torsdag 9 mars 2017

Laban är en gammal gubbe nu

Det känns jättekonstigt att Laban blivit gammal - det var ju alltid Nisse som var äldst. Det slog mig plötsligt att Laban faktiskt är lika gammal nu, som Nisse var när han fick somna in. Och det börjar faktiskt märkas så smått ...


I förra veckan var vi hos veterinären med honom. Framför allt för att han gått ner rätt mycket i vikt och en mager Laban har vi aldrig tidigare haft! Han som har vägt över 40 kg (vilket iofs var för mycket) väger nu bara 28,2 kg ... Och det är definitivt för lite. Skulle tro att han bör ligga på 33-35 kg ungefär. Men dessutom har han lite andra bekymmer. En konstig sak är att han "klampar" med framtassarna. Han haltar inte, men det hörs att han slår i dem när han går. Dessutom verkar han ha ont någonstans för han kliar sig lite slumpmässigt och slickar upp sår. Och slutligen har han fått en utväxt i tandköttet.

Utväxten såg ut att vara en ofarlig epulid, vilket är rätt vanligt. Den verkar inte vara i vägen än, men vi ska hålla koll och ta bort den ifall den växer. Klampandet beror med största sannolikhet på åldern, han har helt enkelt blivit "plattfotad", precis som vi människor blir när vi blir äldre. Verkar han få ont av det kan man sätta på handlovsskydd (eller motsvarande för hundar). Han verkade öm i ryggen och var lite svullen i höger bogled, så det röntgades. Ryggen visade inget och han har bara pyttelite artros i bogleden. Alla prover var bra och vi har nu satt in antiinflammatorisk medicin, med ett inplanerat återbesök om tre veckor. Och så göder vi honom lite extra såklart. Ingen fara på taket alltså, som det verkar!

Något roligt hände när vi stod och väntade utanför den lunchstängda veterinärkliniken. Det kom en matte med en samojedhane som också skulle in där. Laban och samojeden fick syn på varandra på håll och började genast "prata" med varandra på exakt samma språk! Är det från den rasen han har snackandet? I väntrummet blev samojeden dock lite väl morsk, men då klev Freja emellan och sade ifrån att han faktiskt fick ta och lugna ner sig.

Freja skyddar tydligen Laban.

Med ålderns rätt får Laban lite större friheter. Han är rätt knepig på promenaderna och kan helt plötsligt få för sig att han inte vill gå åt ett visst håll. Då sätter han sig helt enkelt ner med ryggen mot den som håller i kopplet och vägrar röra sig ur fläcken. Enligt minsta motståndets lag är det då bara att ta och trava iväg åt det håll som passar herr'n just den dagen.

På kvällarna är det mörkt här i Emmaboda. Vi har köpt blinkande lampor till kopplen, en röd till Freja och en blå till Laban. Och de blinkar med ett väldigt kraftigt sken tydligen. Per har berättat att flera gånger när han gått över den rätt trafikerade väg som går utanför oss, har bilar i princip panikbromsat eftersom de trott att det är en poliskontroll längre fram när de ser Labans blåa ljussignaler. Vi gör alltså en insats för trafiksäkerheten på orten!

Man kan lära gamla hundar sitta (men inte gå åt det håll man vill). Helt plötsligt har Laban faktiskt börjat tycka att tandborstningen är helt okej. Han kommer rusande precis som Freja på kvällen, med det undantaget att han vägrar gå in i badrummet. Han sätter sig precis utanför med tassarna på tröskeln, någon måtta får det allt vara.

Mina föräldrar har också flyttat och en viss utrensning skedde. Jag lade beslag på en gammal sliten ryamatta från min farmor, som jag verkligen förknippar med henne. Och Laban gillar ju som sagt ryamattor. Väldigt mycket. Vi hann knappt lägga in mattan i sovrummet förrän han parkerade på den och nu vägrar han nästan ligga någon annanstans.

Den älskade mattan!

Slutligen måste jag tipsa om en salva som jag köpte för en femtilapp hos djurkliniken. Laban har ju som sagt slickat upp lite småsår och jag undviker i det längsta att sätta tratt på honom (för då kan han ju absolut inte röra sig alls). Fick tipset om den här honungssalvan, som dessutom fungerar lika bra på människor. Smetade in hans sår ett fåtal gånger, han rörde det inte och efter något dygn var det i princip läkt. Helt magiskt!

Rekommenderas!