Hurra för Freja i dag - nu fyller hon äntligen vuxen! Och det är så skönt. Jag har sagt det förut, det första året med henne som valp var otroligt jobbigt ... Men det senaste året har hon mognat och framför allt lugnat ner sig. Och hittar hon en solplätt, som ovan, blir hon riktigt lugn!
Inkallningen fungerar ibland sisådär. Det finns dock en sak som borde fungera i alla lägen - även om det förmodligen skulle se lite dumt ut att gå omkring med en sådan. I julklapp fick jag en elektrisk fotfil (världens bästa grej, man blir fullständigt beroende!). Och det ljudet är tydligen mycket intressant, för det spelar ingen roll var Freja befinner sig - hon kommer som ett skott när jag sätter igång den! Sedan ska hon också stå med nosen så nära som möjligt, vilket kanske inte är lika bra.
Det där med vem som tagit över ledarrollen är lite flytande. På promenaderna är det solklart Laban som bestämmer vad de ska nosa på, men inomhus försöker Freja ta för sig så mycket hon kan. Som när de fick varsitt smaskigt tuggben häromdagen. Freja tog som vanligt sitt och "grävde" ner det i soffan. Sedan gick hon och tog Labans. Och genomsnälle Laban bara tittade efter henne med sorgsen blick ... Det blev till att förklara för lilla fröken ett antal gånger vad skillnaden är mellan ditt och mitt!
Husses chips försöker hon dock inte ta, däremot är hon väldigt nära och ser väldigt utsvulten ut...
Laban och hon verkar ha blivit ännu bättre vänner. De ligger ofta bredvid varandra i soffan, eller som här på köksgolvet där även Lovis fick vara med på ett hörn.
Snö är kalaskul, dock avskyr hon sitt täcke och försöker skaka det av sig hela tiden.
Det bryr vi oss inte om.
Och efter en tur i snön är det skönt att bädda ner sig i sängen.
Hon vill väldigt gärna ligga under täcket!
