Saknad

I dag skulle Nisse fyllt 10 år ... Han fick ju uppleva sin 9-årsdag, vilket kändes osäkert in i det sista. Det är nu fem månader sedan vi sade adjö och jag trodde inte jag skulle överleva den dagen. Det gjorde så fasansfullt ont.

Han är oändligt saknad fortfarande. Jag kommer ofta på mig själv med att inte sträcka ut benen under köksbordet när vi äter. Det kunde man inte så länge han fanns, han låg nämligen alltid där. Mitt-i-centrum-hunden!

Det spelar ingen roll hur många hundar vi kommer att ha framöver, Nisse kommer alltid att vara den där speciella hunden i mitt hjärta. Så är det. <3