Skinktjuv

Vi brukar skoja om att Nisse inte är den vassaste kniven i lådan. Men häromdagen visade han att han kan vara riktigt snabbtänkt när det krävs.

Jag stod i köket och bredde mig en panikmacka (en hungrig Anna är inte en trevlig Anna). Jag tog fram de två sista skivorna härligt saftig rökt skinka från Bror Jakobs. Precis när jag skulle lägga dem på smörgåsen tappade jag dem på golvet. Precis framför nosen på Nisse, som antagligen hoppades att just det skulle hända. Manna från himlen!

Jag lovar att det inte tog en halv sekund innan de var borta, och han måste ha svalt dem hela! Undrar om han hann känna hur de smakade?

Hunden som härmar katter

Inte nog med att Laban fångar möss, han härmar annat kattbeteende också. En av våra katter, Siri, vill väldigt gärna vara inne i Jespers rum. Eftersom han är en normal (?) tonåring är dock dörren så gott som alltid stängd. Det löser hon genom att frenetiskt riva på dörren tills han öppnar den och släpper in henne. (Sedan gör hon likadant tio minuter senare när hon kommer på att hon ska gå ut därifrån, men det är en helt annan historia.)

Laban vill också gärna vara inne i Jespers rum, särskilt på kvällarna. Tidigare har han tålmodigt lagt sig utanför dörren och väntat på att den ska öppnas, men numera gör han likadant som Siri. Han krafsar på dörren! Och om det inte skulle hjälpa börjar han "prata". Han sitter där och muttrar och småskäller ända tills Jesper orkar lyfta på rumpan och släppa in honom.

En liten detalj i sammanhanget är att Jesper har en svart matta, där Laban ligger, och beckmörkt i sitt rum (förutom det sken som kommer från dator- och/eller tv-skärm såklart). Det har hänt mer än en gång att vi hört ett ordentligt brak när Jesper rest sig upp för att gå ut ur rummet, glömt att Laban är där och snubblat handlöst över honom ...

Nisse ska bli morfar!

Visserligen börjar han bli en aning grå om nosen, men att han skulle bli morfar så här snart hade jag inte kunnat föreställa mig. Såg på Filurias hemsida att det är dags för Nisses dotter Cleo att sätta valpar till världen till sommaren förhoppningsvis. Gå gärna in och titta på galleriet för damen - hon är sannerligen sin pappa upp i dagen!

Here we go again

Det här har för tillfället blivit en kattblogg mer än en hundblogg. Det beror enbart på att det händer mer på katt- än på hundfronten här hemma. Hundarna mår bra och halkar runt på våra isiga vägar, medan deras matte ber en tyst bön om att de inte ska sträcka sig.

Leo däremot ... Efter att ha haft en kanonfin päls i drygt en månad sedan han kammades igenom ordentligt hos vår "hund- och kattfrisör", smällde det helt plötsligt till och han var Tovbjörn igen. Hela pälsen var genomtovig och att försöka kamma honom var dömt att misslyckas. Så i dag blev det en ny tur till Tassoteket. Den här gången räckte det inte med kam, utan hon fick ta fram stora artilleriet, dvs. rakapparaten. Nu ser han återigen så här ynklig ut, arma katt:

Men faktum är att jag tror han tyckte det var ganska skönt! Han var så stilla och fin under tiden som hon rakade honom - det måste kännas bra att bli av med alla tovor, som ju hämmar rörelseförmågan förutom att göra ont.