I dag fyller den stora svarta björnen elva år!
Kroppen börjar så sakteliga säga ifrån hos honom. Artrosen
har blivit värre och sitter nu i både baktassar och rygg. Men tyvärr kan vi
inte öka kortisondosen, eftersom magen inte är riktigt glad (och andra
värkmediciner fungerar inte). Han har sedan i somras haft kraftiga diarréer med
ett par veckors mellanrum. För att utesluta allt annat (bakterier, parasiter,
mask etc.) lämnade vi ett avföringsprov för ett tag sedan – men provsvaret
visade att det inte fanns något sådant. Alltså är det sannolikt
kortisonbehandlingen som påverkat både tarmar och antagligen även bukspottkörteln.
Vi ger honom enbart snällt magfoder och plussar nu även på med ett
kosttillskott med probiotika för att hjälpa till så länge det går. Inom
parentes kan nämnas att om vi fastar honom ett halvt dygn efter ett
diarréutbrott och sedan ger Canikur-pasta så blir han bra nästan omedelbart.
Mycket effektiv medicin!
Även urinblåsan har nog påverkats, vi får gå ut med honom
oftare och oftare när han behöver kissa. Än så länge inte på nätterna dock,
vilket är skönt. Vi inser att vi med största sannolikhet måste ta samma tuffa
beslut som med Nisse – dvs. själva försöka avgöra när det är dags att låta
honom somna in. Men där är vi inte riktigt än, tack och lov.
Nu på ålderns höst har han lagt sig till med några fler
egenheter. Bland annat går han upp på övervåningen när vi ser på tv och vi hör
hur det dunsar i golvet – men oftast har vi ingen aning om vad han har pysslat med.
Ibland kan det dock se ut så här:
Och en gång hade han gått och hämtat några räkningar (tack
och lov var de betalade) som han agerat dokumentförstörare med. Han som aldrig
ens bet sönder något som valp! Han kanske går i barndom?
Grattis Laban – du är verkligen den mysigaste, snällaste och mest obegripliga hund som finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar