klämde på honom och konstaterade att det onda i höger bogled har läkt ut, men att han fortfarande är öm i musklerna i ländryggen. Det är dock ingenting som syns när han rör sig. Vi halverar dosen Rimadyl och fortsätter med den i ett par månader, samt håller koll på honom. Om ingen förbättring skett, ska vi eventuellt testa med laserbehandling.

Freja var med som stöd. Här vaktar hon dörren. 

Sedermera började hon pipa för att ingen brydde sig om henne...

Eftersom han är inne i en försäkringsperiod väljer vi att passa på och operera bort epuliden i hans tandkött. Den är visserligen inte superstor, men han vill inte att jag är där och borstar tänder - så han är ju besvärad av den. När han ändå är sövd passar vi också på att kastrera honom, eftersom det ju blir betydligt billigare. Jag tycker så himla synd om honom med de stresspåslag han får när det är löptikar i området och känner att han kan få lite lugn och ro de år han har kvar.

Jag tycker fortfarande att han är matt och torr i pälsen, men även det verkar ha med åldern att göra. Precis som vi får hundar lite sprödare (och gråare!) hår när de blir äldre. Glädjeämnet för dagen var i alla fall att han gått upp 1 kg! Vi försöker nu hålla honom lite slankare, dessutom ska vi testa ett nytt sorts tillskott ett par veckor som ska vara väldigt bra för lederna.

Har full koll!