Laban är obegriplig

Jag tror inte att Laban är riktigt klok. Jag har ju tidigare berättat om hur han brukar gå och lägga sig i sovrummet alldeles ensam på kvällarna och sedan ligger där och småskäller och smågruffar för sig själv för att han har tråkigt. Nu har han börjat med något nytt.

Han har börjat morra! Men inte som någon varning eller för att han är arg (jag tror faktiskt inte att han kan bli arg). I stället sitter han och ser jätteglad ut samtidigt som han morrar och viftar på svansen. Fullständigt obegripligt! Och det kan vara när han sitter ett par meter ifrån, men lika gärna när han sitter alldeles intill. Fattar absolut inte vad han vill. Han ser egentligen mest otroligt lycklig ut för att han lyckas åstadkomma detta otäcka ljud!

Dessutom har han börjat sparkas! Han har av någon outgrundlig anledning (det är inte mitt fel!) upptäckt att det är jättegott med ostbågar. Om det skulle slumpa sig så att husse äter ostbågar (det är nämligen ingen idé att gå till elaka och snåla matte) sätter Laban sig nära intill och tigger med sin allra mest smäktande och bedjande blick. Om han inte får någon, eller inte får tillräckligt många, sparkar han på Per med frambenet! Det brukar oftast funka.

Egentligen har vi nog inte ett enda djur som är fullständigt normalt i det här huset, när jag nu tänker efter ... Kan det bero på mig?