Laban 5 år

Hurra för Laban som fyller fem år i dag! 

Han ska få bollar i present, det kan sysselsätta honom länge. Han slänger iväg bollen, slår efter den med tassarna och dribblar riktigt bra. Eller också lägger han sig lyckligt på rygg med bollen i munnen. Ända tills Nisse tar den ifrån honom ...

I knappt ett år har han (och vi andra) bott på ett nytt ställe och jag tror det var bra för honom. På förra stället var promenadvägarna synnerligen begränsade, vilket var extra dumt eftersom Laban blev skrämd på ett ställe där vi var tvungna att gå varje dag. Han är fortfarande lite rädd av sig, men här kan jag välja att gå på andra ställen vilket gör att platser inte blir lika starkt förknippade med obehagliga situationer. Han reagerar på barn på cyklar och ibland på bilar som kör med släp, men han är numera helt kontaktbar. Den enda gång han flippar ut fullständigt och får panik är när det svischar förbi rullskidåkare - som var det som skrämde honom första gången för länge sedan.

Hans ögon är ju också en del i det hela, det märks att han ser dåligt - och därför blir osäker - på långt håll. På nära håll verkar han inte ha några problem alls. Jag håller tummarna för att det inte blir värre.

Kastreringen verkar ha sänkt stressnivån hos honom, även om det inte är lika tydlig skillnad som hos Nisse. Men det är inget pipande dygnet runt under löpperioder och det är skönt! Aptiten har ökat och han får lite mindre portioner än förut. Han slukar maten på tre röda sekunder, medan han kan ligga och tugga på tuggben i evigheter. Nisse är precis tvärtom. Och Laban har finslipat förmågan att se ut som om han inte fått mat på flera dagar...

Lite andra egenheter är att han fortfarande ligger och muttrar och småskäller för sig själv när han har tråkigt eller känner sig ensam (i stället för att gå till det rum där vi andra är). Ibland skäller han rejält och det är ofta när han ser något "otäckt" (t.ex. en människa eller grävmaskin hos grannen) genom fönstret. Aldrig när han är ute, fegisen. Efter skallet ser han mycket förvånad ut: "Var kom det där ifrån"?

Nu när Jesper bor hemma igen söker han sig gärna till honom för att bli klappad. Alltid vid svansroten! Då spinner han nästan.

Laban är lugn, gosig, mysig och glad. Och vi tycker så mycket om honom!