I dag var jag och Nisse på återbesök hos neurologen. Och stackars
Nisse - som annars aldrig är skraj för något - var lika rädd den här gången, han skakade ...
Till att börja med skulle det
tas blodprov för att kolla blodplättarna. Fick en djursjukvårdare som var
riktigt bra. Hon testade att lägga honom ner och helt plötsligt räckte det med
att vara två personer vid provtagningen! Visserligen pep han som en döende, men han låg stilla. Det spelade nog stor roll att han inte såg något av vad hon gjorde - syns det inte finns det inte!
Neurologen kom efter ett tag med provsvaren. Nisse ligger fortfarande lågt på blodplättarna, även om det höjts (146 jämfört med 116 i juni), vilket är utanför referensramarna. Dock är det inte alarmerande lågt (vilket det är om det t.ex under 50) och han verkar ha haft ett lågt värde hela sitt liv. Hennes slutsats är att han "bara är sån", precis som ex.vis cavalierer, som tydligen alltid har låga värden. Jag ska dock vara uppmärksam på eventuella blödningar.
När det gäller epilepsin är läget detsamma. Vi vet inte varför han
fick sitt anfall och inte om eller när han får ett nytt. Men om det sker inom
det närmaste halvåret vill hon sätta in medicin direkt. Anledningen är att epilepsi
finns hos keeshond (en av raserna i eurasier) och de är tydligen väldigt
svårbehandlade.
Jag återgår alltså till att iaktta och oroa mig ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar