Kråkeberga gårds Amidala. Foto: Anna Dahl.
I dag fyller den där pyttelilla valpen med ett hjärta på sidan hela fem år. Man kan lugnt säga att hon berikar vårt liv och att hon håller oss igång.
Freja är extremt rutinbaserad. Om något avviker från det vardagliga livet blir hon nästan sur. Det kan t.ex. handla om att vi tycker att hon ska gå ut och kissa vid en annan tid än normalt (för att vi ska åka iväg någonstans). I regel vägrar hon över huvud taget att komma ut i hallen, hon ligger kvar i soffan och tittar misstänksamt på oss i stället. Och att ligga och dra sig några extra minuter på morgonen är inte att tänka på, då sätter hon sig och vrålglor på en samtidigt som hon gnisslar som en dörr tills man går upp. Det behöver inte alls betyda att hon är kissnödig eller hungrig, det ska bara vara så helt enkelt.
Vill väldigt gärna smaka husses chips.
En gårdshund håller ordning på sitt, oavsett om det är saker, platser, hundar eller människor. Hon kan mycket väl få för sig att säga till Laban att han inte ska gå i närheten av husses smörgås, eftersom husse har sagt till Freja att hon inte får. Hon tar över vaktrollen så att säga. Häromdagen råkade vår katt Lovis välta en matsalsstol när hon skulle hoppa ner från bordet. Freja var väldigt bekymrad för detta haveri i hemmet och lugnade sig inte förrän jag kom och ställde upp stolen igen.
Och precis som när Nisse var sjuk, håller hon lite extra koll på Laban just nu. Piper han lite extra så är hon genast framme och kollar till honom. Vi är faktiskt lite bekymrade för hur det kommer att bli när han är borta - hon har ju aldrig varit ensamhund. Även om jag är hemma hela dagarna, behöver hon nog något skojigare att leka med än matte. Vi får se hur det blir.
Grattis Freja på 5-årsdagen!!
Kåldolme.
