Nu är Totte inte valp längre! Och även om vi förstått att rasen mognar långsamt (vi har nog åtminstone ett halvår kvar av unghundsfasoner), är han betydligt lugnare, mindre hoppig och bättre på att varva ner. Han älskar att krama husse! Även om han fortfarande får sina ryck på kvällen och springer runt som en galning (Totte alltså).
Att sitta och kontemplera över omgivningarna är en favoritsysselsättning.
Vår kvällsrutin består i att jag borstar tänderna på hundarna (det tillåts jag inte hoppa över, de sitter i princip och väntar på mina fötter medan jag borstar mina egna tänder) och sedan går jag och lägger mig. Freja lägger sig i fotänden av min säng och Totte lägger sig ovanpå husses säng. Men så fort Per tar ett steg över tröskeln in i sovrummet, hoppar Totte ner. Och han sover aldrig i vår säng på nätterna (Totte alltså).
Favoritleksakerna just nu: Pricken, Rudolf och öronlöse Sture.
På morgonen är det lite mer ös. Husse går upp först och går ut med hundarna, en i taget. Först går han ut med Totte och då ligger Freja kvar och sover i sängen så länge hon kan. Därefter är det hennes tur. Själv sover jag som en stock. Åtminstone tills Totte har kommit in igen. Då rusar han nämligen in i lägenheten, upp för trappan och in i sovrummet där han tar ett jättehopp upp i sängen. Det är precis som om han vill tala om för mig att "NU ÄR JAG HEMMA IGEN!!!!" Responsen från min sida brukar inte vara särskilt översvallande, så han hoppar lika fort ner igen. Matte är skittråkig ju.
Ibland fastnar överläppen och då ser han riktigt dum ut.
Freja har ju alltid haft en grej för sig att hon snurrar runt när hon blir riktigt upphetsad över något. Som att hon ska gå ut, att husse kommer hem eller att hon ska få mat. Det där har Totte snappat upp. När man häller upp mat i hans matskål sitter han fint och väntar. Men så fort man börjar hälla upp i Frejas skål reser han sig och snurrar pliktskyldigast runt två långsamma varv innan han sätter sig ner igen. Han har absolut ingen aning om varför man ska göra så.
En otroligt snäll och fin hund. Och snygg!
Han fortsätter att gå bättre och bättre på promenaderna, ibland till och med lite FÖR bra. Han har så mycket "will to please" i sig att han ibland fokuserar så mycket på att titta på den som håller i kopplet och försöka gå rätt att han helt glömmer bort att utföra sina behov.
I kväll blir det en boll i present och leverpastej att äta - grattis fina Totte!
