I övrigt fortsätter allt att rulla på som det ska. Han är så gott som rumsren och kan hålla sig betydligt längre perioder än för bara en månad sedan. De gånger det händer olyckor inomhus är det ofta vårt eget fel. Och han kan en himla massa kommandon, trots att vi egentligen inte tränat så våldsamt mycket med honom.
Jag har tidigare skrivit om kommandot "spott ut" som är så användbart när man har en valp som ska tugga i sig allt den ser. Men han har på sätt och vis hittat på en egen variant. Det har hänt flera gånger att han har tagit en sten i munnen, tittat på mig och självmant spottat ut den - i hopp om att få godis. Det har han såklart fått, smarthet belönas!
Han har blivit så stor!! Var tog den lilla valpen vägen?
Att åka bil är fortfarande inte någon höjdare. Han vägrar att hoppa in i bilen och han blir väldigt åksjuk. Och det blir inte riktigt lika många tillfällen till att öva nu när vi bor centralare än förut. Jag hoppas att det växer bort, som det ju kan göra hos människor.
Samspelet med vårt treåriga barnbarn Olivia är otroligt att se. Visserligen är han fortfarande rätt burdus och hoppig när det kommer folk i största allmänhet, men när han har lugnat sig är han enormt fin med henne. Han går lugnt bredvid henne, han söker gärna upp henne och han verkar förstå att hon är lite ömtåligare än vad vi lite större tvåbeningar är.
Bästisar.
