Magi!

För 1,5 månad sedan skulle vi på återbesök med Tottes öron (som såg jättefina ut). Strax innan hade han och Freja tyvärr börjat bråka igen och det kändes som om vi var tillbaka på ruta ett. Vi berättade för veterinären att vi var mycket bekymrade och att läget kändes rätt hopplöst. Hon funderade en stund och frågade sedan om vi testat Adaptil-halsband. Jag hade egentligen mest hört talas om det i samband med hundar som är rädda för fyrverkerier (de utsöndrar feromoner, vilket är samma lugnande hormon som mamman avger när valparna diar) - men inte tänkt tanken att de kunde vara till nytta i det här fallet. 

Lugn ...

Det kändes dock som en enkel lösning, så vi köpte ett halsband till dem var. Och samma kväll lägrade sig lugnet. Fullständigt magiskt!! Sedan dess har det inte varit något gruff över huvud taget och vi tror att vi faktiskt har lyckats bryta beteendet. Effekten på halsbanden bör ha försvunnit för cirka 2 veckor sedan.

... och ro. Och kompisar igen.

För att ytterligare vara på den säkra sidan, lät vi veterinären hälsokolla både Totte och Freja. Totte är frisk som en nötkärna och Freja behöver en tandsanering så småningom. Hon var även lite öm i magen, men det verkar ha gått över. Kan ju bero på att hon tycker att kaninbajs är mums. Så de fick godkänt båda två.

Intressant benkombination.

Freja har även fått en "kompis". Det är en kråka som tycker det är alldeles osedvanligt roligt att retas med henne när vi är ute och går. Den sätter sig två meter ifrån och kraxar på henne och följer med oss på hela promenaden. Hon blir fullständigt skogstokig och det har jag full förståelse för!

Håller handen med husse. Mycket viktig del av kvällen.

Totte har blivit betydligt lugnare både här hemma och på promenaderna - jag vet inte om det beror på ökad mognad, kastrering och/eller Adaptil - men det är i alla fall stor skillnad. I synnerhet på kvällarna där han har blivit fruktansvärt kvällstrött. Att få honom att gå upp för trappan för att borsta tänderna är ett jätteprojekt och han tycker det är mycket onödigt att behöva gå ut och kissa. 

Trött.

Ett ljus i tunneln

Nu har det gått sju veckor sedan Tottes chipkastrering. Och det har delvis varit väldigt jobbiga veckor.

Den första tiden rullade det på rätt bra. Vi skaffade skvättskydd till honom som han fick ha inomhus, vilket besparade oss en del arbete med sofftvätt etc. Bråkandet höll sig också på en okej nivå. Men exakt tre veckor efter kastreringen var det något som hände. Han började kissa inne igen flera gånger om dagen, bråken mellan honom och Freja eskalerade, och han gjorde utfall mot andra hundar när vi var ute. 

Vi var frustrerade, ledsna och uppgivna - samtidigt som vi såg att hundarna inte mådde bra. Freja undrade vad som hänt med hennes snälla bror och var bitvis nästan rädd för honom. Och Totte, som alltid vill göra rätt och vara till lags, var uppenbart förvirrad över sitt beteende. Även om de inte försökte skada varandra var de otroligt noga med att slicka varandra i mungiporna efteråt och bli kompisar igen, vilket var skönt att se. Men vi var ändå rädda att Totte skulle råka skada Freja med sin storlek, så vi gick emellan när det hände och fick plåstra om oss själva i stället. Läget kändes faktiskt rätt hopplöst i cirka 1,5 veckas tid. 

Jag förmodar att testosteronnivåerna hade peakat ordentligt (vilket ju veterinären sade kunde hända), för därefter började det äntligen bli bättre. Vi kunde sluta med skvättskydden och det har inte varit något gruff mellan dem på flera veckor. Att göra arga utfall mot andra hundar på promenader har också upphört, nu är han mer intresserad av att leka med dem...

När det gäller Tottes beteende i övrigt har han blivit uppenbart lugnare (och morgontrött!). Men annars är det inte några större skillnader och han var ju inte särskilt löptiksintresserad innan. Särskilt mycket hungrigare upplever jag inte heller att han är. Nu hoppas vi att vi inte får några bakslag och så får vi se vad som händer när kastreringen upphör att verka. Förhoppningsvis har han mognat till sig under tiden (han lär vara cirka två år då), så att vi inte behöver göra om processen.

Tottes favoritsaker

Nisse och Laban var inte särskilt föremålsintresserade - men det är Totte! Det finns fyra saker på topplistan och minst en av dem är alltid där Totte är:

Sture (nummer 3). 

Köpt på second hand, precis som sina Sture-föregångare, 

men den här har faktiskt både öron och svans kvar.

Nylonbenet. 

Har hängt med i ett drygt halvår och kommer att räcka i många år till. 

Med köttsmak - världens bästa pryl för hundar!

Den gröna bollen.

Inga andra bollar är bättre än denna. Den är så lätt och studsande att Totte kan roa sig själv med den, men han apporterar den gärna också. 

Den var svår att få tag på, så vi har några i reserv för säkerhets skull.

Kudden.

Även den är köpt på second hand och är en förutsättning när Totte ligger i soffan på kvällen i sitt eget hörn.

Hormoner del 2

Tottes hormonpåslag märks inte bara i en selektiv dövhet samt att han och Freja ryker ihop. Han har även börjat skvätta inomhus och det är INTE kul. Främst har han svårt att hålla sig när han ser vissa hundar ute på gatan, vilket innebär att vi får tvätta soffan. Ofta. Men han har även fått för sig att bl.a. kissa i Frejas korg. Någon slags revirmarkering antar vi. Efter att ha pratat med veterinär kom vi fram till att den bästa lösningen nog är att kastrera honom kemiskt. För han verkar inte ha något medicinskt problem, ingen urinvägsinfektion etc. - vi behöver bara bryta beteendet.

Sagt och gjort. I går var vi hos veterinären under viss protest från husse. (Vad ÄR det med karlar och kastrering av hanhundar - de kniper ju ihop benen bara man pratar om det!) Han (Totte alltså) fick ett chip i nacken som vi nu hoppas ska få önskad effekt. Det tar ett par veckor innan man "stängt av" oönskade hormoner och under den tiden kan testosteronnivåerna i stället öka (hoppas inte!). Denna kastrering sitter i cirka ett halvår och har förhoppningsvis en sådan effekt att den inte behöver upprepas. Jag gjorde samma sak med Nisse och Laban när de gick fullständigt bananas över alla löptikar dit jag flyttade efter skilsmässan. Det var ett 1-årschip och det satt faktiskt i cirka 1,5 år. 

Veterinären kollade över honom i övrigt också. Det visade sig att han hade ett irriterat öra (det visste vi) och det fick han örondroppar mot. Om detta fortsätter att vara återkommande behöver han eventuellt allergiutredas. Dessutom hade han lyckats dra på sig en förhudskatarr, så nu tvättar vi både det ena och det andra - om man säger så. Och slutligen var han lite stel i ryggmusklerna, förmodligen för att han har en lång rygg - så det ska vi massera. Men vikten var perfekt - 32,7 kg!

Nu håller vi tummarna för att han återgår till ett mer normalt beteende snabbt!

Hormoner

I går fyllde Totte 1,5 år och det märks. Vi fick tidigt veta att den här rasen har två slyngelperioder. Den ena är när de blir könsmogna och den andra är ungefär nu. Det är inte helt olikt att ha en äldre unge i trotsåldern, om man säger så. Han testar gränser och har understundom en förfärlig massa knäck i lurarna. Dock märker vi inte något särskilt stort intresse för löptikar, men hans hormoner gör sig påminda på andra sätt. Han har bland annat fått för sig att mopsa sig mot Freja, vilket leder till att de ryker ihop ibland. Inget allvarligt, men vi har lite extra koll på dem när det är något ätbart i närheten som någon av dem kan få för sig att vakta. Det är dock ingen risk att Frejas position som alfahona hotas - hon är mycket tydlig med att det är hon som bestämmer.

Älskar sin kudde.

De flesta hundar är nog rutinbaserade. När det gäller Totte så är det oerhört viktigt att hans hörn i soffan är ledigt på kvällen och att han kan lägga sig på sin egna kudde. Men han är fortfarande en nattvandrare, så därefter flyttar han runt. Och han är tidsstyrd. Vid cirka kvart i nio på kvällen brukar han t.ex. lägga sig på ett alldeles speciellt ställe på golvet nedanför soffan.

När man är för trött för att lägga sig ner.

Han är inte särskilt rädd av sig, men vissa saker tycker han är lite obehagliga. I vintras var t.ex. snögubbar extremt läskiga. Och nedanför oss på stranden finns ett minnesmärke över en ung grabb som drunknade för 1,5 år sedan. Dit kan vi absolut inte gå med Totte, han blir helt hysterisk. Det är kanske för mycket sorg i luften där?

Sådan matte, sådan hund.

Totte fortsätter att vara intresserad av att se på tv. Fotboll och hundprogram är självklara, lite mer otippat var att han med stort intresse såg på filmen Burlesque!

Älskar husse så mycket.

Han blir duktigare och duktigare på mer och mer. Husse har t.ex. lärt Totte att han ska be om lov innan han går uppför yttertrappan. Så om man glömmer att säga "Varsågod", sitter han helt enkelt kvar där. Han brukar även få vara en kort stund i sängen innan husse går och lägger sig. Då står han nedanför sängen och ser bedjande ut tills man säger att det är okej att hoppa upp. Därefter lägger han sig tillrätta med en djup suck, men hoppar ner direkt när han märker att husse är klar i badrummet.

Hon måste vara den snyggaste dansksvenska gårdshunden i hela världen!

Freja då? Ja, hon lever sitt liv som vanligt. Det är ett visst bök med att ständigt hålla koll på djur och människor både i och utanför lägenheten, men hon kämpar på med det också (och vi kämpar på med att få henne att sluta skälla så förbaskat).

Sur.

Hon triggar gärna Totte till lek genom att demonstrativt ligga och nafsa i hans leksaker. Och hon blir fortfarande vansinnigt sur när vi ger henne en tillsägelse om något (skällandet till exempel).

Hon kan nog tycka att den där stora lunsen tar lite för mycket plats ibland.

Väntar otåligt på att husse ska ta ut henne på promenad.

Passande miljö för vår lilla prinsessa.

Tjockis och surkärring

- Ska vi leka?

- Nej.

Freja är verkligen speciell. Hon har humör. Ofta. Bland annat har hon otroligt svårt att sluta morra/gruffa/skälla när man har sagt till henne att sluta med oväsendet. Det är som om en viss mängd bara måste ut, så det pyser ut en bra stund efteråt.

- Vill vara nära.

Hon har också satt i system att lyda i den takt hon själv vill. När vi sitter och äter får hon ofta för sig att hon måste tala om för hundar som går förbi utanför att de inte är välkomna på hennes gata. Vi säger till henne att gå och lägga sig i korgen i stället och det gör hon. När hon har funderat ett tag. Och hon går lååååångsamt dit, samtidigt som hon blänger på oss i ögonvrån. Sedan ligger hon där och muttrar.

Har koll på sin gata.

Vet inte riktigt vad han har koll på?

Hjälps åt med vakthållningen.

Totte fick helt plötsligt ett geggigt, irriterat och illaluktande vänsteröra i förrgår. I går fick han därför åka till veterinären. Det var jätteroligt att träffa snälla människor med godis, men inte lika lattjo att hoppa upp på undersökningsbordet. Tack och lov var det ingen öroninflammation, utan bara någon annan mindre irritation. Kortisonspray skrevs ut och han fick även en förmaning om att gå ner något kilo eller två (han vägde 36,1 kg). Vi håller på med en övergång till vuxenfoder och har inte hittat rätt balans än, men nu blir det lite snålare ransoner ett tag.

Väntar otåligt på nästa snälla godismänniska.

I väntrummet fanns det massor av godsaker!

Men efter ett tag blev det jättetråkigt att vänta.

Han är fortfarande väldigt duktig på väldigt mycket. Bland annat att torka tassarna när han varit ute. Med Laban fick man ha en smärre brottningsmatch och Freja blir fortfarande kränkt, men Totte sitter fint och lyfter upp en tass i taget.

Försökte ligga i Frejas korg och äta ben. Gick inte så bra.

Freja lade sig i hörnet av Tottes korg i stället.

Dock är han fortfarande rätt klumpig. Vi har gärna ett ljus tänt på soffbordet på kvällarna och för ett tag sedan började det lukta lite bränt om Tottes svans ... Det var bara några hårstrån som brann, men nu är vi extra noga med att hålla koll på var svansen befinner sig i förhållande till hunden. Kaffekoppar och glas brukar också vara i riskzonen.

Han har nästan helt slutat att tugga sönder sina älskade gosedjur. Tyvärr har han upptäckt att det är jättekul att tugga på soffkuddar i stället. Men han gör det bara på förmiddagar. Och snart har vi inga kvar. Så här har det sett ut alldeles för många gånger när jag har kommit ner från övervåningen för att äta lunch:

Skäms eventuellt lite.

När man så gärna vill gå med husse ut, men vet att man inte får vara i hallen.

Att kramas är det bästa som finns!

 

Freja 6 år

Dags för nästa födelsedag i vårt hundhushåll - i dag säger vi grattis till Freja!

(Foto: Joy Åkesson)

Att få Totte som tillskott i familjen har varit väldigt bra för Freja. Inte nog med att hon har någon att leka med, hon har även blivit tuffare. Hon är fortfarande en rätt osäker hund, men numera är hon kaxigare när hon stöter på något okänt - att iaktta Totte som inte verkar vara rädd för något har uppenbarligen fungerat.

Hon har dock blivit mindre intresserad av att leka med leksaker, de enda gånger hon bryr sig om leksakerna hemma är när hon vill få igång Totte till lek. Då går hon och hämtar ett gosedjur eller en boll och tittar på honom i ögonvrån när hon går iväg för att "leka". När han kommer fram (och han skulle aldrig våga ta något ifrån henne) brukar hon sätta igång en dragkamp. Som Totte givetvis vinner, han väger ju trots allt tre gånger mer än hon.

Men brottningsmatcherna vinner oftast hon. När hon tycker att han blir för burdus (och det är lätt hänt, han är fortfarande väldigt klumpig), biter hon sig tag i hans underläpp och hänger sedan där tills han släpper. Borde göra väldigt ont, tycker jag - men det gör det tydligen inte.

Sur. 

Vartefter hon blir äldre blir hon också tjurigare. Det finns ingen som kan se så sur ut som Freja, och är hon på dåligt humör så märks det! Det är väldigt mycket muttrande och gruffande, plus att hon ligger i soffan och blänger på alla som är i närheten (både i lägenheten och utanför på gatan).

Dansksvensk gårdshund kallades förr i världen "Skånsk råttehund". Det fick vi bevis för i vintras när vi helt plötsligt fick råttor på gården (sååå äckligt!). När Freja fick vittring blev hon alldeles tokig, på ett helt annat sätt än när det är kaniner eller igelkottar som också finns i närheten. Häftigt att se att generna slår igenom så mycket faktiskt!

Grattis på födelsedagen Freja!

Totte 1 år - hurra, hurra!

Nu är Totte inte valp längre! Och även om vi förstått att rasen mognar långsamt (vi har nog åtminstone ett halvår kvar av unghundsfasoner), är han betydligt lugnare, mindre hoppig och bättre på att varva ner. Han älskar att krama husse! Även om han fortfarande får sina ryck på kvällen och springer runt som en galning (Totte alltså).

Att sitta och kontemplera över omgivningarna är en favoritsysselsättning.

Vår kvällsrutin består i att jag borstar tänderna på hundarna (det tillåts jag inte hoppa över, de sitter i princip och väntar på mina fötter medan jag borstar mina egna tänder) och sedan går jag och lägger mig. Freja lägger sig i fotänden av min säng och Totte lägger sig ovanpå husses säng. Men så fort Per tar ett steg över tröskeln in i sovrummet, hoppar Totte ner. Och han sover aldrig i vår säng på nätterna (Totte alltså).

Favoritleksakerna just nu: Pricken, Rudolf och öronlöse Sture.

På morgonen är det lite mer ös. Husse går upp först och går ut med hundarna, en i taget. Först går han ut med Totte och då ligger Freja kvar och sover i sängen så länge hon kan. Därefter är det hennes tur. Själv sover jag som en stock. Åtminstone tills Totte har kommit in igen. Då rusar han nämligen in i lägenheten, upp för trappan och in i sovrummet där han tar ett jättehopp upp i sängen. Det är precis som om han vill tala om för mig att "NU ÄR JAG HEMMA IGEN!!!!" Responsen från min sida brukar inte vara särskilt översvallande, så han hoppar lika fort ner igen. Matte är skittråkig ju.

Ibland fastnar överläppen och då ser han riktigt dum ut.

Freja har ju alltid haft en grej för sig att hon snurrar runt när hon blir riktigt upphetsad över något. Som att hon ska gå ut, att husse kommer hem eller att hon ska få mat. Det där har Totte snappat upp. När man häller upp mat i hans matskål sitter han fint och väntar. Men så fort man börjar hälla upp i Frejas skål reser han sig och snurrar pliktskyldigast runt två långsamma varv innan han sätter sig ner igen. Han har absolut ingen aning om varför man ska göra så.

En otroligt snäll och fin hund. Och snygg!

Han fortsätter att gå bättre och bättre på promenaderna, ibland till och med lite FÖR bra. Han har så mycket "will to please" i sig att han ibland fokuserar så mycket på att titta på den som håller i kopplet och försöka gå rätt att han helt glömmer bort att utföra sina behov.

I kväll blir det en boll i present och leverpastej att äta - grattis fina Totte!