Det har hänt mycket den
senaste månaden med Frejas utveckling. Hon sover lugnt hela natten. Till att
börja med går hon alltid och lägger sig i sin korg, men någon gång under natten hoppar
hon upp i sängen och sover sedan extremt stilla mellan oss i benhöjd. Det stör faktiskt inte ett dugg.
Sover gott även på dagen. Och givetvis på en solplätt!
Kompis med katterna, även om Leo ser ut att undra om hon MÅSTE ligga på hans plats?
Hon är äntligen så gott som rumsren,
vilket känns otroligt skönt. Promenaderna i koppel går för det mesta mycket
bra, även om hon envisas med att bita i kopplet när hon blir trött. Och så fortsätter hon att maniskt bära runt på så många tallkottar som möjligt när vi är ute och går.
Hundbeståndet poserar.
Och jag zoomar in litegrann för att verkligen visa att Laban och Freja är polare nu!
Maten slinker ner på fem
sekunder, men hon vill fortfarande helst äta upp Nisses mat också. Ett utmärkt
tillfälle att öva "Sitt" och "Stanna kvar"! Hon äter verkligen allt, både sådant hon får äta och sådant som hon verkligen inte borde stoppa i munnen. Häromdagen åt hon med förtjusning citronklyftor ...
Lite suddig. Lite trött. Mycket söt.
Kloklippningen klarade vi till
slut av själva, så snart jag slutade envisas med att klara av allt själv (story
of my life...). Per måste hålla i kvicksilvret, medan jag klipper.
Vad är det här för lattjo ställe?
Hon gräver gärna ner ben och leksaker,
både ute i trädgården och bland kuddarna i soffan. Ett flertal tänder (däribland huggtänderna i nederkäken) har hon tappat, vilket innebär att hon äntligen biter mindre. Fortfarande lyckas hon dock mörda några leksaker i veckan. Förutom "Kvicksilverkrokodilen" och "Mikrokossan" kallas hon därför även för "Terminatorn". Kär hund har många namn!
Skäller på en fjäril som förirrade sig in i huset. Jag släppte ut stackaren (fjärilen alltså).
Hon skäller betydligt mer än Nisse och Laban (som iofs nästan aldrig skäller). Främst skäller hon på katterna när de inte vill leka med henne och så har hon ett speciellt osäkert skall när hon ser något som inte är som det brukar. T.ex. om vi flyttat runt på utemöblerna eller om det helt plötsligt står en grävskopa utanför tomten (vattenläcka nyligen, inte kul alls). Och Laban
och hon har en alldeles egen lek. Hon hoppar fram till honom (det är nämligen mycket roligare att hoppa än att gå) och skäller gällt "Vovvovvovvov!". Han tittar på henne en stund och sedan klämmer han i med ett enda dovt "VOFF!!" nere från magtrakten. Hon far iväg som en vante av ljudvågorna, men är strax tillbaka igen och upprepar leken. Jag tror att de har kul båda två ... Ett annat märkligt Freja-ljud är att hon YLAR när husse kommer hem. Det låter precis som en tupp som gal!
