Freja 10 år!

 Vår lilla mikrokossa fyller tvåsiffrigt!

 

Jag ska inte säga att det märks tydligt att hon börjar bli gammal, men det märks. Hon sover djupare och hon är (om möjligt) grinigare. Hon har börjat knorra (bokstavligen, hon låter som en gris) mer, både för att kommunicera och för att svära när saker inte är som hon vill.

Vi har flyttat nyligen och det gillade hon inte. Hon har nog alltför många minnen av flyttkartonger, samtidigt som hon inte gillar förändringar. Så den processen gjorde henne verkligen orolig. Det verkar dock som att hon landat i vår nya lägenhet och tycker det är lite spännande att utforska omgivningarna.

Kollar sina nya hoods.

Hon har ju lite artros och hon fick två stycken Osteopen-omgångar under förra året. Den senaste var för ett drygt halvår sedan och efter den har hon verkat må väldigt bra, tack och lov.

Värme är skönt för lederna och hon bökar gärna in sig i täcken och kuddar.

Lilla fröken är väldigt duktig på att införa rutiner. Det är rätt länge sedan hon bestämde att hon absolut inte kan bajsa om hon inte får en godis först. Den proceduren har hon nu vidareutvecklat till att hon inte ens kan kissa utan godis. Hon går tätt intill våra ben och vrålglor på en tills hon får en godisbit och hon koncentrerar sig inte på något annat över huvud taget. Värre egenheter kan man ha, antar jag.

Grattis Freja på födelsedagen, vi sjunger för dig i kväll!

Totte 5 år!!

I dag hurrar vi för snälla och glada Totte som fyller hela fem år! 

Totte gillar en massa saker, men allra mest tycker han om karlar. Husse är givetvis favoriten, men han älskar även vår granne och har så gjort sedan han var valp. Riktigt roligt blev det när jultomten kom på julafton och Totte kände igen doften - stackars tomten hade ett plåster efter sig hela tiden!

- Jag känner igen doften av dig, även om du ser annorlunda ut!

Vi hade gäster förra helgen och för en gångs skull var det inte mannen i familjen Totte parkerade hos. Hans fru hade nämligen opererat foten och haltade runt och Totte återupplevde nog minnena från när jag krossade min tå för ett par år sedan. Han var nämligen väldigt mån om att kontrollera att hon tog sig upp och ner för trapporna, att hon mådde bra etc. Servicehund!

Han tycker även om fartyg. Där vi bor finns det en stor kaj där bl.a. stora fartyg från Kustbevakningen lägger till ibland. Där vill Totte gärna gå ombord! Men tyvärr flyttar vi om en vecka, så då kommer han inte att se lika stora båtar. Det har vi dock inte haft hjärta att berätta för honom än.

- Var är båtarna, husse?

En annan sak som förekommer när man bor vid vattnet är blåst. Och även det gillar Totte - han ställer sig i motvind så att öronen fladdrar och njuuuuter!

Väntar på att det ska blåsa.

Och en tv-tittande hund har vi ju haft hela tiden. Djurprogram är favoriten, men lite otippat ser han gärna på Ernst när han har sina tv-program. Totte sitter som ett ljus i soffan och följer intresserat allt som görs med rundstavar och najtråd.

Tittar på Ernst.

Freja är väldigt noga med att borsta tänderna på kvällarna, men Totte har inte varit lika intresserad. Främst för att han inte vill gå in i badrummet där husse brukar B-A-D-A honom, hemska tanke. Men de senaste månaderna har han faktiskt kommit frivilligt för att bli tandborstad, men bara när husse inte är hemma!

Litegrann i hatten.

Grattis Totte, i kväll blir det leverpastej!!

Freja på rehab

Frejas artroskamp fortsätter. Nu har vi fått henne röntgad och sett svart på vitt hur det ser ut. Förvånande nog hade hon ingen artros i höftpartiet (däremot otroligt fina höfter), smärtan där beror på extremt spända muskler. Förmodligen på grund av överkompensation. I ryggraden syns artros på spridda kotor längs hela ryggen och på frambogarna har hon också artrospålagringar. 

Hon verkar ha ont ibland, vilket främst visar sig genom att hon inte vill gå i trappan och att hon ligger och slickar intensivt på höfter och framben. Det är tack och lov inte i närheten av hur det var innan sprutorna, men det kommer ju såklart att bli värre med tiden. 

Efter röntgen (då hon blev sövd) var hon inte så pigg. 

Totte blev otroligt bekymrad och satt och vaktade henne när hon sov.

Alternativ till behandling just nu är fysioterapi eller en ny omgång med en annan typ av sprutor, som hon i så fall måste ta en gång i månaden livet ut. Vi satsar i nuläget på det första alternativet och i går var det dags för första besöket.

Först fick hon elbehandling (ungefär som TENS) på bakpartiet. Vi var lite oroliga för hur hon skulle reagera, lättkränkt som hon är, men efter att ha uppvisat viss förvåning lade hon sig sedan ner och somnade nästan! Därefter fick hon laser på frambogarna och det tyckte hon var jätteskönt. Nästa vecka blir det förmodligen även laser på ryggraden och under tiden ska vi massera henne varje dag. Hon verkade inte ha mer ont efter behandlingen, däremot var hon extremt trött.

Hon borde ha flera år till kvar i livet (många släktingar har blivit 15-16 år och hon är ju "bara" 9), så vi vill verkligen göra allt vi kan för att hålla detta i schack så länge som det går. De enda direkta inskränkningarna i hennes liv just nu är att vi bär henne i trapporna och att det inte blir några maratonpromenader. 

Bakslag och framgång

Freja har nu fått sina fyra Osteopen-sprutor mot artrosen, så det går väl att göra någon form av sammanfattning.

Redan dagen efter första sprutan märkte vi en tydlig förbättring, vilket var fantastiskt! Hon har därefter blivit mer och mer smärtfri och rörlig efter varje spruta och studsar runt i princip som förut. Det märks att hon har lite problem fortfarande, men det är väldigt lite. Nu hoppas vi att denna effekt sitter i länge - har vi tur behöver hon ens inte få fler behandlingar.

Innan det var dags för andra sprutan pratade vi med veterinären om att vi ville att de skulle ta ett levervärde för säkerhets skull, med tanke på hennes leversvikt för två år sedan. Detta gjordes vid andra spruttillfället och veterinären ringde på eftermiddagen med dåliga nyheter. Det levervärde som ska ligga under 125 (och som låg över 3400 vid leversvikten), var uppe över 500 ... Vi hade ju fått henne friskförklarad och inte tänkt så mycket mer på detta, men självklart var det inte omöjligt med en permanent skada i levern. Helt plötsligt fick vi ompröva medicineringen. Den smärtstillande Rimadylen plockades bort direkt och frågan var hur vi skulle göra med sprutorna. Efter lite diskussion där vi konstaterade att Freja svarat bra på injektionerna och inte visat någon leverpåverkan, beslutades att vi chansar och fortsätter med behandlingen. Nytt specialfoder sattes även in.

När det var dags för fjärde sprutan var hon inbokad på ny provtagning av levern och även av gallsyrorna (som visar hur bra levern fungerar). Samt ett ultraljud för att se hur levern såg ut. Jag kan ju säga att vi var rätt nervösa för resultatet... 

Freja är för övrigt fenomenal hos veterinären, blodprov tas utan ett pip - hon tittar mest förvånat och undrar vad de håller på med. Till skillnad från Nisse där det krävdes tre man för att hålla fast honom vid blodprovstagning. Och vid ultraljudet hade hon tydligen mest pussat på sköterskan. Till skillnad från Laban som skrek som om de höll på att ha ihjäl honom!

Provsvaren var tack och lov bra. Gallsyrorna helt utan anmärkning, levervärdet på 140, vilket visserligen är över gränsvärdet, men i sammanhanget godkänt. Och ultraljudet visade inga förändringar eller konstigheter. Det kan vara så att kombinationen av Rimadylen och Osteopenen ställde till det litegrann. Hur som helst ska vi ta ett nytt prov om några månader och fortsätta med specialfodret.

Vi ska även ha koll på hennes drickande. Hon har druckit mycket mer vatten än vanligt, vilket tydligen kan bero på smärta. Efter den fjärde sprutan verkar det dock ha lugnat ner sig, så det verkar vara en rimlig teori.

En sak till. Den här lilla primadonnan skapar ju gärna egna rutiner. Även om hon får gå i trappor numera, händer det att hon sätter sig ner och väntar tills någon bär upp henne. Och när husse ska gå ut med henne på kvällen ligger hon ofta kvar i sängen och väntar tills han kommer upp och bär ner henne i hallen. I övriga fall springer hon upp och ner för trapporna utan problem.

Nästa artroshund ...

I lördags började Freja bete sig annorlunda. Hon ville inte gå uppför trappor eller hoppa upp i möbler och hon var lite låg i humöret. Dagen efter var hon något piggare och vi hoppades att det bara var en sträckning. Men dagarna har gått och hon har inte blivit bättre, så i går var det dags för ett veterinärbesök.

Veterinären konstaterade att Freja dels var öm i en massa muskler, även fram och i ryggen. Och hon var tämligen säker på att Freja drabbats av artros - hon är ju trots allt ingen ungdom längre. Jag kunde bara se Labans sista tid framför mig där han var så oerhört påverkad av kortisonet han fick, så det kändes verkligen inte bra att höra. Men det visade sig i alla fall att utvecklingen inom medicinområdet gått framåt sedan dess. Hon rekommenderade att Freja får en injektion i veckan den kommande månaden och denna effekt bör sedan sitta i ett halvår! Läkemedlet bromsar artrosen och är även inflammationshämmande - men framför allt är det snällt mot magen. Med tanke på Frejas tidigare leversvikt är detta oerhört viktigt. Hon fick första sprutan redan i går och den ska börja ge viss effekt rätt snabbt.

Under den närmaste tiden får hon även smärtstillande medicin och vi ska bära och lyfta henne så mycket vi kan. Att hindra henne från att gå i trappor är inte så svårt (tur att hon är lätt att bära), men att få henne att inte hoppa upp i säng och soffa är betydligt knepigare. Vi gör så gott vi kan. 

Det verkar som om vi kanske upptäckte detta i god tid, vilket känns bra. Jag trodde att artros mest drabbade större hundar, men veterinären förklarade att det förmodligen finns ett stort mörkertal bland mindre hundar i och med att det inte märks lika tydligt på dem. 

Freja 9 år!

Dags för nästa födelsedag och nu är det Frejas tur. Nästa år blir det tvåsiffrigt!

Det märks att hon börjar bli en äldre hund. Hon är mer bestämd på vad hon vill (och framför allt på vad hon inte vill). Senaste året har hon också blivit gosigare, precis som om hon har ett ökat behov av kroppsvärme och kontakt. Och hon har blivit ännu tjurigare. Med tanke på att hon kan leva i flera år till, undrar man ju lite hur mycket tjurigare hon kan bli?

Rutinbaserad har hon alltid varit, men även det har blivit tydligare. I synnerhet att få mat vid bestämda tider. Hon och Totte brukar få kvällsmat klockan halv fem, men Frejas klocka går tyvärr lite fel. Klockan fyra tycker hon att det är dags. Och det talar hon om på det mest enerverande sätt - det finns inte en chans att missförstå vad hon vill.

En sak som hon har lärt sig att känna igen på ljudet (dvs. ljudet när man tar fram den ur lådan) är potatisskalaren. Jag äter ofta morötter och brukar ge ändarna till hundarna. Hon sitter som ett tänt ljus nedanför mina fötter när jag skalar dem! Lite roligt är det för övrigt att hundarna annars bara tigger hos husse, inte hos mig. Matte är nämligen en elak typ som inte delar med sig av sin mat (förutom grönsaker under tillagning då).

Hon är väldigt kattlik egentligen. Tvättar sig mycket omsorgsfullt när hon har varit ute, ligger gärna högt och sover (eller nära oss). Och hon är väderberoende. Freja gillar absolut inte dåligt väder, regnar det så kissar hon otroligt fort - sedan ska hon in i värmen igen. Hon är väldigt frusen av sig och vi är mycket tacksamma för vår parkeringsvärmare i bilen som gör att den kan vara varm när vi ska iväg med henne någonstans.

Och apropå att åka iväg med henne. Det händer ju att man behöver besöka veterinären. Det bekommer henne inte nämnvärt, men hon går definitivt inte därifrån förrän de har gett henne godis. Hon sätter sig helt sonika ner och väntar tills de fattar vad hon vill!

Med ålderns rätt blir man lite tröttare. En skillnad vi märker på Freja är att hon har börjat sova mycket djupare. Hon kan ibland vara lite svårväckt, eller nästan bli rädd när man väcker henne. 

Och den där gamla sura kärringen tycker vi väldigt mycket om! Grattis på födelsedagen, Freja!

Totte 4 år!

 Hurra, hurra för snyggaste Totte i dag!

Det är verkligen helt fantastiskt att ha en hund som är så fruktansvärt snäll och vänlig som Totte, det finns inte skymten till någon aggressivitet i honom. Snällhet är rätt underskattat överlag, kan jag tycka.

Att gå på promenad med Totte är numera riktigt trevligt. Han lunkar på vid sidan och buffar på handen då och då när han tycker att han är så duktig att han borde få godis. Han reagerar inte särskilt mycket på mötande hundar, såvida de inte är svarta för det tycker han inte om. Däremot blir han väldigt glad när vi möter människor, för dem vill han hemskt gärna hälsa på!

Spanar efter någon att hälsa på.

Han är definitivt husses hund och blir fortfarande otroligt ledsen när han märker att husse gör sig i ordning på kvällen för att åka till jobbet. Och lika tydligt är det när husse är ledig - då är Totte superglad och befinner sig två decimeter från sin favoritmänniska hela tiden. På morgnarna har han tydligen tagit till uppgift att se till att husse kommer ur sängen vid halv sex. När han har fått upp honom går Totte ner och lägger sig i soffan och sover lite till, för då är jobbet tydligen klart. Men när jag är ensam på nätterna struntar han i att väcka mig (han har nog insett att det inte är någon idé). När jag vaknar av mig själv vid halv åtta ligger han fortfarande och sover sött.

- Jag älskar dig, husse!

På kvällarna är det inte särskilt mycket fart i Totte. Han kraschar fullständigt vid åttatiden och sover sedan djupt ända tills han blir utsläpad för att kissa. Vilket han inte är jätteförtjust i eftersom han är lite mörkrädd.

Så trött. 

Grattis på 4-årsdagen, Totte! I kväll ska du få leverpastej och korv!