Juli-december 2008

Söndag 28 december I går var det premiär för hundmassagen. Otroligt intressant att få vara med om! Susanne började med Nisse - som jag hade lite farhågor för. Det är nämligen inte lätt att få hundrackaren att vara still. Nu var det dock så att Susanne doftade gott av Nisses älskling, beardisen Tindra, så Nisse var som ett plåster på Susanne. Men han hade lite problem att fokusera ... Efter att ha använt mycket tålamod (man får aldrig tvinga en hund till massage) lyckades hon i alla fall känna igenom stora delar av honom. Han var lite spänd på höger sida av halsen, samt i vänster framben och vänster bakdel. Det får hon säkerligen bukt med när hon har masserat honom ett par gånger. Därefter var det dags för livsnjutaren Laban. Han gjorde exakt så som jag förväntat mig. Med en suck lade han sig väl tillrätta och njöt av att bli ompysslad! Han hade i princip inga spänningar alls, såvitt hon kunde känna denna första gång. Nu ser vi fram emot nästa gång, då hundarna har lärt sig vad det är som ska hända. Dessutom ska Susanne även gå en kurs i taktil massage för oss människor - så jag kan kanske också få vara försökskanin så småningom! För övrigt hände en festlig sak i går kväll. Katterna får sin mat uppe på köksbänken (för att inte hundarna (läs: Laban) ska äta upp den). Lovis och Leo tar sig dit genom att först hoppa på Nisses mattunna som står bredvid. I går stod jag och gjorde i ordning mat till hundarna när Leo kom rusande för att se om det vankades något till honom med. Han tog ett hopp ... och landade långt ner i mattunnan eftersom jag tagit bort locket. Jag vet inte vad han blev mest förvånad över: att locket var borta eller att han hamnade mitt i mathimmelriket! Eller kanske att han så snabbt blev bortlyft därifrån! Nu har jag fyllt i och skickat iväg hälsoenkäten för eurasier som Eurasierklubben sammanställt. Verkar vettigt att så många som möjligt engagerar sig och skickar in den - även vi som har välsignats med friska hundar.

Söndagen den 28 december 2008 kl. 19:02

Fredag 26 december Julen är slut och alla är nöjda, både djur och människor. Dagen före julafton fick vi besök av självaste jultomten på kvällen. Och det var festligt att se hundarnas reaktioner. Fegisen Laban rusade upp på övervåningen och vägrade komma ner förrän den otäcka gubben försvunnit ur huset. Nisse agerade i stället vakthund och morrade rejält. Inte förrän han märkte att övriga familjen tyckte det var helt normalt att det kom en bullrande rödklädd och skäggig person med plingande bjällra och stor säck, lugnade han ner sig. Och jag tycker det är skönt att se att han fungerar som en normal hund. Nisse och Laban fick en nöffande gris i julklapp - som Laban inte har fått komma i närheten av än, eftersom Nisse adopterat den. Vi får nog ge Laban en egen. Båda hundarna har fått långa promenader och båda två går nu så himla fint i koppel. Skönt! Katterna växer som ogräs. Det är fortfarande Lovis som är den busigaste och Leo som är den keligaste. Dessutom sover han på de mest märkliga sätt: Med en ljusstake i rumpan och en lysande lampa som huvudkudde ...   I mattes knä kan man koppla av allra bäst! Vi har börjat träna med Nisse enligt Hundcoachen på tv. Det vill säga att få honom att sitta ner med ögonkontakt när vi möter folk och fä. Funkar faktiskt riktigt bra - även om det inte har blivit så många hundmöten än. Vi har på köpet fått honom att bli betydligt bättre på förarkontakt i största allmänhet, vilket alltid har varit ett problem med honom. I morgon kommer en kompis hit som pluggar till hundmassör. Hon ska öva på våra illbattingar, vilket ska bli otroligt intressant att se. Därefter laddar vi för nyårsafton och hoppas att grannarna inte har råd med några fyrverkerier i år.

Fredagen den 26 december 2008 kl. 13:30

Torsdag 18 december I dag har jag varit och vaccinerat katterna, som fick mycket beröm av veterinären för att de är så sociala och nyfikna. Uppföljningsvaccinationen är om tre veckor och då kommer hon även att knipsa kulorna på Leo. Syftet med att göra det så här tidigt är att bevara samhörigheten mellan Lovis och Leo, om det går. Musse och Mimmi kastrerade vi mycket senare, när de hade blivit könsmogna, och de gick inte i närheten av varandra efteråt. Hundarna och katterna har accepterat varandra helt och fullt. Häromdagen lade sig Lovis tätt tätt intill Nisse som låg och sov. Det såg så underbart gosigt ut! Laban har slutat vara rädd för ulltussarna och kan även han ligga nära dem. För övrigt har Laban börjat trotsa när han ska komma in. Nisse kommer som ett skott, men Laban står utanför på trappan och ser bestämd ut. Då stänger jag dörren framför nosen på honom och ger Nisse godis. Helt plötsligt är Laban inte så kaxig längre utan bönar och ber om att få bli insläppt! Promenaderna har också genom ett trollslag blivit helt uthärdliga. Nisse går i slakt koppel hela promenaden med ett godkänt fokus på mig (han tittar aldrig över knähöjd, men han tittar i alla fall) och Laban fortsätter att ha en förarkontakt som är kanon. Om han råkar komma för långt fram räcker det med att jag klappar mig lite på vänster höft, så backar han direkt. Det funkar inte på Nisse, honom duttar jag till i rumpan i stället. Han ser lika förnärmad ut varje gång! Något som slog mig i dag är att de avancerade sexövningarna helt har upphört. Båda två har väl passerat sina pubertetsstadier antar jag. Och det stämmer nog som veterinären sade, att sex- och hungercentrum sitter på samma ställe i hjärnan, eftersom Nisse äter hur bra som helst och är nästan perfekt i hullet.

Torsdagen den 18 december 2008 kl. 17:16

Lördag 13 december Vi har hela hösten gått omkring och sagt att vi har två hundar som inte bryr sig ett smack om nyårsfyrverkerierna. Ända tills min kloka mamma påpekade att vi faktiskt hämtade Laban den 2 januari i år ... Så jag har plockat fram min fyrverkeri-cd som jag kör en stund varje dag och det var nog klokt. I början sprang fegisen (Laban) upp på övervåningen, men med mycket lek och godis har jag nu lyckats få honom att koppla av någorlunda på nedervåningen. Förhoppningsvis ska vi klara av nyårsnatten utan några trauman. Katterna har varit hos oss en vecka och allt har gått så himla bra. Båda hundarna har accepterat dem och Nisse och Lovis kan t.o.m. ligga och sova bredvid varandra. De brukar pussas också. Vi börjar också lära känna deras personligheter. Leo är något försiktig och mycket kelig. Han kommer gärna och lägger sig i mitt knä när jag jobbar eller sitter framför tv:n. Lovis är den busigaste av dem. Ifall vi ser en katt hänga i en bordsduk så är det garanterat hon. Hon har även lyckats bita sönder sladden till Mickes hörlurar. Dessutom är hon verbal, hon piper stup i kvarten, vilket Leo inte gör. Båda katterna har valt mitt skrivbord som sovplats på dagarna. Så länge de ligger still är det inget problem. Men när de börjar gå omkring på tangentbordet kan det bli mycket märkliga resultat i mina översättningar ... De är också fullfjädrade musjägare. Fast det är muspekaren de jagar! Siri har dock fullständigt ignorerat nykomlingarna. Hon fortsätter att vara på tre ställen: i Fannys säng, vid matskålen och utomhus. Tråkkatt.

Lördagen den 13 december 2008 kl. 16:45

Måndag 8 december Häromdagen hörde jag ett väldigt mystiskt skall i trädgården. Det var skvallerbyttan Laban som gnydde och skällde samtidigt när han stod och tittade in mot grannen. Och, mycket riktigt, där inne sprang Nisse i godan ro! Jag ropade på honom och han kom hur fint som helst på inkallning. Problemet var bara att han inte hittade tillbaka till det hål i nätet som han smitit igenom. Till slut hoppade han i ren desperation ner hela nätet och kom in på den tomt där han hör hemma. Sedan fick Micke gå ut och laga nät. Det känns som om man aldrig lär känna hundarna fullständigt, jag upptäcker hela tiden nya saker. Bland annat att det ibland är fullständigt hopplöst att få Nisse att gå bra i koppel. Han drar som en tok och är fullständigt stendöv. Nu har jag kommit på varför. Han är helt enkelt bajsnödig! Problemet är bara att det är så fruktansvärt svårt att hitta den PERFEKTA platsen att bajsa på, det kan ta åtskilliga hundra jobbiga metrar. Men efter han har bajsat går han hur fint som helst ... Katterna har nu acklimatiserat sig ganska bra. De går omkring i hela huset, men de fräser fortfarande till när hundarna kommer för nära. Vilket är jättebra, jag vill inte ha några sönderrivna nosar eller ögon. Laban har dock en enorm respekt för de små ulltussarna - det räcker att de tittar på honom så flyger han bakåt. Och i går när Lovis satt mitt i trappan, vågade han inte gå förbi utan satt på övervåningen och skällde desperat "Hjälp mig!!". Jag kan i och för sig förstå att de tycker det är läskigt. Leo är den första katt jag har sett som bokstavligen SPOTTAR för att skrämmas! Ser helt otroligt ut. Det kanske är en lama inblandad någonstans? Nisse har lite mindre respekt för dem, men är i gengäld fruktansvärt nyfiken. Han går fram till dem hela tiden och tittar mycket ingående och intresserat. Och i går kväll gick han och hämtade sitt vältuggade tuggben och puffade fram det till Lovis. Hur sött är inte det? Jag har dessutom konstaterat att det ger världens bästa livskvalitet att ha två busiga, gosiga kattungar. Inte en massa jobb som det är med hundvalpar, utan bara mysigt! Och det behöver vi just nu.

Måndagen den 8 december 2008 kl. 15:12

Söndag 6 december Nu har vi två nya familjemedlemmar: Lovis och Leo! Vi har hämtat dem hos vår favoritkattleverantör - nämligen min moster i Lund. När vi kom hem skulle vi försöka presentera dem på ett bra sätt för hundarna. Både Nisse och Laban for flera meter bakåt när båda katterna spottade och fräste mot dem (trots att de är vana vid hund från födelsehemmet). Så småningom vann nyfikenheten över rädslan när det gällde Nisse som intresserat undersökte Lovis. Leo hade gömt sig under soffkuddarna. Och fegisen Laban sprang upp på övervåningen och stod där och pep ynkligt (Jag tror inte att vi ska mentaltesta honom. Om han blir så rädd för små kattungar, hur ska det då inte gå med spöken i skogen?). Det tog lång stund innan han vågade sig ner för att äta mat. Den slängde han i sig, för en gångs skull stående, med ett getöga bakåt ifall de hemska katterna skulle visa sig. Sedan sprang han upp igen. Men nyss tyckte han väl att han inte kunde vara sämre än Nisse, så han kom ner och fram till oss i soffan där han noga iakttog monstren. Jag tror säkert att det kommer att gå bra framöver. Lovis är nyfiken och tuff - Leo morskar nog upp sig efter ett tag.

Lördagen den 6 december 2008 kl. 19:13

Onsdag 3 december Jag är arg på Laban. Skitarg. Hundrackaren har fått för sig att bita sönder hallmattor ... Han är inte understimulerad utan han gör det bara när vi inte är hemma, eller när han tycker att vi sover för länge på morgonen. Jag tolkar det som ren jäkelskap bara för att han vill visa att han är uttråkad. Nyligen fick jag två stycken jättefina plastmattor av mamma att ha i hallen, eftersom den gamla Ikea-mattan var mer än lovligt trasig i kanterna. Den första fick jag kassera i förra veckan. Då såg den ut som ett taggigt frimärke på långsidan. Den andra har jag i stället bara plockat fram när det ska komma hit folk. Jag lade fram den i morse, men blev tvungen att hastigt och lustigt köra Fanny till bussen eftersom hon var sen. Jag var inte borta mer än tio minuter. Gissa vad som hänt när jag kom hem? Så nu måste jag åka till Ikea och köpa minst en BILLIG hallmatta. Jag kanske borde dränka in den i ättika så att den inte smakar gott? Jag hoppas att ni har sett nyheten på framsidan? Det är en jättehärlig hundshop som har valt att sälja boken åt mig. Testa till exempel att söka på er favoritras - det finns säkert mängder av artiklar som har rasen som motiv.

Onsdagen den 3 december 2008 kl. 11:17

Söndag 30 november I går kväll var vi hemma hos matte och husse till Nisses älskling - beardisen Tindra - och hennes "syster" Molly. Vi hade inte våra hundar med oss eftersom Molly löpte, men gissa vad vi var populära när vi kom hem! Hundarna satt fast som plåster på oss och vi fick lägga kläderna i tvättmaskinen så fort vi kunde. Fast vi funderade ett tag på att behålla något plagg otvättat för att använda när det behövs lite extra disciplin på hundarna ... Om en knapp vecka åker vi ner till Lund och hämtar Lovis och Leo. Min moster säger att de är de finaste kattungar hon har haft, men det roligaste är att de tydligen också är väldigt keliga. Jag längtar verkligen efter att få gosa med en katt igen! Och jag har lyckats förhandla bort en julgran här i huset, jag såg framför mig att den skulle ha blivit ett härligt klätterträd till kattungarna. Laban är mörkrädd. Det är lika svårt att få ut honom på kvällen när det är mörkt, som det är att få ut Nisse när det regnar. Oftast får jag lura ut Laban genom att slänga ut godis i gräsmattan. Vilket i och för sig innebär att jag inte får in honom förrän han anser att han har hittat varenda godisbit.

Söndagen den 30 november 2008 kl. 09:52

Söndag 23 november Det finns många positiva saker med att vara hundägare. Men en av de bästa är att man alltid blir så glatt välkomnad när man kommer hem. Det spelar ingen roll om man är på dåligt humör, har en bad hairday eller är totalt osminkad. Hundarna vet inte till sig av glädje, men har i alla fall någorlunda lärt sig att jag inte hälsar på dem förrän jag tagit av mig ytterkläderna och de har lugnat ner sig. Skillnaderna mellan Laban och Nisse upphör aldrig att fascinera mig. När Nisse vill komma och gosa böjer han ner huvudet och kommer med nacken först (förstår ni vad jag menar?). Eller också sätter han sig bredvid och backar in för att man ska klia honom på huvudet. Laban gör precis tvärtom. Han söker sig alltid mot ansiktet, men han slickar inte som Nisse gör med sina plaskvåta pussar. Han nosar i stället intresserat och fnyser en aning. Ibland kan man få en liten försiktig slick på hakan, men inte mer än så. Båda vill dock gärna bli kliade ofta. Laban ligger ofta och sover nedanför min kontorsstol, vilket innebär att jag måste röra mig väldigt försiktigt så att stolhjulen inte kör över hans svans (det har hänt och han ser lika förnärmad ut varje gång). Andra favoritställen är badrumsgolvet med golvvärme eller den nya mattan i Fannys rum. Vi har köpt en julgransmatta på Ikea med inbyggd belysning i form av stjärnor. Den är fantastiskt vacker och Fanny lade beslag på den direkt. Det verkar högst osäkert att vi får tillbaka den när det är dags att ställa en gran på den. Den avger nog lite värme från belysningen eftersom Laban tycker om att ligga där. Har upptäckt en grej med Laban som jag inte tänkt på tidigare. När man tittar på valpbilder har han ett praktfullt grått skägg. Det är så gott som borta nu. Den enda ljusa pälsen sitter på benen, plus några ljusa hårstrån i svansen och i öronen.

Söndagen den 23 november 2008 kl. 15:04

Måndag 17 november (Det har blivit någon form av ketchupeffekt i antalet uppdateringar den senaste tiden!) Vi har ett akvarium. Inte särskilt stort och inte med några konstiga fiskraser (heter det så?). Men det finns ett allvarligt problem i akvariet. Nämligen mobbning!! Jag har fyra stycken platy, två honor och två hanar. Den ena hanen är mest för sig själv och ser lite bortkommen ut. En av honorna, sist anländ, är livligt uppvaktad av den andre hanen som samtidigt fattat agg mot den andra honan (i samma färg som han själv). Så fort hon kommer i närheten gör han aggressiva utfall så att hon simmar därifrån med fenorna tätt tryckta mot kroppen och ser ledsen ut. Vi får nog kalla in en antivåldsgrupp! I går tog jag ett djupt andetag och började kamma Laban. När Nisse fällde första gången hade jag regelrätta brottningsmatcher med honom för att komma åt med kardan. Andra gången han fällde, i våras, tyckte han däremot att det var helt ok. Men Laban har sprungit lång väg när han sett att jag håller i kardan. Så jag var beredd på det värsta. Helt i onödan. Laban satt lugnt och fint och lade sig sedan ner så att jag skulle komma åt ordentligt. Den lille livsnjutaren bara NJÖT av behandlingen!! Slutligen kan jag leverera en nyhet. Som ni kanske kommer ihåg avlivade vi det gamla kattsyskonparet Musse och Mimmi i juni. Vi har Siri, sex år, kvar - men hon är en tråkig katt. Hon vill aldrig gosa med någon annan än Fanny. Så efter ett visst tjat från somliga i familjen och efter löfte om att jag ska få en kattlucka uppsatt, så att jag slipper gå upp på nätterna, har vi bestämt oss för två katter till. Även denna gång ett syskonpar och de kommer från min moster (där vi även hämtade Siri). Leverans till jul av en mörkare hona och en röd hane. Bild på syskongänget (med ytterligare en röd bror) nedan:   Visst är de söta?!

Måndagen den 17 november 2008 kl. 13:22

Söndag 16 november Laban har börjat fälla. Till skillnad från Nisse verkar han inte släppa så mycket av pälsen i huset, utan den måste kammas bort. Inte så konstigt kanske, eftersom de har så olika pälsmängd. I dag blir det en rejäl genomkamning av honom - ska bli spännande att se hur mycket hund som blir kvar! Det är fantastiskt roligt att iaktta de båda herrarna. Inomhus är Nisse som en hyperaktiv treåring och ska hela tiden trigga igång Laban till lek. Han försöker se farlig ut genom att morra och studsa omkring, han biter Laban i frambenen, han hoppar på honom och han lägger sig i lekställning. Oftast gör han allt detta ungefär samtidigt när de ska gå ut och egentligen ska sitta helt stilla innan dörren öppnas. Utomhus är det tvärtom. Laban kommer rusande i hundrafemti knyck och hockeytacklar Nisse när han minst anar det. Sedan jagar de varandra i en rasande hastighet. Den som ligger sist (faktiskt oftast Nisse numera) försöker bita den andre i svansen. Att de har kul ihop är inte att missta sig på! Några sura miner dem emellan har jag hittills inte sett, tack och lov. De byter friskt leksaker och tuggben mellan varandra - främst beroende på att båda vill ha det som den andre har ... Det märks ingen rivalitet om grisöron eller matskålar, däremot märks det att Laban har en viss respekt för Nisse i en del avseenden. Och det tror jag bara är bra.

Söndagen den 16 november 2008 kl. 09:52

Fredag 14 november Jag skrev för ett tag sedan en fråga på eurasierforumet om magomvridning. Jag hade sett att flera äldre eurasier råkat ut för detta och jag ville veta hur pass vanligt det är, samt vad man ska tänka på för att undvika det. Jag har bland annat hört skiftande riktlinjer om att inte låta hunden äta direkt före eller direkt efter promenaden. I morse fick jag veta att en otroligt tjusig eurasierhane som vi träffat många gånger, avlidit i magomvridning. Han blev bara fyra år och förloppet var bara tjugo minuter. De hann inte till veterinären ... Så fasansfullt tragiskt!!!

Fredagen den 14 november 2008 kl. 10:03

Torsdag 13 november Det här med hundpsykologer och hundcoacher är rena djungeln. Och det finns säkert inte en enda vars metoder gillas av alla. Cesar Millan har nog flest motståndare och jag håller med om att han känns lite för hård och brutal i många lägen. De flesta moderna hundägare tycker nog att det känns mer sympatiskt med de mjukare metoderna. Men det kan inte hjälpas att hans tips om att sätta kopplet som ett utställningskoppel på hunden är det enda som har lyckats lära Nisse att inte dra i kopplet. Och vi har testat MÄNGDER av olika metoder. Men alla skriverier om det negativa i hans sätt att behandla hundar har lett till att jag är oerhört försiktig så att jag inte skadar Nisse. Han verkar dessutom fara mer illa av att dra med halsbandet i vanligt läge så att det trycker på luftstrupen. Nästa stjärna på tv har blivit Fredrik Steen i Hundcoachen. Jag var mycket imponerad efter första avsnittet där han genom att agera lugnt och bestämt lyckades få en berner sennen att nästan njuta av kloklippningen, samt hans sätt att få en hund att sluta attackera mötande hundar genom att helt enkelt låta den sitta vid husses sida och ha ögonkontakt. Jag kan inte se något brutalt i det. Under andra avsnittet blev jag lite mer konfunderad när han brottade ner en rottweiler, å andra sidan kan jag inte se att han hade kunnat göra på något annat vis - hunden verkade helt livsfarlig! Så läste jag i Hundsport i går om att han tydligen är precis lika kontroversiell som Cesar Millan, eftersom han är för tuff mot hundarna. Det är inget som har framgått särskilt tydligt i de två program jag har sett - snarare tvärtom. Eller också begriper jag inget av hundvärlden. Jag är dock övertygad om att alla ansvarskännande hundägare känner sin egen hund så pass bra att de själva kan välja de träningstips som passar den individen.

Torsdagen den 13 november 2008 kl. 10:14

Måndag 10 november Häromdagen släppte jag ut hundarna på baksidan och tittade ut efter en liten stund. Då stod båda och luktade intresserat på något som låg på marken nedanför huset. Jag gick dit och för att se vad det var. Det var två stycken sidensvansar som tydligen bestämt sig för ett kollektivt självmord, för båda två hade flugit in i fönstret och låg nu snyggt och prydligt stendöda bredvid varandra! Men det märks att det inte är någon större jaktkänsla i vovvarna, de var bara måttligt intresserade. Såg med stort intresse på första avsnittet av Hundcoachen på tv. Särskilt hans metod att lugna ner en hund som blev tokig när han mötte andra hundar var intressant. Jag har börjat göra likadant med Nisse och det skulle kunna funka. Han gjorde helt enkelt så att han satte hunden ner vid sin sida och hade ögonkontakt med den hela tiden när den andra hunden passerade. Svårigheten är att få Nisses uppmärksamhet innan han får syn på den mötande hunden (framför allt en howavart-hane som han är jättearg på av någon anledning), efteråt är han fullständigt okontaktbar.

Måndagen den 10 november 2008 kl. 13:50

Onsdag 5 november I går var vi hos veterinären för att Laban skulle få sin vaccinationsspruta. Hon var mycket imponerad av Labans päls och hade vissa problem att nå ner till huden med sprutan så att hon inte bara vaccinerade pälsen ... Vi passade på att väga båda hundarna. Laban har just nu ett perfekt hull och väger 28,6 kg. Nisse har ökat litegrann till 21,5 kg, men jag vill ha åtminstone 1,5 kg till på honom. Han ser dock inte lika anskrämligt mager ut längre och det är skönt! Jag frågade henne om Nisses ihärdiga tvättande av Laban i ansiktet. Hon kollade noga utan att se några konstigheter, så hon tror att det helt enkelt beror på att Nisse tycker om Laban! Och det är han ju inte ensam om! Passade också på att köpa en kam till Laban, eftersom Nisses karda bara skrapar på ytan när man försöker borsta honom. Undrar om han tänker fälla snart? Nisse var ett år gammal när han hade sin första ordentliga urfällning, så det borde väl vara dags när som helst. Om han inte är smart och behåller pälsen nu när det börjar bli kallt.

Onsdagen den 5 november 2008 kl. 10:53

Måndag 3 november Laban är för rolig! När vi sover lite längre på morgnarna blir han väldigt hungrig. Det börjar med att han går omkring och smågnäller och muttrar för sig själv, samtidigt som han försöker väcka någon av oss fyra. Av någon märklig anledning blir det alltid jag som går upp ... När jag kommer ner på övervåningen är han som ett plåster vid min ena sida, samtidigt som han buffar på mig med nosen hela tiden. Han kan inte gå ut och kissa, det är han för hungrig för, men när Nisse kommer in står han på bakbenen och hälsar på honom: "Skynda dig, vi ska ju få maaaaaat!". Han är så ivrig att han nästan hyperventilerar. I vanliga fall sitter han snyggt och prydligt och väntar i köket på att jag ska sätta ner hans matskål och säga varsågod. Men nu kastar han sig ner liggande på golvet vid matskålen och väntar bönfallande. Knäpphund. Det börjar ju bli kallt nu och jag har tagit fram min dunjacka. När vi var ute och gick med hundarna häromdagen hade jag Nisse i koppel och Micke hade Laban. Nisse gick hur bra som helst, så jag körde ner näven i fickan, fick upp en godis och gav Nisse den. Han såg mycket förvånad ut och spottade sedan ut den på marken. Det visade sig vara en halstablett inslagen i cellofan, så det var ju tur att han inte svalde. Vilket säkerligen den lille svarte hade gjort! För övrigt börjar Laban få små svaga "ögonbryn". Undrar om det är något mer som kommer att förändras?

Måndagen den 3 november 2008 kl. 09:27

Fredag 31 oktober I dag fyller Laban ett år! Tänk vad tiden har gått fort sedan jag fick veta att det fanns en massa valpar i Flen ... Och inte en minut har jag ångrat att vi skaffade denna underbara hund! Så mysig, så gosig, så hungrig och så uppfinningsrik! Häromdagen lyckades hundarna få upp dörren till baksidan och sprang glatt ut i det hemska höstvädret. Jag har mina aningar om vem det var som kom på att man kunde knuffa lite på handtaget! När resten av familjen har vaknat här i huset ska vi uppvakta Laban med någon form av tårta (leverpastej, ost och köttbullar kanske?) samt ett paket med en mjuk fotboll och ett märgben. Hoppas han blir glad!

Fredagen den 31 oktober 2008 kl. 08:06

Måndag 27 oktober Jag tycker inte om att lura hundarna. Men ibland har nöden ingen lag. Det är, som jag berättat tidigare, lite pyssel med att få ut Laban att kissa på kvällen (han är trött, det är mörkt och han vill helt enkelt inte). Häromkvällen ropade jag "Laban, kom!". Inte en rörelse från övervåningen där han låg och sov i godan ro. Jag ropade "Laban, kom så får du gå ut!". Inget hände. Då ropade Fanny på honom, något som brukar vara idiotsäkert. Fortfarande hände ingenting. Till slut ropade jag i ren desperation "Laban, kom så får du mat!". Det hördes ett rassel och ett dunsande när han i princip åkte rutschkana nerför trappan, sedan stod han bedjande vid mina fötter. Självklart kunde jag inte låta bli att ge honom en näve godis, annars hade lögnen blivit för taskig. Men därefter fick han gå ut och kissa!

Måndagen den 27 oktober 2008 kl. 14:47

Onsdag 22 oktober Laban är kvällstrött (precis som matte). Man får se till att han har varit ute och kissat före halv nio på kvällen, för sedan går han helt enkelt upp på övervåningen och lägger sig att sova för natten! Han har också kommit in i första trotsperioden. Nuförtiden kommer han inte rusande in alla gånger när man ropar på honom. Han tvärnitar i stället på trappan och står och väntar på att man tar fram godiset. Men det funkar tyvärr inte med matte, då blir jag i stället totalt motvalls och ger honom absolut inte en enda godisbit! I helgen sålde jag nästan en ännu inte producerad valp efter Nisse. Vi hade gäster som älskar våra hundar och som blev sugna på att skaffa en egen. Men det gäller ju att ha en mamma till valpen också! Laban drar inte särskilt mycket i kopplet längre. Dels för att han har kommit över stora delar av sin spökrädsla, men också för att jag satte in en intensivkur mot koppeldragande. Och med risk för att vara tjatig; han ÄR mer snabblärd än Nisse! Nästa helg ska jag göra något roligt. Jag och en kompis (Tindra och Mollys matte) ska åka till hundutställningen i Växjö. Men vi åker utan hundar och vi åker för att träffa pumivänner. Ska bli så himla skoj!

Onsdagen den 22 oktober 2008 kl. 14:59

Onsdag 15 oktober Nisse har ätit bra under såpass lång tid nu att jag hoppas att det är permanent. Och det syns på honom dessutom, revbenen sticker inte ut längre! Han har dock fortfarande pälsen på utväxt, även om han aldrig kommer att bli lika pälsrik som Laban. Nisse har för övrigt en helt perfekt bordshöjd, i förhållande till vårt soffbord i vardagsrummet. Han kommer allt som oftast fram och lägger hakan (heter det så på hundar?) på bordet och tittar bedjande på oss. Han behöver vare sig sträcka sig upp eller böja sig ner, höjden är som gjord för honom! Däremot har jag inte lyckats räkna ut vad han vill när han ser så bönfallande ut. Antagligen vill han bli kliad. Ibland ger Laban ifrån sig ett väldigt speciellt gnäll. Det är inte lika desperat som när han är kissnödig, men det är ändå ganska enträget. Då vet man att Nisse är i vägen. Han brukar till exempel lägga sig på trappan ut så att Laban inte kommer förbi. Och ibland får jag gå upp på nätterna och hjälpa till. Då ska Laban gå ner på nedervåningen för att dricka vatten, och upptäcker att Nisse parkerat sig precis nedanför sista trappsteget. Eftersom Nisse är först (om än inte störst) flyttar han inte på sig bara för att en snorvalp ska förbi. Då får matte säga till i stället!

Onsdagen den 15 oktober 2008 kl. 10:46

Lördag 11 oktober Vi har haft fyra hundar på fem år. Och samtliga har haft sin egen doft. Har ni tänkt på det någon gång att alla hundar luktar olika? Jag skulle lätt kunna identifiera Nisse eller Laban i mörkret bara genom att borra ner näsan i pälsen (nu har de iofs olika pälsstruktur också, men ni förstår säkert vad jag menar). En annan grej som jag också har tänkt på i förhållande till våra tidigare hundar är rapningar. Våra två första hundar var tikar och ingen av dem rapade i närheten av så mycket och tydligt som Nisse och Laban gör! Vågar man dra en parallell till människovärlden? (Jag tror inte att det är så många karlar som är inne på den här sidan - det är i alla fall ingen som lämnar några avtryck i form av gästbok eller kommentarer.)

Lördagen den 11 oktober 2008 kl. 14:59

Onsdag 8 oktober Jag har kommit på att Nisse och Laban delar på ansvaret. Laban är den ende som muntligt talar om att han vill gå ut. Och Nisse är den ende av dem som talar om när han vill gå in! Micke gav sig av till Stockholm tidigt i morse och jag vaknade av att Laban gick omkring och pratade för sig själv här hemma. Jag visste att han var rastad, och det lät mest som om han hade tråkigt. Eller också var han hungrig! Vi förvarar tuggben och allehanda godsaker till hundarna i tvättstugan. Jag har lärt dem att de inte får något därifrån förrän de ligger ner. Det har fått till resultat att när jag går in i tvättstugan (oavsett anledning) och vänder mig om så kastar Laban sig handlöst ner på golvet och tittar bedjande på mig! Nu har jag äntligen lyckats få till omslagen till kokboken och hundboken så att de (förhoppningsvis) inte är taggiga längre. Skönt, för jag har verkligen skämts!

Onsdagen den 8 oktober 2008 kl. 14:12

Söndag 5 oktober På kvällarna brukar jag gå och lägga mig långt före Micke och sedan ligga och läsa ett bra tag. Laban brukar komma in efter en stund och gå och lägga sig på golvet nedanför Mickes säng. Där ligger han och sover, pratar i sömnen och har det ganska gott. Men efter ett tag brukar jag alltid känna att någon tittar på mig. Då har han vaknat, satt sig upp och sitter och starrbligar på mig över sängen. Jag har ingen aning om vad det är han vill, men när jag har pratat en liten stund med honom, snurrar han runt ett halvt varv och dunsar (han lägger sig aldrig ner särskilt tyst) ner på golvet igen för att fortsätta sova. Hullet på båda hundarna börjar jämna ut sig. Nisse har ätit riktigt bra under en längre tid, samtidigt som pälsen har vuxit ut lite mer. Han ser betydligt bättre ut än vad han gjorde för några månader sedan. Labans päls är i och för sig fortfarande lika otroligt tjock, men nu kan vi faktiskt känna att han har revben! Tror att han är precis lagom nu, men vi har inte vägt honom på länge. Jag tänkte passa på när det är dags för 1-årsvaccinationen.

Söndagen den 5 oktober 2008 kl. 10:34

Tisdag 30 september När man går in i köket för att laga mat, sitter alltid Laban bedjande vid ens fötter och tigger. För en vecka sedan dog vår ganska nya diskmaskin med ett PANG. I väntan på att den ska repareras måste vi såklart diska för hand. Och Laban sitter fortfarande i köket och tigger ... Han har nog inte fattat att man inte kan äta diskvatten! Har bestämt mig, efter mycket velande, att inte ställa ut hundarna i Växjö i november. Vi väntar till våren i stället med utställningsbiten. I går tog jag ett djupt andetag och satte sedan igång att borsta Laban ordentligt. Det är ursvårt! Jag tycker att jag har en riktigt bra borste, men den klarar ändå inte att ta sig igenom all päls. Men jag lyckades i alla fall få ett bra grepp om honom så att jag kunde borsta honom i rumpan, hans uppfödare hade nämligen synpunkter på trasslet han hade där bak! Laban har hittat ett nytt favoritställe att sova på när det är kväll. Han ligger inne hos Jesper. Problemet är bara att Jesper har en svart matta och ständigt halvmörker i rummet (neddragen persienn, släckt taklampa, endast datorn ger ifrån sig ett svagt ljus - ni kan väl se en typisk tonårsgrabb framför er?), så snubbelrisken är överhängande.

Tisdagen den 30 september 2008 kl. 08:51

Fredag 26 september Jag är så tacksam att jag känner en massa duktiga människor som kan hjälpa mig när problem uppstår. Jag har tidigare skrivit om att jag inte gillar Nisses nya stil, där han mopsar sig mot andra hanhundar. Oavsett om det hör till åldern eller inte, känner jag att jag måste hantera det på rätt sätt - för att inte göra det värre. Häromdagen hade jag ett långt samtal med "min" hundtränare och hundpsykolog. Fick massor med tips: När vi möter en annan hanhund ska vi i god tid försöka avleda Nisses uppmärksamhet genom att proppa i honom massor av godsaker. Dels för att han ska koncentrera sig på annat, dels för att tuggande är lugnande. Allra helst ska vi också byta trottoar - men det finns inga trottoarer där vi bor. Om han ändå börjar bära sig illa åt ska vi ignorera det fullständigt. Inte skrika och slita i honom, utan bara passera förbi så stilla som det går. Och så fort han har lugnat sig ska han ha massor av beröm. På det viset lär han sig så småningom att det lönar sig att lugna ner sig så fort som möjligt. Helst ska vi låta honom passera andra hanhundar ensam, utan Laban. Då minimerar vi risken att han ska försvara Laban, samtidigt som Laban förhoppningsvis inte tar efter hans oönskade beteende. Om någon annan hund kommer och hälsar på oss, ska vi börja med en koppelpromenad på neutral mark, utan att de får hälsa. Så snart det är lugnt kan vi släppa ihop dem hemma hos oss. Hon berättade också att hennes ena hund blev enormt stressad när andra hundar skällde. Då började hon med att ge henne godis när de hörde hundskall. Ganska snart förknippades det otäcka ljudet med något gott. Vi har börjat så smått att göra detta med Laban när han reagerar på läskiga ljud. Nu gäller det att träna, det kan ta ett bra tag att bryta igenom barriären!

Fredagen den 26 september 2008 kl. 08:52

Tisdag 23 september Man har aldrig tråkigt när man har hund ... Nisse brukar ligga under vår säng ibland på natten. Han lägger sig platt och ålar sig in utan några större problem. Laban har aldrig ens kommit på tanken att försöka. Förrän i natt. Jag vaknade av att det var ett himla buffande, stånkande, gnällande och bökande under min säng. Gick upp för att kolla och då var det dunderklumpen Laban som på något märkligt sätt faktiskt lyckats ta sig in under sängen. Men han tog sig inte ut! Jag fick dra och lirka ut honom och tänkte hela tiden på Nalle Puh som fastnar i Kanins dörrhål när han ätit för mycket honung... Vi har ju papper på att Nisse inte är rädd för några spöken i skogen. Men det finns något annat som skrämmer honom. I min mobil har jag ställt in sms-signalen så att det är en bofink som kvittrar högt och vackert. Nisse blir fullständigt vettskrämd när telefonen börjar kvittra och springer så långt bort från den som möjligt!

Tisdagen den 23 september 2008 kl. 09:15

Söndag 21 september Efter att ha försovit oss i morse stressade vi iväg oerhört tidigt till Gränna för eurasierträff. Det har varit lika trevligt som vanligt och vi hade faktiskt tur med vädret också! Laban gick i juniorklass för första gången och klarade det galant. Jag som verkligen hade slarvat med utställningsträningen hade med mig en hund in i ringen som såg ut att vara född till att springa i utställningsringar! (Och det är han kanske också, jag förstod på Suzanne att jag nog borde fortsätta ställa ut honom ...) Han slutade på tredje plats i konkurrensklassen och fick jättefin kritik. Nisse gick i öppenklass och jag var lite nervös för hur han skulle uppföra sig inne i ringen. Men även detta gick hur bra som helst. När andra hundar gruffade framför och bakom honom blev han visserligen lite stressad och blängde på dem precis som att "Nu får ni ta och lugna ner er, jag försöker faktiskt ställas ut här!". Nisse gick inte vidare, men även han fick mycket bra kritik. Under lunchpausen ställde Yvonne och jag upp med Laban och Nemo i "Lika som bär". Utgången var given på förhand - givetvis sopade vi banan med de andra! Jag var även med i avelsklassen med Suzanne - men där gick vi inte vidare. Däremot vann Lovely Megan uppfödarklassen, kul!!! Några reflektioner över dagens händelser: - Nisse har inte morrat mot en enda hanhund, förutom Nalle som satt bredvid oss. Men de två herrarna tycker nog inte om varandra ... Jätteskönt att se att han inte är så jobbig som jag befarade! - Laban har inte varit rädd för något på hela dagen. Svansen har varit uppe hela tiden och han har verkat vara helt tillfreds. - Nisse har nästan blivit hysterisk så fort jag tagit fram utställningskopplet till Laban (och det var ju några gånger). Han tyckte att HAN skulle in i ringen i stället! Han verkar gilla att ställas ut! - Flera har sagt att Nisse har vuxit till sig. Fantastiskt roligt att höra, vi ser det ju inte själva eftersom Laban är så mycket större. Men han har ätit riktigt bra en längre tid, så det borde ju ge resultat. - Ett par stycken har varit framme hos mig och talat om att jag skriver så trevligt på den här hemsidan. Och jag blir så löjligt glad för berömmet - TACK! - Jag har dessutom fått signera ett antal böcker, vilket nästan känns förmätet! - Egentligen var jag lite less på utställningar, men nu undrar jag om vi inte ska försöka på nytt i Växjö i november?

Söndagen den 21 september 2008 kl. 19:04

Tisdag 16 september Jag har skrivit förut att jag inte tror att hundarna vet vad de heter. Ropar jag på Nisse kommer Laban osv. Och det verkar inte som om de vet vad den andre heter heller. När vi säger till Nisse att leta efter matte/husse/Fanny/Jesper så är det inga problem. Men om vi säger till honom att leta efter Laban ser han tämligen oförstående ut. Han kanske undrar varför det inte duger med honom? Av någon anledning satt jag och läste igenom rasstandarden för eurasier häromdagen. Där står det bl.a. att det är diskvalificerande att ha en knyck på svansen. Jag ska be någon klok människa känna på Labans svans i Gränna, för jag undrar om det inte är så med hans svans. Nisses är rak och fin, men Labans är böjd längst ut. Eller också har jag missuppfattat allt som vanligt. Ska också bli spännande att se hur Nisse kommer att bete sig bland alla hanhundar i Gränna. Jag älskar den hunden, men när han beter sig oförskämt mot andra hanar är han definitivt till salu! Jag vet att det kan hänga ihop med åldern, men jag har ändå bett om hjälp av "min" hundpsykolog/hundtränare. Jag är nämligen osäker på hur jag ska hantera eländet så att jag inte gör det värre.

Tisdagen den 16 september 2008 kl. 10:09

Lördag 13 september I dag fattade jag att vi faktiskt åker till Gränna om en vecka till eurasierträffen med tillhörande inofficiell utställning. Det kanske kan vara hög tid att påminna hundarna om vad ett utställningskoppel är för något, samt ge dem en uppfräschning av pälsen. Hoppas dock att det inte blir så kallt. I dag var det premiär för handskar när jag var ute, så jag misstänker att man får bylta på sig långkalsonger, vinterkängor och jättevarm jacka i Gränna. Ska bli himla kul i alla fall, man träffar alltid en massa trevliga människor! Måste också erkänna att jag har gjort bort mig. Ibland menar man väl, men det blir ändå fel. Var inne och läste i eurasierklubbens forum där någon som funderade på att skaffa eurasier undrade om det fanns någon litteratur som var bra. Och i all välmening rekommenderade jag min bok, inte för att göra en massa reklam, utan bara för att hjälpa till. Hade jag tänkt lite kunde jag ju ha skickat ett personligt meddelande, men det tänkte jag inte på. Fick mig en skrapa av moderatorn och inlägget togs genast bort. Hemskt slarvigt av mig och jag borde veta bättre. Om jag vill marknadsföra boken finns det dessutom bättre kanaler (jag har trots allt en marknadsföringsutbildning i botten), men jag måste ju först se om folk tycker om den eller inte. Har kommit på en skillnad till mellan Nisse och Laban. Nisse är, och har alltid varit, oerhört luktkänslig. Om man t.ex. har tagit bort nagellacket och han känt doften av removern har han rusat iväg, högljutt frustande och gnidit nosen i ren panik mot mattan. I går skulle Fanny impregnera sina nya stövlar. Både hundarna var i närheten, men Laban brydde sig inte alls, medan Nisse for runt som ett skållat troll och tyckte livet var sällsynt obehagligt!

Lördagen den 13 september 2008 kl. 16:38

Onsdag 10 september Redan från första stund märkte vi att Laban är en pipgris. Men det mesta har gått över. Numera piper han mest när jag går hemifrån utan honom, samt när vi är ute och går och någon hund skäller på honom från en trädgård. Då skäller han inte tillbaka, utan piper på det märkligaste sätt! Men ibland skulle det behövas att han lät lite mer. En kväll var båda hundarna ute medan vi såg på tv. När det blev dags att gå och lägga sig släppte Fanny in Nisse, som alltid talar om med ett speciellt kort skall att han vill in. Efter en liten stund märkte vi att Laban inte låg i hallen där han brukar ligga på kvällarna. Vi gick runt och letade ända tills Micke fick syn på Laban som satt tyst och moloket ute på trappan och undrade varför i hela friden han inte fick komma in. Att se en svart hund ute i mörkret genom en glasdörr är ganska svårt, därför hade vi missat honom ... Apropå att ligga i hallen. Labans favoritställe på kvällarna är vår övre hall där vi har en ganska stor trasmatta. Och den är suverän att bädda med tycker Laban. Han knölar målmedvetet ihop hela mattan till en hög och lägger sig mitt i.

Onsdagen den 10 september 2008 kl. 09:57

Måndag 8 september Det är ganska festligt att se hundarnas egenheter. Laban ligger t.ex. fortfarande ner och äter. Han hade en kort period när han stod upp, men nu har han återgått till det beteende han har haft sedan han var valp. Det känns som ett rent mirakel att han aldrig sätter i halsen, jag hade aldrig klarat att ligga och äta på det viset (även om det kanske inte går att jämföra)! Nisse har en annan egenhet. Han rusar fram och hälsar på min mamma så fort han får syn på henne. Med ett undantag. Om han är i inhägnaden på baksidan vägrar han gå fram till grinden där hon står och ropar på honom. Han står och blänger en bra bit därifrån i stället. Mycket märkligt. Livet med bara en katt går vidare. Och Siri har börjat ta för sig lite mer, nu när hon är ensam. Hon går t.ex. in i vårt sovrum ibland, där var hon aldrig innan. Troligen eftersom Musse eller Mimmi brukade ligga på vår säng på dagarna. Hon är också en aning keligare, även om hon aldrig kommer att bli lika gosig som de andra katterna. Jag har t.ex. fortfarande inte lyckats få henne att spinna, något som hon gör så fort hon får syn på Fanny. Och Jesper tjatar om att skaffa en kattunge. Han saknar verkligen Mimmi, som han alltid hade i sängen på nätterna. Men jag är tveksam. Även om han hävdar motsatsen, har jag en känsla av att det blir jag som får merjobb.

Måndagen den 8 september 2008 kl. 11:08

Fredag 5 september En sak är väldigt märklig. Jag fattar inte varför hundarna (i synnerhet Laban) alltid måste bära ut alla tuggben. Jag är ute i trädgården flera gånger om dagen och lyfter in benen igen, för om de ligger ute i dagg eller regn blir de snuskigt slemmiga. Om de hade försökt gräva ner dem hade det känts lite mer "hundlikt", men de bara slänger ut dem på gräsmattan. I går när vi var ute och gick blev vi omkörda av både lastbilar och traktorer, samt mötte ett antal hojtande barn. Och Laban släppte inte ner svansen en enda gång. Det verkar som om han blir stabilare för varje dag som går.

Fredagen den 5 september 2008 kl. 09:25

Tisdag 2 september Nu börjar det bli mörkare på kvällarna - snart är det dags att plocka fram reflexvästen vid hundpromenaderna. Jag tänker nästan varje dag att jag är så innerligt glad att vi skaffade Laban. Det värmer hjärtat när man ser hundarnas samspel. De ryker aldrig ihop utan verkar ha riktigt skoj tillsammans. Inomhus är det så gott som alltid Nisse som tar initiativet till bus, han verkar vara yngre än Laban ibland! Utomhus är det dock ganska jämlikt. Det är inte ovanligt att se Nisse stå och filosofera på gräsmattan när Laban plötsligt kommer rusande i hundraåtti knyck och hockeytacklar honom från sidan! Sedan är jakten i full gång. En vacker dag frontalkrockar de, en del i leken är nämligen att springa i full fart mot varandra och vika av i sista minuten.

Tisdagen den 2 september 2008 kl. 10:48

Fredag 29 augusti Laban har börjat med något nytt som han har kommit på helt själv. När vi är ute och går och det kommer en bil, då sätter han sig ner i vägkanten och väntar på att den ska passera. Har ingen aning om varför, men det ser ganska kul ut. Böckerna verkar ha börjat levereras till de som var tidiga med beställningen. Jag beställde några själv också, men har hittills bara fått kokboken. Och jag blev lite besviken på omslaget som jag tycker är i taggigaste laget. Antar att det är likadant med hundboken. Men huvudsaken är väl att innehållet ser okej ut, och det verkar det göra. Har även fått ett mail från Vulkan om att de snart ska höja sina priser med 20 %. Vet inte om det innebär att konsumentpriset ökar samtidigt, eller om jag får justera det själv. Men det märker jag väl. Om ni är intresserade av att köpa någon av böckerna, men inte har kommit till skott än, kan det alltså vara smart att passa på nu.

Fredagen den 29 augusti 2008 kl. 08:39

Lördag 23 augusti Nisse har blivit en helt annan hund sedan vi skaffade Laban. Det är antagligen en kombination av ökad mognad och påverkan från Laban. Samt kanske lite ihärdig träning. Tidigare har Nisse varit lite knepig med inkallningen. Han har kommit om han känner för det och mera sett kommandot som en rekommendation än en order. Men numera är det i princip aldrig några problem att få in honom. Han är dessutom mycket mera lyhörd och kontaktsökande när han springer lös. På något sätt känner jag att det kanske beror på att han numera går nästan prickfritt i koppel. Han ser mig mera som en ledare än vad han gjorde förut, känns det som. Däremot är han mycket busigare än vad Laban någonsin har varit. Innan vi ska gå ut och gå får de sitta lugnt och fint vid ytterdörren. Först då får de på sig sina koppel och tillåtelse att gå ut. Laban brukar vara först med att sätta sig, medan Nisse beter sig som en hyperaktiv treåring. Han knuffar på Laban och biter honom i öronen. Sedan studsar han upp och ner och när han märker att inget händer brukar han skälla till och ytterst motvilligt sätta sig. Knäpphund. Men faktum är att det är mycket roligare att ha två hundar som inte bara ser olika ut, utan också har olika temperament. Även om man inte kan låta bli att jämföra. Och apropå jämföra försökte jag iaktta Laban lite mer objektivt i går. Jag tycker att han faktiskt har fått en mycket bättre kroppsform och han ser inte alls lika rund ut. Men bredvid Nisse blir han ju nästan grotesk, eftersom han är så mycket högre och har så otroligt mycket mera päls. Laban rör sig f.ö. väldigt fint också, tycker jag.

Lördagen den 23 augusti 2008 kl. 14:20

Torsdag 21 augusti Nu har jag även aktiverat möjligheten att köpa mina böcker som e-bok. Snabbare leverans, billigare pris - men man får läsa boken i datorn i stället för "på riktigt".

Torsdagen den 21 augusti 2008 kl. 09:43

Onsdag 20 augusti Redan från början hade vi problem med Laban som innerligt gärna ville äta upp Nisses mat efter att han tömt sin egen matskål på fem sekunder. Och eftersom Nisse är så snäll, var det vi som fick vakta hans matskål åt honom. Nu är det Laban som vaktar Nisses matskål! Laban äter fortfarande upp sin mat först (och han ligger fortfarande ner och äter). Nisse tar mycket längre tid på sig eftersom han går därifrån stup i kvarten. Han tar ett varv runt köksbordet eller ut i hallen och sedan går han tillbaka till matskålen igen. Medan han äter ligger Laban två decimeter från Nisses matskål. Och när Nisse till slut lämnar köket för gott, eftersom han anser att han ätit färdigt, ligger Laban fortfarande kvar. Men han rör inte innehållet! Nisse är dessutom den första hund vi har haft som inte äter Rimadyl med god aptit. Tessla levde i princip på smärtstillande medicin och det var aldrig några problem att få henne att äta den. Med Meja och Laban har det heller inte varit några problem. Men Nisse tycker att det smakar blä. Även när jag lindar in tabletterna i leverpastej lyckas han på något märkligt vis suga bort leverpastejen och spotta ut tabletten. Men hittills har jag fått i honom tabletterna till slut, även om jag ibland fått använda milt våld.

Onsdagen den 20 augusti 2008 kl. 18:36

Söndag 17 augusti Nisse haltar nästan inte alls längre, han går möjligtvis något orent. Men han verkar ha ganska så ont när man tar på tån och i dag låg han och slickade ordentligt på den - vilket han inte har gjort innan. Det gör mig lite bekymrad, inte minst eftersom han äter Rimadyl och inte borde ha några större problem. Jag har faktiskt fått förfrågan från några stycken om jag kan signera deras böcker vid eurasierträffen i Gränna. Det känns betydligt mera speciellt än att "bara" ge ut böckerna, jag känner mig ju nästan proffsig när jag får sådana frågor! Och självklart kan jag skriva i böckerna, jag hoppas bara att de beställs i god tid så att de hinner levereras, eftersom leveranstiden är ganska lång. Laban verkar ha kommit över spökperioden ganska så mycket. Han reagerar inte alls lika räddhågat som han gjorde för ett par veckor sedan.

Söndagen den 17 augusti 2008 kl. 16:24

Torsdag 14 augusti Ja, nu blev ni väl allt förvånade? Snacka om att jag har haft svårt att hålla tyst! Och att ni var ute och seglade med era gissningar! I dag har vi dock varit lite halvakut med Nisse hos veterinären. Helt plötsligt började han skrika som besatt ute i trädgården och när vi rusade ut satt han med ena frambenet dinglande framför sig. Han var totalt blockhalt och vägrade stödja på benet. Vi ringde till djursjukhuset och fick komma in någon timme senare. Då hade dock hältan avtagit, men han hade fortfarande tydligt ont. Efter att ha klämt och känt ordentligt lyckades veterinären lokalisera det hela till ena tån. Troligen har han stukat till  den, alternativt blivit stucken av en geting, för hon såg att han var lite röd när hon rakade bort pälsen. Han får gå på smärtstillande ett tag och ska inte rusa runt i trädgården under de närmaste dagarna. Det blir inte lätt att förhindra!

Torsdagen den 14 augusti 2008 kl. 17:39

Tisdag 12 augusti Absolut bästa inkallningsmetoden för Nisse: Micke nyser! Så fort han nyser kommer Nisse (och numera även Laban) rusande i full fart, precis som för att kolla "Lever du husse?". Jag tycker att jag kan nysa ganska våldsamt jag också ibland, men mig är det ingen som bryr sig om ... Jag läser med förtjusning alla era gissningar. Och förundras storligen över er som tror att vi ska skaffa en eurasiertik. Med två sexgalna pubertetshannar i huset? Det skulle verkligen bli lattjo! Men jag kan lugna er med att avslöjandet närmar sig. Kanske i morgon, kanske på torsdag och senast i helgen. Hoppas jag.

Tisdagen den 12 augusti 2008 kl. 19:40

Fredag 8 augusti Rodbesöket gick sådär. Nisse kunde givetvis inte låta bli att tala om för 35 kg tyngre Rod att det är han som bor här. Dumskalle. Men tack och lov kunde vi lugna ner honom ganska fort och när vi fikade låg Nisse vid mina fötter och Rod vid Ulrikas. Skönt att se! Däremot blev det inget vanligt bus mellan båda herrarna och det var vi faktiskt tacksamma för! Vi har nyss kommit hem från en långpromenad och för första gången gick Laban lugnt förbi det ställe där han blev skrämd utan att fälla ner svansen, dra som en besatt och titta sig skrämt bakåt. Skönt! Och vi har hittat EN sak som Laban inte tycker om att äta! Nämligen päron! Samtidigt har vi upptäckt att båda hundarna är väldigt förtjusta i räkor. Det känns inte som om det är någon hundmat direkt, men allt som kan krydda Nisses mat är välkommet! Milde tid vad det är roligt att höra alla gissningar. Jag kan reta er med att hittills är ingen ens i närheten av att gissa rätt!

Fredagen den 8 augusti 2008 kl. 14:45

Onsdag 6 augusti I morgon kommer stora fina RR:en Rod hit. Det var ett tag sedan hundarna träffades. Då var Laban liten och satt förskrämt och tryckte på trappan medan de vuxnare hundarna brottades. Och jag hoppas att Nisses nya fasoner att mopsa sig mot hanhundar inte ska visas. Så dum i huvudet kan han väl ändå inte vara, Rod är ju tre gånger större än han! Jag vet inte om jag klarar av att filma videofilmer med min mobilkamera, men jag borde egentligen försöka. Att se båda hundarna springa efter varandra i hundraåttio knyck på tomten är nästan poetiskt vackert! Och hemligheten som jag skrivit om på framsidan? Ja, jag säger inget mer - det blir för alla nyfikna till att ge sig till tåls!

Onsdagen den 6 augusti 2008 kl. 15:36

Söndag 3 augusti Det kan inte hjälpas att det är roligt att jämföra Nisse och Laban. När Nisse började lyfta på benet gjorde han det ordentligt, och höll på att välta varje gång innan han hittade balansen. Laban har ett annat tillvägagångssätt. Han ökar höjden på benet lite i taget och kan därmed bibehålla perfekt balans! Visst är han en smart kille? Nisse har kommit in i en period där han äter riktigt bra. Men vi har slutat försöka få honom att äta frukost, han är inte ett smack intresserad. I stället får han lunch och middag, medan Laban får frukost och middag. Och Laban låter numera bli Nisses matskål även om vi inte vågar släppa den helt utan uppsikt.

Söndagen den 3 augusti 2008 kl. 09:44

Tisdag 29 juli Jag säger bara en sak: Testosteronstinna hanhundar i 2-årsåldern - blä! I dag på eftermiddagen fick vi ett mycket efterlängtat besök av Labans bror Nemo, Nisses farbror (?) Nalle och deras matte och husse. Självklart rök Nisse och Nalle ihop direkt. Vi trodde att de skulle varva ner efter en stund, men efter att de haft en riktig brottningsmatch under det bord där vi ställt fikat, fick båda herrarna resten av tiden sitta bundna vid varsitt träd ... Efter att ha torkat upp allt kaffe från bord, kakor och kameror kunde vi i lugn och ro betrakta de helcoola bröderna från Lovely Megan. Att de var lika hade vi konstaterat tidigare via foton, men i verkligheten var det nästan läskigt! Några små skillnader kunde vi se; Nemo är lite mindre än Laban (dunderklumpen), han har antydan till "ögonbryn" och han är något rödare på de ljusa partierna. Ev. har Nemo även en något kortare nos. Men minspelet var detsamma och även rörelsemönstret. Laban är förresten för rolig. När han busade med Nemo småpratade han hela tiden. Mutter, mutter, mutter lät det - vare sig skall eller gnäll. Helfestligt! Vi hade mycket trevligt, även om Nisse tyckte det var pest att behöva befinna sig utanför händelsernas centrum. Ser fram emot en ny släktträff vid eurasierträffen i Gränna! När alla åkt hem tömde Nisse två skålar med mat. Vi kanske borde träffa Nalle oftare? Laban fortsätter för övrigt att lyfta på benet. Ibland. Och inte så högt, det räcker med en halv decimeter ungefär tycker han.

Tisdagen den 29 juli 2008 kl. 17:54

Fredag 25 juli Upptäckte att jag missat att anmäla oss till de inofficiella utställningarna i Kalmar och på Öland. Men jag har satt ett stort kryss i almanackan så att jag kommer ihåg att anmäla till rasspecialen i Gränna. Mina föräldrars hus och tomt som ligger granne med oss är nu äntligen färdigställt. Det innebär att vi häromdagen fick upp alla rådjursnät, grindar etc. och sedan släppte vi ut hundarna. Vilken glädje när de fick springa och jaga varandra över enorma ytor! Så borde alla hundar få ha det! Man ska väl i och för sig vara glad för att man inte har två hundar som drar samtidigt. Precis när vi fått fason på Nisse, börjar Laban bli bångstyrig. Han håller för närvarande på med att ömsom dra i kopplet, ömsom tvärnita och vägra röra sig ur fläcken. Snitthastigheten blir därmed ganska normal! Laban är dock fortfarande enormt harig. Jag har inget minne av att Nisse hade någon utpräglad spökperiod på det här viset. Men det kanske hänger ihop med namnet. För visst var väl Lilla spöket Laban jätterädd för spöken? Häromdagen kom Jesper hem när han varit ute med Laban och berättade att Laban lyft på benet (bakbenet den här gången!) när han kissade. Två gånger till och med! Och i går såg jag själv att han lyfte upp benet. Så det är nog på gång i alla fall! I går var vi hemma hos beardisarna Tindra och Molly. Molly, som är äldst, blev påhoppad av en hane när hon var yngre och hon tycker INTE om mina killar. Tindra är fortfarande förtjust i Nisse, men tar efter en del av Mollys fasoner. Vilket innebär att Tindra sänder dubbla signaler. Ena stunden ligger hon utfläkt på rygg och när sedan Nisse kommer fram för att pussa på henne morrar hon till och nafsar efter honom. Han såg mer och mer förvirrad ut, arma krake! (Typiskt tjejer, sade min man. Jag undrar vad han menar med det?)

Fredagen den 25 juli 2008 kl. 10:47

Lördag 19 juli Häromdagen när barnen var ute med hundarna kom de tillbaka och sade att Laban lyft på benet när han kissade. Fast det var frambenet ... Jag är så himla lycklig över att Nisse numera går fint i koppel. Som jag har slitit!! I går behövde jag bara sätta upp halsbandet lite högre en gång, resten av promenaden gick han hur fint som helst. När det gäller Labans spökrädsla så har vi löst det problemet genom att passera det område där han blev skrämd från andra hållet. Funkar bra. Men han har börjat dra lite i kopplet, så det får vi häva innan det går för långt.

Lördagen den 19 juli 2008 kl. 14:15

Onsdag 16 juli Ja nog är Laban i spökåldern alltid! Helt plötsligt är det ombytta roller när man är ute och går. Nisse går så fint i koppel att man blir alldeles paff, och Laban drar som en skogstok när vi närmar oss det ställe där han blev skrämd av inlinesåkaren. Jag försöker distrahera honom med godissök och annat skoj, men han är helt blockerad. Och när vi kom hem i dag blev han livrädd för Micke (!) som stod och tvättade bilen ... Knäppgök. Nisses aptit har dock vänt (igen!) och han har ätit godkänt mycket de senaste två dagarna. Har bestämt att ligga lågt med utställningar framöver. Vi struntar i Öland till helgen och sedan får vi se hur vi gör. Enda anledningen till att ställa ut Nisse skulle ju vara om han kan bli champion, och där har han ingen chans innan han har byggt på sig lite till. Laban kan också få växa till sig lite (åt andra hållet) innan han kan konkurrera med de stora grabbarna. Däremot tänker vi åka till rasspecialen i Gränna. Vi gör som förra året och åker över dagen bara. Mest för att träffa folk egentligen, men självklart anmäler vi båda jyckarna till utställningen också.

Onsdagen den 16 juli 2008 kl. 18:56

Måndag 14 juli Häromdagen när vi var ute och gick med hundarna blev Laban rejält skrämd. Det var en inlinesåkare med stavar som körde om oss i en himla fart två gånger. Första gången tyckte Laban det var lite otäckt, men andra gången blev han vettskrämd. Resten av promenaden gick han med svansen mellan benen, tittade oavbrutet bakåt och drog som en besatt i kopplet. I går när vi var ute betedde han sig ungefär likadant när vi kom till samma ställe. Där har vi något att jobba med ... Nisse är inne i en period när han äter dåligt igen. Det spelar ingen roll om det är färskfoder, leverpastejsmörgåsar eller något annat, han är helt enkelt inte intresserad.  Det är så jobbigt när man hela tiden måste trigga igång honom till att äta maten - men det känns nödvändigt. Fick en trevlig förfrågan i mailen förra veckan. Labans bror Nemo kommer och hälsar på om två veckor. Ska bli så kul att träffa dem och att jämföra "tvillingarna"!

Måndagen den 14 juli 2008 kl. 09:43

Torsdag 10 juli Häromdagen hände något som jag försökt undvika. Nisse smet ut för att jaga en kanin. Och Laban sprang efter. Det såg fantastiskt roligt ut - Nisse som i 180 knyck springer efter en skuttande kanin och Laban som försöker hänga med så gott han kan, samtidigt som han undrar "Vad gör vi?" och "Varför?". Jag hoppas bara att jaktinstinkten inte väcktes hos Nisse. Laban fattade inte vad han höll på med, så där är jag inte lika orolig! Nisse fortsätter att gå perfekt i kopplet med den nya tekniken. Men i det senaste numret av Hundsport talas det mycket allvarligt om att man kan skada hunden på det sättet, om man inte hanterar kopplet rätt. Jag vill därför påpeka att Nisse inte drar ett dugg när jag sätter halsbandet högre och det skulle aldrig falla mig in att göra något som orsakar honom smärta. Dessutom låter jag honom nosa i backen ganska ofta som belöning. Faktum är att halsbandet halkar ner under promenaden och han fortsätter att gå fint ändå. Men om han börjar dra och jag flyttar upp halsbandet igen, lugnar han ner sig direkt. Jag kan inte se något fel i detta, men det är givetvis otroligt viktigt att man är uppmärksam på om hunden reagerar negativt för att det gör ont. Det verkar i stället vara obehagligare för honom när han har halsbandet på det traditionella sättet, eftersom han då drar som en tok vilket gör att halsbandet trycker mot struphuvudet (om nu hundar har ett sådant?). Det märks ju tydligt när han då flåsar och till och med kräks ifall han får möjlighet att dra rejält.

Torsdagen den 10 juli 2008 kl. 12:29

Tisdag 8 juli (Helt plötsligt blev det mycket att skriva om!) I dag var vi hos veterinären med Siri, för att hon skulle vaccineras. Kändes lite märkligt att bara ha med sig en enda katt ... Men i gengäld hade vi med oss två hundar eftersom vi tänkte passa på att väga dem. I väntrummet blev det livat värre, för där satt det två beardisar. Och Nisse hade väl bara Tindra i tankarna, för han gnällde oupphörligen och kastade trånande blickar på dem! Vägningen gav inte det resultat vi hoppades. Laban, som inte har fått särskilt mycket mat den senaste tiden eftersom han inte bör öka mer i vikt, hade gått upp. Han väger nu 28,5 kg och är 55 cm - lille dunderklumpen! Och Nisse som vi hoppades hade byggt på sig lite till står kvar och stampar på 20,6 kg till sina 52 cm. Fick tips om att krydda maten med lite utspädd grönsaksbuljong för att göra den smakligare och det verkar funka bra. Nisse slukade maten när vi kom hem! Vi beslutade dessutom att Laban ska börja fasas in på vuxenfoder eftersom han med råge uppnått 80 % av sin målvikt. Och när vi ändå var där passade vi på att få klorna klippta på vovvarna. Först ut var Nisse och där fick jag stå ut med samma brottningsmatch som senaste gången. Jag var totalt genomsvettig efteråt! Laban däremot satt alldeles lugnt och stilla och njöt av att bli ompysslad! Han är verkligen en cool kille!

Tisdagen den 8 juli 2008 kl. 12:30

Måndag 7 juli Jag får små försynta påpekanden när jag inte uppdaterat på ett tag, så nu är det dags att skriva lite igen! Jag måste få berätta att jag har världens duktigaste och bästa hund! Att få Nisse att gå bra i koppel har ju varit ett helt företag och vi har kommit en lång bit på väg. Men det har inte varit så bra som jag velat. I går satt jag och såg en repris om Cesar Millan. Har inte sett så mycket med honom tidigare, utan mest reagerat på att han använder stackelhalsband. Men jag fick ett tips från tv:n om hur man kan få hunden att gå snyggt och det gick jag ut och testade. Funkade kanonbra. Och nu i kväll gick vi en lång runda med hundarna. Nisse gick perfekt HELA TIDEN!!!!  Nytt rekord! Dessutom är han nästan klockren på att stanna kvar och vänta på frisläppskommando ("varsågod"). Jag har kämpat så mycket med honom att jag nästan blir tårögd när jag märker att polletten har trillat ner! Laban, å andra sidan, kan vi antagligen gå med utan koppel. Han är otroligt förarbunden. Det är dock skoj att se att han gärna går fram och hälsar på människor vi möter, eftersom han är lite mer "rastypiskt social" än Nisse. Och ja, jag vet att ni undrar: Hemligheten är att sätta halsbandet som man gör med utställningskoppel, dvs. långt fram, samtidigt som man håller ett väldigt kort koppel. Hunden kan då inte nosa i backen utan är fullt koncentrerad på att gå. Sedan belönar jag med att han får gå ut och nosa när han gått snyggt en stund.  Delvis kanske det funkar bra eftersom han är van vid utställningskoppel och han då alltid är nära mig. F.ö. har vi bestämt att inte ställa ut i Oskarshamn till helgen. Det är också ytterst tveksamt om vi åker till Öland den 19:e. Det beror på dagsformen.

Måndagen den 7 juli 2008 kl. 18:40

Fredag 4 juli Ibland undrar jag hur mycket hundarna förstår av det vi säger. I går var jag ute på baksidan med Nisse och kastade en boll till honom som han fick apportera. Han har dock lite svårigheter med att släppa bollen när han kommer fram till mig, så jag mutade honom med godis. Funkade hur bra som helst och mamma som stod och tittade på var riktigt imponerad av hur duktig han var. Till slut gav jag honom den sista godisbiten och kastade iväg bollen med orden "Nu har jag inget mer.". Tror ni inte att hundrackaren stod kvar utan att röra sig ur fläcken!! Såg jättekul ut. Laban har dock inte fattat det här med att apportera. När man kastar bollen tittar han efter den, men sitter lugnt kvar och hoppas på att få godis ändå. Det får han inte! Vi förundras dagligen över hur olika Nisse och Laban är. När man är ute och går med dem lunkar Laban lugnt och fint bredvid den som håller i kopplet, samtidigt som han har perfekt förarkontakt. Nisse är å andra sidan högt och lågt och så långt bort som möjligt. Förarkontakten består i att han vrider öronen bakåt och kastar en snabb blick i ögonvrån ... En annan sak som skiljer dem åt är att Nisse gärna tvättar både folk och fä. Man blir plaskvåt när han ska gosa och hälsa! Laban pussar torra fina pussar i stället och det är betydligt behagligare. Men jag tror att det kanske är vårt eget fel med Nisse, när han var valp var han så fruktansvärt bitglad att vi berömde honom när han slickade i stället för att bita. Det problemet hade vi ju inte med Laban som aldrig har nafsat på oss.

Fredagen den 4 juli 2008 kl. 09:10

Onsdag 2 juli

Sommaren är här och därmed också flugorna. Mycket intressant tycker Laban, som tillbringar halva dagarna med att jaga flugor. Ganska optimistiskt tycker jag, han klarar ju inte ens att springa ikapp Nisse!
Om Nisse är duktig på att känna igen ordet "korv", är Laban minst lika duktig på ordet "mat". Det märkte vi i går kväll när jag skulle gå och lägga mig. Båda hundarna sov hur gott som helst i hallen när jag ropade till Micke: "Har du tagit fram mat till Nisse?". Det hördes ett rassel från hallen och inom ett par sekunder stod Laban bedjande vid mina fötter!