Skithund

Jag avskyr stryphalsband och tänker att det måste vara fasansfullt jobbigt för hunden att ha på sig. Men det har varit det enda som funkat på Laban. När han blir skrämd, alternativt tramsar (vilket händer betydligt oftare) och inte vill gå med längre, kastar han sig nämligen bakåt och krånglar sig utan problem ur vanliga halsband, halvstryp och selar.

Nu har jag dock köpt en antidragsele i stället, eftersom den verkade vara rymningssäker. Har fungerat bra de få gånger jag har använt den på honom, fram tills nyss när jag var ute med båda hundarna. Då lyckades hundjäkeln trassla sig ur den också! Nu var ingen större skada skedd, han sprang ett litet ärovarv, sedan höll han sig i närheten av Nisse, så jag kunde koppla honom igen.

Men jag ska flytta till ett område med betydligt mer trafik än där jag bor nu, dessutom ett ställe där Laban inte hittar alls. Jag har definitivt ingen lust att ha lösa hundar på bygden där .. Det får väl helt enkelt bli stryphalsbandet igen. Han är sannerligen för smart för sitt eget bästa.

Om kvällen

Tänkte jag skulle berätta om en vanlig kväll och natt hemma hos mig.

Efter sedvanligt kissande med tillhörande "tandborstning" (och nu pratar jag om hundarna), gör även jag mig i ordning och kryper till kojs. Då händer följande:

Siri hoppar upp i sängen skrikandes, om hon inte redan står där och skriker, ställer sig och mjölktrampar maniskt på täcket i typ en halvtimme och sedan lägger hon sig ner vid mina fötter.

Nisse ställer sig med hakan (heter det så på hundar?) på madrassen och ser bedjande på mig tills jag ger honom tillåtelse att hoppa upp i sängen. Då gör han detta, borrar ner huvudet bredvid mig, kastar sig lyckligt på rygg och vill bli kliad på magen. Jag gör så och han ligger kvar i hela fem minuter. Sedan tycker han att det räcker, så då hoppar han ner och intar sin vanliga plats:

Under natten ålar han sig fram till motsatta sidan och lägger sig sedan att sova på valfritt ställe (ofta nere i hallen på det svala klinkergolvet).

Laban står och tittar med sorgsna ögon på mig och Nisse, men vill inte komma fram och bli klappad. Och hoppa upp i sängen skulle aldrig falla honom in. I stället lägger han sig på golvet på andra sidan sängen. Efter ett tag sätter han sig upp, suckar och stirrar på mig tills jag säger till honom att lägga sig ner igen. Han gör då så och ligger i princip på samma ställe hela natten. När jag går upp på morgonen ligger han dock alltid med huvudet inkört under sängen. Mycket märkligt.

De andra katterna är på varierande ställen. Leo vet jag faktiskt inte var han sover någonstans, men än så länge är det utomhus. Lovis ligger ofta på den icke upptagna sängen bredvid mig. Och vid sällsynta tillfällen ser det ut så här:

En upphöjd sovplats

Man kan ha flyttkartonger till mycket!

Laban är frisk! Och smart!

Den nyblivne fyraåringen slipper nu örondropparna och har blivit friskförklarad av veterinären. Har även tvättat öronen på honom ett par gånger. Försökte tvätta öronen på Nisse också, men det var lögn i skogen. Han är fullständigt fenomenal på att krulla ihop öronen!

Måste berätta om en liten egenhet Laban har börjat med. Hundarna har varsin matskål. Labans skål är det dock något fel på för den töms mycket fortare än Nisses ... Nisse går gärna några rundor i huset medan han äter, Laban är s.a.s mer fokuserad på uppgiften.

Och han vet mycket väl att han inte får äta ur Nisses skål när hans egen är tom. Men han har kommit på en annan sak han kan göra. Han smyger fram till Nisses skål, sneglar på mig och därefter börjar han äta upp alla torrkulor som slarvern Nisse spridit ut UTANFÖR matskålen!

Som sagt, dum är han inte!

En katt som kan klockan

Jag har en mat- och sovklocka (och har blivit kallad för Skalman många gånger!) som styr mitt liv. Måste t.ex. ha lunch klockan halv tolv, annars blir jag väldigt kinkig! Och jag vaknar varje morgon klockan åtta, antingen jag vill eller ej. Kan förresten tillägga att tidsomställningen till vinter- respektive sommartid gör att det blir fullständigt kaos i mina rutiner under många dagar.

Nu är det dock så att lilla fröken Siri tycker det är alldeles lagom att komma in i huset för att äta frukost punktligt klockan halv åtta varje morgon. Och det talar hon om genom att frenetiskt krafsa på ytterdörren, i princip utan avbrott, tills jag släpper in henne. De andra katterna brukar sitta bredvid och låta henne sköta jobbet, de har hittills aldrig krafsat på en enda dörr. Detta är något irriterande när man vill sova en halvtimme till med andra ord!

Hon är lika tidsmedveten när det gäller att komma in på kvällen. Halv tio brukar det börja krafsas på dörren. Varje kväll! (Och ja, det finns kattlucka - men genom den kommer katterna bara ut. Den dagen de slutar släpa in ekorrar, skator, halva kaninungar och möss genom kattluckan kommer den att öppnas åt andra hållet också.)