Freja 4 år

Det händer att vi pratar om hur otroligt jobbigt det första året med Freja var. Hon bet oss, hon förstörde halva hemmet och det kändes som en evighet innan hon äntligen blev rumsren. Men vi landar alltid i att det var värt det! Hon är en sådan fantastiskt trevlig hund nu när hon är vuxen. Hon är extremt gosig och det allra bästa hon vet är när man masserar öronen på henne, då spinner hon nästan. Hon är uppmärksam, social, bryr sig om familjen och får oss ofta att skratta. 

När man ser på tv gäller det att sitta så bekvämt (?) som möjligt.

- Matte skulle ta en selfie. Jag ville vara med på bild.

- De där regnkläderna är djävulens påfund. Men nu har jag i alla fall förstått att man kan röra sig i dem. Lite grann i alla fall.

Vi var ju hos veterinären med Laban i början av veckan och Freja var som vanligt med. Det var jobbigt för henne. Det märktes tydligt hur mycket hon tycker om honom och att hon far illa när han är orolig eller har ont. När han kom ner från undersökningsbordet efter att blodprovstagningen var klar, rusade hon genast fram för att trösta. Och när vi kom hem med en synnerligen groggy Laban var hon framme hos honom flera gånger för att kolla läget.

- Bästa positionen för att skälla på allt som jag inte tycker ska finnas utanför vårt hus (= i vår stad).

Sedan har hon sina egenheter också. Hon gillar inte förändringar, vare sig i rutiner eller inredning. Hon skäller som en besatt när hon blir glad för att vi kommer hem eller att vi får gäster (men hon lugnar sig rätt fort efteråt, tack och lov). Och när hon blir riktigt uppspelt för att hon t.ex. ska få mat så jagar hon svansen - hon blir helt enkelt så till sig att hon inte vet vart hon ska ta vägen. Det kan också hända att hon nafsar Laban i bakhasorna för att DE SKA FÅ TUGGBEN!!!! (Han sätter sig då helt sonika ner). Och hon kan bli extremt sur om hon inte får göra som hon vill - då har hon ett väldigt tydligt kroppsspråk. 

Man kan inte påstå att hon  studsar upp ur sängen på morgnarna direkt. Bästa platsen i hela huset ju!

Tydligt kroppsspråk som sagt var. Här har hon inte fått smaka på det goda som husse åt.

Hon älskar sin korg! Vilket är väldigt skönt, den är ju inte enbart tänkt som "bestraffning" när hon vaktar huset medan vi äter. Perfekt storlek också för lilla kanelbullen.

Vi tycker om henne så himla mycket. Det enda som är lite trist är att hon skulle behöva en kompis med lite mer fart än Laban, han är tämligen svår att få igång att leka. Hon busade en hel del först med Nisse och sedan med Leo, men de finns ju inte längre. Lovis är inte lika intresserad, tyvärr. Den ohyggligt fula julgrisen lever dock fortfarande och fyllde faktiskt ett år på julafton!

Grattis på 4-årsdagen älskade Freja!

Berusad hund

Vi är inne i en försäkringsperiod med Laban och passade därför på att i går kolla upp honom lite extra. Han har slickat upp sår på båda bakbenen och slickar sig även på ryggen. Dessutom kliar han sig igen. Det känns som överslagshandlingar för att han har ont, så därför fick veterinären titta på honom en gång till.

Hon konstaterade att han känns lite "åldersstel", men det verkade också som om han har ont i baktassarnas tår. Hon tog även blodprov på honom för att kolla sköldkörtel m.m. Därefter fick han en lugnande spruta och så röntgades tassarna. Vid en hastig blick kunde hon inte se något alarmerande, men hon ska återkomma med både röntgen- och provsvar.

Han har förmodligen lite ålderspålagringar/artros så vi räknar nu med att han får äta Rimadyl permanent framöver. Vore väl konstigt om han inte fick några som helst åldersproblem och är det inte värre än så här får man vara nöjd.

Freja var med under hela besöket och hon var dels otroligt bekymrad när blodprovet togs på Laban och ville jättegärna rädda honom undan den där dumma tanten som stack honom. När han sedan rasade omkull på golvet av den lugnande sprutan blev hon inte mindre orolig. Och jag måste säga att det blev även jag. Blev lite obehagliga flashbacks till förra gången jag var med när min hund fick lugnande. Fast det var Nisse den gången och han vaknade sedan aldrig mer...

När vi kom hem var Laban hög som ett hus och däckade totalt. Han ville inte ens ha mat. Men i dag är han pigg, om än lite pipig. But what else is new! :-)