tisdag 29 december 2015

Soffpotatis, rutinhund och älskade Nisse



Laban har verkligen förvandlats till en riktig soffpotatis på ålderns höst! Så fort han får chansen hoppar han upp i soffan och lägger sig. Det har till och med inträffat att han ligger i soffan samtidigt som vi sitter där - även om det inte händer så ofta. Antar att han tar igen de 7 år det tog innan han kom på att soffan faktiskt gick att vara i, saker och ting händer inte så snabbt med Laban ju.
Han älskar också fortfarande ryamattan som vi har i vardagsrummet. Han rusar fram till den - ofta när han precis har ätit - och KASTAR sig ner på den (tur man bor i stenhus!) samtidigt som han högljutt grymtande rullar runt flera varv. Panik uppstod dock när jag skulle ta bort mattan, pga. att vi väntade på hantverkare i huset. Jag började rulla ihop den, Laban fick syn på vad jag gjorde och han fattade ett snabbt beslut. 40 kg Laban gick helt enkelt fram och satte sig på mattan och vägrade röra sig ur fläcken!

Laban har full koll på husses saffransbullar.


Freja ser gärna på tv, men nästan enbart på hundprogram.

Freja är verkligen en rutinhund. Det räcker att man har gjort något vid samma tidpunkt två gånger, så har det blivit en vana för henne. Husse har gått ut med henne sent på kvällarna ett par gånger, så numera går hon fram och sätter sig framför honom kvart i tio varje kväll. Hon har också raskt vant sig vid att borsta tänderna. Numera behöver jag inte ens ropa på henne, så fort jag är i badrummet på kvällen kommer hon in och sätter sig och väntar!

Freja och Leo har svårt att vara ifrån varandra. Det är ett himla gosande!
 
Det enda som är lite irriterande med henne numera är hennes skällande, framför allt utomhus. Men vi har börjat ha löplina på henne i trädgården, vilket funkar utmärkt. Jag tänker att ju fler gånger hon är ute där utan att skälla, desto mer blir väl även det en vana.

Jag har tidigare berättat att Nisse är den lyhördaste hunden när det gäller hur flocken i huset mår. Men Freja kommer definitivt på andra plats. Nisse behöver numera gå ut och kissa på nätterna då och då. Men han är en hund som inte säger till särskilt tydligt (han ställer sig bara bredvid sängen), så där har Freja tagit ansvar. Det är hon som väcker oss i stället!

Lycka är att sova i famnen på husse!




Nisse ser också gärna på tv, men i hans (och mattes) fall är det Premier League-fotboll som gäller!


Vi bestämde i december att Nisse skulle få vara med över jul och nyår, sedan får vi nog ta det där hemska och slutgiltiga beslutet. Han mår helt enkelt inte bra. Han har väldigt ont, väldigt ofta och han har fått ett par epilepsianfall dessutom. Det märks så tydligt på honom att det går mot slutet, han ska hela tiden vara nära, nära och han är mycket orolig när Per och jag befinner oss på olika ställen i huset.

Men jag trodde verkligen att jag skulle kunna hantera det här bättre än vad jag gör, att jag helt enkelt skulle vara lite coolare och mer rationell - men det är jag inte. Inte alls. Det gör så vansinnigt ont i hjärtat och även om jag vet att vi tar rätt beslut, vet jag inte riktigt hur jag ska överleva den dagen. Han har en sådan fruktansvärt stor plats i hela mig...