Diverse bilder

Sprang omkring här hemma med kameran i högsta hugg. Här är resultatet:

Så här ser en hund ut som inte vill bli fotograferad.

 Så här ser en hund ut som undrar om inte matte är klar med fotograferingen snart.

 Så här ser en väldigt trött Nisse ut. 

Ser ni något konstigt på den här bilden?

 Min nya trädgård består av 99 % mossa och 1 % gräs. När Laban kommer in ser hans svans ut så här ... Och det är hopplöst att få bort!

 Glad Laban!

 Vriden katt ...

Tråkiga nyheter

I förra veckan upptäckte jag gråa fläckar i båda ögonen på Laban. I går var jag hos veterinären som gjorde en grundlig undersökning av honom. Veterinären var därefter ganska säker på att Laban har corneadystrofi ... Han förklarade en del för mig och jag googlade en massa när jag kom hem. Det går under olika stavningar och informationen är inte helt samstämmig - men följande kom jag i alla fall fram till:

Det är ofarligt och behöver inte betyda att hunden far illa. Det går dock inte att säga hur mycket det utvecklas (om det ens gör det). Blir det stora täta vita/gråa partier får hunden givetvis en synförsämring, däremot blir den inte blind.

Det finns inget botemedel och inget man kan göra för att för att hejda förloppet.

Man misstänker att detta är genetiskt, även om det inte finns tillräcklig forskning på området. Men den form som Laban drabbats av (stromal corneadystrofi) förekommer bl.a. hos samojeder, så det känns rimligt att anta att det finns ett samband. Därför kommer jag att plocka bort honom ur avelsregistret. Enligt vad jag kan läsa mig till finns det dock inga hinder att använda syskon eller andra släktingar till avel.

Jag har bokat tid för ögonlysning hos en ögonspecialist i Kalmar på torsdag i nästa vecka. Hon kan då dels kolla om han har PRA, men jag kommer även att be om blodprov för att utesluta sköldkörtelproblem, cushings och diabetes - något som det tydligen finns vissa samband med, enligt somliga. Det finns även en hel del andra frågor jag vill ha svar på.

Det kunde vara mycket mycket värre. Men jag håller just nu alla tummar för att han får behålla synen intakt - det är det viktigaste!

Tiggande hund

I går fick jag nya golv i nästan hela huset. Det innebar att jag och Jesper var tvungna att tömma rummen på möbler och prylar och att jag fick sova en natt i mitt vardagsrum. Det märktes tydligt att detta påverkade djuren. Katterna gick omkring och nosade fundersamt på välbekanta möbler som stod på väldigt märkliga ställen. Nisse och Laban var märkbart oroliga, jag antar att de trodde att det var dags att flytta igen och de undrade väl om de skulle få följa med även denna gång.

När golvläggarna till sist anlände blev huset fullt av karlar (som mest var det fem stycken här) och Nisse tyckte det var jättekul att "hjälpa till" i hopp om att bli klappad. Vilket han blev. Men det roligaste hände när gubbarna skulle äta lunch. Tack vare det fina vädret satte de sig på en bänk ute på baksidan. När jag kastade en blick genom fönstret såg jag Nisse stå på två decimeters avstånd från en av dem, samtidigt som han glodde ihärdigt på det som mannen åt. Det var inte särskilt svårt att gissa vad ... Jodå, självklart åt han korv!

Läskigt besök och lite annat

I söndags fick jag och hundarna besök av fantastiskt söta Ammi (och jodå, hennes matte och husse var också med). Sist jag träffade henne var hon så här söt:

Nu var hon sju månader gammal och nästan dubbelt så stor. And still growing ...

Tösen hade kastrerats för två veckor sedan, men hormonerna hade väl inte lämnat kroppen än - för tjejtokige Nisse var som ett plåster på stackaren. Fick bruk av vattensprutan (se här) vid alltför många tillfällen.

Men det läskigaste hände när Ammi klev in genom dörren. Först blev hon givetvis grundligt undersökt av mina två herrar. Därefter gick hon raskt in i vardagsrummet där Leo låg och sov i godan ro på sin favoritplats under piedestalen:

Av någon anledning skrämde hon skiten ur Leo som for en meter rakt upp i luften innan han på något märkligt sätt ändrade riktning och hamnade på en stor pelargonkruka som stod i fönstret. Den gick i golvet med ett kras och jord sprutade över halva rummet. Ammi blev rädd, men Leo blev räddare. Han tog då sin tillflykt till ett annat fönster som han desperat försökte hoppa ut igenom (tack och lov höll det), innan han kom på att det fanns en kattlucka bredvid. Sedan såg jag inte röken av honom förrän gästerna åkt hem!

I dag har jag varit och vaccinerat Laban hos veterinären här i Nybro. Himla smidigt, bara fem minuter från mitt hus! Han fick godkänt i övrigt, förutom en aning tandsten som vi kan ta bort vid nästa vaccination om ett år. Och trots att han vägde 35,5 kg (helt otroligt, han får inte mer än två skopor mat per dag och en halv Dentastix!) är han faktiskt inte ett dugg överviktig. Men kraftigt byggd, ganska hög och med otroligt mycket päls. Som iofs ska börja kammas bort, båda två fäller just nu.

Och för att göra vardagen intressantare har vi nu en löptik i området igen. Suck.