Totte har blivit en månad äldre och nu börjar det hända grejer! Strax efter 8-månadersinlägget började han lyfta på benet ordentligt. Visserligen åt fel håll ibland, men ändå. Detta innebär att det kan ta en halv evighet att gå runt kvarteret eftersom han har insett att man tydligen "måste" revirmarkera där andra hundar har kissat. Det är ett evigt sniffande och analyserande av varje husväggsmeter. Å andra sidan har han inte tid att äta en massa sten på promenaderna längre.
Foto: Joy Åkesson
I september var Totte (och Freja) för första gången på hundpensionat. Jag var en aning orolig för hur det skulle gå, men det hade fungerat alldeles utmärkt. Skönt att ha den möjligheten om det skulle behövas fler gånger. Ägaren av hundpensionatet lyckades tydligen gå ut med båda två samtidigt också - det är något jag sällan vågar mig på. Totte är rejält stark om han får syn på ett löv som blåser förbi eller något annat skoj. Men jag ser fram emot den dagen när det räcker att gå på en promenad, i stället för två stycken efter varandra.
Foto: Joy Åkesson
Fick även en finfin bild på Freja. Foto: Joy Åkesson
Totte och husse har dessutom varit på kurs. Det var nog lika spännande för båda två. Kursen är en valpkurs i två delar (nästa gång nu i helgen), vilket innebar att Totte var en av de äldsta hundarna. Och tack och lov verkar det som om vi vet hur man uppfostrar hundar, vi gör redan det mesta helt rätt. Husse fick dock en hel del användbara tips och Totte fick viktig miljöträning. Kursledaren, som själv har golden retriever sedan många år, berättade i alla fall att Totte är fullständigt normalt hopplös. Rasen mognar sent och tonåren kan vara rätt jobbiga. Det vi fokuserar på just nu är framför allt koppelgåendet (vilket för det mesta går rätt bra ändå) och att han inte ska hoppa på folk. Man vill ju inte gärna att en bulldozer på drygt 30 kg ska välta gästerna när de kommer ...
Han gillar fortfarande att se på tv. På bilden följer han intresserat en vinthund som springer, så till den milda grad att han försökte fånga den när den sprang ut ur bild. Han har äntligen blivit mer kelig och kommer gärna och buffar på mig när jag sitter och jobbar för att få lite öronmassage eller bli kliad. Och han bits inte längre, däremot boxas han gärna.
