Tottes hormonpåslag märks inte bara i en selektiv dövhet samt att han och Freja ryker ihop. Han har även börjat skvätta inomhus och det är INTE kul. Främst har han svårt att hålla sig när han ser vissa hundar ute på gatan, vilket innebär att vi får tvätta soffan. Ofta. Men han har även fått för sig att bl.a. kissa i Frejas korg. Någon slags revirmarkering antar vi. Efter att ha pratat med veterinär kom vi fram till att den bästa lösningen nog är att kastrera honom kemiskt. För han verkar inte ha något medicinskt problem, ingen urinvägsinfektion etc. - vi behöver bara bryta beteendet.
Sagt och gjort. I går var vi hos veterinären under viss protest från husse. (Vad ÄR det med karlar och kastrering av hanhundar - de kniper ju ihop benen bara man pratar om det!) Han (Totte alltså) fick ett chip i nacken som vi nu hoppas ska få önskad effekt. Det tar ett par veckor innan man "stängt av" oönskade hormoner och under den tiden kan testosteronnivåerna i stället öka (hoppas inte!). Denna kastrering sitter i cirka ett halvår och har förhoppningsvis en sådan effekt att den inte behöver upprepas. Jag gjorde samma sak med Nisse och Laban när de gick fullständigt bananas över alla löptikar dit jag flyttade efter skilsmässan. Det var ett 1-årschip och det satt faktiskt i cirka 1,5 år.
Veterinären kollade över honom i övrigt också. Det visade sig att han hade ett irriterat öra (det visste vi) och det fick han örondroppar mot. Om detta fortsätter att vara återkommande behöver han eventuellt allergiutredas. Dessutom hade han lyckats dra på sig en förhudskatarr, så nu tvättar vi både det ena och det andra - om man säger så. Och slutligen var han lite stel i ryggmusklerna, förmodligen för att han har en lång rygg - så det ska vi massera. Men vikten var perfekt - 32,7 kg!
Nu håller vi tummarna för att han återgår till ett mer normalt beteende snabbt!
