Tjockis och surkärring

- Ska vi leka?

- Nej.

Freja är verkligen speciell. Hon har humör. Ofta. Bland annat har hon otroligt svårt att sluta morra/gruffa/skälla när man har sagt till henne att sluta med oväsendet. Det är som om en viss mängd bara måste ut, så det pyser ut en bra stund efteråt.

- Vill vara nära.

Hon har också satt i system att lyda i den takt hon själv vill. När vi sitter och äter får hon ofta för sig att hon måste tala om för hundar som går förbi utanför att de inte är välkomna på hennes gata. Vi säger till henne att gå och lägga sig i korgen i stället och det gör hon. När hon har funderat ett tag. Och hon går lååååångsamt dit, samtidigt som hon blänger på oss i ögonvrån. Sedan ligger hon där och muttrar.

Har koll på sin gata.

Vet inte riktigt vad han har koll på?

Hjälps åt med vakthållningen.

Totte fick helt plötsligt ett geggigt, irriterat och illaluktande vänsteröra i förrgår. I går fick han därför åka till veterinären. Det var jätteroligt att träffa snälla människor med godis, men inte lika lattjo att hoppa upp på undersökningsbordet. Tack och lov var det ingen öroninflammation, utan bara någon annan mindre irritation. Kortisonspray skrevs ut och han fick även en förmaning om att gå ner något kilo eller två (han vägde 36,1 kg). Vi håller på med en övergång till vuxenfoder och har inte hittat rätt balans än, men nu blir det lite snålare ransoner ett tag.

Väntar otåligt på nästa snälla godismänniska.

I väntrummet fanns det massor av godsaker!

Men efter ett tag blev det jättetråkigt att vänta.

Han är fortfarande väldigt duktig på väldigt mycket. Bland annat att torka tassarna när han varit ute. Med Laban fick man ha en smärre brottningsmatch och Freja blir fortfarande kränkt, men Totte sitter fint och lyfter upp en tass i taget.

Försökte ligga i Frejas korg och äta ben. Gick inte så bra.

Freja lade sig i hörnet av Tottes korg i stället.

Dock är han fortfarande rätt klumpig. Vi har gärna ett ljus tänt på soffbordet på kvällarna och för ett tag sedan började det lukta lite bränt om Tottes svans ... Det var bara några hårstrån som brann, men nu är vi extra noga med att hålla koll på var svansen befinner sig i förhållande till hunden. Kaffekoppar och glas brukar också vara i riskzonen.

Han har nästan helt slutat att tugga sönder sina älskade gosedjur. Tyvärr har han upptäckt att det är jättekul att tugga på soffkuddar i stället. Men han gör det bara på förmiddagar. Och snart har vi inga kvar. Så här har det sett ut alldeles för många gånger när jag har kommit ner från övervåningen för att äta lunch:

Skäms eventuellt lite.

När man så gärna vill gå med husse ut, men vet att man inte får vara i hallen.

Att kramas är det bästa som finns!