söndag 30 juni 2019

Totte 5 månader


Den här rasen används som bekant ofta som service-, tjänste- och assistanshundar. Jag börjar förstå varför. Om nu Freja är den som hjälper husse att hitta saker han inte ser, så är det Totte som har tagit som sin uppgift att hålla koll på matte. För två veckor sedan bröt jag stortån (rekommenderas inte alls, det gör vansinnigt ont!) och har svårt att gå, särskilt nerför trappor. Det har den här valpen snappat upp alldeles själv, så han går försiktigt bredvid mig och väntar in mig tills jag är nere.

Och härom dagen fick Per akutopereras nere i Lund, vilket innebar att Halta Lotta lämnades ensam med kissnödiga hundar och två trappor. Det gick utmärkt. För första gången var Totte rumsren en hel dag och jag väljer att tro att han gjorde det för min skull!

Fortfarande består han mest av väldigt långa ben, stora tassar och stora öron.

Jag skrev tidigare om att Totte bestämde sig för att man enbart kunde kissa på vår uppfart i Emmaboda, oavsett hur lång promenad man gick. Nu när vi har flyttat till city har han blivit lite finare i kanten. Numera kissar han nästan enbart mitt på Storgatan!

Så här kan det se ut efter en dags kissande på Storgatan.

Valptänderna är snart borta, vilket innebär att man kan gosa med honom utan att få sår på armar och händer. Och han vill gärna vara nära - vilket är jättemysigt. Han har heller inte tuggat sönder någonting, vilket är helt otroligt.

Per påstår att han håller på att ta över Nisses roll som mattes hund. Det vet jag inte än, men han kommer i alla fall och säger god morgon till mig när jag vaknar, vilket ingen hund har gjort på samma sätt sedan Nisse försvann.


tisdag 18 juni 2019

Förändringar



Freja är inte särskilt förändringsbenägen, så det senaste halvåret har varit jobbigt för henne. Först försvann min pappa. Sedan flyttade min mamma (aka mattematte), vilket innebär att det huset inte såg ut som vanligt när vi var där. Och det var vi ofta. Sedan kom Totte. Och därefter försvann Laban. Och så flyttade vi … När man är en hund som varnar så fort någonting i huset inte står på rätt ställe, blir det extremt besvärligt när ett helt hem packas ner i kartonger. Och på det nya stället är det en massa hundar strax utanför huset och en massa folk att hålla reda på.

Betraktar den nya omgivningen.

Men det har ändå gått bra. Jag tror att det är för mycket liv, rörelse och dofter här för att hon ens ska orka hålla koll. Och både hon och Totte tycker det är jätteskoj att sitta och titta ut över stranden utanför vårt fönster där det kryllar av folk, hundar och kanadagäss (Totte hälsar att gåsbajs är jättegott!).

Ledsen katt.

För Lovis är det jobbigare. Jag försökte omplacera henne innan vi flyttade utan framgång. Nu ska vi försöka omskola henne till innekatt och det är hon inte särskilt intresserad av. Hon ligger och trycker bakom möblerna, hon kissar i soffan och hon verkar rent allmänt inte särskilt glad alls. Vi ger henne lite tid till, men hon måste ju ha ett liv som hon trivs med.

Det är jättekul att flytta, man kan ju använda flyttkartonger som säng!

Och Totte är en ras som älskar allt och alla. I synnerhet grannen på nedervåningen, han hoppar nästan upp i hans famn när han ser honom! Träningen med honom (Totte alltså) går utmärkt, det är mängder av sociala störningar här. Han är ganska lätt att avleda när han ser någon hund eller människa, värre är det med gåsbajset. Vi försöker helt enkelt låta bli att gå där det finns för mycket av det. Han har tyvärr även fortsatt att äta sten när han får chansen. Härom dagen var han riktigt risig i magen och till slut kräktes han upp en sten som var lite väl stor för att jag ska tycka det är okej.

Stor sten.

Placerad mitt i gåsbajsområdet.

Rumsrenheten tog ett steg tillbaka när det blev ett nytt hem att anpassa sig till, men de senaste dagarna har det börjat gå riktigt bra. Och han har snart bytt ut sina tänder, vilket innebär att det går att gosa med honom utan att få bitmärken – härligt! Koppelträningen går bra vissa dagar, andra dagar är det alldeles för många pinnar att undersöka. Och gåsbajs att äta. Men på det hela taget är han faktiskt den enklaste valp jag någonsin har haft, vi hoppas att det fortsätter så.




torsdag 30 maj 2019

Totte 4 månader


Han växer så det knakar ... För någon vecka sedan hade han fördubblat vikten mot när vi hämtade honom och han börjar se mer och mer ut som en hund, i stället för valp. Fast han har inte riktigt växt i tassar och öron än. Och han har ingen aning om var han börjar eller slutar, vilket bland annat innebär att han glider ur soffan i stället för att hoppa. Han brukar nämligen glömma ta med sig bakbenen. När han springer i trädgården flaxar benen åt alla håll, men han blir snabbare och snabbare. Snart kanske han kommer ikapp blixtsnabba Freja!

Med lite våld och skohorn kan han fortfarande pressa ner sig i Frejas korg. 
Fast örat får inte riktigt plats.

Hans egen korg passar bättre. Än så länge.

Valplivet rullar faktiskt på riktigt bra. Han är duktig på det mesta och snappar upp kommandon fort. Nätterna är lugna, promenaderna går bra. Dock har han inte lärt sig att man kan kissa och bajsa under själva promenaden - det vill han göra hemma på uppfarten i stället. Eller inomhus - men han håller sig bättre och bättre, så skurmoppen åker inte fram lika ofta.

Det allra bästa han har lärt sig är dock kommandot "Spott ut!". Perfekt när han t.ex. äter sten, vilket han gärna gör. Eller när han stoppar något annat i munnen som man inte hinner se vad det är. Att kunna kissa på kommando är också användbart.

Älskar att se på tv!

Det är härligt att se att Freja och han leker så mycket ihop. De brottas, har dragkamp (Totte vinner) och jagar varandra för jämnan. Men det är Freja som bestämmer. Häromkvällen tyckte hon att Totte rasade runt alldeles för mycket, så när han hade sprungit 73 varv runt soffbordet gick hon fram till honom och nöp till honom i örat för att han skulle lugna ner sig. Det hjälpte.

Massor av bus med Freja - här drar de i varandras koppel.

tisdag 30 april 2019

Totte 3 månader


I dag blir Totte 3 månader - hurra, hurra! Det firades med en 12-veckorsvaccination (som numera rekommenderas att vara en 13-veckorsvaccination) i går. Det märkte han inte ett skvatt av, han var bara väldigt glad att han fick en massa godis. I övrigt fick han godkänt, han växer så det knakar (ca 1 kg/vecka) och ser nu mest ut att bestå av väldigt långa ben och stora tassar. Sköterskan konstaterade även att han har väldigt vassa tänder ...

Brottningsmatch.

Främsta anledningen till att vi skaffade Totte var ju för att Freja skulle slippa bli ensamhund. Och samspelet dem emellan är en fröjd att se. Jag har aldrig sett Freja leka så mycket, men dessutom tar hon ansvar för uppfostrandet och hon har också blivit lugnare (och tystare!) i sättet. 

Laban ser inte helt bekväm ut.

Och apropå samspel ... Laban fick somna in för en vecka sedan och det har givetvis påverkat vår flock. Totte tyckte oerhört mycket om Laban (men det var egentligen inte särskilt besvarat, Laban tyckte mest att han var jobbig), vilket ju märktes när Laban somnade in (se förra inlägget). Totte verkar däremot (eller kanske just därför) inte särskilt påverkad av saknaden här hemma, men Freja är det definitivt. Vilket gör oss ännu gladare att hon nu har Totte vid sin sida.

Aj!

De främsta irritationsmomenten när man har valp är bitandet och rumsrenheten. Det sistnämnda går sådär, minst sagt. Han är inte det minsta rumsren, men är duktig på att kissa när man tar ut honom. Och igen när han kommer in ... Jag vet att det blir bättre vartefter, men just nu är jag gräsligt trött på att torka golv. Bitandet är dock inte så farligt (när man har Freja som jämförelse). Visserligen biter han rejält i händerna, men han har inte bitit sönder särskilt mycket. Än. Det börjar väl klia mer i tänderna om en månad, misstänker jag. Våra skor är hela, men han går gärna och hämtar dem och bär omkring dem. Vilket han även gör med sin korg - den står på nya platser hela tiden.

Kissandet är förresten lite speciellt. Alla mina tidigare hundar har helst kissat på mattor inomhus och på gräs utomhus. Totte gör precis tvärtom. Han kissar helst direkt på golvet (lättstädat!) och på asfalten. 


Valpträningen går framåt - han är verkligen otroligt lättlärd! Golden retrieverns "will to please" märks tydligt. Inkallningen funkar perfekt (det kommer väl att ändras under perioden när han får knäck i lurarna), likaså "sitt". Ordet "nej" har han lärt sig och kommandona "gå ner" och "stanna" fungerar oftast. Även med koppelträningen har vi gjort enorma framsteg - jag har aldrig tidigare haft en valp som gått såpass bra i koppel så tidigt. Och han apporterar bollar hur bra som helst, åtminstone inomhus. Att åka bil är han fortfarande inte särskilt förtjust i, men numera är han i alla fall tyst och lugn.


Favoritleksaker är bollar och sådant som piper, samt en PET-flaska som jag har fyllt med lite torrfoder. Men det allra roligaste är nog svansen! Han jagar den ofta och får ibland tag i den också. Jag hoppas att jag lyckas filma någon gång när han försöker gå framåt samtidigt som han har ett stadigt grepp om svansen, det är inte lätt att hålla rätt kurs då! En annorlunda sak är också att han även ligger och biter sig i öronen... Borde göra jätteont ju!


Han sover fortfarande på valpars vis, dvs. fullständigt obrydd av allt som händer runt omkring. Och som synes i de märkligaste positioner. Han har inte visat några som helst tendenser att vilja vara i vår  säng (vilket han ändå inte kommer att få vara), däremot sover han gärna i soffan när vi sitter där.


torsdag 25 april 2019

Laban 2007-2019



Den stora svarta björnen finns inte mer...

För ungefär två veckor sedan bestämde han att han var klar med livet här på jorden. På kvällen satt han och tittade sorgset på oss och det var inget tvivel om vad han ville. Därefter klev han upp i soffan och krånglade sig ner i soffhörnet, där han lade sig tillrätta med huvudet i mitt knä. Han har aldrig någonsin legat så förut. Han låg så länge och det kändes som om han skulle dra sitt sista andetag där och då.

- Matte, jag orkar inte mer nu.

Vi bestämde att vi skulle försöka ha kvar honom över påsken då hans älskade Jesper skulle komma hem. Han verkade inte ha fått mer ont, han var bara trött på livet och slut i kroppen. Det var fint att se dem träffas en sista gång, men det var svårt samtidigt - i synnerhet för Jesper.

Han som aldrig legat i sängar fann sig en mjuk plats i gästrummet mot slutet.

I går kväll fick han mängder med ost, sedan lät vi min mamma ta hand om Freja. Per och jag åkte med Laban och Totte till Nybro djurklinik och till samma rum som Nisse somnade in i. Vi hade bestämt att sköterskan skulle passa vår vilda valp under tiden, men Totte lade sig i stället ner på fällen bredvid Laban. När det var dags för sista sprutan kröp Totte tätt intill och sov djupt medan Laban vandrade över regnbågsbron till Nisse. Jag undrar hur mycket han förstod?



På kvällen letade Freja febrilt efter Laban och i dag på lunchen vägrade hon gå på promenad. Hon tvärstannade, vände sig mot huset och ville hem igen. Hon är oerhört ledsen och det gör så ont i hjärtat att se henne...

Freja som alltid vakade över Laban.

Laban var visserligen en hund som höll en låg profil, men det är ändå vansinnigt tomt och tyst utan honom. Vi fick 11,5 år tillsammans och jag är så oerhört glad att jag fick leva med ostälskande, fredliga, vänliga och obegripliga tjuren Ferdinand, som hade den mjukaste pälsen och den snällaste blicken.

Sista bilden. 



måndag 8 april 2019

Totte flyttar in

Så fort man skriver korta meningar om Totte, låter det som namnet på en barnbok ...


Nu har Totte bott hos oss i 2 veckor och det mesta går utmärkt. Med Frejas valptid i färskt minne, känns det som om han är världens lättaste valp. Han sover hela nätterna, men det går inte att ha kompostgaller runt hans bädd som jag har haft med tidigare valpar. Vi upptäckte nämligen rätt kvickt att han är en nattvandrare. Han flyttar runt på olika ställen under natten och ligger ibland i sin korg, ibland på en fårfäll och ibland nedanför husses säng. Visserligen kan det vara en pöl någonstans på morgonen, men det är inte särskilt besvärligt.

Åh, vad Olivia längtade efter att få träffa Totte!! (Ja, han är där någonstans i mitten.)

Han växer så det knakar och har ökat cirka 1 kg på en vecka. Valpmaten drygas ut med både det ena och det andra: gräs, mossa, grus, blommor, pinnar m.m. En varierad kost är väl bra, eller?

Äntligen har matte fått någon som vill se på fotboll tillsammans med henne!

Samspelet med Freja går utmärkt. De busar loss ordentligt med varandra, men hon har också satt sig i respekt hos honom. Han skulle aldrig få för sig att gå fram och ta något från henne. En gång råkade han nafsa henne i svansen och det gör han inte heller om. Freja har, inte alls förvånande, även tagit på sig rollen som polis här hemma. Om hon märker att vi säger till Totte att han inte får göra något, är hon genast där och ser till att han fattar budskapet. Hon agerar också som beskyddare för Laban. Jag tror att Totte märker att Laban inte har så mycket auktoritet, så han är gärna framme och försöker få igång gubben. Och problemet med Laban är att han ju skickar ut så otydliga signaler att varken Totte eller vi (eller kanske ens han själv) begriper vad han egentligen vill. Vi försöker hålla undan honom så gott det går när det verkar som om det blir för mycket för honom.

Samling i soffan.

Att pinnar och bollar redan är favoriten är väl antagligen rastypiskt. På promenaden i dag gick han omkring och bar en pinne i munnen halva rundan (fast han bytte pinne så fort han hittade någon som såg intressantare ut). Och redan nu verkar han någorlunda fatta konceptet med att apportera, vilket jag aldrig tidigare haft någon hund som gjort. En annan favoritleksak är nylonben (både hos honom och hos oss). När man har en bitig krokodilvalp är det guld värt att kunna stoppa ett sådant i munnen på honom i stället för att få händerna naggade!

Den här dagen satt jag extremt stilla när jag jobbade.

Vi börjar redan nu få lite rutiner här hemma. Totte vaknar vid fem/sex-tiden på morgonen. Husse (som tack och lov är morgonpigg) tar då ut honom och därefter är det fullt ös tills han (Totte alltså) fått frukost och jag har varit ute med honom en sväng till. På dagen varvar han mat och lek med sömn på ett helt normalt valpvis. Och klockan åtta på kvällen tvärslocknar han och sover sedan djupt hela kvällen. Jag brukar lite försiktigt väcka honom vid tiotiden för en sista kissning innan han får sova ordentligt för natten. Ibland är han såpass vaken att även han vill vara med och borsta tänderna som de stora hundarna, och ofta hinner han även med att säga hej till den där andra valpen som tydligen bor i vårt sovrum.

Den där andra hunden som alltid verkar vara där. Skäller tillbaka gör den också.

Egentligen är det bara en sak som är negativ (förutom våra sönderbitna händer och byxor). Totte fiser (namnet på ytterligare en barnbok?)! Jag vet inte om det är valpfodret eller all uppäten växtlighet som gör det, men det luktar rejält illa och ligger och vibrerar i luften en bra stund. Gasmask bör alltså medtagas vid besök till oss.

Totte är faktiskt den första hund jag haft som gillar att sova på rygg. Och han nyser inte samtidigt.

onsdag 27 mars 2019

På livets höst. Fast på våren.

Nä, Laban mår inte så bra.


Det finns nog inte mycket som är värre än att behöva ta det där slutgiltiga och fasansfulla beslutet som de flesta djurägare någon gång ställs inför. Det gör helt enkelt så himla ont i hjärtat.

Vill gärna ligga mjukt.

Vi trodde att vi skulle bli tvungna att låta honom somna in för ett par veckor sedan när han rasade i vikt helt plötsligt. Men vi har fått upp honom ett par kilo tack och lov. Han går sämre och sämre. Men han tar sig fortfarande uppför trappan och ner igen. Han följer med på (korta) promenader. Fast han ser oftare och oftare rätt ledsen ut. Och han verkar inte ha superont, däremot ganska så besvärligt.

Ser inte så glad ut.

Jag hoppas att han, liksom våra tidigare djur, själv talar om när det är dags. Och jag hoppas att det dröjer lite till. Jesper vill gärna träffa sin älsklingshund en sista gång i påsk. Dessutom har Freja lite svårt för förändringar (dagens understatement!) och det har kanske varit tillräckligt av den varan just nu, i och med Tottes ankomst.

Vi tar en dag i taget.

Älskade Laban.