Sov gott Siri!

I dag somnade Siri in hos veterinären. Som djurägare har man ansvar att fatta det här slutgiltiga beslutet. Men det känns otroligt tungt att åka från veterinären med en tom bur eller ett tomt koppel ...

Puh!

I helgen var hundarna på hundpensionat. De har inte varit där sedan Nisse fick sitt senaste anfall och veterinären sade då att det kan vara en god idé att undvika pensionatet om det går - i och med att han blir så otroligt uppskruvad när han hämtas. Men nu var vi tvungna, dessutom måste vi ju någon gång se om det funkar.

När de hämtades i går eftermiddag var båda två fullständigt sjövilda, precis som vanligt. Det är väl onödigt att säga att jag vakade över Nisse som en hök sedan vi kommit hem - men tack och lov lugnade han ner sig utan att få något epilepsianfall. Så himla skönt!!

Förberedelser

Hur söt får man vara egentligen?

Nu är det 3,5 vecka kvar tills vi hämtar Freja. Tiden går långsamt!! Vi försöker förbereda Nisse och Laban så gott det går inför hennes ankomst. En liten valp tar ju gärna efter vuxna hundars beteenden, så det gäller att slipa bort de värsta olaterna. Dessutom har vi börjat ge dem mat vid bestämda tider och sedan ta bort matskålarna. De är ju inte särskilt matglada, så skålarna har kunnat stå framme hela dygnet innan. Och vi vill ju inte att Freja ska äta sig smällfet på vuxenmat!

Vi har även bett uppfödaren att skicka tillbaka en handduk någon vecka innan vi hämtar henne. Vi lämnade den när vi var där och den kommer då att dofta Freja, så att hundarna får vänja sig litegrann vid hennes doft. Vi gjorde likadant när vi väntade på Laban och Nisse var otroligt intresserad av handduken! Ett bra tips även när man väntar hem en nyföding från BB.

Snart blir vi flera!

 

Freja, en vecka gammal. Foto: Anna Dahl

Vi väntar tillökning! I går var vi och hälsade på lilla Freja som flyttar hem till oss strax före påsk. Hon är bara tre veckor, ungefär lika stor som min hand och tar sig fram på vingliga ben. När vi kom dit hade hon och hennes syskon på morgonen viftat på svansarna för första gången!

Freja är en dansk-svensk gårdshund, en ras som jag varit intresserad av i många år. Den är lagom stor, rolig att träna, snygg att se på och dessutom är det häftigt med en ras som är så otroligt gammal - den räknas som en svensk lantras och har funnits i flera hundra år. Lite skillnad mot eurasier som bara funnits i Sverige i ca 25 år!

Men varför skaffar vi en hund till, när det redan finns så många djur här i huset? Den främsta orsaken är faktiskt Nisse. Hans diagnos gör framtiden lite osäker, han kan i värsta fall försämras rätt fort och vi vet inte hur länge han i så fall kommer att finnas med oss. Därför har vi valt att fasa in en ny hund redan nu, så att Laban ska slippa bli ensam. Och i och med att hon är såpass liten kommer det inte att bli några större problem i bilen eller på promenaderna.

Här kommer några bilder från i går!

 

Första gången i mattes famn.

 

Valphög! Freja är tydligen kudde åt ett av sina syskon.

 

Hon har ett hjärta på ena sidan!

 

- Mamma! Vad gör du därute? Kom tillbaka!

 

Puss på dig syrran!

Problem för Laban

Först ställer vi till det så att Nisse har svårt att komma in under sängen. Sedan gör vi livet svårare för Laban ...

En av hans favoritplatser har varit att ligga under soffbordet:

Men helt plötsligt ser det ut så här i stället:

Laban är sur på oss. Jättesur!

Han lyckades!

Det tog en vecka för Nisse att klura ut att han visst kommer in under sängen. På mattes sida, att det är lika högt på husses sida (där han försökte och gav upp) har han däremot inte kommit på än ...

Det är dock rätt trångt. Men han fastnade inte, tack och lov. Det var en bra fredagskväll för Nisse i går med andra ord!