För 1,5 månad sedan skulle vi på återbesök med Tottes öron (som såg jättefina ut). Strax innan hade han och Freja tyvärr börjat bråka igen och det kändes som om vi var tillbaka på ruta ett. Vi berättade för veterinären att vi var mycket bekymrade och att läget kändes rätt hopplöst. Hon funderade en stund och frågade sedan om vi testat Adaptil-halsband. Jag hade egentligen mest hört talas om det i samband med hundar som är rädda för fyrverkerier (de utsöndrar feromoner, vilket är samma lugnande hormon som mamman avger när valparna diar) - men inte tänkt tanken att de kunde vara till nytta i det här fallet.
Lugn ...
Det kändes dock som en enkel lösning, så vi köpte ett halsband till dem var. Och samma kväll lägrade sig lugnet. Fullständigt magiskt!! Sedan dess har det inte varit något gruff över huvud taget och vi tror att vi faktiskt har lyckats bryta beteendet. Effekten på halsbanden bör ha försvunnit för cirka 2 veckor sedan.
... och ro. Och kompisar igen.
För att ytterligare vara på den säkra sidan, lät vi veterinären hälsokolla både Totte och Freja. Totte är frisk som en nötkärna och Freja behöver en tandsanering så småningom. Hon var även lite öm i magen, men det verkar ha gått över. Kan ju bero på att hon tycker att kaninbajs är mums. Så de fick godkänt båda två.
Intressant benkombination.
Håller handen med husse. Mycket viktig del av kvällen.
Totte har blivit betydligt lugnare både här hemma och på promenaderna - jag vet inte om det beror på ökad mognad, kastrering och/eller Adaptil - men det är i alla fall stor skillnad. I synnerhet på kvällarna där han har blivit fruktansvärt kvällstrött. Att få honom att gå upp för trappan för att borsta tänderna är ett jätteprojekt och han tycker det är mycket onödigt att behöva gå ut och kissa.
Trött.
