Bakslag och framgång

Freja har nu fått sina fyra Osteopen-sprutor mot artrosen, så det går väl att göra någon form av sammanfattning.

Redan dagen efter första sprutan märkte vi en tydlig förbättring, vilket var fantastiskt! Hon har därefter blivit mer och mer smärtfri och rörlig efter varje spruta och studsar runt i princip som förut. Det märks att hon har lite problem fortfarande, men det är väldigt lite. Nu hoppas vi att denna effekt sitter i länge - har vi tur behöver hon ens inte få fler behandlingar.

Innan det var dags för andra sprutan pratade vi med veterinären om att vi ville att de skulle ta ett levervärde för säkerhets skull, med tanke på hennes leversvikt för två år sedan. Detta gjordes vid andra spruttillfället och veterinären ringde på eftermiddagen med dåliga nyheter. Det levervärde som ska ligga under 125 (och som låg över 3400 vid leversvikten), var uppe över 500 ... Vi hade ju fått henne friskförklarad och inte tänkt så mycket mer på detta, men självklart var det inte omöjligt med en permanent skada i levern. Helt plötsligt fick vi ompröva medicineringen. Den smärtstillande Rimadylen plockades bort direkt och frågan var hur vi skulle göra med sprutorna. Efter lite diskussion där vi konstaterade att Freja svarat bra på injektionerna och inte visat någon leverpåverkan, beslutades att vi chansar och fortsätter med behandlingen. Nytt specialfoder sattes även in.

När det var dags för fjärde sprutan var hon inbokad på ny provtagning av levern och även av gallsyrorna (som visar hur bra levern fungerar). Samt ett ultraljud för att se hur levern såg ut. Jag kan ju säga att vi var rätt nervösa för resultatet... 

Freja är för övrigt fenomenal hos veterinären, blodprov tas utan ett pip - hon tittar mest förvånat och undrar vad de håller på med. Till skillnad från Nisse där det krävdes tre man för att hålla fast honom vid blodprovstagning. Och vid ultraljudet hade hon tydligen mest pussat på sköterskan. Till skillnad från Laban som skrek som om de höll på att ha ihjäl honom!

Provsvaren var tack och lov bra. Gallsyrorna helt utan anmärkning, levervärdet på 140, vilket visserligen är över gränsvärdet, men i sammanhanget godkänt. Och ultraljudet visade inga förändringar eller konstigheter. Det kan vara så att kombinationen av Rimadylen och Osteopenen ställde till det litegrann. Hur som helst ska vi ta ett nytt prov om några månader och fortsätta med specialfodret.

Vi ska även ha koll på hennes drickande. Hon har druckit mycket mer vatten än vanligt, vilket tydligen kan bero på smärta. Efter den fjärde sprutan verkar det dock ha lugnat ner sig, så det verkar vara en rimlig teori.

En sak till. Den här lilla primadonnan skapar ju gärna egna rutiner. Även om hon får gå i trappor numera, händer det att hon sätter sig ner och väntar tills någon bär upp henne. Och när husse ska gå ut med henne på kvällen ligger hon ofta kvar i sängen och väntar tills han kommer upp och bär ner henne i hallen. I övriga fall springer hon upp och ner för trapporna utan problem.

Nästa artroshund ...

I lördags började Freja bete sig annorlunda. Hon ville inte gå uppför trappor eller hoppa upp i möbler och hon var lite låg i humöret. Dagen efter var hon något piggare och vi hoppades att det bara var en sträckning. Men dagarna har gått och hon har inte blivit bättre, så i går var det dags för ett veterinärbesök.

Veterinären konstaterade att Freja dels var öm i en massa muskler, även fram och i ryggen. Och hon var tämligen säker på att Freja drabbats av artros - hon är ju trots allt ingen ungdom längre. Jag kunde bara se Labans sista tid framför mig där han var så oerhört påverkad av kortisonet han fick, så det kändes verkligen inte bra att höra. Men det visade sig i alla fall att utvecklingen inom medicinområdet gått framåt sedan dess. Hon rekommenderade att Freja får en injektion i veckan den kommande månaden och denna effekt bör sedan sitta i ett halvår! Läkemedlet bromsar artrosen och är även inflammationshämmande - men framför allt är det snällt mot magen. Med tanke på Frejas tidigare leversvikt är detta oerhört viktigt. Hon fick första sprutan redan i går och den ska börja ge viss effekt rätt snabbt.

Under den närmaste tiden får hon även smärtstillande medicin och vi ska bära och lyfta henne så mycket vi kan. Att hindra henne från att gå i trappor är inte så svårt (tur att hon är lätt att bära), men att få henne att inte hoppa upp i säng och soffa är betydligt knepigare. Vi gör så gott vi kan. 

Det verkar som om vi kanske upptäckte detta i god tid, vilket känns bra. Jag trodde att artros mest drabbade större hundar, men veterinären förklarade att det förmodligen finns ett stort mörkertal bland mindre hundar i och med att det inte märks lika tydligt på dem.