Freja växer!

Vi lär känna lilla Freja mer och mer. Hon är kaxig, nyfiken och nästan sjövild ibland ... Men hon är också trygg och smart. Redan andra dagen här grävde hon ner ett ben i trädgården (något som jag aldrig varit med om med någon av de hundar jag har haft tidigare) och hon grävde upp det dagen efter. Sedan grävde hon ner det på en annan plats. Vi har en leklåda med hundleksaker och där hämtar hon ut så många grejer hon kan. Häromdagen hämtade hon en tennisboll, lekte med den en stund och gick sedan och lade tillbaka den i lådan. Höga poäng för det!!

 

Hjälper husse att gräva.

Hon är gräsligt bitig, särskilt när hon vaknar halv sex på morgonen (längtar efter att hon sover lite längre ...). Hon tuggar på allt och allra helst våra händer såklart. Vi försöker träna bort det så gott det går, och det går långsamt framåt.

 

Tuggben är bra att bita i. Fingrar är inte bra att bita i.

 

Katterna är fortfarande både spännande och läskiga. Hon skäller gärna på dem på avstånd (samtidigt som hon försiktigt backar ...) och allra bäst var när hon var med in till Tassoteket för att både Lovis och Leo skulle klippas ner inför sommaren. Då kunde hon stå nära buren där katterna satt och skälla hur kaxigt som helst!

När det gäller hundarna så går det bättre och bättre. Nisse är lekfarbror (går t.o.m. och hämtar leksaker till Freja ibland) och även trygghet, som på bilden nedan. Laban leker gärna med Freja utomhus, men inomhus tycker han fortfarande att hon är lite påträngande. Nu kan han dock vara i samma rum som henne, och t.om. bara några meter ifrån ibland. Freja själv vill gärna äta Nisse och Labans mat, vilket gör det lite knepigt vid utfodringen - det blir ett himla passande.

 

Tryggt att vara nära Nisse!

 

När vi går och lägger oss somnar hon nästan direkt i sin korg. Vissa nätter sover hon ända tills på morgonen, andra nätter får jag gå upp någon gång och kissa henne. På dagarna får man ganska ofta hjälpa henne att koppla av när hon är uppe i varv, det är viktigt med sömnen för små valpar. Små och små förresten ... Hon växer så det knakar! Vet inte vad hon vägde när vi hämtade henne och vet inte vad hon väger nu, men skillnaden när man tittar på bilder för en vecka sedan är markant.

 

Lite nyvaken och med örat på sné!

 

  

Sover gärna i mattes famn när hon jobbar.

 

 

Men när matte tycker det är för jobbigt att ha en valp i knäet lägger Freja sig i stället så nära skrivbordsstolen hon kan. Är lite rädd att köra på henne!

Bilresorna var lite bökiga i början, hon ylade som besatt ända tills hon slocknade. Vilket förresten var lagom kul när jag skulle in med katterna. Två frenetiskt jamande katter och en ylande hund kan knäcka vem som helst. Men oväsendet har hållit på kortare och kortare tid och när hon åkte bil i går var hon tyst hela tiden. Koppelträningen övar vi på och hon pinnar på rätt bra. När hon inte biter i kopplet!

Kvicksilverkrokodilen

Lägesrapport efter en knapp vecka! Freja har anpassat sig strålande till livet här hemma. Hon behöver gå ut någon gång på natten och somnar utan problem på kvällen. Går och lägger sig självmant i sin korg på dagen och bryr sig inte om man lämnar rummet, vilket för mig visar att hon är trygg. Hon somnar förstås gärna i famnen eller i knäet också. 

 

Finns det något sötare än en valpmage?

Hon har hyfsad respekt för katterna vilket är bra, kattrivna valpar är ingen höjdare. Laban är fortfarande lite tveksam till hur han ska hantera henne, särskilt inomhus där han tycker att hon blir lite väl närgången. Utomhus jagar han och Freja dock varandra och verkar ha kul. Nisse har tagit på sig någon slags fadersroll och ser till att ha koll på henne. Han är otroligt snäll och tålmodig, men morrar till när hon försöker bita honom i nosen. Mycket viktigt, särskilt som det verkar som om Freja förstår hundspråket utmärkt. För Freja verkar han vara en stor idol, svansen går som en propeller när hon ser honom och hon ligger så nära honom som hon bara kan. 

Matätandet går bra, även om hon gärna vill äta de stora hundarnas mat. För övrigt stoppar hon allt hon kan i munnen och är riktigt bitig, precis som Nisse var som valp. Dessutom är hon ett ordentligt kvicksilver som röjer runt som bara den när hon är vaken - hon är snabb som en iller! Utomhus är det ett himla passande, hon tuggar på allt och lite till. Kvicksilverkrokodil, som sagt var ...

 - Vad menar du med att jag inte får tugga på växter? Det är ju jättegott!

Och alldeles nyss fick jag någorlunda klart med uppdateringen av Nisse och Labans hemsida. Nu finns Freja med också, både med text, bild, rasbeskrivning och ett eget galleri! Adressen är http://www.nisseochlaban.n.nu/

Den långa resan ...

Nja, egentligen var det väl inte en så lång resa. Inte som när vi hämtade Nisse (55 mil) eller Laban (32 mil i vinterväglag). Men 16 mil kan kännas otroligt segt, både när man är på väg att hämta en efterlängtad familjemedlem och också när man ivrigt vill komma hem.

Jag hade förberett mig med DSG-mönstrade naglar:

När vi kom ner till Anna i Hästveda fick vi träffa en Freja som vuxit betydligt sedan vi var där förra gången! Men ändå var hon så liten ... Innan vi åkte gick vi igenom diverse viktig information och skrev på papper, samt fick med oss en fullproppad kasse med massor av nyttigheter och roligheter. Och jag kunde inte låta bli att förundras över att vi tredje gången i rad lyckats hitta en underbar, engagerad och seriös uppfödare!

Sedan åkte vi hem. Freja satt i husses knä och halvsov nästan hela vägen. Vi tyckte att hon verkade otroligt lugn, men det fick vi äta upp när vi kom hem! Studsbollen Freja ville genast leka med de stora lurviga fyrbenta som visade sig bo i hennes nya hem. Laban tyckte att det var väldigt onödigt att komma hemsläpande på en sådan otäck liten varelse, så han backade undan rätt snabbt.

Nisse tyckte allra först att hon var intressant, men när hon hela tiden hoppade för att hänga i hans skägg ändrade han åsikt. För första gången fick han uppleva hur det var att umgås med en hund som är ännu mera "på" än vad han är! Mycket nyttigt. Och han tyckte det var skitjobbigt, rent ut sagt! Även om han nästan hela tiden var snäll nog att låta henne hållas.

Storleksskillnaden är rätt betydande, om man säger så ...

Katterna håller sig på avstånd, de verkar fundera över vad fasiken det är som invaderat deras hus:

Skeptisk katt. Mycket skeptisk!

Natten flöt på rätt lugnt. Jag gjorde som jag gjort förut med andra valpar och hägnade in hennes korg med kompostgaller bredvid min säng. Dels är det lättare att få valpen att säga till när den vill ut, dels är det lättare att ha lite koll på var hon befinner sig. Jag fick gå ut med henne en gång under natten, i övrigt räckte det att klappa henne lite när hon pep så somnade hon om igen.

I dag när jag har jobbat har hon mest legat och sovit i sin korg bredvid mina fötter. Jag har hållit henne lite åtskild från Nisse och Laban, för att de ska få lugn och ro. Men jag märker att den värsta intensiteten dämpas mer och mer, ju vanare de blir vid varandra. Och Laban brukar ju vara svårflörtad, så han kommer att tina upp så småningom. Det här kommer att bli bra!

Vi har köpt en panda som kan hålla Freja sällskap när hon sover. 

Det verkar funka bra, och de är ju rätt lika!

Hon är en studsig och nyfiken krabat som är otrooooooligt söt! Och liten!!! Jisses, vad liten hon är ... Freja är också mycket kelig och vill gärna ha kroppskontakt. Inte mig emot! Och inte så konstigt kanske, hon saknar säkert sina syskon.

En liten tupplur på husses fötter. Det känns tryggt!

Handduken!

Nu har Nisse och Laban fått bekanta sig med Freja! Eller åtminstone med hennes doft ... (se här). Det var MYCKET intressant och spännande som ni kan se!

En vecka kvar!

I morgon är det bara en enda ynka vecka tills vi hämtar Freja! Hon verkar växa så det knakar och ser nyfiken och välmående ut på de bilder som uppfödaren tar.

Hennes teckning är helt perfekt enligt min smak, och jag tycker det är så himla läckert att hon är asymmetriskt tecknad i ansiktet!

Det ska bli fantastiskt mysigt att få valpgosa igen. Och spännande att få lära känna denna nya lilla familjemedlem!