Katt på (inte särskilt) hett plåttak

Skärpan blir sådär när man tar bilder på långt håll. Men uppe i ena hörnet på det svarta plåttaket ser ni i alla fall Leo som tycker att han har hittat en utmärkt sovplats!

Rymmare (och fasttagare)

Nisse är ju en dum blondin som ni vet. Säkerhetsanordningarna runt trädgården är lite bristfälliga under försäljningen av huset och han har nu räknat ut ett sätt att smita när han har lust. Två gånger har det hänt, båda gångerna när jag har haft en kund i min nagelsalong och suttit med dörren öppen.

Men tro inte att han passar på att utforska omgivningarna, leta efter snygga tikar, mucka gräl med andra hannar eller göra sådant som hundar i regel gör när de rymt. Nej då. Nisse rusar raka vägen in i nagelsalongen för att tala om att han har smitit ... Varefter han givetvis blir förpassad raka vägen in i huset igen. Suck.

Och jag behöver väl inte säga att Laban under tiden står kvar i inhägnaden och visar att han minsann vet hur man är en lydig hund!

Vadå hundkorg?

- Vem har bestämt att det bara är hundar som får sova i Bia-bäddar? Va?

Lovis konvalescens har förflutit tämligen lugnt. Såren har läkt som de ska och Nisse har låtit henne vara ifred hela tiden. Hon har haft två "hallelujah moments", dels i förrgår när hon slapp tratten och så i dag när hon äntligen fick gå ut!

Besök i trädgården

När Jesper tittade ut genom fönstret i går fick han se Nisse intresserat stå och nosa på en stor brun boll. Det var en igelkott - något som vi aldrig sett här förut! Nisse visste inte vad han skulle tro, utan närmade sig ytterst försiktigt med kringgående rörelser. Igelkotten morrade och fräste, varefter Nisse skrämt backade. Jag fick in hundarna och Nisse stod sedan länge i fönstret och betraktade nykomlingen. Det är Jeppe som har filmat.

Med vår trattkatt Lovis går det rätt bra tycker jag. Nisse lämnar henne tack och lov i fred, vilket är jätteskönt. Laban tycker mest att hon är mycket obehaglig när hon kommer nära. Utbrytardrottningen nr 1 har dock lyckats ta sig ut genom kattluckan en gång och jag förstår inte hur i hela friden hon lyckades få med sig tratten, som har ungefär samma storlek som luckan! Nu är luckan spärrad med en pall (som hon flyttade på), en stol (som hon också flyttade på) och en stor tjock skärbräda.

Jag var iväg i går och tog bort de två dränageslangarna på djursjukhuset. Allt såg bra ut. Nu fortsätter sårtvätt och medicinering ett par dagar till innan hon äntligen kan bli av med tratteländet. Hon har för övrigt varit keligare än någonsin, men samtidigt mer dämpad. Tror jag det, det gör förmodligen ont och det måste vara jobbigt att släpa runt på tratten.

Stackars Lovis!

Lilla söta Lovis är det synd om. Härom dagen upptäckte vi att hon hade en böld på ryggen där det formligen sprutade ut var. Hur äckligt som helst! Och det var inte lätt att hitta källan till det onda, hon har en hel del päls, den lilla madamen.

Bestämde mig i alla fall för att ringa veterinären i går morse. Sagt och gjort, fick en tid vid lunch. Jag lyckades lokalisera katten och såg till att hon var inomhus med kattluckan spärrad för utgång. Klockan tio upptäckte jag att kattskrället var borta. Då hade hon gjort som hon brukade göra förr: lyft luckan inåt med hjälp av tassen och sedan smitit ut. Dum är hon inte!

Sprang och letade efter henne hela förmiddagen, men hon var puts väck. Fick ringa och avboka tiden, och fick en ny i morse i stället. Inte förrän sent på kvällen behagade Lovis komma hem igen ...

Men i morse fick hon (högljutt skrikande) åka bil till tant doktorn. Hon rakades på ryggen och där var två hål. Hon sövdes ner, opererades och fick dränageslangar (samt en massa medicin att äta). Jag frågade veterinären om hon kunde gissa vad som hänt. "Ja, hon har blivit biten över ryggen av en annan katt", blev svaret. "Va? Hon som aldrig slåss!", svarade jag. "Det är just det som har hänt", sade veteriären. "Den här skadan syns ofta på katter som försöker fly från ett slagsmål. Om de stannar kvar och slåss får de skador i ansiktet i stället.".

Problemet är nu att vi har en katt med tratt som inte får gå ut och en hund (= Nisse) som älskar att slicka såren på andra djur. Alltså måste vi hålla dem separerade i minst en vecka. Något som vi ännu inte riktigt lyckats komma fram till hur det ska gå till. I natt får hon i alla fall sova i mitt arbetsrum.

Sommarkostym

Jaha. Så var det dags igen för "Tovbjörn" att bli Leo igen. Pälsen var iofs inte riktigt lika tovig som den varit förut, men det kändes ändå bra att raka honom när det är varmt ute (sist var det kall vinter). Och jag tror faktiskt han tycker det är skönt att bli av  med de rörelsehämmande tovorna - även om han ser stensur ut på bilden. Han var så stilla och lugn medan Lotta rakade honom, protesterna kom i stället på dit- och hemresan, han gillar INTE att åka bil!