Laban 7 år!

Laban fyller i dag sju år - så även han kan väl nu kallas för gubbe ... Fast han är inte grå på nosen som Nisse!

Han har verkligen ändrat personlighet sedan Freja kom till huset. Framför allt har han blivit betydligt tryggare och säkrare, vilket inte minst märks på promenaderna. Det händer i princip aldrig att han får panikattacker eller ens blir rädd, i stället lunkar han på bredvid hur lugnt och fint som helst.

Han har faktiskt också blivit skälligare. Dels busar han med Freja och de två skäller en hel del på varandra. Hon med ett gällt "vovvovvov" och han med ett dovt och rungande "voff!". Men han fortsätter också med sitt enormt mystiska beteende att bara sitta stilla på golvet, morra och skälla samt se fruktansvärt lycklig ut samtidigt. Det är fullständigt omöjligt att räkna ut vad han vill.

Han älskar fortfarande att rulla sig på ryamattor. Och han lägger sig inte ner när han ska göra det, han faller omkull med en duns! Sedan har han allehanda märkliga läten för sig medan han rullar runt. Att han njuter storligen märks tydligt. Det är tur för honom att mattätaren Freja har lugnat ner sig en aning, för nu kan vi ha mattorna framme på golvet igen.

 

När han inte ligger på ryamattor, lägger han sig gärna på den svarta badrumsmattan. 

Det är ett antal gånger man har hållit på att slå ihjäl sig för att man inte ser honom!

Hans vattenintag är faktiskt ett kapitel för sig. När de andra hundarna går och smådricker under dagen, har Laban i stället effektiviserat det hela. När han dricker, dricker han lääääänge och tömmer nästan vattenskålen. På samma sätt har han effektiviserat kissandet (förutom hanhundsskvättandet på promenaderna). Han vill inte gå ut i trädgården och kissa särskilt ofta, men när han gör det känns det som om han står och kissar i en kvart. Undrar hur stor hans blåsa är egentligen?

Hans ögonbesvär finns där fortfarande. Tycker att de vita fläckarna från corneadystrofin har minskat i antal, men han har fortfarande en mjölkig hinna över ögat (inte så kraftig som starr dock) så han ser säkerligen suddigt fortfarande. Det verkar i alla fall inte begränsa honom särskilt mycket, och det är ju skönt.

Som jag berättat tidigare tog det 6,5 år innan han kom på att det faktiskt är riktigt mysigt att ligga i soffan (sängen är han däremot aldrig uppe i). Och nu vill han ligga där så ofta som möjligt, det är rena gatloppet att hinna först!

 

Älskar soffan!

Jag har tidigare skrivit om att vi brukar fira Labans födelsedagar hos veterinären (se här, här och här), men i år verkar han tack och lov bryta trenden. Kan dock inte påstå att han mår särskilt bra ... Dagarna är fyllda av sexuell frustration och han står mest i fönstret och ser ut så här: 

 

- Hallååå, var är den där snygga bruden som jag känner doften av???

Övrig tid vankar han runt i huset och piper. Och alla som känner Laban vet att han är Kungen över alla pipgrisar - så ni kan ju tänka er hur lätt det är att försöka koncentrera sig på att jobba! 

Grattis på födelsedagen, Laban - i dag ska du få ostbågar!